Category Archives: Miljö

Bilindustrin går dåligt – så bra!

I morse hörde jag följande nyhet på radio:

Krisen för bilbranschen i Europa blir allt värre. Bilfabrikerna spottar ut bilar som allt färre köper. Nu hotar personalnedskärningar och fabriksnedläggningar. ”Det som nu hörs från den pågående bilmässan i Paris kan bara tolkas på ett sätt”, säger Stephan Lövgren.

– Det jag hör är fullständig panik. Jag har aldrig varit med om att de skriker åt varandra, kastar skulden på varandra och kräver åtgärder utan att tala om vad som bör göras, säger Stephan Lövgren, som är ekonomijournalist med fordonsindustri som specialitet.

Ordkriget mellan bilvärldens toppchefer i Europa har pågått länge. Tyska biltillverkare med Volkswagen i spetsen anser att varje land ska reda ut sin egen bilkris, medan till exempel Fiatchefen Sergio Marchionne efterlyser samordnade aktioner på EU-nivå.

Läget för den europeiska bilbranschen är till och med värre nu än för tre, fyra år sen när finanskrisen skakade världen.

– Vi är inne på det femte året i rad då europamarknaden för bilar sjunker, i år med över sju procent. 2007 såldes det 16 miljoner bilar i Europa. I år räknar man med strax över 12,5 miljoner. Samtidigt har det stängts tre fabriker de senaste åren. Det innebär att överkapaciteten bara ökar och att det blir väldigt tufft att tjäna pengar på bilar, säger Jonas Fröberg som är motorredaktör på Svenska Dagbladet.

Jag tycker det är en jättemärklig nyhet. Eller nej, jag tycker det är en väldigt märklig vinkling på nyheten.

Jaha, så det går dåligt för bilindustrin. Ja, vi är ju förbi ”Peak car”. Det är ju positivt! Allt färre människor anser bil vara livsnödvändigt. Allt fler människor förflyttar sig på annat sätt.

Ekonomer och andra människor som tror på ekonomisk tillväxt som lösningen på världens problem brukar ju säga att marknaden löser det där. Låt marknaden ta hand om miljöproblemen. Marknaden är självsanerande. Eller ja, nåt i den stilen. Nå, här ser vi ett exempel på att det i alla fall till viss del kan fungera.

Och då kräver marknaden åtgärder? För att rädda det som uppenbarligen inte funkar?

Låtdet gå dåligt för bilindustrin. Om den går dåligt för att människor av olika anledningar inte prioriterar bilköp längre, så är det ju bra, både för miljö och ekonomi. Låt branschen sanera sig själv.

Rasism är väl egentligen bara relevant inom den egna arten…?

Innan idag blev jag kallad hönsrasist – för att jag, trots att jag gärna vill köpa höns, och trots att det är svårt att få tag i höns, hade låtit bli att köpa höna när det fanns i affären, för att den var tysk.

Nej, det var säkert inte så allvarligt menat, det vet jag.

Men jag tycker ändå det är intressant. För ja, jag är en sådan där som väljer svenskt kött. För att jag generellt har större tilltro till den svenska djurhållningen. För att jag tycker det är bra att gynna den svenska produktionen. För att jag gillar närodlat, av diverse anledningar. För att jag vill dra ner på transporterna. Och så vidare.

Och nej, det är inte rasism. Det är inte hönornas nationalitet eller etnicitet jag bryr mig om. Strikt talat har jag inga problem med om hönorna skulle flytta hit ;-)

För övrigt blev jag kallad rasist för en hel del år sedan när jag arbetade med att motarbeta utbredningen av en invasiv främmande art. Vilket ju i sig är lite bisarrt, eftersom det var en hel art jag ville få bort ur landet; om något borde jag då kallas artist ;-)

