Category Archives: Inget särskilt

Målar inte fönster

Jag borde måla fönster.

Men igår var det blåsigt. Och idag regnigt och småkallt. Och… jag har inte lust. Även om jag har tak och väggar omkring mig när jag står och målar i orangeriet.

Jag gör… annat. Datormässigt. Tänkande, skrivande. Helt onyttigt och meningslöst.

Jag skäms och känner mig lat.

Höst

Det är höst. Höst av det där slaget när temperaturen bara skiljer som högst ett par grader mellan natt och dag och det hela tiden rör sig runt eller strax under tiogradersstrecket. När världen är allmänt grå. Smådugg mellan varven. Blåst. Och det blir mörkt tidigt.

Och jag saknar dig på så märkliga sätt. Saknar dig plötsligt i kvällsmörkret när jag går ut till bilen för att hämta en skolväska. I mörkret och höstluften. Där saknas du.

Men jag antar att det bara är jag som inte gillar dessa kampanjer?

1 oktober. Och eftersom jag alltså är månadsgivare till Cancerfonden så får jag utskick om att årets Rosa Bandet-månad drar igång.

I dag startar Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj. Som månadsgivare är du redan med i kampen mot cancer, men bär gärna årets rosa band och välj rosa produkter när du handlar. Tack!

Du väljer väl rosa?

ICA, Lindex, Apotek Hjärtat och Skandia är Rosa Bandet-kampanjens största sponsorer. Totalt arbetar vi med ett trettiotal varumärken och över 150 rosa produkter där en del av försäljningen går till Cancerfonden.

Tack men nej tack.

Jag vill poängtera följande: Jag skänker pengar till Cancerfonden TROTS kampanjer jag tycker väldigt illa om. Jag är inte intresserad av att betala 1:50 (eller vad det nu kan vara) extra för morötter med ett rosa märke på. Jag är inte intresserad av att betala en massa pengar för en rosa band. Och jag har inte lust att få pådyvlat mig en massa cancerskuld. Jag avskyr dessa kampanjer.

Jag ger pengar till Cancerfonden för att min man fått cancer och dött av cancer och jag hoppas kunna bidra till att andra ska kunna komma lindrigare undan. Jag skänker pengar trots att Cancerfondens kampanjer enligt min uppfattning är synnerligen störande. Och jag önskar att jag kunde slippa det hemska kampanjandet. För jag tycker riktigt illa om det, och får mig att gång på gång ifrågasätta om jag verkligen vill ge pengar till dem. Och det är väldigt synd att de ska kampanja på sätt som får mig att känna så.

Telefonen ringer igen och det var inte mitt fel

Telia skickar sms till mobilen om att teknikern ska påbörja felsökningen och att jag behöver finnas tillgänglig på telefon om hen behöver nå mig.

Femton minuter senare ringer telefonen. Den vanliga telefonen. Den som är felanmäld för att den inte ringer.

”Ja, hej, jag heter XXX och är tekniker på XXX, du hade felanmält telefonen?”

”Ja, och jag gissar på att du hittat felet eftersom telefonen ringer nu?”

”Japp, jag hittade en sak som var trasig i stationen och bytte den.”

Jamen så bra. Tack!

Recension: Hallahem 1 & 2

Jag har då och då drällt inom Hamrelius bokhandel i Malmö på lunchen, gått ett varv och tittat på utbudet. Inte minst har jag brukat passera barn & ungdomsavdelningen. Och bland de böcker som jag lyft på och tittat på och funderat på om man kanske borde skaffa hem och läsa har de två hittills utkomna böckerna om Hallahem varit:

Tänk om du en dag fick veta att hela ditt liv varit en lögn, att du egentligen tillhör en annan värld. En värld där det finns troll, vittror och magiska väsen. Det är precis vad som händer i detta spännande äventyr, som tar ett nytt grepp på vad som gömmer sig i svenska skogar och berg. Här blandas myten om bortbytingar med urban fantasy.

I Hallahem, en hemlig stad belägen djupt under ett berg, lever tolvåriga Torun som tillhör Vitterfolket. En dag råkar Torun och hennes bästa vän Auda höra något som inte var ämnat för deras öron. Hallahem hotas av människorna, men någonstans finns en flicka som kan hjälpa dem att rädda staden. Men vem är hon, och varför är hon så viktig?

Tilda lever i människornas värld, men känner sig annorlunda. När ödet för henne samman med Torun ställs de tillsammans inför svåra prövningar, och snart vilar hela Hallahems framtid på deras axlar. Ju mer de får veta om varandra och sitt ursprung, desto mer blir de varse om att sanningar kan göra mer ont än lögner.

Fast jag är ju inte målgruppen. Och även om jag har i alla fall ett barn som borde vara i målgruppen åldersmässigt, så inbillar jag mig inte ens längre att det ska vara lönt att jag ska köpa hem något till honom och tro att han läser det.

Nå. Hamrelius bokhändel lägger ner. Och har utförsäljning. Och med 70% rabatt på alla böcker så bestämde jag mig slutligen för att köpa de där två böckerna.

Jag har läst dem nu. (För några dagar sedan.) Och mitt intryck är… tja, spretigt :-D

Egentligen tycker jag språkligt sett ganska illa om den första boken, Staden under berget, till att börja med. Det är som att det inte är färdigbearbetat – eller, jag skulle inte ha släppt iväg en text i det skicket.

