Category Archives: Miljö

Samvete, social acceptans och kontroll och det här med att flyga

Jag klagar ibland över mitt överaktiva samvete. Men idag känner jag faktiskt glädje över det. För i huvudsak gör det ju fakiskt det det ska: det kollar av mig. Gör jag rätt – eller gör jag något jag inte borde? Tar jag ansvar? Kan jag stå för de här valen i det långa loppet? Det är jag glad för, det är faktiskt väldigt värdefullt.

Jag hamnade i en diskussion kring det här med att flyga. Upprinnelsen var Karins inlägg. Och jag känner igen mig. Jag irriterar mig på att folk överlag tar flygresor så lättvindigt. Även bland folk om garanterat vet att det är dåligt för miljön att flyga så flygs det en hel massa. Och jag sitter där vid fikabord och i andra sammanhang och hör semesterdiskussionerna. Men för det allra mesta säger jag inget. För så gör man ju inte. Det blir dålig stämning, och det är jag som är boven. Så jag håller käft. Och samtidigt fortsätter flygandet att öka.

Den där diskussionen fick mig att inse något: en väldigt viktig faktor i att folk flyger, trots att de vet om att det är dåligt för miljön, är den sociala acceptansen. Det är socialt accepterat att flyga hit och dit. Ingen ifrågasätter, åtminstone inte öppet.

För även om vi utgår från att ”alla” (eller, förmodligen de allra flesta) vet att det är dåligt att flyga, så krävs det att något eller någon hindrar dem. Och om vi bortser från ”samvetssjälar”, såna som jag alltså, som avstår från att flyga av någon sorts inneboende övertygelse, så får vi utgå från någon sorts bakvänd variant på de klassiska styrmedlen om vi ska titta på vad som skulle kunna hindra dem:

  1. Lagar och styrmedel. Vore det förbjudet skulle de allra flesta nog låta bli att flyga. Likaså om det fanns någon sorts ransonering som innebar att var och en fick flyga låt säga vart femte år eller att var och en fick släppa ut en viss mängd koldioxidekvivalenter per år. Att flyga fast man inte får är liksom inget gemene man har möjlighet att lösa, så laglydigheten skulle förmodligen bli ganska stor, jämfört med till exempel hastighetsbegränsningar vad gäller bil. – Men det kommer förstås inte att införas vare sig flygförbud eller ransonering inom överskådlig framtid.
  2. Ekonomiska styrmedel. Om det vore fruktansvärt dyrt att flyga (oavsett hur man ”ordnar” det, alltså antingen genom skatter eller genom att till exempel bränslet är så sällsynt att faktiskt ytterst få har råd att betala priset för en flygresa) så skulle nog också de allra flesta avstå från att flyga. Har man inte råd så har man inte mycket val, och även om man kan skrapa ihop pengarna så prioriterar man kanske annorlunda om det är hutlöst dyrt. – Men det ser ju inte precis ut som att det kommer att bli hutlöst dyrt att flyga inom den närmsta framtiden.
  3. Den sociala kontrollen som styrmedel. Om något generellt inte anses okej av omgivningen att göra, så gör de flesta inte det. Även om det är saker som är enkla, billiga, lockande. Den sociala påverkan och kontrollen kan vara ett mycket effektivt styrmedel. Ibland kallas det moral; ibland införlivas en del av det på olika sätt i religiösa system. Oavsett vilket, social kontroll är effektiv. (Och det har givetvis för- och nackdelar. På det hela taget tycker jag förstås att det är bra att vi inte har kvar den sociala kontroll som fanns en gång i tiden…)

Men den sociala kontrollen har krympt. Den allmänna inställningen är sköt dig själv och skit i andra – även när ditt skötande av dig själv ger skit för andra. Man ska helt enkelt inte lägga sig i vad andra gör. (Eller, det är märkligt det där, för på många områden anses det ju helt okej att lägga sig i. Som när det kommer till föräldraskap och barnuppfostran. Men inte när det gäller miljö…?)

Och varje gång som vi sitter där vid fikabordet och inte säger något så bidrar vi till den sociala acceptansen. Vi är med och bidrar till att det blir lite mer okej att flyga, trots att alla vet att det egentligen inte är okej. Ungefär på samma sätt som alla som inte opponerar sig mot mot rasism eller mobbing också lite lite grann är med och bidrar till att rasismen och mobbingen kan fortsätta.

Nej, man är inte skyldig för att man håller tyst. Men att våga och orka ifrågasätta är faktiskt en väldigt viktig sak för att kunna motverka en trend där det blir alltmer accepterat att göra det alla vet att man borde låta bli.

