Tag 3 betala för 1.
Så stod det i skyltfönstret på Lindex när jag gick förbi innan idag. Erbjudandet gällde på accessoarer som redan hade nedsatt pris.
Det känns nästan som att man kan översätta det priset med ”Snälla, ta med skiten härifrån så vi slipper den” – eller?
Nånting känns väldigt väldigt fel nånstans. Ibland undrar jag om klädföretag och andra helt glömt bort att tänka på att de saker de säljer ska anpassas efter att det ska finnas kunder som vill ha eller behöver dem.
Posted in Miljö, Reflektioner och tankar, Saker jag inte förstår, Samhälle
Tagged konsumtion, Lindex
Det körs en massa olika kampanjer för att minska el- eller energiförbrukningen. Själva har vi ju varit inblandade i Eons experiment/100koll.
Jag tror tyvärr inte att det är så effektivt i längden. Det är kul och spännande i början, men sedan kommer annat emellan. För egentligen vet man ju hela tiden att man ska komma ihåg att släcka lamporna (för att nu ta ett enkelt exempel) – men man glömmer ändå.
För elen finns där hela tiden, tillgänglig. I någon mån kommer den utan att man ens ber om det (eller nästan, i alla fall). Den tar inte slut, den fortsätter att komma så länge man inte stänger av den.
Och jag önskar att den inte gjorde det. Jag tror att det vore det absolut effektivaste: om elen faktiskt tog slut. Ja, inte för gott, men för stunden. Någon sorts ransonering.
Det behöver ju inte vara en påtvingad ransonering, uppifrån staten eller något sånt. Det kunde vara en självvald ransonering. Att man ”beställer” eller talar om att så här mycket el vill vi max köpa den här veckan. När vi har gjort av med den elen så ska vi inte ha mer. Eller då blir vi i alla fall tvungna att beställa eller köpa mer.
Då tror jag man skulle bli mycket bättre på att snåla och tänka sig för. Ungefär som man kan lyckas snåla med mjölken och det bara finns lite kvar. Den där lilla slatten mjölk kan räcka jättelänge för att jag ska kunna få mjölk i kaffet.
Kanske ligger också en viktig bit i att betala i förväg. De allra flesta saker betalar vi i förväg, innan vi förbrukat dem. Och när vi gjort slut på det vi betalt så har vi inte mer innan vi köpt mer. När det gäller uppvärmning så betalar man både pellets (som vi har), ved och olja i förskott, innan man eldar upp dem. Men värmer man med el så betalar man först i efterskott.
Så, mina konkreta förslag för att minska elförbrukningen: betala elen i förskott, och när det man har betalt (eller möjligen beställt) är förbrukat så tar elen slut.
Vem tar tag i detta? :-)
Det körs en massa olika kampanjer för att minska el- eller energiförbrukningen. Själva har vi ju varit inblandade i 100koll.
Jag tror tyvärr inte att det är så effektivt i längden. Det är kul och spännande i början, men sedan kommer annat emellan. För egentligen vet man ju hela tiden att man ska komma ihåg att släcka lamporna (för att nu ta ett enkelt exempel) – men man glömmer ändå.
För elen finns där hela tiden, tillgänglig. I någon mån kommer den utan att man ens ber om det (eller nästan, i alla fall). Den tar inte slut, den fortsätter att komma så länge man inte stänger av den.
Och jag önskar att den inte gjorde det. Jag tror att det vore det absolut effektivaste: om elen faktiskt tog slut. Ja, inte för gott, men för stunden. Någon sorts ransonering.
Det behöver ju inte vara en påtvingad ransonering, uppifrån staten eller något sånt. Det kunde vara en självvald ransonering. Att man ”beställer” eller talar om att så här mycket el vill vi max köpa den här veckan. När vi har gjort av med den elen så ska vi inte ha mer. Eller då blir vi i alla fall tvungna att beställa eller köpa mer.
Då tror jag man skulle bli mycket bättre på att snåla och tänka sig för. Ungefär som man kan lyckas snåla med mjölken och det bara finns lite kvar. Den där lilla slatten mjölk kan räcka jättelänge för att jag ska kunna få mjölk i kaffet.
