Category Archives: Miljö

Klimat och miljö: Det är ingen tävling

Eller jo, det är det förstås.

Men det är ingen tävling där vi tävlar mot varandra. Det är inte frågan om vem som kan vara bäst, extremast, i att göra rätt för miljön eller klimatet. Det är ingen enskild som vinner av att vara den som gör mest för miljön, konsumerar allra minst eller bäst, och så vidare. (Mer än möjligen det egna samvetet, och det kan ju vara nog å värdefullt.) Om någon vinner så är det vi alla tillsammans.

Därför är det liksom ingen poäng med att kräva att alla de som försöker ska vara perfekta.

Alltså: bara för att någon gör mycket rätt för miljön, så betyder det inte att DU är dålig för att du inte gör fullt lika mycket.

Men också: bara för att någon försöker göra rätt genom att till exempel köpa ekologiskt, åka tåg eller minska elförbrukningen, så betyder inte det att det är fritt fram att klanka ner på henom för allt det hen inte gör.

Det är vår gemensamma prestation som räknas. Därför har vi mer att vinna på att hjälpas åt och stötta varandra, än på att ifrågasätta de som gör en hel del genom att påpeka vad de inte gör.

We’re in this together. (Ja, det låter patetiskt. Tyvärr är det ju så att vi ofta uppfattar det som patetiskt när det är något som faktiskt är stort och viktigt. Suck åt det.) Det ÄR förstås en tävling. Vi tävlar som ett enda stort lag.

Vem vi tävlar mot? Ja… bra fråga. Mot oss själva? Eller möjligen mot dem som inte gör minsta lilla ansträngning för laget utan tvärtom arbetar åt motsatt håll?

Tradera och Blocket är fantastiska miljöhjältar

[Helt med reservation för att jag inte har en susning om hur de sköter sina företag ur en massa miljöaspekter]

I dagens samhälle är det fantastiskt enkelt att köpa och sälja begagnade saker. Tack för det, Blocket och Tradera!

Förr fick man sätta in en liten radannons i dagstidningen. Den fördes in en gång, oftast på helgen. Och den nådde ut till dem som läste just den tidningen, inga fler.

Nu kan man sätta ut en annons på nätet, och den når hela landet och lite till ;-) (Snarast vem som helst som har ett intresse av att handla saker från Sverige, förstås.)  Det är möjligt att leta bland annonserna vid vilken tid på dygnet som helst. Man kan jämföra och hitta det som passar en själv bäst.

– Och ja, det här är förstås bara ett av många exempel på hur den moderna tekniken underlättar att leva klimatsmart ;-)

Att köpa för att ingen annan gör det

Jag har många gånger berättat, lite smått skämtsamt, för folk om när min mormor ropade hem en ryamatta på auktion för 25 kronor. Vi var ganska ofta med mormor på auktioner när vi var små, det var ju liksom sommarfolknöje.Ingen bjöd på mattan, auktionsförrättaren trugade och tjatade på de församlade auktionsbesökarna – skulle ingen bjuda 25 spänn? Och till slut bjöd mormor 25 och fick köpa mattan.

Jag börjar nog bli lite som mormor själv, tror jag :-) För det är ju bättre att någon köper sakerna och de kommer till nytta – annars blir de ju slängda, och det är ju inte vettigt för fullt användbara saker? Visserligen handlar det oftast om mat för min del. Köttbiten som jag vet att affären annars kommer att slänga vid stängningsdags om en halvtimme för att datumet passerat och som jag får till nedsatt pris. Den vissna grönkålen som jag får för några kronor och där det mesta är helt okej. Saltgurkan som affären annars tänkte slänga och som jag får med mig gratis hem.

Idag förstår jag mormor: det hade varit synd att slänga ryamattan. – Ja, bortsett från att jag inte gillar ryamattor och tyckte den var ful. Men jag antar att mormor trots allt tyckte den var lite fin? Eller tyckte den fyllde en funktion?

Men snälla Ica?