För övrigt så händer det att jag köper utländskt kött också. Som vissa sorters salami och liknande. I vissa fall är det helt enkelt så att de utländska alternativen är godare, eller att det faktiskt inte alls finns något motsvarande svenskt över huvud taget. En av de viktigare upplevelserna när man är på semester är just smakupplevelserna: de där sakerna som är sådär jättegoda och som man förknippar med ett visst land eller med sommar och värme eller så. Men om man nu ska minska resandet och försöker semestra hemmavid en del, så missar man ju sånt som utländska korvar. Och då kan jag tycka att det är okej att istället köpa utländsk korv i Sverige. Det blir lite samma mat som om jag hade varit på semester utomlands, men sammantaget ändå mindre transporter (för jag är övertygad om att korvarna i en lastbil transporteras effektivare än jag som turist).

Tema Klasskort skiter i miljön och kunderna

I år lät jag alltså bli att beställa när den första lappen från Tema Klasskort kom med posten – eftersom jag alltså visste att de hävdade att det skulle vara möjligt att få se bilderna först, om jag bara väntade. Så jag väntade förbi fotograferingen, och ett tag till. Och innan jag hunnit logga in igen, så kom det en ny lapp. Enda skillnaden mot innan var väl att det nu stod att de hade fotograferat. Annars stod det samma som innan på lappen.

Så jag loggade in igen. Och ja, mycket riktigt, nu möttes jag av en bild på mitt barn när jag loggade in.

Nå. Vi behöver inte köpa bilder för en massa pengar på våra barn varje år. Skolkatalogen däremot förstår jag att barnen vill ha. Och enligt lappen så skulle skolkatalogen – som inte hör till de rabatterade bildpaketen – kosta 59 kronor. Och skulle vara möjlig att beställa även utan att beställa övriga bilder.

Så jag knappade mig genom beställningen på nätet, förbi alla bildpaketen, till att kunna beställa bara katalogen.

Det märkliga var att då skulle den plötsligt kosta 169 kronor! Det stod det minsann inget om i brevet!

Jag stängde ner.

Idag har jag ringt och frågat Tema Klasskort. Och jodå, det stämmer. Beställer jag bildpaket plus skolkatalog så kostar katalogen 59 kronor. Beställer jag bara skolkatalog kostar den 169 kronor.

Bildpaketen kan man dock fortfarande skicka tillbaka. Så jag kan alltså fortfarande beställa bildpaket och katalog, och sedan skicka tillbaka bildpaketet och bara behålla katalogen. Då betalar jag bara 59 kronor för katalogen och inget för bilderna. Och alla de tillbakaskickade bilderna går till destruktion. Skiter jag i miljön kan jag alltså få det billiga priset.

– Det är ju vansinnigt, säger jag till personen på Tema Klasskort. Vansinnigt för miljön och dyrare för både er och mig.

– Nejdå, det blir inte dyrare för dig, det blir ju billigare!

– Nej, för dels får jag göra jobbet med att skicka tillbaka, och dels får jag dras med dåligt samvete för miljön.

Det kunde han inte alls fatta. Han tyckte inte alls det var något problem att en massa människor skickar tillbaka bilder som sedan destrueras. Och det var minsann inte hans sak att behöva svara på VARFÖR de hade satt sina priser så här, för det var minsann inte han som bestämt.

Han kunde verkligen inte alls förstå att det här var ett problem. Han insåg uppenbarligen inte heller att hans roll här var att ha kundkontakt, notera synpunkter och föra dem vidare, och att eventuellt återkomma när han skaffat fram svar. Han ville inte alls se att det är ett problem att allt folk säger om Tema Klasskort är negativa saker. (Jag har hittat en hel de negativa kommentarer om dem på nätet – men inget positivt – och fått några här på bloggen.)

Här har vi alltså att göra med ett företag som inte tycker det är intressant vad kunden tycker, som inte är intresserade av att försöka hjälpa kunden och som inte är intresserade av att försöka förbättra det man fått in synpunkter på (informationen ser ju fortfarande likadan ut som förra året). Det hjälper inte att kontakta dem via mejl eller telefon. Så då antar jag att det enda som kan tänkas fungera är om kunderna försvinner.