Dessutom: att påminna och påpeka är nödvändigt för att motverka att folk ”försvinner” in i sin egen lilla bubbla, där de inte behöver bry sig om det de inte vill höra.

Fan bara att det ska vara så jävla jobbigt. För nej, självklart är det inte kul att vara den gnälliga sura käringen som skapar dålig stämning. Det blir man ju bara ledsen av :-(

Bra att flyget miljöförbättrar. Men flygandet måste ändå minska!

Flyget är en stor miljöbov, inte minst när man ser till utsläpp av klimatpåverkande gaser. Räknat per personkilometer är flyg inte alls bra. Exakt hur illa beror på vilka siffror man utgår ifrån. Att flygresor dessutom ofta är långa gör förstås saken ännu värre.

Flygbranschen har alltså mycket att jobba med. Därför kan det tyckas märkligt att man ser och hör väldigt lite om att branschen jobbar med frågorna. Det är enstaka rapporteringar om försök med biobränslen, men inte så mycket annat. Borde det inte liksom ligga i flygbranschens intresse att visa att man faktiskt bryr sig? Mest får man liksom känslan av att de sticker huvudet i sanden och låtsas som inget.

På ett sätt är det kanske förståeligt att de håller tyst i ämnet? Nämner de miljö är ju förstås risken att de tappar resande av bara ordet, liksom – och samtidigt riskerar de att det betraktas som greenwashing om de säger att de försöker göra något bättre.

Därför gör det mig faktiskt ganska glad att se den här lilla reklamfilmen för hållbarhetsarbete inom flyget. Både i form av viljan och konkreta förbättringar. Det är alltid glädjande med företag som arbetar för att bli bättre, och på ett sätt extra glädjande i extra ”svåra” branscher. (Samtidigt tycker jag det är självklart. Självklart att alla borde arbeta med det. Men så är det inte, jag vet.)

Samtidigt gör det inte flyget blir problemfritt. Flygandet måste minska. Precis som bilresandet.

Det är på samma sätt som med maten. Även om man äter ekologiskt kött så måste man också minska köttkonsumtionen. Även om man äter vegetariskt så måste man också minska matsvinnet. Och så vidare. Eller som med kläder. Även om man köper ekologiskt och miljömärkt så måste man också köpa färre kläder, bättre kvalitet, laga de kläder man har, köpa begagnat eller sälja/ge vidare det man inte behöver längre. Och så vidare.

Flyget behöver bli miljövänligare, och alla initativ i den riktningen är viktiga. Men vi måste också avstå från resor som inte är nödvändiga.

Årliga semesterresor till Thailand är inte nödvändiga. Inte heller weekendshoppingresor till London.

Och för den som bor i Skåne och ska till Stockholm på jobbmöte, så funkar tåg i de flesta fall. I många fall kan till och med stanna kvar i Skåne och skötaa mötet elektroniskt.

(Ja, nu är jag där igen. Jag lägger mig i hur andra lever sina liv. Sorry, men så måste det vara när vi samsas 7 miljarder människor på den här planeten.)

Vi lever inte i en ideal värld

Idag i Sydsvenskan är ett antal skånska kommunpolitiker upprörda över att Länsstyrelsen Skånes nollvision för byggande på åkermark (dagens debattartikel är en replik på en debattartikel från Länsstyrelsen förra veckan).

Det finns mycket jag skulle kunna kommentera i dagens debattartikel. Men här tänker jag ändå sikta in mig på slutklämmen, för den fångar ganska tydligt var problemet ligger:

Länsstyrelsen anser att i en ideal värld ska alla bo i stan, bredvid tågstationen eller busshållplatsen. Det är i detta vår största meningsskillnad ligger.

Vi menar att i en ideal värld finns det plats för allas önskemål om det goda boendet. Och hur det goda boendet ser ut ska människor själva kunna välja – utan statlig inblandning.

För grejen är just den här: Vi lever inte i en ideal värld. Den värld vi lever i har begränsningar. Åkermarken är en sådan begränsning: det finns faktiskt bara en viss mängd odlingsbar åkermark, och den måste vi hushålla med. Redan som det är nu har Jorden större befolkning än vad resurserna räcker till (i alla fall om man lever som vi i västvärlden). Vi lever på kapitalet istället för på räntan.

Vi måste sluta leva som att världens resurser är oändliga, när de är ändliga. Vi måste sluta tro att vi lever i en ideal värld. Sluta tro på sagor och inse de verkliga förutsättningarna!