Jag handlar en hel del på Ica. Det finns en mycket naturlig anledning till det: affären inne i byn är en Ica-affär. Bara den service det är i sig – att den finns, alltså – är skäl nog att handla där. En affär är mycket viktig för att en by ska fortsätta vara levande. Detta är dessutom en affär som står för mycket god service. De är byns post, de har en uttagsautomat (banken stängde för en del år sedan), de har startat upp en bensinmack när den gamla la ner (tyvärr dock utan gas, så vi tankar extremt sällan där – men ändå), de är apoteksombud (och var alltså vår tillgång till medicin långt innan apoteksreformen). Som de lilla alltiallo affär de är i en by på landet har de också ett ganska gott utbud av sånt som inte är mat (ibland bättre när det kommer till det nödvändiga än många stora affärer). Och dessutom har de ökat öppettiderna på senare år, istället för som många andra småaffärer minska.

Och det verkar på det hela taget gå ganska bra för dem.

Visst, vi handlar inte allt där. Utbudet av ekologiska varor är till exempel inte alls så stort som jag skulle önska. Men jag frågar efter ekologiskt, och ibland tar de hem något nytt. En del annat ekologiskt, och även annat som de saknar, handlar vi förstås på andra ställen.

Det är ju för övrigt inte billigast att handla i vår lilla Ica. Det ser jag inte som något problem. Jag är ändå sällan ute efter att få fatt i det billigaste, och jag betalar gärna för servicen.

Men på sistone har de börjat med nåt märkligt: att skänka bort saker. Ja, det är väl förmodligen inte Ica-i-byns egen idé, utan Ica centralt? I alla fall, då och då dimper det ner reklam som består i att vi kan hämta ut en Gåva. En påse värmeljus. En tub tandkräm. Och nu senast igår en mugg och en skål i porslin.

Jag har vad jag behöver av porslin och värmeljus, och tandkrm kan jag köpa själv vid behov. Ska jag ha saker så väljer jag helst själv vad jag ska ha, så att det kommer till nytta och glädje. Jag gissar också att de allra allra flesta av mina grannar och folk nere i byn har vad de behöver av dessa saker alternativt har råd att köpa om behovet skulle uppstå. Men tyvärr gissar jag att väldigt många av dem också hämtar ut sakerna. För det är gratis. Och gratis är gott, typ. Och sedan står väl den där koppen och skålen där och tar upp plats i skåpet tills nästa gång varje familj rensar bort saker de inte vill ha, och så hamnar det i bästa fall på en loppis.

Det är inte god resurshushållning! Och det är inte heller god service.

Snälla Ica: Jag och andra kämpar med att få folk att sluta köpa och ge bort saker de inte behöver. Jag ber er att åtminstone sluta skänka bort saker till folk som inte behöver dem och inte bett om dem.

Lägg pengarna på nåt annat istället. Om ni struntar i att köpa onödiga presenter till era kunder så kanske ni inte måste ha den hemska reklamen i högtalarna som försöker övertala oss om att köpa färdiga såser och dåliga skvallertidningar?

Hur mycket man läst och vem man litar på

Nej, jag har inte själv läst alla forskningsrapporter som kommit inom klimatområdet. Självklart inte. Jag ser ingen poäng med att jag ska läsa allt, lika lite som jag ser en poäng med att göra forskningen själv. Jag inser att jag kan de allra flesta detaljområden det handlar om för dåligt för att ens kunna tolka forskningsresultaten rätt. Även om jag är naturvetare.

Det gör inte på något sätt att jag inte har rätt att uttala mig. Det betyder inte att jag inte läst tillräckligt. Jag har läst tillräckligt för att veta att läget är allvarligt.