Och ja, det finns andra skolfotoföretag på marknaden som funkar bättre, det har jag också fått berättat för mig.

Så nu vill jag uppmana er som har kontakter med skolvärlden – föräldrar, lärare, rektorer och andra – försök få er skola att inte välja Tema Klasskort nästa gång. Välj ett företag som bryr sig om kunder och miljö!

Ja, jag fattar också att de behöver tjäna pengar. Men att bygga allt på en modell som ökar resursslöseriet, det kan jag inte acceptera.

Det är ett sånt fasligt fokus på just strikt vegetariskt…

Det står jag och tänker medan jag värmer min lunchlåda på jobbet. Den är inte vegetarisk. Visst, den består till största delen av couscous, rotfrukter, grönsaker och kikärter. Men det finns lite lite kyckling och lamm med i grytan. Köttet (tre små kycklingben och en liten liten överbliven lammbit) har kokt tillsammans med grönsakerna och gett en helt underbar buljong. Maten har räckt till hela familjen igårkväll och till två luncher. Det är alltså inga stora köttmängder med gör ändå mycket för smaken.

Enligt receptet ska det egentligen vara en höna. Det hade blivit godare – höna ger mer smak än kyckling – men höna går ju inte att få tag i. Enligt receptet ska man dessutom krydda med saffran. Det har jag inte gjort. Saffran är dyrt, för det går åt så fruktansvärt många krokusar för att producera en liten gnutta saffran. Hur rationellt är det egentligen – hur miljövettigt, liksom? Stora odlingsarealer för att producera små mängder av en lyxkrydda.

Ja, saffran är jättegott, absolut, det tycker jag med. Men jag saknar perspektiven. Blir det bättre för miljön om jag skippar köttet i maten men i stället slänger i ett par påsar saffran?

Det är ett sånt fasligt fokus på att få folk att äta vegetariskt. Helvegetariskt. Och när man ska övertyga köttätare om att äta vegetariskt istället, då föreslår man ofta recept där man fläskar på med stora mängder ost istället. Ost är inte bättre än kött, generellt sett! (Om vi snackar klimat och dylikt. Sedan är det ju en annan sak om man av principiella skäl anser det ena vara etiskt korrekt och det andra inte.) Ost är VÄRRE ur klimathänseende än griskött.

Jag säger inte att man ska sluta äta ost. Men jag säger inte heller att man ska sluta äta kött.

Jag förstår att man ser ett behov av att förenkla budskap. Det ÄR komplicerat att välja rätt mat för miljön. Men det blir inte bättre av att man lär ut felaktigheter. Klimatet är inte hjälpt av om alla börjar äta massor med ost istället för massor med kött. Och när folk plötsligt känner sig lurade, så är det knappast miljön som kommer att vinna på det heller.

Jag efterfrågar nyanser. Uppmana gärna folk att minska sin köttkonsumtion. Men tala också om vad de bör äta istället. Och vad de inte bör ersätta köttet med. Prata om skillnaderna mellan olika vegetariska val. Tala om vilka grönsaker som är dåliga för klimatet. Prata om kryddorna. Och tala om vilka sorters kött som är bäst, och vilka sorters ”kött” som faktiskt kan betraktas som en miljöinsats att äta (som höna och musslor).

Och ibland kan faktiskt en liten mängd kött ge väldigt mycket smak. Två dagar med lite lite kött(smak) i maten kan vara betydligt bättre än en köttdag och en vegetarisk. Och så slipper man försöka hitta något att ersätta köttet med (smakmässigt) som helt eller delvis förtar effekten av det vegetariska.

Läs också Matfanatism och hela gråskalan.

Att välja och köpa kamin

Efter många om och men har vi nu beställt en kamin till vårt matrum.