Och om inte kommunerna styr upp detta på egen hand, så måste någon annan göra det. Det funkar inte att fortsätta låta alla välja hur de själva vill göra, som bortskämda barn. Då behövs det att någon lägger sig i. Det är för sjutton jättebra om staten gör det!

För övrigt, det är väl just det som är grejen med att ha en stat? Att någon ska kunna lyfta blicken högre än alla enskilda människor som (naturligt nog) bara ser till sitt eget bästa.

Gratistidningslapp

Imorgon ska jag försöka komma ihåg att sätta upp en lapp om nej tack till gratistidningar. Vi fick nämligen en sådan som reklam häromdagen.

Visst låter det märkligt?

Så här är det: Vi prenumererar på en dagstidning. Men det finns två dagstidningar till som delas ut i området men som vi inte prenumererar på.

En dag i veckan får vi dock den ena av dessa ändå. Och ibland (annan veckodag) får vi den andra.

Vi har inte bett om att få någon av dessa. Vi betalar inget för dem. Vi har ibland påtalat för tidningsutdelare att vi inte vill ha dem, men de kommer ändå.

Den ena (eller ja, den andra då) är Skånskan. Och när Skånkan kom häromdagen så hade den en sådan där klisterreklamlapp på framsidan som tidningar har ibland nuförtiden. Och lappen var/är en lapp att sätta på brevlådan. En nej tack till gratistidningar-lapp.

Smart! Så bra – en sådan behöver vi ju!

Jag undrar verkligen om de tänkt på att det är just Skånskan som är en gratistidning hos oss? Och jag undrar om tidningsutdelaren kommer att respektera lappen nästa gång hen kommer och ska dela ut Skånskan…?

Att använda mitt handlingsutrymme…

Du har stort handlingsutrymme. Använd det handlingsutrymme du har!

De kloka orden hörde jag för några dagar sedan, angående att komma någonvart med miljöarbete och omställning. Och någon annan sa

Vi måste våga vara modiga!

Ack så klokt.

Och ack så svårt… :-(

För det är så stor skillnad på teoretiskt och praktiskt handlingsutrymme.

I teorin är det självklart att ta varje tillfälle i akt att berätta och förklara för folk i sin omgivning om miljögifterna i deras barns leksaker, om konsekvenserna av tillverkningen av deras elektronik, om att vi egentligen lever av nästa års utsäde och behöver flera jordklot till.

I praktiken måste man gå väldigt försiktigt fram. Väga ord på guldvåg. Säga saker apropå, flika in. Aldrig vara för rak på sak. Aldrig riskera att någon känner sig kritiserad personligen. För så FÅR man inte göra. Det är bara inom den ”riktiga” politiken det är okej.

Och OM man uttrycker till någon annan vuxen människa vad man tycker, alltså inte bakom ryggen på någon utan direkt till någon som kan känna sig berörd, då försöker man tydligen uppfostra vuxna människor?! Herregud, HUR ska vi nånsin kunna komma någon vart om det är fel att framföra att man tycker något är fel?

Och ja, jag vet. Jag kan leva med att en del människor tycker jag är konstig, knäpp, gör som man inte ska, och så vidare. Men: om de jag försöker nå fram till tycker jag är för konstig eller besvärlig, och att jag dessutom säger saker de inte vill höra eller kritiserar dem (oavsett hur milt och inlindat det är), så kommer de att avfärda mig och sluta lyssna. Upp med alla taggarna till försvar liksom.

Vad har jag vunnit då?

Så det är en balansgång. Ett letande efter luckor där jag på ett smidigt sätt kan säga något utan att göra det på fel sätt…

Samtidigt gör det ju att jag i någon mån ständigt håller tillbaka. Känner att jag inte berättar det jag vill och borde berätta.

Varför är det förresten fulare att försöka ”uppfostra” någon som är vuxen? Eller tvärtom, skulle det vara bättre för att man gör det mot ett barn? Om det är bra eller dåligt måste ju bero på hur man gör det och varför (med vilket syfte)?

De enda jag ”får” lov att vara helt rak mot är väl familjen. Sina egna barn får man lov att ”uppfostra” – och viktigare: förklara sina val och värderingar för. För mina barn kan jag tala om att så här resonerar jag, och det här vet jag faktamässigt, och därför är det det här som gäller hos oss, eller därför gör jag så här. Och sedan får de bli hur sura och arga son helst (herregud, de blir de ju ändå om de är på det humöret, och det hör ju till att vara arg på mamma ibland).

