Category Archives: Inget särskilt

Nejdå, jag har inte glömt er

Jag är bara trött. Och har inte hunnit. Det är så mycket annat. Och jag behöver semester.

Täcken av olika gröna nyanser

Det går snabbt nu. För bara några dagar sedan var åkern närmst oss vanligt enkelt grön, även om sädesaxen börjat sticka upp ur stråna. Nu har rågfältet antagit sin vackra grågröna färg med svagt inslag av rosa. Bortanför ligger kornfältet, som lika snabbt övergått till den där gulgröna tonen och sammtsliknande looken den får när axen kommit upp ordentligt. Och åt andra hållet glittrar ytan i bladen hos raka rader av sockerbetor.

Fast sanningen att säga glittrar betbladen mindre idag än igår – nu behövs regn.

Cellosaknad och syrener

Syrenerna blommar nästan. När jag gick till bussen i morse så var de så där mycket i knopp som de kan vara utan att börja spricka upp och slå ut.

Syrener.

Nånting nånstans i bakhuvudet började mala med ngon textrad som jag inte kunde hitta men som jag ändå visste fanns där. Jag hittade inga av de exakta orden, även om jag liksom ändå visste vad de skulle vara. Men jag visste att när jag väl hittade något litet sammanhängande fragment så skulle jag kunna jobba fram alltsammans, bit för bit, tills allt skulle finnas på plats.

Inom några minuter hade jag ett sådant fragment på plats.

… och syrenerna regna i dungen…

När jag klev på tåget en halvtimme senare hade jag hela, trots att jag inte sjungit den på flera år.

Men med minnen väcks saknad. Jag minns – eller inser – plötsligt att jag saknar att sjunga med M:s knäppande på cellon och älsklingens basflöjtstoner. Det är tretton(!) år sedan vi gjorde den där miniturnén, och tretton år är en lång tid.

Du sover i granarnas dunkel i kväll.
Du vaknar när skatorna skriar.
Du bor i en snårig, förtrollad skog
och går aldrig ut i det fria.

Låt häggarna vaja som linne i vind
och syrenerna regna i dungen.
Den är vacker, din skog. Men jag rövar dig bort
till ett slott där skalmejorna sjunger.

Din värld är en häxa på tusen år,
det är din värld, och den är du trogen
och du tror att ett vackrare land inte finns
än den dunkla, förtrollade skogen.

Låt vara att himlen är mulen och mörk
och grälar med månen om natten.
Den är blåsig, min värld. Men jag rövar dig bort
till ett vindsrum med fönster mot vattnet.

Säg en dag, säg en tid då du följer mig bort
viska tyst, jag ska ändå förstå dig
och jag bär dig på händerna långt härifrån
dit där häxorna inte kan nå dig.

Och jag stjäl vad du vill om du vill att jag stjäl
och jag ska aldrig ångra det brottet.
Och lev lycklig med mig i en koja i natt
om vi inte får husrum på slottet.

(Vysotskij, Lyrisk sång)

… och så länk till inspelning, fast med bara cello och sång, ingen basblockflöjt.

Jag tar inte mitt ansvar som svensk medborgare

Mitt i förkylningskaosmånaden april damp den ner i brevlådan: informationen om att jag nu är utvald och får rösta i svensktoppsjuryn. Första dagen jag antogs lyssna och tycka till var jag totalt igengrodd och sov förmodligen under sändningstiden.

Ja, jag erkänner: jag har fuskat. Jag har inte skött min plikt som svensk och lyssnat och röstat. Jag har struntat i det. Jag orkade helt enkelt inte en sak till. Jag har prioriterat jobbet och barnen och mat och disk och vila och Föräldravrålet… och det har liksom inte ens funnits ork till det. Jag har inte kunnat klämma in mer.

Men om det nu blivit FEL de här veckorna, så är det mitt fel. Bara så vi har det utrett, liksom. Det var jag som gjorde den prioriteringen.

Och nej, jag kommer inte att rösta den här helgen heller. Även om det sannolikt är sista gången jag får den chansen.