Att vi skulle ha en kamin har vi tänkt länge. Matrummet ligger vägg i vägg med köket, och i den väggen går husets ena murstock. I köket fanns tidigare en vedspis, som vi dock tog bort i samband med köksrenoveringen (eftersom köket är litet och vi behövde platsen till annat). I matrummet har det inte funnits kamin sedan långt före vår tid (men vi hittade i alla fall spår efter det i samband med att vi bytte golvet i somras), men vi har planerat för att skaffa en kamin tids nog. För att det är mysigt, och för att det faktiskt är bra med en reservvärmekälla när man bor på landet i ett område där man då och då blir insnöad på vintrarna.

Och ja, tids nog är ju rimligen när man ändå håller på och grejar i det aktuella rummet :-)

Jag tyckte egentligen inte att vi hade så väldigt stora krav på kaminen. Vi ville ha en ganska liten och klassisk kamin, som stämmer i stilen med vårt hus (som ju faktiskt så sakta närmar sig hundra år, typ) och som inte sticker ut för långt, med tanke på platsen där den ska stå. Gärna med en liten kokplatta uppepå, så att man kan värma/laga mat i krissituationer. Jag tycker det är trevligt om man dessutom kan se elden, alltså att det finns en glaslucka. Ja, och så tycker jag det är viktigt med miljöaspekten. Både för att det är bra med vettig verkningsgrad och för att det ska vara en kamin som inte släpper ut för mycket dåligt i röken (det är ju för övrigt även en hälsoaspekt). Eftersom det finns en hel del svanenmärkta kaminer på marknaden känns det självklart att välja en svanenmärkt kamin.

Så vi har letat och tittat. Och konstaterat att det fanns kaminer hos tre olika tillverkare som kändes relevanta. Ja, bortsett från den där aspekten med miljömärkning, då. Alla tre tillverkarna poängterar i sina broschyrer att miljö är viktigt och att deras kaminer minsannär bra ur det hänseendet. Men när det kommer till märkning är läget ett annat: det var bara Morsö som hade intressanta kaminer som dessutom var svanenmärkta.

Nå, svanenmärkning är ju inget som kommer hoppandes av sig själv – företaget måste själv ansöka. Alltså kunde det ju vara så att de visst uppfyllde kraven men helt enkelt bara inte valt att märka kaminerna.

Så som den hopplöst besvärliga kund jag är så skrev jag och frågade. (Ja, okej, jag ska väl vara ärlig: jag tycker de båda andras kaminer är lite snyggare, annars hade det ju bara varit att välja Morsökaminen rakt av.)

Jötul har inte svarat ännu.

Från Dovre fick jag både kort svar från den svenska återförsäljaren, och långt svar från Norge. I det norska svaret får jag veta att de har en svanenmärkt kamin, och

Vi har flere ildsteder som kan svanemerkes, men vi har valgt å bare svanemerke Vintage 30.

I utgangspunktet er vi i mot å svanemerke vedfyrte ildsteder og årsaken til det skyldes at vedfyrte ildsteder er avhengi av riktige driftsforhold . Disse forholdene oppnås dessverre ikke hos alle.

Alltså: de vill inte svanenmärka sina kaminer, eftersom de menar att utsläppen från kaminer beror så pass mycket av hur man eldar i dem. Detta utvecklas ytterligare i en bifogad textfil på fem sidor, som är ett remissvar till Svanen gällande skärpta krav för svanenmärkning för kaminer.

Jag svarade:

Hej, och tack för seriöst svar :-)

Jag förstår ditt/ert resonemang. Självklart garanterar inte en miljömärkt produkt att produkten inte orsakar miljöproblem – miljöpåverkan beror också bland annat på hur produkten används. I det specifika fallet med kaminer beror utsläppen på hur man eldar etc.

Men det gäller i någon mån alla produkter. Även för en så ”banal” sak som tvättmedel; poängen med ett miljömärkt tvättmedel faller om man använder alldeles för mycket tvättmedel.

