Category Archives: Miljö

När kommer miljöbedömning av olika läkemedelstillverkare?

”Bryr du dig om vem som tillverkat sertralinet?” frågade apotekstjejen idag när jag skulle hämta ut medicin. Först noterade jag det bara som en ovanlig variant på frågan om det var okej att byta ut det märke som stod på receptet mot det märke som var billigast i listorna just idag (för jag antar att det var just därför hon ställde frågan). Så jag sa förstås nej.

Fast sedan ångrade jag mig. För visst vill jag kunna välja: välja utifrån tillverkarens miljöengagemang eller -betyg. Men såvitt jag vet finns inga sådana bedömningar eller listor – eller?

Så… när kan vi hoppas på att få något sådant?

Coop laddar om – det är sannerligen på tiden

Uppslag ur Mer Smak nr 9 2015

Uppslag ur Mer Smak nr 9 2015.

Sveriges obekvämaste matkedja är tillbaka.

Det skriver Coop i senaste numret av medlemstidningen Mer Smak. Och så talar de om en massa bra saker de gjort genom tiderna – datummärkning, ekologiskt, frigående höns och så vidare.

Och visst, Coop/Konsum har en grundmurat gott rykte. Men det är fruktansvärt länge sedan jag kände att de levde upp till det.

Fortfarande påtalar till exempel representanter för Coop gärna om att de har det största ekologiska sortimentet. – Men ärligt talat, vad gör det för skillnad om produkterna inte finns att köpa i affärerna? Ica har kanske ett mindre ekosortiment i ”listorna” – men de jobbar stenhårt på att öka det och får ut det även i sina mindre butiker. Och Ica verkar jobba på att ekoutbudet ska tilltala ”vanligt folk” – inte bara miljömuppar som älskar att lägga bönor i blöt ;-)

Dessutom tycker jag att det genom åren funnits rejäla tveksamheter i andra verksamheter som Coop knutit till sig i olika samarbeten. Under ett antal år fanns till exempel kopplingar till klädkedjan KappAhl, som inte alls är någon stjärna på miljöområdet. På det hela taget känns det som är det här med miljö och hållbarhet och ansvar är ett eget litet segment inom Coop och att det helt tappat kopplingen till ”resten” av verksamheten. Så medan omvärlden sakta men säkert börjat inse att miljö inte är något lyxfluff som man kan ägna sig åt om man vill eller låta bli om man hellre vill det, så känns det lite som att Coop gått i motsatt riktning och låtit miljö bli ett särintresse för miljömuppar – och resten av verksamheten går ut på att öka konsumtionen. (Det är säkert inte hela sanningen, men det är åtminstone det intryck de ger.)

Dessutom har jag alltid fått intrycket av att Coop är mer intresserade av stadskunder. Det är inne i städerna och de större tätorterna som Coop finns – ute på landet är det andra affärer som sköter mathandeln. Som Ica. Och i min vardag är det i längden faktiskt viktigt att jag kan handla, med ett bra utbud, där jag bor.

Men okej. Coop vill ta tillbaka ledartröjan:

… någonstans längs vägen tappade vi bort varför vi finns, och vilken uppgift vi har. Vi började tro att vi är som alla andr matkedjor.

Nu är det slut med det.

Vi tänker göra allt vi kan för att återigen bli den goda kraften i mat-Sverige.

Vi vill göra det lättare att välja mat som är godare, mer hälsosam och framställd på ett mer hållbart sätt…”

Tja, det är ju på tiden. Men välkomna tillbaka. Under tiden ni sysslade med annat har ni hunnit bli omsprungna. Men de andras försprång är nog inte ointagligt än.

Nu kanske vi kan få till en riktigt härlig tävling om att vara bäst?

 

Undran: Har någon räknat på det här med kostnadseffektiviteten av klimatinsatsen lägga ner Vattenfalls brunkolsverksamhet?

Angående en eventuell försäljning av Vattenfalls brunkolsverksamhet:
Argumentet från de riksdagspartier som vill sälja verkar vara att det handlar om svenskarnas pengar (som ägare via staten) och att ”vi” helt enkelt skulle förlora för mycket pengar om Vattenfall rakt av tvingades lägga ner brunkolsverksamheten istället för att sälja.

