Category Archives: Inget särskilt

Svar från gynekologisk cellprovskontroll

Jag drog igång karusellen med cellprovskontrollsgrejen igen någon gång ganska strax efter att jag skrev förra blogginlägget i ämnet. Tänkte att det skulle väl inte vara så jävla svårt egentligen. Men för säkerhets skull ville jag bara dubbelkolla tiden innan jag styrde upp en morgon för att passa med den där dropintiden tisdag morgon. Det stod ju fortfarande måndagar på hemsidan. Så jag skickade en fråga via ”Mina vårdkontakter” på webben.

För att göra en lång historia kort så innebar det flera omgångar av förvirrande meddelanden åt båda hållen. Trots att jag angav att det var via mejl de skulle försöka nå mig försökte de tydligen via telefon (på tider när jag förstås inte var nåbar). Och sedan visade det sig att dropintiden på tisdagar inte alls gällde mig utan vissa andra (jag minns ärligt talat inte längre vilka), utan för min del så var det tiden på måndagar, som fanns på hemsidan, som gällde.

Och så lyckades jag slutligen komma iväg, långt om länge – en dag när jag jobbade hemifrån, och åkte med femåringen till tandläkaren på morgonen.

Och idag kom svaret:

Ditt cellprov från livmoderhalsen var normalt.

Så bra. Kan man då få slippa föröka lösa det här under några år igen – och slippa ett dåligt samvete?

Blandad trädgårdsstatus

Ja, det händer förstås massor i trädgården – och jag hinner inte med att skriva :-)

En omgång tomater är utplanterade i stora krukor och ställda på innergården mot den vanliga väggen, med en träram plus byggplast som skydd framför. (De ställdes ut för en vecka sedan idag.) Där står även ett antal paprikaplantor för utehärdning. Apelsinträdet har planterats om i större kruka och står också i skydd av byggplasten och acklimatiserar sig.

I pallkragarna borta vid äppelträden växer det för fullt.

  • Första lådan innehåller två rader majrovor och i mitten en rad med röd spetskål som jag drivit upp inne först.
  • Andra lådan (med drivbänk på) innehåller två gröna och två gula squash samt två paprikor.
  • Tredje lådan innehåller ditflyttade kryddor från örtagården (grekisk oregano och flera sorters timjan) plus nyköpt citronmeliss och frösådd dansk körvel, mejram och persilja.
  • Fjärde lådan innehåller färdigköpt småplantor isbergssallad (tioåringen ville ha) samt utplanterade hemplantor av spetskål, broccoli och brysselkål
  • Femte lådan innehåller gurkor (Japanese climbing och Vert petis de Paris) och paprikor (Apple, Lipstick och Sweet Nardello).

I trädgårdslandet har det sedan sist jag skrev (förutom morgonens bön/ärtinlägg) såtts bland annat mer dill och morötter, grön/purpurkål, mangold och satts lök. Och katterna har flera gånger krafsat och grävt och förstört :-(

Tältväxthusen som barnen fick i julklapp har monterats och satts i nedre delen av trädgårdslandet och innehåller nu en mängd gurkor, paprikor, ärtor, majrovor och annat enligt barnens individuella planeringar :-)

Och i övrigt växer det bra i landet och trädgården. Och blåregn och syrener blommar överdådigt.

5 maj

Ikväll blev det en brasa. Jag sitter framför brasan, värmer fötterna och taggar ner.

Nej, det är inte kallt egentligen. Fast svalare ute än det varit på ett tag. Och eftersom vi slagit över till sommardrift, det vill säga ingen uppvärmning av huset, så är det lite småsvalt och småruggigt. Och det kändes mer lockande att tända en liten mysbrasa än att slå på pannans uppvärmning.

 

Jag vet att jag skriver ganska lite för tillfället. Det är inte det att jag saknar saker att skriva om. Men jag hinner inte, och orkar inte. Och när jag väl hinner så har inspirationen runnit av, och då orkar jag inte försöka bita ihop och samla tankarna och komma på vad det var som var så viktigt. Och då får det för närvarande vara. Vitsen är ju inte att hitta fler måsten, liksom.

Äntligen svar från H&M!

Svar från H&M

För bakggrundshistorik:

Inlägg 1

Inlägg 2

(Svaret kom efter att jag slutligen kontaktat H&M via twitter och de bett mig mejla.)