Men poängen med en miljömärkning är inte att garantera hanteringen av produkten genom hela dess livscykel. Poängen med miljömärkning är att hjälpa konsumenten (oavsett om det är ett företag eller en privatperson) att välja de bästa produkterna på marknaden ur miljöhänseende (och därmed också kunna välja bort andra produkter). Hur kunden sedan använder produkten ligger ju bortanför er makt.

Därför tycker jag inte ert resonemang håller. Jag som kund är inte hjälpt av att alla tillverkare av kaminer skriver ”vi jobbar på att våra kaminer ska vara bättre för miljön, och vi är allra bäst på det”. Det kan alla skriva, men jag kan inte bedöma vem som har rätt och vem som har fel. Det är därför det behövs en oberoende certifiering. En miljömärkning. Då slipper jag som kund sitta och skriva långa mejl med frågor på kvällarna :-) De flesta gör förmodligen inte det, utan utgår (vilket ju är rimligt) från att de som inte är miljömärkta också är sämre för miljön.

Jag skulle dessutom gissa att de som väljer produkter utifrån miljömärkning är bättre än genomsnittet på att ta reda på hur man bör hantera det inköpta. Jag kan i alla fall glädja dig med att vi sparar alla manualer.

För övrigt så skickade jag frågan även till Skandinavisk Spismiljö, som representerar Dovre i Sverige. Därifrån fick jag svaret ”Vi har valt att inte Svanenmärka våra produkter då detta har blivit alldeles för kommersiellt.”

Det skiljer sig ganska mycket från ditt svar…? Är det en uppfattning Dovre står för? Det vore intressant att få det utvecklat.

I svaret jag sedan fick, fick jag veta att de kaminer jag var intresserad av inte klarade kraven för Svanenmärkning. Dessutom skrev han:

Svanemerket har blitt kommersielt. For å inneha dette merket, koster dette x antall kroner av omsetningen av det merkede produktet + fabrikkbesøk + årsavgift osv.

Tja, det är ju inte så jag använder ordet kommersiellt, om vi säger så. Att verksamheten måste gå runt och att det därmed kostar pengar är ju inte samma sak som att det är kommersiellt.

(Men det vore ändå intressant att få en kommentar från Svanen – hur ser ni på att ni uppfattas som kommersiella?)

Nå. Kontentan av det hela är att vill vi ha en svanenmärkt kamin så får det bli en Morsö. Så det blir det. Vi har nu beställt en Morsö 1442. Det känns pirrigt och spännande och mysigt :-)

Jag vill äta mer musslor… om det vore enklare att få tag i dem

Jag skulle gärna äta musslor betydligt oftare än vad jag gör idag. Ur miljöhänseende är det väldigt bra mat. Musslorna livnär sig på blandat bös och skröfs som finns i vattnet och fungerar alltså som små reningsverk. Därmed hjälper de till att hantera de problem som människan orsakat, i form av till exempel övergödning. Att skörda (?) musslor för att äta innebär därmed att vi tar bort en del av de problem vi tillfört istället för att orsaka mer problem.

Dessutom är musslor vansinnigt gott :-) (men det tycker inte våra barn, så ja, vi får ju ge barnen annat att äta).

Tyvärr är det svårt att få fatt i musslor – i alla fall musslor jag vill äta. I kommunen finns såvitt jag vet bara en affär som, då och då, får hem färska musslor. Att hålla koll på en affär som vi har en mil till, enkel resa, bara för att försöka köpa hem musslor, är i sig både omständigt och inte miljövettigt.

Och visst, färska musslor är godast, men jag kan även äta andra. Det tråkiga då är att de man hittar i frysdisken (och även de i plastburk med lag i kyldisken, har jag för mig) brukar komma från Sydamerika och andra avlägsna trakter. Och de som kommer från Limfjorden i Danmark och är MSC-märkta är förpackade i plåtkonservburk, med största sannolikhet med BPA-haltig lining…

Så – jag vill gärna äta musslor betydligt oftare än jag gör idag. Men det förutsätter att det blir lättare att få fatt i musslor jag med gott samvete kan äta.