Men jag har inte läst allt som finns att läsa. Jag har läst lagom mycket. Och jag litar på slutsatser och analyser från dem som är mer insatta och som jag har goda skäl att ha förtroende för i övrigt. Som till exempel SMHI och Naturvårdsverket. Och kollegor och vänner med kunskap inom området. (Det betyder förstås inte att jag blint tror på allting bara för att något kommer från SMHI eller Naturvårdsverket eller någon jag känner. Eller att jag alltid håller med och tycker de agerar rätt eller drar rätt slutsatser. Det är en sammanvägning. Men när alltsammans pekar i samma riktning så blir det förstås tungt vägande.)

Och det faktum att de allra flesta relevanta forskare är överens när det gäller människans påverkan på klimatet är också tungt vägande. Även om jag inte läst alla dessa forskningsrapporter och -artiklar. Det finns det andra som gjort. Artiklar och rapporter på den nivån granskas, och det görs av folk som också är kompetenta på området.

Och ja, självklart handlar det om vem man har förtroende för och litar på. Jag har generellt sett förtroende för och litar på myndigheter och forskare.

Varför ägnar ni er åt det här när det finns en massa andra riktiga miljöproblem?

– Varför lägger ni så mycket energi på det här låtsasproblemet? Det finns massor med riktiga miljöproblem att ägna sig åt?

Tja, för det första anser jag att det här ÄR ett riktigt problem. Det finns absolut många allvarliga miljöproblem, men klimatfrågan är en av de värsta – förmodligen det värsta, eftersom ett förändrat klimat dessutom förvärrar och försvårar problemen på många andra miljöområden, utöver att klimatförändringarna är riktigt allvarliga i sig själva.

Men det betyder inte att jag struntar i alla andra miljöproblem. Jag försöker göra det som är miljömässigt vettigt ur ett antal olika aspekter, och det är långtifrån alltid som det handlar om klimatet. Och ja, ibland finns det målkonflikter – ibland är ett val bra för en miljöaspekt och dålig för en annan.

Men på det stora hela är det väldigt ofta så att det som minskar vår klimatpåverkan eller minskar utsläppen av klimatpåverkande gaser också är bra ur andra miljöhänseenden. Över huvud taget är vår överdrivna konsumtion, vårt slit- och slängsamhälle, med billiga, dåliga produkter som vi framställer utan att ta hänsyn till miljön, och som vi inte är rädda om och som inte tål mycket och som vi inte lagar och som sedan slängs, orsaken till många andra miljöproblem. Minskad konsumtion, omställning av samhället, nya referenser när det kommer till framgång (mindre tankar på tillväxt) vore bra för miljön på många sätt. Förmodligen skulle väldigt många människor dessutom må bra av det, både fysiskt och psykiskt.

Så om vi nu för ett ögonblick föreställer oss att det skulle visa sig någon gång i framtiden att vi hade fel, att klimatet inte ändrades så mycket eller att det inte berodde på människan, skulle då någon skada vara skedd för att vi ställde om samhället? Nej. Samhället skulle förstås se annorlunda ut mot idag, men inte sämre.

Inte för att jag tror att det kommer att vara så. Men att oroa sig för att vi ska ha gjort omställningen i onödan, när den kan ha så många positiva effekter, känns rätt barockt.

Prognoser är prognoser men ändå det vi måste arbeta utifrån

– Men alltså, Världsbankens rapport är ju bara en prognos, en beskrivning av hur det eventuellt kan bli. Ingen vet ju säkert hur det blir.

Absolut, självklart är det så. När det gäller framtiden finns det förstås bara sånt: beräkningar, kalkyler, prognoser, scenarion. Självklart är de osäkra. I många fall skiljer de sig ganska kraftigt åt. Det är ganska logiskt att det är så: det är många olika faktorer man ska räkna på (bara en sådan bit som att vi inte alls vet hur stora utsläppen kommer att vara påverkar ju rätt mycket). I många fall finns det återkopplingar, som gör att en faktor påverkar en annan, på väldigt komplicerade sätt. Och i många fall går det inte riktigt att veta hur naturen reagerar – det enda fullskaleexperiment som gjorts är ju just det pågående… Därför spretar alltså scenariona. Även de scenarion som kommer från samma forskare – för man laborerar med att öka och minska de olika parametrarna i sina beräkningar. Man kan möjligen tala om hur stor sannolikhet det är för det ena eller det andra.

