Category Archives: Miljö

Loppisfynd

Så här på sommaren är det högsäsong för idrottsföreningarnas stora loppisar, där hela fotbollsplanen fylls med husgeråd, möbler, böcker, kläder och gammalt skrot. Loppisarna är ett folknöje och en upplevelse i sig. Jag passar på att fylla på med rostfria bunkar, mått och grytor för en billig peng. Barnen kan köpa någon leksak eller några böcker för sparade veckopengar. Min man drar ibland hem elektronikskrot ;-) Ingen av oss blir ruinerad, idrottsföreningen får ett tillskott i kassan, och prylarna återanvänds istället för att slängas (och färre nya saker behöver produceras).

Den gångna helgen köpte jag bland annat en liten (1-liters, kanske 15 cm i diameter) Nils Johan-traktörpanna för en tia, och en rostfri ugnsform för femton spänn (så att jag nu kan slänga en gammal form med typ tefolnbeläggning som jag fått nånstans ifrån och aldrig tyckt om).

När Naturskyddsföreningen frågar får de svar

Jag frågade ju Abba, Coop och Ica om innehållet av BPA (bisfenol A) i metalltuber och glasburkars lock. Resultatet i form av svar var magert: Coop svarade förvirrat, Ica skulle återkomma (har de inte gjort än) och Abba har inte svarat alls.

Nu har Naturskyddsföreningen frågat ett antal företag, enligt följande:

  • Företag
  • Varumärken
  • Har BPA i mat- eller dryckesförpackningar
  • Planerar att fasa ut
  • Planerat byte när?
  • Vilka produkter

Och här har Abba faktiskt svarat! I rapporten från Naturskyddsföreningen kan vi läsa att BPA finns i

Tuber (kaviarer, pastejer)

Konservburkar av metall (tonfisk, fiskbullar, stuvningar, markrill i tomatsås)

Metallock till glasburkar (marinerad sill och storkornskaviar)

från Abba Seafood (och Abba omfattar Abba, Ejderns, Grebbestads, Limfjord, Lucullus, Svennes, Abba Kungshamn, Kalles , Kung Gustaf och Hållö). Vi får också veta att de planerar att fasa ut BPA i förpackningarna 2012/2013.

Vad gäller Ica är svaret mer knapphändigt: Vi får veta att det finns BPA i

Konservburkar av metall

Aluminiumburkar

Metallock till glasburkar

i Icas egna produkter, och att man planerar att fasa ut men vet inte när.

Coop svarar att de har matförpackningar med BPA – men de vet inte i vilka förpackningar, ”eftersom Coop i dagsläget inte ställer krav på bisfenolfria förpackningar”, men mn har en ”Handlingsplan under utveckling”.

Undras när Abba tänker svara mig?

Och så kan vi konstatera att Livsmedelsverket har fel. En av mina läsare skrev som kommentar till mitt första inlägg i den här historien

Jag ringde Livsmedelsverket och frågade vad som brukar vara i locken till glasburkar. Dom svarade både att jag skulle fråga producenterna och att det inte är bisfenol A i vanliga burklock.

Dom sa att det bara var barnmatsburkar som haft det.

Och det stämmer ju inte als med vad företagen själva har svarat. Abba är alltså ett av de företag som säger att jo, det finns BPA i metallock till glasburkar.

Polarbröd och hållbarheten

SMB pratar hållbarhet med Polarbröd i Almedalen.

Polarbröd ger mig jämt dåligt samvete. För de har massor med gott bröd. Och ofta är deras bröd det nyttigaste brödet i vår lilla affär (eftersom affären av någon anledning inte tar hem de nyttigasre alternativen från närmre producenter). Men det känns knappast hållbart att köpa Polarbröd – transporterat ungefär hur långt som helst – när man bor i södra Skåne.

Plastburkar till sillen – bättre eller sämre?