Kanske ligger också en viktig bit i att betala i förväg. De allra flesta saker betalar vi i förväg, innan vi förbrukat dem. Och när vi gjort slut på det vi betalt så har vi inte mer innan vi köpt mer. När det gäller uppvärmning så betalar man både pellets (som vi har), ved och olja i förskott, innan man eldar upp dem. Men värmer man med el så betalar man först i efterskott.
Så, mina konkreta förslag för att minska elförbrukningen: betala elen i förskott, och när det man har betalt (eller möjligen beställt) är förbrukat så tar elen slut.
Vem tar tag i detta? :-)
Det körs en massa olika kampanjer för att minska el- eller energiförbrukningen. Själva har vi ju varit inblandade i 100koll.
Jag tror tyvärr inte att det är så effektivt i längden. Det är kul och spännande i början, men sedan kommer annat emellan. För egentligen vet man ju hela tiden att man ska komma ihåg att släcka lamporna (för att nu ta ett enkelt exempel) – men man glömmer ändå.
För elen finns där hela tiden, tillgänglig. I någon mån kommer den utan att man ens ber om det (eller nästan, i alla fall). Den tar inte slut, den fortsätter att komma så länge man inte stänger av den.
Och jag önskar att den inte gjorde det. Jag tror att det vore det absolut effektivaste: om elen faktiskt tog slut. Ja, inte för gott, men för stunden. Någon sorts ransonering.
Det behöver ju inte vara en påtvingad ransonering, uppifrån staten eller något sånt. Det kunde vara en självvald ransonering. Att man ”beställer” eller talar om att så här mycket el vill vi max köpa den här veckan. När vi har gjort av med den elen så ska vi inte ha mer. Eller då blir vi i alla fall tvungna att beställa eller köpa mer.
Då tror jag man skulle bli mycket bättre på att snåla och tänka sig för. Ungefär som man kan lyckas snåla med mjölken och det bara finns lite kvar. Den där lilla slatten mjölk kan räcka jättelänge för att jag ska kunna få mjölk i kaffet.
Kanske ligger också en viktig bit i att betala i förväg. De allra flesta saker betalar vi i förväg, innan vi förbrukat dem. Och när vi gjort slut på det vi betalt så har vi inte mer innan vi köpt mer. När det gäller uppvärmning så betalar man både pellets (som vi har), ved och olja i förskott, innan man eldar upp dem. Men värmer man med el så betalar man först i efterskott.
Så, mina konkreta förslag för att minska elförbrukningen: betala elen i förskott, och när det man har betalt (eller möjligen beställt) är förbrukat så tar elen slut.
Vem tar tag i detta? :-)
Vi sorterar saker. Försöker göra oss av med saker vi inte behöver. En del sätter vi undan på uthusvinden för om vi kanske behöver dem i framtiden. En del skänker vi till loppis. En del slänger vi helt enkelt.
Men en del av det platsar liksom ingenstans. Saker som är för fina eller bra för att slänga, men om man skulle lämna dem till en loppis så skulle de ändå bli slängda, för ingen skulle vilja betala pengar för dem eller så skulle de bli förstörda av loppishanteringen. Eller så skulle de helt enkelt inte bli hittade i loppisröran, för att de hamnade underst, eller för att den lämpliga målgruppen helt enkelt inte kommer till loppisen.
Då står jag där och kommer på att jag vill ha ett stort gemensamhetsförråd. Ett ställe för ” bra å ha”-saker, där vem som helst får lämna och hämta vad som helst, med enda grundkravet att det är saker som kan komma till nytta för någon.
Jag inser att era invändningar till den här idén huvudsakligen är av två slag:
Hör du till dem som klagar på hur dyrt allting är eller har blivit? Som letar extrapriser, köper billighetsvaror, och så vidare? Hör du till dem som liksom nästan vill att sakerna ska skänkas gratis till dig, men ändå hålla toppkvalitet?
Isåfall undrar jag: är du själv beredd att producera sakerna till det pris du vill betala?
Ta en så enkel sak som morötter. Enkla att odla, hör till standardgröda för det egna trädgårdslandet. Men trots det innebär det en hel del arbete för att producera ett knippe morötter. Jorden ska beredas, fröerna ska sås, och sedan ska det rensas ogräs och vattnas vid behov under hela säsongen. Sedan ska morötterna skördas, eventuellt tvättas, och sedan förvaras någonstans tills dess att kunden vill köpa dem, kanske i februari – och då ska de fortfarande vara i gott skick.