Därför skulle jag vilja veta: Har någon räknat på det? Alltså, har någon räknat på vad kostnaden skulle vara per sparat ton koldioxid, och sedan jämfört med vad andra klimatinsatser kostar per ton koldioxid? För det är ju det som är den rimliga jämförelsen. Om vi kan lägga ner Vattenfalls brunkolsverksamhet och hindra att någon annan får ta över den, så kan vi ju ”spara in” genom att inte behöva göra lika mycket annat. (Ja, jag vet, det behövs massor med insatser, men ändå.)

Alltså: hur ser kostnadseffektiviteten ut för åtgärden? Om det är en kostnadseffektiv åtgärd så borde man kunna sälja in det bättre hos politiker som bara bryr sig om kronor och ören.

Det finns en massa att glädjas åt och saker som går i rätt riktning

Jag var inom på Lindex och köpte ett par tights eftersom jag ska gå och träna för första gången på många månader och inte hittade mina gamla. Tightsen jag hittade på Lindex – vanliga svarta enkla vuxentights i bomull – var GOTS-certifierade.

På H&M hittar jag kläder som är märkta med att de innehåller si och så många procent fiber från ”Post Consumer Waste”. Det är alltså inte längre frågan om preconsumer waste, alltså spill i fabrikerna som återvinns, utan nu även återvunna fibrer från det kunderna har lämnat tillbaka av utslitna kläder.

Och så går H&M ut med den här videon:

Det står faktiskt inte stilla. Vissa saker blir bättre. Faktiskt.

Fejk är okej

Varför äter veganer köttsubstitut? Veganen och hälsokosthandlaren Dudley Slinger menar att det är just detta som man kanske bör skippa.

Ur artikeln ”Vi bör utesluta något om vi ska äta vego”

Jag ska erkänna att jag själv tänkte så en gång i tiden. Men det gör jag inte längre.

Det finns många olika skäl att välja en vegansk kost. En del människor tål faktiskt inte kött eller mjölk. Men vanligare är förstås att man väljer bort animalisk kost av etiska skäl, miljömässiga skäl eller en kombination av båda. Och sedan finns förstås de som väljer bort kött och mjölk etc för att de inte tycker det är gott, men de är nog i minoritet.

Valet av avstå från animaliska produkter är alltså i de flesta fall inget man gör för nöjes skull. Det är snarast en uppoffring (eller vilket ord man nu väljer), där man avstår något man egentligen gillar för att man på något sätt anser att det är bättre (för djuren eller miljön) att man avstår.

Det är ett beslut man kan ta fastän man tycker att växtbaserad kost är väldigt tråkig eller rentav smakar illa. För att ens övertygelse om vikten av detta val är tillräckligt stark att överväga.

Och då tycker jag att det är fånigt att säga att de minsann borde låta bli alla köttfejkprodukter.

Ja, jag är generellt sett negativ till överdrivet processande av mat och tillsatser. Ja, jag tycker det är viktigt med ekologiskt och det är ett elände att man ofta måste välja mellan ekologiskt och vegetariskt om man vill ha ”låtsaskött”.

Men jag tycker att om man nu är övertygad om att man bör avstå kött så ska man inte för den skull behöva avstå all njutning och övergå till att lida varje måltid. Och det är faktiskt inte alla som gillar att äta hela kokta bönor och liknande.

Köttsubstitut som sojafärs och vegetariska nuggets gör för övrigt att jag kan få mina barn att acceptera att äta vegetariskt lite oftare och succesivt minska köttmängderna hos oss.

Och nej, jag är varken vegan eller vegetarian. Men jag har problem med kategoriska uttalanden om hur andra borde leva och tycka. Det är det där med extremism igen…

Rykande ny platt-tv

Vi har länge länge klarat oss med gamla avlagda TV-apparater från andra. Gamla tjock-TV av stora dimensioner som folk inte velat ha längre utan sålt billigt. Vi har inte sett behovet, och det har varit ett sådant fasligt resursslöseri med alla dessa TV-apparater som skrotas trots att de är i gott skick.