Vi är sillälskare, och matjessillen brukar vi oftast köpa i de runda låga konservburkarna som på senare år dominerat marknaden.

Med anledning av bisfenol- och konservburksdebatten har vi den här säsongen satsat på glasburkar. Men inför midsommar noterade jag en ny burktyp. Klädesholmen hade bytt de runda konservburkarna mot runda plastburkar.

Min spontana tanke var att plastburken var ett sätt att komma undan konservburksproblemet. Men om så var fallet, var den nya burken verkligen bättre? Tja, det beror ju till viss del på vilken sorts plast den består av. Spontant uppfattade jag det som att nederdelen av plastburken, själva burken, skulle vara av något i stil med PC (karbonatplast), som om jag fattat det rätt innehåller bisfenol, medan ”locket”, alltså den folie som sitter överst, kändes som en mjuk polyeten. Men jag vet ju inte. Och det märkliga är att jag inte kan hitta någon märkning på förpackningen som talar om vad det är för plast.

När jag ni gick in på Klädesholmens webbplats, fick jag dock på förstasidan veta följande:

Vi har gjort vår goda matjessill ännu godare. Nu gör även förpackningen gott.

En ny förpackning som låter sillen ligga i mer spad, så smaken blir ännu rikare. Förpackningen gör också annat gott – för miljön. Genom att byta aluminium mot plast sparar den också energi.

(Texten ligger som en av tre bilder som det växlas mellan som huvudinformation.)

Huruvida plast är ett bra eller dåligt alternativ finns det ju många aspekter på, vad gäller ändliga, fossila resurser kontra att man åtminstone teoretiskt borde kunna smälta konservburksmetallen med förnybar energi; jag får trots allt anta att en seriös livscykelanalys ligger bakom. Men självklart skulle jag vilja läsa mer om detta. Så jag har letat och letat på Klädesholmens webbplats. Jag hittar inget mer om de nya burkarna, än denna text som inte ens är en text utan en bild, och som byter runt så fort jag hunnit läsa den.

Lite tråkigt tycker jag.

Lego och förpackningarna igen

Minns ni mitt inlägg om Legos förpackningar? Jag klagade på mycket luft i Legos förpackningar, och Lego svarade något märkligt formulerat som i alla fall definitivt måste tolkas som att de inte tyckte att det fanns något som behövde åtgärdas.

Men nu läser jag följande på sidan 20 i Legos Progress Report för 2011:

Smaller boxes meet consumer needs and save CO2 and waste

The Green Box project started as a project to reduce the size of LEGO® boxes to meet demands from retailers and consumers who wanted less packaging material. With it comes the potential to save over 1,000 tonnes of carbon emissions from packaging and over 2,500 tonnes of cardboard waste once it has been fully implemented in 2013.

Throughout 2011, the LEGO Group has been working to develop and test the Green Box project in order to be able to fully implement it globally in 2013. The project focuses on reducing the size of boxes, but as the project developed it became clear that there were obvious environmental benefits too.

Preliminary trials indicate that this project could help save around 1,000 tonnes on carbon emissions from packaging material and over 2,500 tonnes post-consumer waste.

– We can see that by taking box sizes down, we save significantly on volume. This has a positive impact on how much paper we have to buy for packing material, on how many boxes we can stack on pallets and finally, on how many products we can pack in trucks when we distribute, says Carsten Rasmussen, Senior Vice President and General Manager, EU Production.

Calculations of the total carbon emissions regarding the total lifecycle of the packaging materials indicate that the carbon footprint of the packaging materials will be reduced.

As the boxes are smaller, more can be filled into trucks distributing LEGO® products, which in turn means fewer trucks on the roads.

– We have 40,000 product movements every day globally, and with the smaller boxes we can move more with fewer trucks, says Carsten Rasmussen.

In order to improve packaging even more, Carsten Rasmussen and his team are currently testing the plastic bags containing bricks inside the box, known as pre-packs. The tests are looking for ways to reduce the amount of air in the prepack bags, while keeping up the high requirements for product safety.