Men trots detta, så kan man sammanfatta med att de allra flesta forskarna inom området är överens: stora förändringar i klimatet är att vänta. Det som skiljer sig åt är snarast prognoserna (och min gissning är att forskarna i huvudsak inte ser detta som något konstigt alls, alltså inte som ett argument för att de andra skulle ha fel).

Och hittills så har det tyvärr stämt, om man ser det som helhet. Eller, i stor utsträckning är det värstascenariona som stämt. Vilket ju knappast talar för att forskarna som helhet skulle ha fel.

Men ja, det ÄR bara prognoser. En sorts väldigt kvalificerade gissningar. (Vilket nog en del mer filosofiskt och vetenskapsinriktade skulle hävda gäller för ALL forskning :-)) Samtidigt så är prognoser allt vi kommer att få, fram tills dess att vi har facit. Och då är det ju redan försent att göra något. Det är nu åtgärderna behövs, och då måste vi utgå från prognoserna.

Framför allt behövs prognoserna för att få folk att förstå vad klimatförändringarna konkret kan innebära. För att visa att det här faktiskt är allvarliga saker.

Däremot gör det ingen större skillnad för åtgärderna vilken av prognoserna som stämmer. Det är samma åtgärder som behöver genomföras för att begränsa klimatpåverkan. Utsläppen av klimatpåverkande gaser behöver minskas så mycket som möjligt så fort som möjligt. (Däremot påverkar det förstås vilka klimatanpassningsåtgärder som behövs.)

Är det bara för föräldrar? Och är inte ”vrål” ett dåligt ordval?

– Varför kallar ni det föräldravrålet – riktar ni er bara till föräldrar, och i så fall varför?

Nej, vi riktar oss absolut inte bara till föräldrar. Vi som startade det här uppropet är föräldrar, och i föräldraskapet ligger bland annat att ta ansvar för sina barns framtid. Men mycket av det som påverkar våra barns framtid i grunden beslutas på en helt annan nivå. Där tar vi avstamp: i ansvaret för dem som ännu inte kan vara med och påverka.

Men alla som bryr sig om ett eller flera eller alla barn kan vara med i Föräldravrålet – mor- och farföräldrar, mostrar, fastrar, farbröder och morbröder, kusiner, lärare, vänner, etc.

– Jag tycker det är att utnyttja barnen att använda dem till era egna ändamål. Och det låter som att ni spelar på någon sorts sentimentaliet. Föräldrar är ju bara helt vanliga människor, och barn också. Om ni är upprörda över att det görs för lite för klimatet så kan ni väl ryta till på egen hand?

Många resonerar som så att de inte behöver bry sig om att klimatet förändras. Att när problemen börjar bli riktigt allvarliga så är de redan döda. Därför behöver vi koppla till dem som ska leva här då. Att vi som lever och är vuxna och kan göra något nu måste ta ansvar, eftersom vad vi gör nu påverkar de som kommer efter oss. Vårt handlande nu får konsekvenser. För att vi ska förstå de konsekvenserna behöver vi se på dem som ska leva med konsekvenserna. Om dessa är personer vi verkligen bryr oss om – som våra barn, barnbarn, syskonbarn eller grannens älskade ungar – så blir det tydligare.

Många gånger är det svårt med de långa perspektiven. Man vill det bästa för sina barn, och det är lätt hänt att man tror att det bästa för dem är att få många fina julklappar (”Ge dom vad dom vill ha!”) och fina barndomsminnen från semestrar långt borta. Därför kan man behöva påminna sig om att om vi ska göra det bästa för dem vi älskar så måste vi se på vilka konsekvenserna vårt handlande har om 20, 40 och ännu fler år. Sett i det perspektivet är det bättre att hålla nere på resor och presenter. Och även i det korta perspektivet är inte detta ett dåligt alternativ. (Hur länge är barnen egentligen glada åt de där svindyra leksakerna?)