Sydsvenskan skickar erbjudanden som vill hjälpa oss sabba miljön

Som prenumerant på Sydsvenskan har jag idag fått mejl med ”vårens fantastiska stjärnkortserbjudanden”. Klickar jag vidare på länken i mejlet så är, sympatiskt nog, det första som kommer upp i listan över erbjudanden ett erbjudande om att köpa Rockström och Klums bok Vår tid på Jorden till rabatterat pris.

VÅR TID PÅ JORDEN är den första boken i storformat, som med ett holistiskt synsätt kring miljö- och klimatfrågan och med fantastiska bilder, höjer blicken över utmaningarna och ser lösningarna i framtiden.

står det i erbjudandet – som för övrigt bara gäller till och med imorgon.

En bit längre ner i listan finns också erbjudande på ekologiska mamma- och bebiskläder. Och det finns också erbjudande om en bok med exotiska utflykter i Öresundsområdet. Och en hel massa andra saker, förstås.

Men så kommer de, då. Erbjudandena som handlar om långresor. Långa resor – som förstås involverar flyg. Österrike (!), Spanien, Sydafrika, Indien, Uganda, Rwanda, Tanzania…

Jag tycker inte ni ska syssla med sådant, Sydsvenskan. Ni HAR seriösa reportrar som skriver om klimatförändringarna. Ni kan knappast ha missat att långa flygresor är ett stort problem, något som måste minska. Då kan ni inte samtidigt hålla på och uppmuntra era läsare till den sortens resor. Det är pinsamt, fattar ni inte det?

Ta ert ansvar, för sjutton. Skärp er.

Läs även Bra att ni fattat, Sydsvenskan

Beredskap och flytande snö

Nej, det är inte så illa. Inte än, ska jag väl tillägga. För grejen är ju att man aldrig vet säkert i förväg. Och då behöver man ha beredskap.

Det skrivs kommentarer på tidningsartiklar och pratas på radio om att det är överdrivet. Att man varnar i onödan. En massa höhö-kommentarer av typen ”jag tror det när jag ser det” och ”det brukar inte bli så illa, SMHI överdriver alltid”. (Jag gissar på att en del av dem sitter inne i städerna, där det inte alls blir på samma sätt?) Det klagas på att det ropas väderkaos över minsta lilla.

Jag ropar inte väderkaos. Däremot har jag beredskap. Jag behöver de där väderprognoserna för att kunna bedöma när jag ska ha extra beredskap.

Självklart kan inte SMHI – eller dmi eller yr eller vem du nu litar mest på – veta säkert. De kan bara göra prognoser. Men även om prognoserna inte stämmer så är det ofantligt mycket bättre än att bara stirra mot horisonten och försöka göra en bedömning av om det kommer att bli en solig fin dag eller snöstorm.

SMHI har nedgraderat varningen: det är nu bara Österlen som har klass 2-varning; för resten av Skåne är det nu bara en klass1. Men på radion betonar SMHI att på sydkusten ska man betrakta det som en klass 2-varning ändå. Vi haft riktigt rejäla problem här även gånger när SMHI faktiskt inte ens gått ut med en varning…

Skolskjutsarna i nästan alla kommuner längs sydkusten är inställda idag.

Jag har i alla fall fått iväg barnen till skola och dagis. Det har inte kommit mycket snö ännu. Men det börjar bildas en del drivor.

Framför allt fyker det. Grusvägen härutanför är huvudsakligen barslipad barmark. Snön glider fram, flyter fram, far i sidlänges vågor och virvlar. Det är vackert, och nästan som från en annan värld. Eller, det beror väl på att det faktiskt fångar upp oss och påminner oss och tvingar oss se världen? ”Wow!” utbrister fyraåringen när han får se det, så där innerligt som en fyraåring kan när något är riktigt riktigt fantastiskt. Snön flyter rakt emot oss på vägen.

Men där vägen ligger i lä bakom grannens hus börjar det bli tjockt med snö. Förstås.