Less packaging material = less waste

By reducing the amount of packaging material, the amount of post-consumer waste will also be reduced.

– We are extremely happy with these positive effects on our environmental impact. Combined with the fact that we will now also start using FSC-certified material for all wood-based packaging and print, we see this project as a great leap towards creating a positive impact for the future, says Jes Faltum, Director, Sustainability Development, Corporate Affairs.

Den här texten ger ett helt annat intryck än det svar jag fick per mejl. Jag vet int jag, men jag tycker att om man nu faktiskt jobbar med frågan och tycker den är viktig så kan det vara en poäng med att också förmedla detta engagemang till de kunder som faktiskt hör av sig och frågar…?

Smaller boxes meet consumer needs and save CO2 and waste

The Green Box project started as a project to reduce the size of LEGO® boxes to meet demands from retailers and consumers who wanted less packaging material. With it comes the potential to save over 1,000 tonnes of carbon emissions from packaging and over 2,500 tonnes of cardboard waste once it has been fully implemented in 2013.

Throughout 2011, the LEGO Group has been working to develop and test the Green Box project in order to be able to fully implement it globally in 2013. The project focuses on reducing the size of boxes, but as the project developed it became clear that there were obvious environmental benefits too.

Preliminary trials in dicate that this project could help save around 1,000 tonnes on carbon emissions from packag ing material and over 2,500 tonnes post-con sumer waste.

– We can see that by taking box sizes down, we save significantly on volume. This has a positive impact on how much paper we have to buy for packing material, on how many boxes we can stack on pallets and finally, on how many products we can pack in trucks when we distribute, says Carsten Rasmussen, Senior Vice President and General Manager, EU Production.

Calculations of the total carbon emissions regarding the total lifecycle of the packaging materials indicate that the carbon footprint of the packaging mate rials will be reduced.

As the boxes are smaller, more can be filled into trucks distributing LEGO® products, which in turn means fewer trucks on the roads.

– We have 40,000 product movements every day globally, and with the smaller boxes we can move more with fewer trucks, says Carsten Rasmussen.

In order to improve packaging even more, Carsten Rasmussen and his team are currently testing the plastic bags containing bricks inside the box, known as pre-packs. The tests are looking for ways to reduce the amount of air in the prepack bags, while keeping up the high requirements for product safety.

Less packaging material = less waste

By reducing the amount of packaging material, the amount of post-consumer waste will also be reduced.

– We are extremely happy with these positive effects on our environmental impact. Combined with the fact that we will now also start using FSC-certified material for all wood-based packaging and print, we see this project as a great leap towards creating a positive impact for the future, says Jes Faltum, Drector, Sustainability Development, Corporate Affairs.

Renovering: matrum och hälsa

Vi har börjat i matrummet nu. Lite och försiktigt. Eller snarast, fått sätta ”tänderna” (fingrarna och stämjärnen) i de där sakerna som i någon mån lockat i tio år. Pillat bort det mest löst sittande av tapeten, bara för att man får. Bräckt loss kvartslisten runt golvkanterna. (Plockat upp mer än halvmeterlång blek vinda som växte mellan golvmattan och väggen/sockeln, under kvartslisten.) Tagit tag i mattkanten och dragit för att börja undersöka hur det ser ut under.

Vi har ju egentligen en uppfattning om hur det förmodligen ser ut under. Vi har tidigare bytt golv i två rum på nedervåningen. Under plastmattan har det funnits masonit, väl fastspikad med oändliga mängder spik i trägolvet under, samt en del sand (ja, ovanpå golvet) för att jämna till ytan. Sedan har det då funnits trägolv, och under det bjälkar, liggandes i grus (ja, grus i princip hela vägen upp till brädgolvet). Och när man plockat upp plastmatta, masonit, brädgolv och bjälkar, så är nästa steg att gräva ur och frakta bort massor med grus (så att de ny bjälkarna inte ska ligga i gruset) och sedan att sätta dit nya bjälkar och lägga nytt brädgolv.