Men så började den senaste tjock-TV:n bli sämre, och så dök det upp en begagnad platt-TV i en begagnatgrupp på FB, och så blev vi plötsligt med vår första platt-TV för en dryg månad sedan. En 32-tummare precis som den gamla tjock-TV:n. Och plötsligt funkade en del funktioner på TV-spel och annat som inte funkat innan.

Fast lyckan varade inte så länge. Idag började den ”nya” TV:n ”lukta ampere” och ryka och ha sig.

Så nu är vi utan TV. Eller ja, den gamla finns visserligen nånstans ute på uthusvinden bakom en massa annat…

Att välja bort tryckimpregnerat och välja – vadå?

Ja, som sagt var, den gamla rosenbågen i järn ska ersättas av något i trä. (Utom ner i marken; där blir det jordankare eller vad det heter.)

Utomhuskonstruktion. Sånt där som folk tycker man ska ha tryckimpregnerat till. Men tryckimpregnerat ska man undvika, för miljöns skull.

Byggmarknaderna är numera duktiga på att informera, det vill säga det sitter skyltar i anslutning till det tryckimpregnerade virket som talar om att det är miljöfarligt och att man bör undvika att göra ditten och datten och att de helst inte vill hantera skiten men förstås tar emot avfall vid behov och jadajada.

Däremot är det dåligt med alternativ. Alternativ ska vara till exempel lärkträ eller värmebehandlat trä. En av byggmarknaderna i närheten hade hemma trallbrädor av lärk; andra dimensioner kunde beställas. En av de andra byggmarknaderna skulle enligt kedjans centrala webbsida kunna erbjuda brandimpregnerat trä – men när jag ringde den lokala så lät den i telefonen som ett stort frågetecken.

Jag vill ju gärna göra rätt. Men att behöva beställa och kanske vänta i veckor för att få hem virke till ett litet enkelt bygge? Eller fara land och rike kring för att försöka skaffa? Det är ju knappast så man får till förändring.

I sådana här lägen längtar jag efter lagstiftning. Nej, man kanske inte ska förbjuda tryckimpregnerat rakt av. Men man skulle kunna lagstifta om att de som säljer tryckimpregnerat också måste sälja alternativ. Så att kunden faktiskt får en möjlighet att välja. Som det är nu drivs ju utvecklingen inte framåt för fem öre.

Här fick det i slutändan bli ”vanligt” trä: granstolpar och furu i övrigt. Och så blir det oljning och målning.

Greenwashing eller hur ska man våga

Det talas en del om greenwashing. Greenwashing betyder att ett företag (eller annan verksamhet) försöker utmåla sig som miljövänligt fast det inte är det. Eller som mycket miljövänligare än det är.

Visst, det är viktigt att hålla koll på och sätta dit de företag och andra som verkligen sätter det i system och påtagligt ljuger eller arbetar på att visa upp en snygg fasad när det pågår riktigt ful saker i skymundan. Men ibland – ganska ofta – känner jag att problemen är av motsatta slaget.

Som med stora företag. Stora företag har många olika avdelningar som jobbar med olika saker. Ofta kan det då finnas till exempel en utvecklingsavdelning som jobbar med till exempel möjliga miljöförbättringar, till exempel nya energislag eller ökad andel ekologisk textil. Eller nåt annat sånt. Både experimentella saker och sånt som kanske inte behöver några experiment men som tar tid innan det genomförs.

Men om företaget berättar om de här sakerna, det arbete som pågår, så får de ofta kritik för det de ännu inte genomfört, kritik för de delar av verksamheten som fortfarande är smutsig. Och personer som jobbar på dessa företag får försvara att de alls jobbar på ett sånt skitföretag – fastän det kanske är där de kan åstadkomma allra mest nytta (stort företag – stor påverkan, liksom).

Över huvud taget är det väldigt vanligt att företag får kritik för det de inte gör. Varför har ni inte bara ekologiska produkter? Varför satsar ni på en märkning av lägre dignitet än den allra bästa? Varför har ni alls kött, även om det är ekologiskt, när ni skulle kunna skippa köttet helt? Och så vidare.

Omställning tar tid. Rom byggdes inte på en dag. Om vi kräver det allra allra bästa pang bom nu bums så kommer inte många orka.