Och ja, man kan tycka att det här borde vara ett självklart perspektiv, att alla alltid borde ta hänsyn till framtida generationer och långsiktiga konsekvenser i alla beslut. (Som någon nånstans sa, man ska alltid väga in konsekvenserna för sju generationer framåt.) Men uppenbarligen är det inte självklart för så många.

– Varför kallar ni det Föräldravrålet? Vad då vrål – det var väl inget lyckat och genomtänkt ordval? Gick det för snabbt, eller?

Klimatfrågan är inget nytt. Det här har stötts och blötts på olika sätt, i olika instanser på alla möjliga nivåer, länge och väl. Bland annat politiskt, både nationellt och internationellt. De vanliga vägarna har använts: diskutera, informera, etc. Resultatet hittills är nedslående – det händer helt enkelt alldeles för lite. Senast nu i Doha, till exempel.

En förälder vars barn faktiskt är hotat nöjer sig inte med att förhandla artigt och trevligt. En förälder vars barn faktiskt är hotat vrålar, från magtrakten.

”Det mest ansvarsfulla man kan göra för klimatet, är att inte skaffa några barn!”

Ja, självklart har jag som förälder funderat kring vilken miljöpåverkan det innebär att skaffa barn. Och jag håller inte med om ovanstående.

För det första: om alla som bryr sig om miljön låter bli att skaffa barn, och alla som skiter i miljön skaffar barn, då kommer vi framöver att ha en värld med bara barn som vuxit upp med föräldrar som skiter i miljön. Barn som därmed fått en viss typ av vanor och värderingar. Och då är oddsen ännu sämre att ”rädda världen”.

Därför ser jag tvärtom som bra att även vi som bryr oss skaffar barn, men lär dem en bra och vettig livsstil, vettiga värderingar, och ger dem den kunskap och de verktyg de behöver både för att kunna förändra världen och för att kunna leva under de förutsättningar som behövs.

För det andra: om vi lever klokt och långsiktigt hållbart, med en livsstil som inte tär alltför mycket på jordens resurser, så räcker faktiskt jorden för alla de människor som lever här idag. Det går.

Borde jag då alltså ha avstått från att skaffa barn för att det finns människor som valt att utnyttja betydligt större del än deras rättmätiga? Jag borde låtit bli att skaffa barn för att det finns folk som anser att de får lov att göra som de vill? Nä. Självklart inte. Möjligen kan jag förstå att man vill avstå från att skaffa barn just för att man inte vill att barnen ska behöva leva i den värld vi skapar, men det är en annan sorts val.

Sedan är det väldigt märkligt att tro att vi som engagerar oss i sånt som klimatet inte skulle ha tänkt i dessa banor tidigare – att det skulle komma som nån sån där blixt från klarblå himmel.  Tvärtom tror jag att många av oss funderar väldigt mycket runt sånt här.

Varför listar inte föräldravrålet konkreta saker var och en kan göra?

För det är inte syftet med det här uppropet. Det finns hur många ställen (webbsidor, broschyrer och andra informationskanaler) som helst som förmedlar detta, både som listor och på andra sätt. Många med engagemang för miljön gör redan många av dessa sakerna. Andra gör dem inte – fö att det av olika skäl är för svårt rent praktiskt, där de bor eller på annat vis. Och en del känner att det inte tjänar något till att försöka med småsaker när andra (inklusive många politiker) skiter i det.

Men som sagt var, listorna över vad var och en kan och bör göra finns på andra ställen. Syftet med Föräldravrålet är inte att informera allmänheten om vad allmänheten kan göra, utan att informera politiker och liknande om att många vill att de ska prioritera annorlunda, och därmed är också ett steg att få så många som möjligt av ”allmänheten” som sympatiserar med detta, att hitta Föräldravrålet och skriva på.

Därför fokuserar listan under 10 saker du kan göra på hur man kan hjälpa till att sprida uppropet