Just biten med nya bjälkar brukar vara det tekniskt svåraste. Bjälkarna bör egentligen fästas eller ligga an på grunden (eller ja, nederdelen av väggarna som går ner i marken). Men det brukar vara omöjligt, med tanke på hur grunden ser ut i vårt hus. Man kan inte göra uttag vare sig i sten (för hårt) eller kalkputs/bruk (för mjukt). Det brukar sluta med att vi ställer lecablock på marken, med lagom urtag för bjälkarna (leca går att såga i, och flyttbara block är smidiga att såga i). I urtaget lägger vi asfaltspapp, för att hindra fuktvandring.

Men som sagt var, detta baserat på hittillsvarande erfarenheter. Vårt hus är byggt och tillbyggt i omgångar, och det som stämt hittills behöver ju inte göra det nu. Så vad man hittar när man väl lyfter på lagren kan man inte vara säker på.

Men i onsdags drog jag alltså i mattkanten, vid dörröppningen in mot vardagsrummet. Därunder hittade jag, som väntat, masonit. Och närmst därunder fanns (damm!!) faktiskt den stabila grunden, alltså väggens förlängning under dörrhålet. Längre in under mattan och masoniten verkar det ligga gamla mattstumpar(?) och sedan kommer brädgolvet.

Mer än så hann vi inte. Det var egentligen förbi läggdags ändå. Och vi var egentligen inte alls klädda för att börja riva i dammet.

Det finns en stor dubbelhet i det där, som blir större med tiden. Det kliar i fingrarna: jag älskar det här med att riva bort det gamla, upptäcka vad som finns under, pilla bort och få bort ett stort sjok av matta eller tapet i taget – och sedan fortsättningen med att skapa det nya. Samtidigt funderar jag kring hälsoaspekterna, mer nu än förr. Vad består den gamla mattan egentligen av? Jag tror den är väldgt gammal, och jag tror det talar i dess fördel när vi nu står och river i det, men ändå. Och hur är den fäst i masoniten, hur hälsosamt är limmet som fäst den? Dammet som rykte upp under masoniten, är det bara som det dammar från bruket i grunden, eller är det nåt annat? Det finns så mycket sånt man kan oroa sig för, och det förtar lite grann glädjen och nöjet – det blir inte bara odelat kul utan mycket mer dubbelt.

Nå, det måste i alla fall göras. Det nya kommer i alla fall att bli hälsomässigt okej.

Och vi har i alla fall satt tillbaka de gamla glasdörrarna mellan matrum och vardagsrum, för att hindra dammet. De dörrarna plockade vi undan redan när vi flyttade in, men de har stått kvar i ett av garagen sedan dess, och nu kommer de till nytta.

Det är inte mycket lönt att gå in och titta hur det går i Grannfejden längre

För varje level höjs ribban i form av antal poäng som krävs för att nå nästa nivå. Men man kan fortfarande bara få samma antal poäng per dag.

Ett tag var det trots allt lite småspännande att gå in och kolla om man hade tagit sig till någon nivå. Men nu tar det ju en vecka (ungefär, tror jag?) att ta sig från en nivå till nästa, och förmodligen tio dagar nästa gång, eller nåt sånt. Och då är det ju rätt meningslöst att gå in och titta.

Vi har varit på nivå 20 länge nu, i alla fall.

”Sköt dig själv och skit i andra” – sorry, men så funkar det inte när man har ett gemensamt samhälle

Jag kommer gåendes på trottoaren, på väg mot tåget. Framför mig på trottoaren går två damer/kvinnor. De går lite långsammare än mig; den ena leder en cykel, den andra (närmst vägen) röker en cigarett.