 

 

Låtsas som om inget har hänt…? Malmö Airport spår framtiden

I förra veckan kom det en bilaga med morgontidningen: ”40 år med Malmö Airport”. (Ja, alltså en sådan där bilaga som egentligen är en enda stor annons, typ.) Första uppslaget har en artikel om

Framtidens flygplats. Var landar vi om 40 år?

Försök bortse från den överfyndiga (?) rubriken. Ingressen låter så här:

I framtiden blir det helt annorlunda att resa. Forskare och omvärldsanalytiker har redan en ganska klar bild av hur morgondagens flygplats skulle kunna se ut och fungera. Och om vi tycker att det har förändrats mycket sedan Malmö Airport öppnade för 40 år sedan så kommer det att hända ännu mer de kommande 40 åren.

I texten som följer spekuleras det sedan om vad fra,tiden kan komma att innebära för förändringar. Som ”elektronisk identifikation, kanske i form av ett microchip i ett kort eler en telefon”, om att minimera den tid planen tillbringar på flygplatsen, en flygplats helt utan köer och väntetider, och kortade restider, så att man kan nå i princip hela världen på samma tid som man idag kan flyga till Kanarieöarna.

I förbigående nämns att framtidens flygplan ska drivas på förnybara bränslen.

Men i övrigt är inte miljön med. Inga tankar om behov av ändrad livsstil, minskat resande. Det är bara fortsatt utveckling och tillväxt, mer, längre, snabbare. Det är vad Malmö Airport tror om år 2052.

Det är inte vad jag tror.

Idag kom en glassig fyrfärgsbilaga i blankt papper med tidningen. Den såg ut som en reklambilaga från något charterbolag. Men det var en riktig bilaga från Sydsvenskan själva, med artiklar av tidningens skribenter. Resor Hösten 2012. Fast den skulle lika gärna kunna vara gjord av flygbolagen, för i princip hela bilagan går ut på att få oss att resa långt iväg med flyg. Helst så mycket och så ofta som möjligt. Jag behöver väl knappast säga att miljökonsekvenserna av resorna inte är i fokus? Om de nu alls nämns – jag lyckas inte hitta något, men visst, jag har inte lusläst. Jag hittar i alla fall utan problem ordet klimat: Det är i en annons för ett reseföretag, som skriver att ett resmål har ”världens bästa klimat”…

Hösten 2012 försöker dagstidningen fortfarande övertyga oss om att resa långt bort och hitta de ännu inte sönderexploaterade platserna på jorden.

År 2052 tror Malmö Airport att vi fortfarande reser ännu längre och snabbare och mer.

I december i år kommer en bok om år 2038, ”På spaning efter den tid som nalkas”, från Trivector, som jobbar med bland annat trafik, transporter och miljö. Jag undrar om deras framtidsbild ser likadan ut som Malmö Airports?

Kan inte barnen få åka med på våra periodkort? Duo/familj för oss med månadskort? Och varför går bussarna så dåligt på helgen?

Vi är ju inbitna tågpendlare: både jag och min man pendlar mer eller mindre varje dag med tåg (ja, det hände ju förstås ibland att vi jobbar hemifrån). Eftersom vi bor där vi bor så innebär det att vi köper månadskort som gäller i hela Skåne län. Vi kan alltså åka med all Skånetrafikens kollektivtrafik, när som helst, vart som helst.

