Category Archives: Miljö

Kan inte folk få plocka ärtorna istället för att de ska plöjas ner?

Findus har orsakat utsläpp i Vegeå som lett till fiskdöd. Nu stoppas ärt-”produktionen” i fabriken, vilket innbär att man inte skördar fler ärtor i nuläget. Det finns en stor risk att resten av ärtskörden – 15 procent av årets produktion – plöjs ner på åkrarna utan att alls skördas.

Här snackar vi matsvinn!

Inte nog med att man dödat fisken, liksom…

Snälla Findus, vore det inte vettigare att typ öppna fälten för gratis självplock, istället för att plöja ner allt?

Fortsättning på Bamse och plastleksakerna

I början av sommaren gnällde jag på att Bamse skickade med plastskräp i form av en badboll.

I mitten av juli fick jag svar från Bamses redaktion:

Hej Sanne,

Tack för ditt mejl och dina åsikter. Det är förstås jätteviktigt för oss på redaktionen att få veta vad ni som köper och läser tidningen tycker.

Säkerhet är oerhört viktigt för Egmont och samtliga leksaker testas enligt europeiska leksaksdirektivet via ett externt testinstitut som heter SGS. Detta gäller även för den badboll som du skriver om. Efter att det kommit till vår kännedom att det förekommit lukt, så har vi återigen testat badbollar ur leveransen. I dagarna har vi fått svar på dessa tester och badbollen klarade både VOC-testet och SVHC-screeningen.

Du hittar vår code of conduct som även gäller för våra leverantörer på: http://www.egmont.com/About-Egmont-/Social-Responsibility/. Som en del av Egmonts code of conduct granskas alla fabriker kontinuerligt. Fabriken som producerade badbollen granskades senast i januari 2012.

Svar från mig:

Hej igen!

VOC vet jag vad det är, men vad är SVHC?

Även om plasten innehåller några speciellt hälsofarliga ämnen, så är det ändå plast. Varför skickar ni med onödiga plastprylar med tidningen? Det är en tidning han prenumererar på – inte leksaker!

Om ni inte tror att tidningen är bra nog så att ni måste sälja den med hjälp av prylar, så kanske ni bör se över tidningens innehåll istället…

Nå, jag har förklarat vad jag tycker ganska utförligt redan förra varvet, och du har bara kommenterat vissa detaljer, så jag gissar på att det inte är så meningsfullt att jag förklarar allt en gång till.

/Sanne

Och från Bamse igen:

Hej igen Sanne,

SVHC är en förkortning för ”œsubstances of very high concern”. Dessa substanser finns på en lista som ECHA (European Chemical Agency) har tagit fram och faller in under REACH-förordningen. Vid en screening av SVHC tar man alltså reda på om några nivåer av dessa substanser har överskridits i produkten.

Självklart är berättelserna i tidningen det allra viktigaste. Vi skickar med presenter ett par gånger om året eftersom det är uppskattat bland våra läsare. De presenter som återstår i år är adventskalender med nr 16 och väggkalender för 2013 med nr 17/18.

Om man vill kan man dock välja en prenumeration utan presenter. Vill du att jag ska ändra till sons prenumeration till en sådan?

Ja, det tål ju att tänkas på. Adventskalender och almanacka är ju trots allt hyfsat vettiga saker – jämfört med plastbadbollar. Men ändå…

ETC skriver också om Bamses plastskräp, om hur dåligt detta stämmer med den Bamse vi växte upp med – och om att Bamse tydligen kompenserar stinkbadbollen med mer skräp(!).

Ellos säger att jag ska slippa deras reklam

Efter att jag häromsistens klagat på oändliga mängder Ellos-kataloger svarade Ellos att jag skulle höra av mig med kunduppgifter igen. Den 27 juli skrev de

Från dagens datum gäller: Är du avanmäld från all pappersbaserad reklam och erbjudanden.

Det kan komma enstaka utskick 4-6 veckor till eftersom adresserna till utskicken tas ut en tid i förväg. Vi ber om överseende med det.

Vi ber om ursäkt för de eventuella problem enligt ovan har förosakat.

Och senare:

Det ska inte komma mer reklam även om du skulle beställa igen.

Så nu är det bara att vänta och se…

Posten ska inte längre dela ut gratistidningar?

För ett tag sedan ondgjorde jag mig över dessa gratistidningar som då och då dimper ner i brevlådan – de definieras inte som reklam och man kan därför inte stoppa dem med en nej tack till reklam-skylt.

Men i Råd & Rön nr 6 2012 (som kom tidigare i somras) så svarar Per Ljungberg, presschef på Posten, på en liknande kommentar:

Vi har nu i vår infört i våra avtal att vi inte delar ut gratistidningar till dem som inte vill ha dem. Sätt upp en skylt.