Ute på stora vägen, när vi svängt nittio grader, uppfattar jag den fykande snön snarast som vita streck över vägen, rakt från öster till väster. Ja, fullt så rakt är det väl inte, men det är så det ser ut när man kör vinkelrätt mot det. Jag har fokus på den fykande snön, de små stråken av drivor som börjat bildas, och de enstaka bilar som också är ute.

Jag lämnar barnen, meddelar att jag finns hemma, och att jag kan komma och hämta tidigare vid behov. På dagis är de glada över detta – de vet ju också att en del av personalen kan behöva bege sig hemåt tidigare om det blir värre.

För man vet ju aldrig hur det blir. Det kan ändras snabbt. Det kan gå på en halvtimme från typ lugnt till nästan omöjligt att lösa det som lösas måste.

Det är det man måste vara beredd på. Det är inte att ropa varg. Det är inte att vara sjåpig eller skrika kaos vid minsta lilla snöflinga. Det är bara att vara beredd.

Och har vi tur så blir det inte alltför illa, och nioåringen kan få gå på sina scouter ikväll precis som vilken vecka som helst.

Vi får se, helt enkelt.

För övrigt känns snöstorm lockande

I alla fall jämfört med den sand- eller jordstorm som är nu. Vinden slipar loss jord från de plöjda åkrarna, så det är jord och sand som fyker över åkrarna, blästrar värden och bygger små klena drivor.

Fykande snö är bättre. Försvinner snabbare och ställer till mindre långvarig skada.

Att rusta sig för kommande väder

SMHI har utfärdat klass 2-varning för kraftigt snöfall och klass 1-varning för blåsten; ikväll eller inatt kommer snöstormen.

Sydsvenskan kom i morse med fyra tips inför snöovädret – i korthet handlar det om att 1. ta på sig mössa halsduk och handskar, 2. planera för att det kan ta längre tid att resa, 3. undvik att ge dig ut på vägarna och om du gör det ha vinterdäck, 4. ifall du är ute med båt ska du inte lita på var det brukar finnas grund eftersom vattenståndet kan bli lågt, och dessutom blåser det ordentligt till havs. (Dessutom vill de att vi ska skotta framför brevlådan för att underlätta för tidningsbäraren – samt för säkerhets skull skaffa oss inloggning till webbtidningen.)

Jag vet inte jag, men är inte ovanstående tips så självklara saker att de inte borde behöva tipsas om? Att klä på sig ordentligt, ha vinterdäck om man ska köra i vinterväglag, och planera för att det kan ta längre tid att köra? Och vilken vettig båtägare ger sig alls ut vid sådana här väderförhållanden?

Vi förbereder oss på andra sätt. Ser till att fylla på pellets. Kollar att det finns ved. Köper hem nödvändigheter (det är ruskigt tråkigt att stå utan toapapper när det är omöjligt eller förenat med livsfara att ta sig till affären). Ser till att ställa snöskyfflar och snöslädar på lämpliga ställen. Ställer bilen längst ut på infarten för att inte behöva skotta mer än nödvändigt. Håller koll på väderprognoserna på fyra olika sajter ;-)

Jag förbereder mig på att jobba hemifrån. Åtminstone imorgon, kanske även på onsdag. Jag har möjlighet, och jag har chefens tillåtelse.

I att förbereda sig på att jobba hemifrån ingår dels att ta med sig de saker som behövs hem, dels att kolla upp så att det finns någon annan som kan lösa det som måste göras på plats – och annars hitta andra lösningar. Att ha beredskap för hur det kan bli.

Så jag mejlar en kollega för att undersöka om det finns någon annan som kan fixa en grej, ifall jag inte kan komma på onsdag.

Han svarar att han just lyssnat till en detaljerad väderprognos – snöandet kommer att avta under tisdagseftermiddagen, så det borde inte vara några problem för mig att ta mig till jobbet, tycker han. Skulle problem uppstå tar vi det sedan.

Jahaja.

Men alltså, jag har bott på Söderslätt nu i drygt tio år. Och jag har barn.

