Nattens onda verkar ha varit gallgångsont. Nu har han mer normalt mitt-i-cellgiftscykeln-leveront.
Saker är tillbaka till normala. Fast med den extra erfarenheten av hur fantastiskt det faktiskt är att det kan komma en ambulans när den behövs, med vänliga kunniga människor som tar hand om sjuklingen.
Han ringde någon gång efter två i natt, när jag slutligen hade somnat. Meddelade att han mådde bättre, och att alla värden såg bra ut, men att han hade fått lov att stanna kvar över natten, och att de skulle försöka göra ett ultraljud idag för att kolla att stenten satt som den skulle.
Efter det hade jag löjligt svårt att somna om, och jag är väldigt trött idag.
Fortsättning medborgarundersökning.
Jag mejlade faktiskt till undersökningssupporten och förklarade att jag inte kunde komma förbi fråga 2. Och jag fick svar! Tydligen ingår just den frågan i ett urval av frågor från VTI om hållbart resande 2014, och frågorna från VTI är med för att kunna jämföra skåningarnas svar med resultat från andra håll. Så den dåliga frågan var inte Region Skånes fel :-) Dessutom fick jag veta att de så gärna vill att jag faktiskt svarar på enkäten att de faktiskt lovar att manuellt plocka bort mitt svar på just den frågan (eftersom jag inte ansåg den gick att svara på med de alternativen) efter att jag svarat klart och innan den avidentifieras.
Med det engagemanget fortsatte jag förstås att svara :-)
Den här frågan kan man ju tycka borde vara en drömfråga – men jag lämnade i slutändan blankt på den, för jag kunde inte alls komma på vad jag faktiskt skulle tycka skulle göra riktigt stor skillnad:
ga
Den här frågan hade jag också lite svårt för. Om jag skulle börja cykla till jobbet – en resa på grovt räknat 5 mil enkel resa – så är inte den relevanta frågan hurpass acceptabelt det är utan hur galen jag är :-)
Men men. Nu har jag i alla fall gjort mitt och svarat på undersökningen.
Tandläkaren ringde upp idag, efter att jag hade mejlat om avtalet igår. Det var ett ganska långt och ganska förvirrat samtal. Hennes ståndpunkt kan ungefär sammanfattas så här:
Ja, det är ju sant att det står det du påpekar att det står, men du ska inte tolka det som det står utan som de menar, för de menar inte att du måste utan bara att det är bra om du gör så.
Medan jag vidhöll att ett avtal är ett avtal och att om jag skriver på ett avtal så är det vad som står i avtalet som gäller, även om de egentligen menar något annat.
Efter att vi hade vänt och vridit på det ett tag – och hon upprepade gånger påpekat att jag ju inte behövde skriva på (nä, självklart inte!) – så höll hon dock med mig om att det ju kanske inte var så bra att det faktiskt stod som det stod. Så hon skulle i alla fall påpeka det för chefen.
Men det är aldrig någon som påpekat det här förut, faktiskt!
Jo. Jag har påpekat det förut, för ett antal år sedan. Men visst, då jobbade nog inte hon där. Och visst, sådana bråkiga kunder som jag är säkert ganska ovanligt.
Posted in Inget särskilt
Nätter med dimma och morgnar med dagg. På skuggsidan ligger fukten kvar på spindlarnas fångsnät i gräset till långt in på eftermiddagen. Men på husets sydsida, i solen, är det varmt och skönt. Både lunch (kokt kyckling med currysås), efterrätt (äppelkräm) och fika (jordgubbskaka sjuåringen och mormor bakat efter recept från bamsetidningen) intas utomhus.
Klar och kall morgon. Solen skiner kraftfullt, och solljuset glittrar i daggdropparna på den alldeles nyss uppkomna höstsäden på åkern. På några meters höjd ligger dimsjoken. Det är bara runt fem grader varmt.
Posted in Inget särskilt
Nu är det alltså dags: Robin of Sherwood kommer tillbaka!
Det rör sig om ett manus skrivet av Kip Carpenter själv, tänkt som en fullängdsfilm och med en historia som utspelar sig direkt efter serie 3. Fast Kip är död sedan tre år, och det blir ingen film utan ”film utan bild” = typ radio. Vilket är alldeles jättespännande – trots att det är med ”fel” Robin. (Ja, alltså, det är med Jason Connery, så det är självklart rätt Robin givet när historien utspelar sig, men det är ändå ”fel”. Men självklart kan de inte använda Michael Praed=Loxley här, det skulle liksom vara ännu mera fel.)
Produktionen finansieras genom crowdfunding på Indiegogo. Eventuellt överskott går till välgörenhet.
Och sheriffen av Nottingham – eller i alla fall Nickolas Grace – talar om för dig varför du ska bidra:
Älsklingen är kvar på sjukhuset med dropp.
Jag är trött som en gnu.
Grannen höstplöjer åkern.
Om en stund kommer nog regnet.
Jag dricker te och hostar.
På köksgolvet tidigare ikväll sprang det runt en märklig insekt som insektsgruppen på facebook identifierade som en dödgrävare. Det låter otrevligt ödesbådande, för människor eller för huset. Försöker att tänka att det bara är ett namn och att det inte alls behöver vara något dramatiskt med att hitta en insekt som äter kadaver och kompost inne i huset.
Posted in Allvarlig sjukdom (cancer), död och sorg, Inget särskilt
Tagged biologisk mångfald, cancer, höst
Kort sammanfattning av dagens besök hos onkologen och resultat av blodprover och förra veckans röntgen/skanning:
Nästa vecka får älsklingen påbörja en ny tolvveckorsomgång med cellgifter.
När jag lärde känna honom hade han långt lockigt rödblondaktigt hår. Det lockiga, och den lätt rödaktiga tonen, var kvarlevor av att han spelat spex några månader tidigare och för sin grekiska karaktär permanentat håret och färgat det typ svart; när vi träffades i juli var det liksom rester kvar av den ganska drastiska förändringen från det hår som egentligen i grunden ä.r rakt och mellanblont: det svarta var borta men färgen bar spår av den kemiska behandlingen.
Strax därpå färgades håret igen för ytterligare någon föreställning. Och därefter klipptes håret av skådiskollegor. Det innebar att när jag hälsade på honom nästa gång var han kortklippt och mörkhårig. Men jag lyckades hitta honom på perrongen.
Därefter var han korthårig ett tag, och har nog varit under ytterligare någon period. Men nu har han sedan länge återgått till långt hår. Inte lika långt som mitt, men längre än de flesta andra män i fyrtioårsåldern.
Tills nu då.
Det är inte de elakaste cellgifterna han får, sett ur hårperspektiv. Håret har inte trillat av i stora tussar. Men han har tappat mer än vanligt. Det har glesnat ytterst påtagligt. Det började bli lite löjligt.
Så igår klippte han av det, och rakade det sedan för att få det jämt.
Nu ser han ut som andra ägghuvuden i samma ålder. Det är lite ovant. Inte så att det ser illa ut. Bara inte så jag är van att se honom.