Det är till exempel alldeles för långa stycken. Ett stycke kan vara typ en hel sida, och då är det liksom inte ens så att hela stycket handlar om samma sak, utan det kan vara stycken som egentligen borde delats på fyra-fem ställen för att få till ett bra flyt. Nu blir det istället bara lång staplad text. Nästan som när folk inte upptäckt att man kan radbryta sina inlägg på facebook.

Det är också alldeles för ofta uppradande av information som det känns som att författaren insett måste komma med, hänvisande bakåt i tiden på sätt som känns osmidigt. Intryckt på märkliga ställen.

Sammanfattningsvis saknar texten flyt. Den känns inte otvungen. Ibland funderar jag över om författarna verkligen bitit ihop och skrivit början av boken fastän de inte vill och tycker det är skittråkigt, för att det är något som måste göras. Men det ger i alla fall alldeles för mycket skoluppsatskänsla.

Trots detta fortsätter jag läsa. För det är ändå något med historien som håller mig fast. Och ju längre jag kommer i boken, desto mindre staplande och mer ledigt blir språket. Som att författarna har kommit till delar de tycker är kul att skriva eller är bekväma med att skriva. – Fast det där uppradandet av hur mycket text som helst i ett enda stycka, utan att dela upp i det som liksom hänger samman i en tanke, fortgår genom båda böckerna, även om det mildras efterhand.

Ja, boken är tillräckligt fängslande för att jag trots allt ska läsa klart den ganska kvickt. Och den energin räcker till för att jag ska läsa även andra boken. Även om drivet i historien är något sämre i andra boken. Eller kanske det är mindre lockande att få veta vad som ska hända? Inte lika mycket känsla av att jag måste få veta hur det går. Detta trots att den språkliga trögheten är mindre i andra boken.

Sammantaget: språkligt sett är jag inte imponerad – snarast stör jag mig ganska mycket och får kämpa med att tränga undan irritation. Samtidigt gillar jag världen som byggs upp och historien som utspelas och karaktärerna.

Jag tycker böckerna är läsvärda. Fast jag önskar att man hade lagt mer krut på språklig bearbetning. Men jo, jag kommer att leta fram tredje boken när den kommer ut 2017.

En annan dag

De där långa resonemangsochfunderinsgblogginläggen blev inte skrivna idag heller. För det krävs att jag har tid och lust och ro och att jag prioriterar det och att jag inte är för trött. Så jag skjuter på det till någon annan dag och kommer väl att göra det tills de är så urvattnade att det lika gärna kunde kvitta.

Värme från choklad och pellets

Hej älskling!

Jag sitter här med en kopp av den där engelska hundraprocentiga drickchokladen vi köpte på British museum i februari. Jag har inte haft någon lust att dricka av den sedan du dog. Men ikväll kändes det som att det skulle kunna vara okej. Jag kör helt osötat ikväll. Men med grädde.

I bakgrunden hör jag ljudet av pelletspannan. Vi beställde ju hem nytt roster och nytt vad nu det andra hette strax innan du dog, och jag och pappa monterade de nya grejerna strax efter att du dött. Men pannan misslyckades med start bara någon dag senare. Och jag sket i vilket, för det var ändå sommar vid det laget och dags att gå över till eldrift för att det bara behövdes varmvatten och ingen uppvärmning.

Men nu tänker jag att det börjar bli dags att bli redo för uppvärmningssäsong. Fast jag kunde inte riktigt minnas om jag alls ens visste vad det var för problem. Jag började med att lysa med ficklampa in i röret ner i brännaren, och det satt i alla fall inga pellets fast eller så. Så jag tänkte att jag kör väl igång den en gång och ser vad som händer.

Den var i startfas i EVIGHETER. Först väntade jag ett tag, sedan gick jag och duschade, och när jag hade duschat så stod den fortfarande i startfas, och ett bra tag till. Och när den sedan gick över i fast låga så gick den direkt in i högeffektläge – det brukar den ju inte göra förrän pannan jobbat i evigheter med fast låga?

Nå. Jag vet inte. Det känns inte stablt, men jag får väl avvakta och se. det är fortfarande bara första omgången sedan jag slog över till brännare.

UPPDATERING EN STUND SENARE: Den tog evigheter på sig i andra ändan också, alltså när den ska stänga av för att den nått önskat maxtemperatur. Höll på med avsvalning jättelänge och fortsatte uppåt i temperatur ända till 90 grader innan den vände.

Jag har slått över på el igen. Vågar inte låta den stå och gå så där när jag sover. Får undersöka mer imorgon…

Inte idag

Det ligger oskrivna blogginlägg i huvudet och bland utkasten i WordPress. Men tiden behövs till annat viktigare. Och härnäst står sängen på schemat.

Gamla nässprayar

Letar nässpray i medicinskåpet. Hittar din nässpray – ja, vi brukar ju namna dem för att hålla isär dem.

Slänger den.

Hittar slutligen min egen i ryggsäcken, där jag stoppade den när vi skulle till England i vårvintras, strax efter att jag varit förkyld.

Det är väldigt lite kvar i den. Men det får väl helt enkelt duga tills imorgon.

Sommartorka

Och i vanlig ordning så här års så utlovas regnväder som sedan drar förbi, missar oss eller möjligen släpper någon enstaka mm.