Att snöandet avtar är liksom bara en ganska liten del av det. Det finns så många andra aspekter:

  • Så länge det blåser kommer snön inte att ligga stilla. Den kommer att fyka över slätten och bilda höga drivor. Även om vi har bra snöröjning, så kan det mycket väl vara omöjligt att ta sig fram en halvtimme efter att snöplogen passerat.
  • För att alls komma iväg måste jag skotta så att bilen kan komma ut på vägen. (Nej, jag kan inte ställa bilen på vägen, då kommer inte snöplogen fram.)
  • Jag måste prioritera att kunna få iväg barnen till skola och dagis. Bara att ta sig in till byn kan vara förenat med fara.
  • Om jag sedan ska ta mig till jobbet måste jag först köra en mil till stationen, och sedan ta tåget (bara hälften av tågen kommer att gå imorgon, har Skånetrafiken redan deklarerat). Även om jag kommer fram, så ska jag räkna med att det förmodligen tar mycket längre tid än vanligt.
  • När jag väl tagit mig till jobbet så måste jag sedan åka hemåt tidigare än vanligt för att vara någorlunda säker på att lyckas ta mig hem innan dagis och fritids stänger.
  • Det är ganska dumt att ta risken att köra fast i snön. Speciellt eftersom jag kommer att vara ensam vuxen hemma. Det är dumt oavsett om barnen är med mig i bilen eller om de är kvar i barnomsorgen (dumt på olika vis).

Och ja, visst, om man har viktiga skäl att ta sig iväg så visst, då får man ju försöka lösa det, och hoppas på tur. Samt bygga upp nödlösningar för hur man i så fall gör om jag till exempel inte lyckas ta mig hem och alltså inte kan hämta barnen etc.

Men det verkar liksom lite dumt att ta den risken i onödan. Det känns liksom vettigare att planera för att eventuellt inte kunna komma till jobbet och att se till att förbereda för de små problem som det eventuellt skulle kunna innebära. Speciellt med tanke på att min närmsta chef dessutom sagt att det är lämpligt att vi som pendlar jobbar hemifrån för att inte riskera liv och hälsa.

För övrigt visar väderprognoserna att det ska fortsätta snöa även på onsdag. Det är inte bara tisdagens snö om kan fortsätta yra omkring, det kan fortsätta förvärras.

Eller så är det lugnt och jag kan ta mig till jobbet på onsdag. Det är förstås också fullt möjligt.

Men att rusta sig för vad som kan komma är att ha framförhållning. Och att utgå från att vi inte säkert vet. Förbereda sig på att det kan bli besvärligt.

Kallt

Jag har värmt vetefilten. Krupit ner i den iskalla sängen. Det blåser riktigt ordentligt, och drar på alla möjliga och omöjliga ställen.

Ja, vi behöver se över tätningslisterna; det får vääl göras under sommarsäsongen i år. Fast när det blåser så här så undrar jag om det egentligen skulle göra någon skillnad.

Nå, jag har lyxen av att vara inomhus. Det är absolut inte ett dugg synd om mig.

Och imorgon kväll kommer snöstormen.

Bara de finaste majskornen

På Icas popcornpåsar står det något i stil med ”Bara de finaste majskornen”. Jag antar att deras tanke är att det på något vis ska göra mig glad.

Men så funkar ju inte jag. Istället uppstår en massa frågor:

  • Varför är det viktigt att ha de finaste majskornen när man ändå ska poppa sönder dem?
  • Hur stor andel av majskornen är det som anses var de finaste? 10 procent? 30 procent?
  • Vilka aspekter tas med i bedömningen av vilka majskorn som är finast?
  • Vad är det för stackars satar som sitter och väljer ut vilka majskornn som är finast?
  • Vad händer med resten av majskornen?

Och alltså, det är inte alls säkert att det här är ett problem. Kanske är det jättebra att man gör den majsuppdelningen. Men det saknas väsentlig info för att kunna avgöra det. Som det är nu känns det bara fånigt – och definitivt inte som ett försäljningsargument. (Det tunga försäljningsargumentet i sammanhanget är att det finns inget annat att välja.)