Och för små företag antar jag att det istället snarast är mer som våra egna små privata livspussel. man hinner inte allt. Orkar inte allt. Man kan göra lite, en bit på vägen.

Låt företagen vara stolta över det de åstadkommer. Låt dem berätta – skryta, om du så vill. För jag vill veta vad de gör. Jag vill att de företag som gör lite bra ska kunna våga tala om det utan att få skit för det de inte gör, för jag vill hellre kunna gynna dessa företag än de som inte gör något alls.

Men hur ska de våga berätta om det bra om de riskerar att anklagas för greenwashing bara för att de inte är perfekt på alla områden? Och hur ska de bra personerna som kan göra nytta våga jobba på de stora eller dåliga företagen om de kommer att få massor med skit för det? Hur ska någon orka försöka förändra världen till det bättre om allt måste vara perfekt från början?

Släppa på principer

I vardagen och livet kämpar man på med en massa saker. Strävar att göra sitt bästa utifrån kunskap och förutsättningar. Vara en god och bra människa och förälder. Inte bidra för mycket till klimatförändringar och annan miljöföstöring. Vara en del i en förändring till det bättre, även när det tar på krafterna, fysiskt och mentalt. Ställa om sig själv och sin omgivning.

Äta mer vegetariskt och mindre kött. Köra mindre bil. Vara välplanerad, tänka till och göra de goda valen.

Trots att man inte alltid orkar tänka. Trots att man ibland bara vill få göra det enkla. Trots evigt dåligt samvete.

Och sedan kommer det, det där som slår ner från den ganska klara himlen. Det där som plöstligt stjäl all kraft, mentalt och fysiskt, det där som tar en massa tid och ork i anspråk. Den där cancern.

Det finns någon sorts gräns. Ibland orkar man inte riktigt allt. Ibland orkar man inte ta alla strider om man inte ska gå sönder. Ibland måste man vara snäll mot sig själv även om det inte innebär att vara snäll mot planeten.

För tillfället – eller sedan då i maj – har jag släppt efter. Släppt på principer. Det går för tillfället väldigt dåligt med strävan att äta mer vegetariskt. Det får bli som det blir, om det blir. Matglädje får vara viktigare. Att älsklingen tycker det är gott och mår bra av det är jätteviktigt. Och jag slarvar med bilkörande – det blir mer än det borde. Fastän jag borde se till att börja cykla mer – även för hälsans skull – så prioriterar jag utifrån andra principer just nu. Ett visst mått av lathet. Ett visst mått av bekvämlighet och prioriterande av att lägga tiden på annat i nuläget.

Och ett ganska stort mått av att inte köra sönder hjärnan mer än den klarar av – att inte tänja gränsen för långt. För det finns en gräns, och jag är redan alldeles för duktig på att balansera på den.

Så det är medvetet att jag slarvar, ja.

Önskas: teflonfri smörgåsgrill

Vår elvaåring skulle gärna vilja ha en smörgåsgrill. En sådan där man gör toast i.

Jag skulle ärligt talat också gärna vilja ge honom en. Jag tycker att det är en vettig sak för en nästantonåring att ha, för att kunna fixa sig goda mellanmål när han är själv hemma. Och kanske inspirera till att han över huvud taget ska bry sig om att äta något då.

Han skulle ha fått en för länge sedan, som födelsedagspresent eller så, om det inte vore för en sak: alla som säljs har beläggning med teflon eller liknande.

Då och då har jag googlat för att försöka hitta en smörgåsgrill utan teflon/motsvarande non-stick beläggning (teflon är ett märkesnamn). Utan framgång.

För en vecka sedan fick jag för mig att googla på engelska begrepp istället – även om det inte finns i Sverige så borde det väl finnas nånstans, liksom?

Bingo!
Oster DuraCeramic Panini Maker and Grill finns att köpa på amazon.com. Och det är ju liksom hanterligt att köpa saker från Amazon. Jippi!

Fast glädjen varade inte länge, för älsklingen påpekade att elektriska prylar från andra sidan Atlanten har fel spänning :-( Så det blev inget av det.

Företaget Oster säljer tydligen i Sverige också. Fast bara ”blenders”. Och det behöver jag ju ingen :-/