Och mitt i alltsammans känner jag mig priviligierad

Fast inte på det sätt man brukar mena. Inte för att jag lever i Sverige, med hyfsad jämställdhet. Inte för att jag kommer från levnadsvillkor där jag fått en dräglig uppväxt materiellt och mentalt. Inte för att jag har ett vettigt jobb och en inkomst och så där. Utan just för att jag haft turen att hittills klara mig undan allvarliga sjukdomar. Genetiskt och slumpmässigt priviligierad. Inte så att jag aldrig drabbats av nåt, men än så länge har jag trots allt klarat mig bra.

Jag hoppas innerligt att jag ska fortsätta höra hemma bland dessa priviligierade. Jag hoppas så innerligt att det inte ska ta slut nu.

Shoppinggalning

Den här veckan har hittills varit full av impulsköp och spontanshopping.

I måndags skulle jag handla lök på Coop. Men väl där föll jag för frestelsen att köpa en 3-liters bag-in-box med ekologisk äppeljuice, ett knippe ekologisk sparris från Spanien och ett paket ekochampinjoner till nedsatt pris.

Igår köpte jag tre böcker på bokreans utförsäljning: en ungdomsbok till tioåringen, en bok om rymden till femåringen och en fransk ordbok för barn till dem båda.

Och idag har jag köpt ett apelsinträd. Det var det dyraste. Och samtidigt mest genomtänkta: jag har grunnat sedan i söndags när vi upptäckte att plantskolan äntligen fått hem vettiga citrusar på vilken sort vi skulle välja.

Väntan

Jag väntar.

Väntar på att kliniken (antar ögonkliniken?) dit min remiss ska ha skickats ska höra av sig. Inom en vecka, hette det i torsdags. Och de skulle höra av sig hem till mig.

Fast hemma är jag ju inte så mycket. Jag är ju på jobbet på dagarna.

Så jag kollar telefonsvararen på kvällarna. Inga meddelanden.

Jag har ändrat telefonsvararmeddelandet så att mitt mobilnummer finns som vidarehänvisning.

Det har inte kommit nåt med posten heller.

Och det r svårt att slappna av och bara vänta. Dels för att jag ju oroar mig för ögat i sig. Dels för att jag oroar mig för att de ska 1. meddela med så kort varsel att jag faktiskt inte hinner höra/läsa innan jag ska vara där, eller 2. att de ska kalla mig vid ett tillfälle när jag faktiskt inte kan. (Jag ska på tjänsteresa ett par dagar nästa vecka. Och veckan efter det också.)

Hur läget är? Tja, jag tror att det långsamt förvärras. Eller så blir det bara annorlunda. Fast å andra sidan å glömmer jag nästan bort det om jag kan vara ute och greja i trädgården och inte behöver fokusera på saker på nära håll. Så jag vet inte. Men jag oroar mig.

Nonsensinlägg

Enligt mitt bloggverktyg är det här inlägg nr 2000.

Så för att inte hamna under någon sorts press att känna att det måste bli ett extra bra och genomtänkt och klokt och viktigt inlägg, så slänger jag bort det på ett nonsensinlägg, så att det blir överstökat.

Tankar kring böckers utseende

Jag läste mycket när jag var liten. Sedan, när jag blev äldre, så avtog det, och numera läser jag ytterst sällan skönlitteratur.

Det finns förstås många förklaringar till detta. Tidsbrist är en. En annan att jag minskade mitt läsande för att jag själv hade skönlitterära ambitioner och själv märkte av att jag kanske blev för influerad (eller egentligen ännu mer att jag redan höll på att skriva saker och sedan läste böcker som jag tyckte påminde om min egen historia och därför var rädd att bli anklagad för att plagiera fastän det ju inte skett i den ordningen).

Men samtidigt har jag konstaterat att i den mån jag läser skönlitteratur nu som vuxen så är det inte alls ovanligt att det är böcker som klassas som barn- och ungdomsböcker.

Jag har funderat på det där. Innebär det att jag är omogen? Att jag aldrig avancerat till vuxennivå?

Men så slog det mig häromdagen, när jag gick och ganska planlöst strosade genom en bokhandel: bokomslagen ser helt olika ut på de böcker som definieras som barn- och ungdomsböcker och de som klassas som vuxenböcker.

På den förra kategorin finns ofta fantasieggande omslag. Vackra, eller coola, eller i alla fall på något vis lockande. Omslag som på något vis signalerar nåt om innehållet, och som säger ”Ta upp mig, och ta reda på mer om mig!”.

På den senare kategorin verkar det istället vara någon sorts tävling i att säga så lite som möjligt. Det ska vara neutralt och tråkigt. Ofta bara enfärgat och med titel och författare med stora bokstäver. Ofta författarnamnet störst. Och är det en bild så är det ofta en bild på författaren. Lyfter jag mot förmodan upp boken för att läsa på bokens baksida så är baksidestexten dessutom oftast betydligt kortare och mer intetsägande än på barn- och ungdomsböcker.