Men andra ska man alltid vara mild mot. Ja, det curlas med barn åt alla håll och kanter. Men det curlas också med medmänniskor…

Köp inte ett gosedjur hos Ikea – skänk pengar direkt till välgörande ändamål istället!

Nu drar Ikea igång sin årliga gosedjurskampanj.

För varje mjukdjur du köper skänker IKEA Foundation 10 kr till utbildningsinsatser för barn.

Och jag säger: Köp inte!

Ja, det finns säkert en del barn i Sverige som har det så fattigt att de inte har något gosedjur. Men det är inte deras släktingar som kommer att köpa gosedjur på Ikea just nu ändå.

De allra flesta barn i Sverige har låååångt fler gosedjur än de behöver. Det har gått inflation i gosedjur, och en del människor har med sig gosedjur till barn de ska på besök till ungefär som man har med sig en blomma till värdinnan.

Ett gosedjur till gör ingen jävla skillnad! Eller rättare sagt, det gör mest en skillnad till det sämre. Det är kul med det nya en stund, men samtidigt sänker det värdet hos alla de andra gosedjuren barnet har; det sammantagna värdet hos alla gosedjuren tillsammans blir inte högre. Dessutom förväntar sig barnet att få presenter allt oftare, och värdet av framtida presenter krymper därmed.

Dessutom är det förstås resursslösigt. Barnen behöver inte prylen. Tyget och stoppningen kunde använts till nåt bättre. Och hur har de egentligen framställts? Och så vidare. Jag ska inte dra den karusellen längre än så idag :-)

I alla fall: Det är självklart jättebra med pengar till utbildning för barn. Skänk gärna pengar till det! Men gör det på ett sätt som inte innebär att du måste släpa hem fler onödiga gosedjur.

Är det bra eller dåligt för miljön att handla på rea?

Jag handlar ofta mat som har nedsatt pris för att den snart passerar bäst före-datum. Inte minst kött. Jag gör det för att jag tycker det är bättre att maten äts upp än att den slängs. Det är alltså en fråga om resurshushållning, men också respekt för djuren, odlare etc. Men vissa människor invänder och säger att det likafullt är dåligt, att även när jag köper kött som annars skulle slängas en timme senare och bara betalar halva priset så stöttar jag köttindustrin, och att det enda sättet att få tillnågon förändring är att aldrig köpa kött.

Tja, det kan ju diskuteras. Ur mitt perspektiv är ätandet av bästföreköttet en miljöåtgärd.

Jag resonerar på liknande sätt kring andra reavaror. Men där känner jag ändå ibland en större tveksamhet.

Vi tar exemplet kläder – för det handlar ofta om just kläder.

Vi ska ju dra ner på klädkonsumtionen, precis som all annan konsumtion. Alltså ska vi köpa så lite kläder som möjligt. Helst inget alls eller i alla fall bara begagnat ;-) Och ska vi köpa nytt så ska vi bara köpa det som är ekologiskt, giftfritt och där arbetarna haft bra förhållanden.

Samtidigt produceras det hutlösa mängder kläder, alldeles för billigt, med alldeles för dålig miljöhänsyn.

Om vi nu minskar vårt klädköpande, eller över huvud taget så länge klädindustrin producerar mer än folk köper, så kommer det att bli kläder över som inte blir sålda.

Vad ska hända med dem? Ska de bara slängas? Eldas upp? Deponeras? Hamna i någon sorts evighetslager? Eller vad?

På något vis utgår jag från grundprincipen att det som har producerats ändå måste användas. Om jag köper kläder på ”halva reapriset” så tjänar affären absolut inga pengar på mig. Alltså får de ändå den tydliga signalen om att de producerar för mycket, att produktionen behöver minska, för att det här inte är ekonomiskt lönsamt för dem (tvärtom måste de ju gå rejält back på det).

Men Råd&Rön skrev i något jeansreportage för ett tag sedan att man (om man ville att jeansindustrin skulle bli bättre) INTE borde köpa på rea. Det framgick dock inte varför.

Självklart ska man inte handla saker på rea som man inte behöver. Man ska aldrig handla mer än man behöver. Och ”bra” produkter, alltså sådana man vill gynna – ekologiskt, fairtrade, miljömärkt och på annat sätt bra produkter – bör man ju i möjligaste mån köpa till ordinarie pris, även om det är dyrare, för vill man att dessa produkter ska finna måste tillverkarna och återförsäljarna klara sig.

Och hur bra eller dåligt det är att handla på rea beror ju också på vad som faktiskt händer med de kläder affärerna aldrig lyckas sälja på slutrean.