Det låter bra. Nu ska det bli spännande att se om vi slipper ”Vi i  villa”, ”Villaliv” och allt vad de heter.

Vattenposter på Malmöfestivalen – jag vill ha dem jämt!

Om en vecka börjar Malmöfestivalen. Massor med matstånd kommer att fylla Gustav Adolfs torg. I år serverar alla matstånd minst en vegetarisk rätt. Jättebra! Dessutom får matstånden inte sälja ”stilla” vatten.

Jag värnar om miljön och säljer inget vatten på flaska. Istället finns vattenkranar över hela festivalområdet med gratis och gott kranvatten från VA SYD. Ta med din flaska & fyll på!

kan man läsa i programbladet.

Underbart! Jag har ju skrivit om detta innan, både här och här: att enda anledningen till att jag köper vatten på flaska vid enstaka tillfällen är att jag behöver något att dricka och inte har något med mig.

Det är ju så det bör vara: när man är törstig så letar man upp en kran att hämta vatten ur. För kunde man på ett annat sätt gå in någonstans och be om ett glas vatten. Men i och med att det finns vatten på flaska att köpa så har det slutat vara okej att fråga efter ett glas vatten på slumpmässiga ställen.

Alltså, Malmöfestivalen: jättebra med kranar på festivalområdet under festivalen. Men Malmö – och alla andra kommuner – fortsätt efter festivalen! Jag vill ha dricksvattenkranar på strategiska ställen på stan alltid, inte bara under stora evenemang!

Förvirrade röriga tankar på tåget hem en varm fredageftermiddag i augusti (Borde vi leva på kirskål och mördarsniglar?)

Jag har tänkt sätta mig och sy vetekuddar/-filtar igen. (Inte för att jag fryser, men som present.) Av gamla utslitna lakan, och ekologiskt vete.

Och då kommer gamla tankar upp igen. Om det är vettigt att använda mat till sådant. Näe, det kan förstås diskuteras. Mat ska ju rimligen i första hand ätas. Eller? För samtidigt är det ju vettigare att använda ätliga saker, framställda på ett bra sätt (de är förmodligen att betrakta som både förhållandevis nyttiga för användaren och kan anses ha en hyfsat liten inverkan på miljön) jämfört med att använda till exempel, i det här sammanhanget, något baserat på plastmaterial eller något på konventionellt odlad bomull – som ju många gånger är en skräckhistoria miljömässigt (ja, lakanen är av konventionell bomull, men där handlar det istället om att använda det som annars skulle slängts).

Enkelt resonerat kan man säga att det finns tre olika saker vi kan använda våra resurser till (eller har jag missat nån?): 1. Energi till oss själva, 2. Energi som vi använder på annat sätt (till exempel för transporter, uppvärmning och annat), 3. Som råvara till föremål, som ju är (eller bör vara) bestående. 1 och 2 handlar alltså om förbrukning och 3 om förvaltning (?); i alla fall i den bästa av världar ;-) Och rimligen bör alla tre, så långt det är möjligt, nyttja förnybara resurser. Förnybara resurser är ofta ätbara. Alltså är den bästa råvaran ofta ätlig, både för 1, 2 och 3.

Visst går det ibland att använda oätliga restprodukter till 2 och 3 – det bör förstås göras när så är möjligt. Till exempel borde jag förstås använda körsbärskärnor till mina värmekuddar, om jag hade haft sådana att tillgå. Men det är inte alltid ett alternativ (jag har inga körsbärskärnor att tillgå). Och ingenting blir ju bättre av att man använder något som inte går att äta men som odlats på plats där vi kunde odlat mat. (Och tro mig, inget skulle bli bättre av att jag istället åt upp påsen med vete ;-) Nej, men missförstå mig rätt: i västvärlden är det förhållandevis få som har problem med att de äter för lite eller har matbrist – även om det förekommer.)

Den ständiga avvägningen är just hur vi ska använda jordens tillgängliga resurser och göra en rimlig avvägning mellan 1, 2 och 3. På ett sätt som både alla människor och resten av jorden mår så bra som möjligt av, både nu och i framtiden.

För övrigt borde vi säkert inte alls odla så mycket, utan i större utsträckning leva på det som naturen producerar utan att vi lägger oss i. Vi skulle säkert kunna överleva på kokt kirskål ett av dagens mål under hela växtsäsongen – med lite svinmålla och maskrosor som variation. Mindre jordbearbetning, mindre arbetsinsats, mindre bevattning, mer gödning över till annat. Vi kunde äta ”mördarsniglar” för att få kött. Och så vidare. Men det hemska är ju att både jag och resten av familjen – och de allra flesta svenskar – är alldeles för bortskämda för att nöja sig med det.

Å andra sidan, om man bara hela tiden satsar på att överleva, så blir ju livet inte mycket värt att leva.