Eftersom jag vill gå raskare går jag förbi dem på vägsidan, alltså går ut ett steg i den biltomma gatan under några meter, för att komma om. Gör en omkörning, liksom.

Just då kastar rökaren iväg sin fimp, och träffar mig, som då är snett framför henne.

Hon hasplar ur sig en halvhjärtad ursäkt.

Jag bryr mig inte särskilt mycket om att jag blivit träffad. Däremot stör det mig med alla människor som tycker det är okej att slänga ifrån sig sina fimpar precis där de går och står. Så just idag bestämmer jag mig för att faktiskt säga något. ”Du vet att fimpar innehåller en massa farliga ämnen?” börjar jag, ganska snällt.

”Skit du i det”, får jag till svar, riktigt surt. ”Sköt du ditt så sköter vi vårt.” Båda två bidrar med ett antal sådana uttalanden, fast hon med cykeln är otrevligast.

Jag är ju på väg till tåget och dessutom inte alls på humör att stå kvar och diskutera i en diskussion som helt uppenbart bara kommer att gå åt fel håll. Dessutom är det alltid skitsvårt att i en sådan situation hitta de rätta orden, och frågan är om det är meningsfullt. Jag påpekar nåt om att världen är allas vår tillsammans, men får bara höra fler varianter på ”skit du i det” och ”sköt du ditt”.

”Och vad gör ni när världen går under?” undrar jag.

”Då går världen under. Bry du dig om ditt så bryr vi oss om vårt.”

Ja, vad säger man?

Det är först en halv minut senare, när jag hunnit en bra bit till, som jag kommer på vad det är jag skulle sagt, om jag hade kommit på det och hade vågat. Men nu får jag nöja mig med att skriva ner det här:

”Bra. Jag sköter mitt och du sköter ditt och alla andra sköter sitt. Och den dagen du får lungcancer så får du varken mina eller någon annans pengar till sjukvård utan får betala det helt själv, och du får ingen sjukpenning eller liknande. För jag skiter i din cancer, den har du förvållat dig själv, och jag vill inte att mina pengar ska gå till det.Är det så du menar? – Men nej, så gör vi inte. Vi har ett samhälle gemensamt, och det innebär att INTE var och en sköter sitt, utan alla får gemensamt ta konsekvensen av varandras handlingar. Jag och alla andra får vara med att betala för din sjukvård, jag och alla andra får leva med konsekvenserna av att du kastar fimpar omkring dig, och då är det faktiskt både min rättighet och min skyldighet att försöka få dig att låta bli att kasta fimpar. Och det är din skyldighet att åtminstone ta ansvar för att inte skada andra, även om du envisas med att skada dig själv.

Jag har inte ens lagt mig i din rökning. Jag må tycka att det är dumt att röka, men det la jag mig inte i. Jag la mig i det som rör mig och alla andra.

Eller när du tycker du man får lägga sig i? När någon stjäl? När någon misshandlar någon annan? Ska man sköta sig själv då också?

Vi har ett samhälle tillsammans. Och grundprincipen för det är att sköta saker tillsammans och inte skita i någon eller något.”

Men nej, så får man ju inte säga. Det är inte okej att kritisera folk för att de skräpar ner med sina fimpar. Det är inte okej att kritisera att folk skiter i miljön och i konsekvenserna av sitt handlande. Det är inte okej att kräva att folk tar ansvar.

Är det bara jag som tycker det är konstigt?

_________________________________

”Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu, det där att komma på försent vad man borde sagt” /Lars Winnerbäck

Att välja trimmer

Den gamla trimmern har ju gått sönder. Med hjälp av silvertejp håller den nu hjälpligt ihop, men är egentligen inget användbart redskap.

Så då behöver vi skaffa nåt nytt redskap. Och det är inte lätt, för i vanlig ordning är det förstås i princip ingen som tillverkar det vi vill ha, trots att det finns löjliga mängder med modeller.