Kostnaderna i form av investeringar för just den påsen morötter är inte så stor. Lite fröer, lite gödsel, en plastpåse för förvaringen. Alltsammans trots allt ganska billigt för den som köper i stor mängd.
Andra kostnader är sånt som spade, jordfräs eller traktor, beroende på skalan hos jordbruket. Dessa kostnader är inte att betrakta som försumbara. Likaså tillkommer kostnader för lagring och transport. Och i de flesta fall sker försäljningen via någon livsmedelsaffär, som ju också ska ha del i vinsten. Ja, och så har vi för den riktiga odlaren även sådant som administration för företaget. Dessutom måste vi på något vis räkna in en massa osäkerhetsfaktorer. Skörden kan slå helt fel. Kanske ruttnar alla dina morötter ett år bort på grund av ett skyfall som ställer hela odlingen under vatten i ett par veckors tid?
Men ändå. Låt oss anta att vi kan bortse från ovanstående kostnader, eller att vi i alla fall kan betrakta dem som försumbara. (Det betyder inte att jag menar att de är det.) Om vi bara ska räkna på den arbetstid du lägger. Hur mycket tycker det att du ska få betalt om du vill sälja ett kg morötter? Vi kan för enkelhets skull anta att det motsvarar tio morötter. Men kom samtidigt ihåg att du ska få ihop en rimlig månadslön, som innebär att du och din familj kan leva ett bra liv. Efter skatt. Det är alltså inte fråga om att du ska sälja hobbyalster, för nöjes skull, utan vi snackar levebröd och yrke här.
Hur mycket tycker du är rimligt?
(Och ja, jag vet att den riktige odlaren drar nytta av stordriftsfördelar. Det finns å andra sidan många nackdelar också. Som större problem med ohyra när man odlar mycket av samma sak, och omöjligheten att hålla koll på varenda liten planta. Så jag tycker det är helt rimligt att bortse från denna aspekt. Det är trots allt inga exakta priser vi ska beräkna i nuläget – vi ska bara fundera lite.)
Morötter är som sagt var ändå ganska enkla. Det pris du får betala i affären är kanske inte helt orimligt lågt – åtminstone inte jämfört med en del andra varor.
Kyckling till exempel. Levande varelser! De behöver skötsel och tillsyn på ett helt annat sätt än morötterna. Och på det ”praktiska” planet är det frågan om helt andra investeringskostnader. – Ändå tycker många det är rimligt att köpa kyckling för ett pris som är bara ungefär tre gånger kilopriset för morötter. Jag undrar hur det ens kan vara möjligt att producera kyckling till ett kilopris som är så lågt… (Ja, det kan absolut diskuteras om det ÄR möjligt. Klart är att det i alla fall innebär att man skippat väldigt många sorters hänsyn på vägen.)
Jag skulle förstås kunna fortsätta hur långt som helst. Men det finns redan så många andra som skrivit och gjort dokumentärer om klädtillverkning i Asien, elektronikproduktion och mineralbrytning och så vidare. Jag behöver inte göra det.
Jag vill bara att du tar med dig frågan: är du beredd att producera varan till det pris du är beredd att betala? Kan du producera varan, av god kvalitet och av bra råvaror, och utan att orsaka andra skada, och ändå få ut en rimlig timlön?
Om svaret är nej, så tycker jag du ska fundera en gång till på vad du är beredd att betala.
Och om du trots allt inte är beredd att betala mer, så tror jag egentligen snarast att du faktiskt inte behöver varan, på riktigt.
Bra mat. Rstn hr vi plckt brt.
Så står det på Icas reklamskyltar. Det är reklam för deras billigaste egna varumärke, Ica Basic.
Jag antar att det de plockat bort är sånt som giftfri odling, allmän hänsyn (rimliga löner, vettiga arbetsvillkor etc) till dem som odlar och arbetar med att producera varorna, miljöhänsyn av alla de slag genom hela produktionskedjan, och så vidare.
För det är ju sånt som kostar pengar. Det är sånt som gör att produkterna blir dyrare. Det är alltid den sortens hänsyn som anses okej att plocka bort – Ica får garanterat sin inkomst ändå.
Därför väljer jag bort billighetsprodukterna. Jag betalar gärna mer och får produkter som innehåller alla bokstäver, inklusive dem som betyder alla sorters hänsyn.