Ständig balansgång det där. Avvägning. Tära lagom mycket på jorden, med rätt fördelning mellan saker – och själv må bra också.

Sommarnyheter: idyller och farligheter

Det är sommar och nyhetstorka. Då tar man till en massa klassiska sommarnyheter. Sånt där som egentligen är ickenyheter, eller som har en ytterst vag koppling till sommaren.

Till exempel kunde man för ett tag sedan läsa följande:

Det gäller att vara försiktig när man snickrar på sommartorpet på semestern. Förutom självklara risker som skärskador eller brutna ben kan fixaren också drabbas av bland annat sjukdomarna sorkfeber och harpest.

Sorkfeber sprids via avföringen från olika gnagare och kan drabba den som exempelvis ska riva upp ett gammalt golv.

Ja, det är säkert sant att man kan drabbas av sorkfeber. Men det är ju knappast en sommargrej. Vi är många som inte har sommartorp – men som ändå renoverar. Och vi renoverar inte bara på sommaren (även om det förstås ofta blir mer när man har semester och mer tid). Dessutom finns det ju många som rotar på ställen där gnagare vistas av andra skäl, under hela året. Alltså: Visst är det relevant att påpeka att man kan drabbas av sorkfeber – men vinklingen kändes väldigt långsökt, minskade nyhetsvärdet och gjorde nog att många berörda inte läste den alls. (I vårt fall så fanns det ju en hel del gnagare, men vi hittade inget bajs. Min gissning är att de mössen och den råttan varit döda så länge att allt bajs redan sedan länge förmultnat.) – Men det kanske bara är sommartorpare som är en intressant läsargrupp, vad vet jag?

Häromsistens kunde vi också läsa i Aftonbladet om alla andra faror som lurar i sommarstugan:

Så giftig är din sommarstuga

Se upp – ditt semesterparadis kan vara fullproppat av dolda kemikalier

Cancerframkallande träplank och hormonstörande leksaker. Livet på landet är fullproppat med giftiga kemikalier.

/—/

Trodde du att livet på landet var i samklang med naturen? Tänk om. Afton­bladet har låtit Kemikalieinspektionen lista alla giftbomber i stugmiljön. Och det finns en hel del att se upp med: plastleksaker, impregnerat trä och starka rengöringsmedel.

De radar sedan upp diverse faror:

  • Tändvätska, som barn kan få för sig att dricka
  • Leksaker som badbollar – fulla med ftalater
  • Nybyggen med tryckimpregnerat trä
  • Epoxiharts som används vid lagning av plastbåtar
  • Bekämpningsmedel i trädgården
  • Rengöringsmedel för husfasader och bilar
  • Cement och kalkbruk
  • Grovrengöring inomhus (!)

Och visst, det är viktiga och farliga saker de tar upp. Men vilka av de här är särskilt relevanta för just sommarstugan? Det allra mesta är väl relevant större delen av året. Och borde dessutom vara gammal skåpmat (ifråga om farlighet) för de allra flesta.

I Sydsvenskan skrevs det häromsistens om landet och sommarstuga som sommaridyll:

Bilden är djupt rotad: sommarlov betyder smultron på strån, bad och svensk landsbygd, kryddat med en och annan utlandscharter. Men det är ett medelklassideal som långt ifrån alla kan leva upp till i dag.

Möjligen är den idealbilden djupt rotad bland inbitna stadsbor. I min bekantskapskrets har sommarstuga hört till ovanligheterna – bor man på landet har man oftast inte en sommarstuga. Och visst, vi har kanske inte varit representativa där vi bott heller – men det ”vanligt” folk runtom drömt om har inte heller varit någon idealiserad lantlig vistelse.

Ja, jag trivs på landet. Men landet är ingen idyll av det slag en del stadsbor verkar föreställa sig. Och landet finns året om – och det är inte bara sommaren som är trevlig.

Dagens lilla glädjeämne: ekologiska kalsonger till barnen

Ibland gläds man åt det lilla ;-) Som att jag idag hittade ekologiska kalsonger till barnen på H&M. Jag har ju skrivit tidigare om att det bara funnits ekounderkläder på ”flickavdelningen” (och att jag just när det gäller underkläder faktiskt föredrar att köpa pojkkläder; de på flickavdelningen är av så märklig passform och typ att jag inte heller skulle vilja ha dem, för övrigt). Men idag fanns det alltså ekobarnkalsonger på H&M! Till och med i flera färgkonstellationer, och till och med i storlek till ”stora” barn.

Men snälla Ellos, jag vill inte ha er reklam!

Det händer ibland att jag handlar på Ellos. Mest ekologiska barnkläder och -skor, men även enstaka andra saker.