När jag tänker på det känns det som att ingen egentligen vill locka mig att läsa vuxenböckerna. Som att när man blir vuxen så ska man inte längre lockas av att någon drar igång ens fantasi. Utan man ska lockas av – ja, vaddå egentligen? Är det tänkt att all vuxenboksförsäljning ska utgå från att man hör av andra vad som är spännande och bra? Eller att det ska räcka med en känd författare? (I så fall är det kanske inte så konstigt om vissa författare säljer skitbra – om det liksom är säljstrategin?)

Jag kom att tänka på det där idag igen, när jag traskade igenom en bokrea på väg till tåget.

Och jag kanske har alldeles fel. Jag har inte gjort någon statistisk analys eller någon närmre undersökning. Kanske har jag helt fel?

Cellprov och hur man inte får folk att dyka upp

I höstas dök det upp en kallelse till cellprovtagning. Man bör ju som vuxen kvinna gå på sånt då och då, och nu var det visst dags igen.

Fast det var något skumt med kallelsen.

Ja, alltså, dels var den inte från den MVC-mottagning jag brukar gå till. Utan det här utskicket gjordes visst grundat på var de tycker jag borde tillhöra, fastän det är geografiskt ologiskt, och fastän jag gått båda mina graviditeter på annat ställe och är registrerad på annan vårdcentral i det dryga decennium vi bott här.

Fast det var inte det märkliga. Det märkliga var att det ingenstans fanns någon tidsangivelse. Det fanns information om att viss väntetid kunde förekomma. och om att jag kunde byta tid – men ingen tid.

Vilken tid jag förväntas komma känns ju som en ganska central del av en kallelse, kan man tycka. Men efter att ha lusläst konstaterade jag att det närmsta som fanns var angivelsen

Tid:

Ja, det stod alltså inget där.

Däremot fanns det information om en webbadress jag förväntades boka via. I andra hand kunde jag ringa.

Nu inns jag inte riktigt hur jag gick tillväga, men jag tror att jag faktiskt först försökte ringa och inte fick fatt i någon, och att jag först därefter (vilket ju säkert var någon vecka senare – herregud, varför stressa när det inte finns någon tid att passa? och telefonsamtal till sådana ställen försöker man ju göra på dagtid – ingen idé att ringa kvällstid – men det är inte alla dagar det funkar att försöka ringa på arbetstid) försökte mig på det här med webbsidan.

Det visade sig då att de i princip hade lagt ner verksamheten på den mottagning jag blivit kallad till (och snart skulle göra det helt); alla möjligheter att boka gällde mottagningar i smma ”kedja” flera mil längre bort.

Å andra sidan stod det på min kallelse att jag även kunde byta mottagning. (Ja, det står många saker på det där pappret! Så det var inte så konstigt att det tog mig en stund att leta igenom pappret i min jakt på tid ;-) ) Så då var ju det logiska att kolla upp den jag egentligen brukar gå till. Så jag letade upp deras webbsida. Och enligt den hade de tydligen dropin för cellprovtagning på måndageftermiddagar.

Men det var något jag ville ringa och kolla med dem först. Minns inte vad det var; det kan ha haft att göra med att min mens hoppade över helt i den vevan. I alla fall, det tog ett tag till innan jag lyckades få fatt i dem.

Då visade det sig att informationen på hemsidan är fel. Deras dropintid var flyttad till tisdagmorgnar, fast det hade man inte ändrat på webben. Dessutom så skulle det inte vara någon dropin tisdagen därnäst, för de skulle på utbildning eller nåt.

Ja, och sedan var det ju nästan jul och alldeles för mycket annat. Och så ska man lyckas tajma med någon gång när man inte har mens (det går ju inte att planera när man har oregelbunden mens), och dessutom få ihop det med någon tisdagmorgon när det funkar att komma senare till jobbet. Vilket innebär att man ständigt måste hålla det där i huvudet: ickemens-tisdag-kan jag?

Det där stavas ständigtdåligtsamvetemenlyckasaldrigfåtilldet.

Det är säkert fint tänkt det där med dropin och inte boka någon tid. Men hade jag fått en tid bokad som inte funkade så hade jag u bokat om, och så hade det i alla fall blivit av. På det här sättet är det bara något som skjuts framför hela tiden och bidrar till den allmänna vardagsstressen över saker som aldrig blir gjorda.