Vi skickar inte mycket julkort. Men några blir det, framför allt till gammeltanterna – alltså min mormor och min mans mormor och farmor. Di gamla tanterna blir ju så glada när det kommer nåt från barnbarnsbarnen :-) Och barnen tycker att det ska vara julkort till mormor och morfar och farmor och farfar och kusinerna också. Och ibland skickar de till någon kompis också. Men mer än så blir det inte.
Årets julkort gjorde vi genom att klistra gamla julbokmärken, som jag hittat i någon gömma från min barndom, på färgad kartong.
Nu har jag däremot skickat nyårshälsningar till våra riksdagspolitiker:
Med en stark önskan att ni gör klimatet till första prioritet från 2013 och framåt.
Du kan också skicka ett sådant nyårskort till politikerna, från Föräldravrålets webbsida.
Ja, vi behöver minska vår köttkonsumtion, för klimatets skull och av många andra skäl. Jag och många med mig jobbar på saken – genom köttfria dagar eller måltider, mindre köttmängd när vi äter kött, och så vidare.
Men jag kommer att äta kött på julen.
I framtiden kommer vi att behöva se kött som lyxmat, något man äter när det ska vara riktig fest. Och ärligt talat, julen är trots allt en av våra större fester.
Det betyder inte att jag kommer att frossa i kött. Jag är inte särskilt förtjust i julskinkan (mer än när den är helt nygjord, på lillejulafton), och jag äter inte särskilt mycket av köttbullar och prinskorv heller. Det enda kött jag äter större mängd av på julafton är julkorven. Däremot frossar jag i sill och olika sorters kål.
Men jag ser inga skäl att helt avstå köttet från just en av våra större högtider.
Okej, jag är inte ekonom och har inte läst en massa ekonomi. Jag uttalar mig som lekman när det kommer till ekonomi.
Men jag fattar inte. Eller, om jag fattat rätt så har vi ett system som bygger på att vi hela tiden förväntas producera MER än förra året? Det är det som är tillväxt. Om vi producerar mer än förra året, d.v.s. har tillvxt, så är det bra. Om vi INTE producerar mer än förra året så anses det dåligt?
Alltså: För att det ska anses dåligt så krävs inte att vi producerar mindre än ifjol. Inte att vi producerar mindre än som behövs. Utan bara att vi inte producerar mer än ifjol.
Har jag fattat rätt?
Varför i hela fridens namn är det relevant att jämföra med vad vi producerade ifjol? Det relevanta att jämföra med måste väl vara behovet? Har vi producerat mer eller mindre än vad som BEHÖVS? Och om vi producerade mer än vad som behövdes ifjol, så borde vi rimligen producera betydligt mindre i år. Kanske inget alls, till och med.
Men visst, vi kan ju behöva producera mer i år än ifjol om vi producerade för lite ifjol. Om vi liksom ligger back. Om barnen inte har tillräckligt med kläder för att hålla sig varma, om taket borde lagats men vi inte hann för att vi var sjuka för ofta, typ. I sådana fall är det ju relevant att vga in fjolårets produktion. Fast inte som ett jämförelsematerial, utan bara som ett konstaterande: det finns extra mycket som behöver göras i år, för att vi inte gjorde så mycket ifjol.
Men det relevanta ordet är TILLRÄCKLIGT. Tillräckligt för det här året, för här och nu.
Som sagt var, det är i alla fall vad jag tycker. Jag som inte är ekonom. Och förmodligen skrattar majoriteten av alla ekonomer åt mig och tycker att ”ja ja, lilla gumman, du har ju inte FATTAT! Det där kanske stämmer i den lilla skalan, men du vet, för den stora världsekonomin, så…”
Fast jag tycker att det borde vara samma. Det är samma jord och samma sorts naturresurser och samma naturlagar. Och när jag har producerat det jag behöver för min överlevnad, så bör jag ju rimligen inte kräva mer av jorden, om jag vill att den ska orka ge mig vad jag behöver nästa år också? Eller, åtminstone bör jag inte hetsa på i ett ekorrhjul och kräva mer för varje år. För det GÅR ju faktiskt inte. Ju.
Boktips: Tillväxt till döds.
Läs även Jodå, man kan få för många skor.