Handlar man hos Ellos så får man sedan per automatik deras reklam. Stora tjocka kataloger. Tunna extrakataloger. Tunna reakataloger. Kuverterade ”erbjudanden” och kuponger. Erbjudanden om att få låna pengar.

De saker jag vill köpa finns inte i katalogerna. De ekologiska barnkläderna hos Ellos finns bara på nätet. Katalogerna innehåller en massa skit, och en massa bilder på modeller som åmar sig på olika fåniga vis. Jag vill inte ha skiten. Dessutom är det oändliga mängder blankt papper som bara slängs helt i onödan.

Efter första gången jag handlar där för nåt år sedan så tröttnade jag till slut. Men det krävdes flera omgångar av kontakt med Ellos innan reklamen slutade komma. Och sedan bestämde jag mig för att inte handla där igen. Men så efter ett tag så hamnade jag återigen i sitsen att det faktiskt bara var från Ellos jag kunde få fatt i det som behövdes. (Ekobarnkläder och liknande är inte alltid så lätt att få fatt i – om man inte anser att barnen klarar sig med bara t-shirts och samtidigt inte har råd med de allra dyraste produkterna.) Så jag handlade där ändå. Mitt konto fanns kvar. Och efter att jg beställt så började reklamen komma igen.

Jag vill inte ha reklamen! Det är ingenting i den som intresserar mig! Och alldeles oavsett så är det inte i kataloger utan via webben jag letar när jag behöver något. (Ja, jag handlar saker för att de behövs. Inte för att någon skickat en reklamkatalog till mig och talat om vad som är trendigt eller påpekat att jag behöver utöka min basgarderob (vilket jag inte behöver) eller haft bilder på tjejer i ”oversized” tröja (som ser ut att vara alldeles normal i passformen.) Men jag vill inte heller behöva ringa Ellos tre gånger efter varje gång jag beställt nåt där för att få dem att sluta skicka reklamen till mig.

Det borde väl vara möjligt att handla hos Ellos utan att behöva få pappersreklamen? Hör ni, Ellos, den där pappersreklamen MINSKAR sannolikheten att jag ska handla hos er! Den gör mig bara mer negativt inställd! Det borde ju vara en skitsak att ha en ”ruta” i ert kundregister för kunder som vill slippa all pappersreklam (eller för den delen all reklam).

Om inte för miljöns skull så i alla fall för at ni borde inse att ni lever kvar på stenåldern. Vi som handlar via nätet, och hittar era produkter via nätet, har inget behov av era uråldriga kataloger.

Det blev en röjsåg

(Bakgrund till det här inlägget.)

En bensindriven. Tvåtaktare.

Det känns förstås vansinnigt.

Jag har aldrig nånsin kört bensindriven gräsklippare. Både hemma och här har det varit handgräsklippare som gällt. Bensindrivet har känts onödigt och miljömässigt fel. (Och numera har vi ju till och med en bil som huvudsakligen inte går på bensin.)

Som sagt var, det känns fullkomligt vansinnigt.

Men ändå, efter mycket resonerande och velande så var det där vi landade. Till slut konstaterade vi att vi måste ta ett beslut. Vi kunde inte ha det så här. Trädgårdens alla små skrymslen och vrår växer igen. Det funkar inte. Och det funkar inte att fundera och vända och vrida i all evighet. Och utifrån sammanvägning av vad vi behöver, vad som funkar praktiskt, vad det kostar och vad som faktiskt finns att köpa i trakten av handlare som känns seriösa och kunniga så var det så här det blev.

För nej, vi klarar oss inte med bara en vanlig gräsklippare. Det går bra där det är platt och jämnt och fint och riktig gräsmatta. Inte på allt det andra…

Och nej, vi klarar oss inte med bara en lie. Lie funkar knappt ens på de större sammanhängande ytorna. Och absolut inte på smala ställen, mellan saker, där man behöver trassla och komma intill.

Så nu har köpt en röjsåg. Och en multiklinga (i stål, ja), som kan ta både gräs och sly. Högst relevant här, ja. (Det finns huvud med trimmertråd med också, men den har vi bara tänkt använda undantagsvis.)

Det är nytt och komplicerat och ovant. Stor maskin. Tungt. Annorlunda tyngdpunkt, annorlunda klippteknik. Det ska fyllas på bensin. Det ska startas på märkliga, magiska vis, med choke och grejer. Det ska användas hörselskydd.

Men jag inser alltmer att det nog är att betrakta som nästintill nödvändigt (med moderna mått) att ha något i den stilen på vår tomt. Det förbättrar våra möjligheter att hålla trädgården i någorlunda skick ganska drastiskt.

Och ja, usch vad jag har dåligt samvete för det – jag ska ju göra rätt! ;-) (Det där med krav på sig själv…)

Men om jag bortser från bensinochtvåtaktssamvetet så tror jag att det här kan bli bra.