Men i praktiken är det väldigt sällan vi använder oss av det på helgerna. Det finns flera anledningar till det. På det hela taget är det genast mycket trassligare när man ska ta med sig barnen. Svårare att passa tider. Fler saker som behöver tas med (som reservkläder till barn som ännu då och då råkar ut för ”olyckor” av olika slag). Svårare med tajta byten mellan buss och tåg – och mer besvärande att behöva slå ihjäl väntetid. Dessutom innebär helgresor oftare att man inte ska ta sig raka vägen från A till B utan att man ska flänga runt och uträtta ärenden eller göra saker på fler än ett ställe. Till skillnad från resor till och från jobbet då man ska rakaste vägen dit och rakaste vägen hem, och dessutom har valt restidpunkt efter när det passar bra. Är man och ska köpa skor till ett av barnen, för att sedan resa vidare till mormor och morfar, så blir ju skoköpet klart när det blir klart – inte när bussen går – och sedan har man kanske missat den vettiga anslutningen…

Om det nu är så att man vill at folk ska resa mer kollektivt så måste man ju se till att kollektivtrafiken åtminstone går lika bra på helgen som på vardagarna. För många av oss som har flextid så går det som sagt var att anpassa jobbresorna efter de tider tågen och bussarna går. Jobbpendlingen är en rutin. På helgen däremot, när vi alltså gör saker som kräver flexiblitet, så går bussarna betydligt mer sällan. Försök ta dig fram med barn när bussarna går fem gånger per dag och måste beställas – har du missat tåget för att någon behövde kissa, och därmed kommer försent till anslutande buss, så är det kanske tre timmar till nästa – eller så går det ingen mer buss det trafikdygnet. Lagom kul att bli strandad med barnen…

Och så blir det lite fånigt att vi, som alltså har månadsbiljetter, måste betala för vårt ena barn om vi väljer att ta tåg och buss. Inte så att det är mycket pengar – speciellt med tanke på att resor på helgen i någon mån blir ”gratis”. Mer att det liksom blir ett moment till att köpa biljett. Och så känns det lite märkligt: För dem som betalar för en enskild resa, så finns Duo/familj, vilket innebär att om två vuxna betalar så kan i praktiken tre barn följa med gratis – men för oss trogna pendlare kostar det att ta med barnen. (Med barn menar jag ju då dem som passerat den magiska 7-årsgränsen.) Visst skulle man kunna införa någon variant om att på varje 30-dagarskort så får ett barn 7-19 år förlja med gratis på helger, eller nåt sånt?

Se där, Skånetrafiken, två konkreta förbättringsförslag! :-)

Höj skatterna!

Dag efter dag läser vi i tidningarna om hur sjukvården försämras. Vårdavdelningar läggs ner. Det saknas vårdplatser. Sjukhus slås ihop. Vården ska effektiviseras – vilket innebär att varje sorts vård bara ska finnas på ett fåtal ställen. Det innebär att allt fler måste resa allt längre för att få vården. Mer resor är sämre för miljön. Mindre tillgänglighet innebär att folk måste lägga mer av sin tid på resor. Patientsäkerheten är hotad, får vi höra gång på gång på gång – för den ena, andra, tredje och nästan alla andra patientgrupper, från vaggan till graven.

Det finns inte pengar till att ge sjukvårdspersonalen vettig lön. Det finns inte pengar till att anställa den vårdpersonal som behövs ens med dåliga löner.

Samtidigt ”finns” det inte heller pengar till de miljöåtgärder som behövs. Trots att många av dem i det långa loppet är direkt lönsamma, och de allra flesta billigare nu än om vi väntar tills det blivit värre, och väldigt många av dem dessutom absolut nödvändiga i ett längre perspektiv.

Det finns inte pengar.

Varför då?

Jo, för att skatterna sänkts. Så folk kan få mer pengar.

Jaha, och vad används pengarna till? Ja, det vore ju en sak om folk använde pengarna till att köpa ekologisk mat, investera i miljöteknik, gick ner i arbetstid, och så vidare. Men istället verkar det som att pengarna går till att driva på miljöförstöringen än mer – pengarna verkar gå till konsumtion av saker folk inte egentligen behöver, och till långväga semesterresor med flyg.

Därför säger jag: Höj skatterna!