Vi vill slippa trimmertråden. Någon sorts kniv känns hållbarare. Dels tror jag en kniv håller bättre, dels innebär det att man inte sprider löjliga mängder pyttesmå plastbitar i trädgården (vilket ju inte känns hållbart).

Det finns idag trimmers med plastkniv. Är det verkligen ett bättre alternativ? Omdömena på nätet varierar när det gäller hur bra det funkar: allt från jättebra till skitkasst. Åtgången på knivar verkar vara rätt stor. Och tydligen lär det hamna en massa små plastbitar i trädgården även i det här fallet? Ska man ha verktyg med metallklinga kommer man in på sånt som heter röjsåg. Och de har normalt sett inte batteridrift.

Vi vill ha batteridrift. En sladd hängandes efter att trassla in sig, huset, häckarna och annat i är inte ett realistiskt alternativ på vår tomt. Jag ser dåliga parodier på redan dåliga komedier för mitt inre när jag tänker tanken. Det är jobbigt nog att dra vattenslangen fram och tillbaka mellan innergården och trädgårdslandet, och ska jag längre än så iväg tar jag vattenkannan för att slippa trasslet, även om jag får gå många varv. Med trimmern behöver jag ta mig längst iväg på tomten, till ställen jag aldrig behöver vattna. Sladd funkar helt enkelt inte.

Vi vill ha en trimmer som har metallstång som ”skrov”. Den vi har är av plast, och det var plasten som blev gammal och brast. Vi vill ha nåt som håller.

Och helst vill vi ha nåt som är kraftfullare än den vi har idag, och med laddning som räcker mer än typ 10 minuter.

Vi hittar en modell på marknaden som uppfyller allt detta. Den kostar över 10 000 kronor. Och det känns ärligt talat trots allt som i saftigaste laget. Och när vi hör oss för får vi veta att den ändå tydligen ska vara för klen.

Istället föreslås att vi trots allt bör satsa på en bensinare, och köra på alkylatbensin. Och ja, som en bekant påpekar, så innehåller en bensinmotor mest gjutjärn, vilket ska jämföras med en elmotors stora mängder av udda ämnen som finns i begränsad mängd. Och det är trots allt inte många liter bensin man gör av med per år på en trimmer eller röjsåg.

Så det låter som att vi får en på många sätt bättre produkt om vi skaffar en som går på bensin: kraftfullare, bättre och utan problemet med att sprida små plastbitar.

Men ändå. En sak till som går på bensin…? Det känns ju inte heller bra :-(

Varför ska det vara så svårt!?!

Ja, men tillverkningen av TV:n då?

E.ons experimentet har en artikel om TV-apparater, under rubriken ”TV-sommaren är här – vilken apparat drar minst energi?”

Nu är ju inte jag den som uppfattar sommaren som en TV-intensiv period, tvärtom. Men det kan vi ju bortse från för en stund.

Det som irriterar mig mer är inställningen att man ska byta TV för att få ner energiförbrukningen. Visst, TV:n drar ström. Men inte så fruktansvärt mycket. Och stor del av tiden står den inte på. Däremot ”kostar” TV:n en hel del energi vid tillverkningen (jag hittar just nu inga siffror, så den som har någon bra sammanställning får gärna länka). Och till det kommer allt material och ”innehåll” – sällsynta metaller, flamskyddsmedel o.s.v. Råd&Rön tar upp en del av dessa aspekter i en artikel från 2010.

Och visst, jag kan inte snabbt och smidigt göra en livscykelanalys av det här. Men jag är ändå rätt säker på min sak: det är inte en bra idé att byta ut en gammal TV mot en nyare för att spara energi, och tar man in övriga miljöaspekter så är det en ännu sämre idé.

Men jag är väl ett ufo – eller snarast ett fossil, jag som fortfarande glor på tjock-TV, för

Tjock-tv (CRT) är nästan ute ur leken numera.

kan vi läsa i E.ons text :-)