Men tja, givet allt det där… så är det skitsvårt, eller snarast omöjligt att veta vad som är rätt. Jag tycker att det borde vara vettigt att köpa en del av de saker man faktiskt behöver på rea. Speciellt eftersom vi då får råd att köpa en del annat som fullpris dyra ekokläder.

Men jag vet inte.

Är det någon därute som vet så får ni gärna berätta!

I år kommer jag att handla barnens termovantar på H&M

Barnen behöver nya så kallade skidvantar. (Ni vet sådana där vantar som inte är stickade och som är menade att vara vattenavstötande; sådana där man har när man är ute och leker i snön.) Åttaåringens från ifjol har hål, och av fyraåringens finns bara en kvar (och den är för liten).

Efter ett snabbt varv på stan konstaterar jag att jag i år kommer att köpa de nya på H&M. För H&M skriver ut att deras är fria från fluorkarboner (de kallar det Bionic-Finish Eco). Precis som förra året och året dessförinnan också, tror jag. Och Lindex skriver fortfarande inget om detta. Åtminstone inte på vantarna. Jag kollade aldrig på jackorna idag, eftersom vi inte behöver några jackor.

Ja, jag vet inte om några av läsarna minns fjolårets blogginlägg, när jag skrev till Lindex för att kolla upp vad deras vinterjackor och -byxor innehöll. Det visade sig i slutändan att deras var miljö- och hälsomässigt likvärdiga med H&M:s.

Men trots det väljer Lindex fortfarande att inte skriva ut denna info. Av någon anledning anser de inte det vara väsentligt för kunden att veta. Men det tycker jag. Så i år blir det H&M:s.

För övrigt så är båda kedjornas vantar Thinsulate…

Idag har Emporia invigts

För er som inte vet vad Emporia är: det är ett stort nybyggt köpcentrum som ligger i Hyllie utanför Malmö.

Ett köpcentrum till. Precis vad Malmö och Skåne behöver – NOT. Nej, det finns redan för många.

Dessutom är Emporia helt öppet inriktade på saker vi inte behöver. De försöker alltså inte ens inbilla oss att det är saker vi behöver, de ska bara sälja oss onödigheter.

HALLÅ-Å? Vi behöver inte fler onödiga saker! Vi behöver MINSKA konsumtionen. Köpa färre saker. Köpa bara det vi behöver.

Inte konsumera bara för nöjes skull.

Nina Björk skriver i Sydsvenskan idag det jag (och åtminstone en hel del andra) tänker. Jag plockar ett citat men rekommenderar läsning av hela texten:

Men Emporia säger också: valfriheten gäller även för den som vill välja bort. ”Alla är lika välkomna. Även de som hellre väljer bort.” Okej. Då säger jag: jag vill välja bort. Jag vill välja bort den ekonomi som bygger på att vi blundar. Blundar för att vi producerar, konsumerar och reser på ett sätt som hotar jordens överlevnad; blundar för de ständigt stigande utsläppen av växthusgaser, för stigande temperaturer och smältande isar. Jag vill välja bort den ekonomi som bygger på att vi bara gasar vidare som om vi ingenting visste om koldioxidutsläpp, fossila bränslen och ändliga resurser.

__________

Ibland undrar jag om väldigt många människor verkligen vill att världen ska typ gå under. På stationen på väg hem ser jag återigen stora reklampelare för någon hudkräm som ska få huden att se yngre ut och ”bli” yngre. Vi har stora miljöproblem, det behövs resurser (tid, pengar, engagemang) – men folk använder pengarna och jordens begränsade resurser på hudkräm som ska få dem att se yngre ut?!

Ekonomirapporteringen igen

Jaha, så bankerna gör stora vinster? Ja, de sa det på nyheterna igen. Och det lär som att det var en bra sak.

På vilket sätt är det en bra sak? Vore det inte åtminstone bättre om bankerna gjorde lite lagom stora, rimliga, vinster?

Att de gör stora vinster innebär ju rimligen att de tar ut mer avgifter och liknande än de behöver.

Nej, jag menar inte att bankerna ska jobba ideellt. Men jag tycker att de ska ta betalt så att deras anställda kan tjäna normala rimliga löner. Inte så att det ska kunna betalas ut stora vinster. (För övrigt, när det går dåligt för bankerna så brukar det vara staten = vi, som får punga ut med pengar för att det ska ordna upp sig. Då borde väl de stora vinsterna nu gå in i stadskassan också?)

Jag tycker att den vanliga nyhetsrapporteringen har ett konstigt perspektiv.