Visst är det dumt att skjutsa barnen till skolan, men jag vill inte förlora de mervärden skjutsandet ger

Vi skjutsar åttaåringen till skolan. Det är ju förstås inte alls bra ur miljöhänseende, inte ens med en gasbil. Och jo, enligt vad vi förstått av kommunen så skulle han få skolskjuts om vi ville det. Visserligen har vi bara ungefär 2,5 kilometer till skolan, men vi bor utanför tätort och med farlig trafik på vägen, och enligt de svar vi fått ska tydligen det räcka.

Ändå skjutsar vi.

Nu är ju inte det hela sanningen. Vi passerar ändå skolan på vägen, när vi ska och lämna fyraåringen på dagis, ytterligare någon kilometer bort. Det skulle ärligt talat bli väldigt märkligt att skicka storebror med bussen om vi ändå kör förbi i samma veva. Och med tanke på att han formellt sett är på fritids (om än i skolans lokaler) en liten stund innan skolan börjar så är det inte helt säkert att det skulle funka att skicka honom med skolbussen, när det gäller att få ihop det med när vi måste åka till jobbet och så vidare. (Det beror ju också på hur dags skolbussen kommer till oss, det vill säga hur skolbusschemat ser ut – vilket varierar från år till år.)

Men ändå. Vi vet inte. Vi har inte kollat upp det. Och om ett par år, när lillebror också går i skolan (vi får väl anta att han ska det, även om han ännu hävdar motsatsen), så är ju självklart det rimliga att sätta dem på bussen.

Och ja, jag får ibland dåligt samvete över att vi skjutsar. Inte minst när jag är på seminarier och konferenser och annat där man diskuterar problemet med att allt fler föräldrar skjutsar sina barn till skolan. Jag skulle vilja vara en av dem som gör ”rätt”.

Och så funderar jag samtidigt på vad det är som gör att så många faktiskt väljer att skjutsa barnen. Och över de mervärden det ger. För det är ju faktiskt så att jag skulle sakna det väldigt mycket.

De flesta morgnar åker hela familjen iväg tillsammans på morgonen. Vid skolan släpps jag och åttaåringen av. Min man kör vidare med fyraåringen till dagis. Jag följer med åttaåringen över skolgården och bort till skolbyggnaden. Vi träffar på hans kompisar, hans lärare, hans fritidsfröknar. Jag ser hans vardagsmiljö, ser vad barnen gör på skolgården, upplever hur stämningen är. Vi småpratar om ditten och datten: om vad de ska göra i skolan idag, om kompisar, om annat som är på gång. Han är mycket mer benägen att prata om skolan när vi befinner oss där; när vi är hemma tänker han väl på annat. Om det är något jag behöver prata med personalen om kan jag följa med in; om han vill visa något han gjort kan jag titta på det. Han och jag får en stund i relativ lugn och ro efter en ibland stressig och rörig morgon (det blir ju ofta så, inte minst med en fyraåring i familjen). Sedan går jag vidare mot dagis. Under tiden har min man lämnat på dagis och börjat köra tillbaka i riktning mot skolan, och plockar upp mig på väg vidare mot tåget.

Det finns förstås också dagar då det bara är jag eller bara min man, och då blir det ofta inte utrymme för att följa med in, utan vi släpper honom på parkeringen och kör iväg när vi ser att han gått in genom grinden.

Och visst, vi hämtar honom från fritids i slutet av dagen. Men det är ärligt talat inte samma sak, trots att det är samma lokaler. Då är det inte så många kvar, varken av kompisar eller personal. Och alla är trötta. Inte minst jag som vill hem…

Jag ser stora poänger med den där lämningen. Jag som själv är skolskjutsbarn inser att mina föräldrar nog bara var på skolan när det var föräldramöte, kvartssamtal och skolavslutning.

Men ja, det måste ju förstås gå och lösa. Om några år kanske det funkar att vi cyklar med båda barnen till skolan/fritids?