Category Archives: Miljö

E.on och 100koll: När det går bra med energibesparandet förlorar man äppelträden

Jag fortsätter att gå in på experimentet.eon.se då och då, för att kolla hur det går för oss i Grannfejden.

Varje gång har vi klumpats ihop med nya grannar att jämföra oss med. Så var det väl inte menat?

Nu har vårt hus vuxit ännu mer än sist jag skrev. Flera av de andra husen som fanns med idag (och om alltså inte är samma som tidigare – det är inte möjligt med ett sådant uppryck) ligger oss i hasorna, men eftersom de inte lyckats riktigt lika bra så har deras hus inte vuxit lika mycket. Därför finns det mer kvar av deras trädgård, och de har fått äppelträd.

Vi har alltså fått mer bostadsyta (som vi inte behöver och inte vill ha och som bara är sämre för miljön), och de som lyckas sämre har fått äppelträd, som är vackra och ger något användbart.

Jag tycker det är en skitkass motivation. Men den ligger ju ganska väl i linje med det jag beskrev innan idag.

”Förbjud försäljning av begagnade saker!”

… och vill man läsa mer galenskap i Aftonbladet, så kan man läsa om att spelutgivarna vill förbjuda försäljning av begagnade spel.

Så urbota korkat.

Då får vi väl förbjuda försäljning av begagnade

  • bilar
  • böcker
  • skivor
  • möbler
  • hus
  • leksaker
  • kläder

– ja. listan kan självklart göras precis hur lång som helst.

Idioter.

Resursslöseri. Konsumtionshets. Nä, jag orkar inte utveckla mer. Ni fattar.

Spara gärna energi och pengar men lägg det inte på miljöförstörande resor

I Aftonbladet kan man idag läsa reportaget ”Så får vi råd med drömsemestern”.

En månad i Thailand, två veckor i Grekland. Den årliga svenska familjeresan utomlands har nästan blivit ett måste. Men 20 procent av oss kommer inte i väg alls. För hur får man råd att ta med hela familjen till Kanarieöarna när ekonomin är tajt?

Svaret: Prioritering och planering.

I artikeln radas familjens spartips upp. Det handlar om klassiska energispartips

  • Tvättar, diskar och torktumlar endast fulla maskiner.
  • Torktumlar bara handdukar, sängkläder och underkläder.
  • Släcker lampor i alla rum där vi inte vistas.
  • Inga standbylägen på tv eller dator.

men också självklara saker i övrigt för den som är van att hålla i pengarna, till exempel

  • Har endast grundutbud på boxerpaketet och en tv.
  • Veckohandlar mat i prisvärda mataffärer.
  • Köper sällan läsk eller snabbmat.

I huvudsak normala vettiga saker alltså.

Men förtjänsten av detta använder de till resor som går långt bort, med allt vad det innebär av miljöproblem. Och en gissning är att deras sparande också innebär att de i mindre utsträckning handlar ekologisk mat och gör andra miljöval.

Och Aftonbladets artikel är en del i normaliserandet av detta. De bidrar till att göra den här sortens resor och prioriteringar till det normala, det förväntade.

Att vistas i solen när solen är farlig och solskydden är farligare

Solen ska man akta sig för. UV-strålningen skadar vårt DNA, och att bränna sig ökar risken för hudcancer och vissa andra cancerformer – cancerformer som ökar på grund av att människor vistas i solen utan att skydda sig. Speciellt känsliga för solen är små barn, som alltså bör skyddas extra noga. Långärmat, solhatt och egentligen inte alls vistas i solen är det som gäller; det vet nog varenda förälder som lyssnat på BVC:s info och råd.

De flesta föräldrar vet också att det där är ju fint i teorin, men i praktiken omöjligt. Vilket barn sitter snällt stilla i solen hela dagarna hela sommaren? (Ja, utom om de, när de blir större, sitter inomhus och spelar dataspel hela dagarna. Knappast önskvärt det heller…) Vilket barn går frivilligt med på långärmat, långbenat och solhatt när man är på stranden för att bada? Och vilken förälder vill tvinga sitt barn att gå omkring i den sortens utstyrsel?

Om man aldrig ska få njuta av solen och vinden mot sin bara hud, faller inte ganska mycket av det härliga med sommaren då?

Jaha, men solskyddskräm då? Ja, när vår äldste var liten fick vi lära oss hur viktigt det var med solskyddskräm. Budskapet var, kort sammanfattat, mycket och alltid, så fort barnet fyllt ett år. (Innan dess förväntades man alltså kunna hålla barnet borta från solen helt…)

Först kom larmen om att de kemiska solskyddspreparaten har hormonpåverkande effekter. Alltså skulle man, om man var rädd om sina barn, välja fysikaliska skydd. Alltså sådana som reflekterar solen. Zink och titandioxid.

Sedan sa man att zink hade andra otrevliga effekter. Man skulle bara använda titandioxid.

Sedan meddelades att många av de fysikaliska skydden innehåller nanopartiklar av de aktiva ämnena. De kan alltså tränga in i huden och, läskigare, in i hjärnan. Och där är de inte alls bra att ha. Problemet var att ingen kunde svara på VILKA av solskyddskrämerna som innehöll nanopartiklar.

Nu sägs det att apoteken ska ha listor och att man ska kunna fråga.

Och så sägs det återigen att det bästa är att hålla sig till långärmat och skugga. Som ju som sagt var är en praktisk omöjlighet.

Hur man än vänder sig har man faran i nyllet och ändan bak. Det sorgligaste är ju att allt detta förtar glädjen med solen. Hur mycket man än försöker tänka och göra rätt så finns det inget sätt att göra rätt. Bara olika sorters dåligt samvete att välja på.

Jag försöker hålla mig till sunda förnuftet. Långärmat och solhatt om det funkar, åtminstone delar av dagen om man ska vara ute mycket och det är ordentligt soligt. Och samtidigt någon sorts tillit till att kroppen klarar att hantera sol om man ger den en chans till långsam tillvänjning. För ja, människan har överlevt tidigare. Och visst, ozonskiktet är sämre än det varit (även om det går åt rätt håll igen), men ändå… Men lite solkräm i vissa situationer, när det är långa dagar i solen eller extra utsatta områden.

För övrigt får jag alltid en känsla av att när man tar upp faran med att vistas i solen på nyheter eller i media, så handlar det om människor som vistas i solen på ett annat sätt än jag. Det verkar rikta sig till människor som reser på semester för att ligga i solen, som pressar på stranden, som jobbar på att bli solbrända. Men det kanske bara är jag som tror att det riktar sig till dem?

Själv vistas jag ju i solen när jag är ute i trädgården. Och det är jag ju inte bara dagar när solen gassar utan även molniga dagar. Och inte heller är det något jag börjar med nu i maj, utan det är en successiv tillvänjning från i februari-mars. Inte heller slänger jag plötsligt av mig alla kläder, utan oftast har jag ”normala” kläder på mig – och ”normalt” blir långsamt mindre ju längre våren framskrider.

Finns det grästrimmer med trimmertråd av nedbrytbar plast? #plastriot

Vi har inte så hemskt mycket vanlig gräsmatta på vår tomt. (Eller ja, allt är relativt.) Däremot har vi ganska många partier där det växer gräs (eller ogräs) som vi tycker behöver klippas men där det liksom inte funkar med gräsklippare. Ställen där det är för knöligt, för smalt, för mycket annat som inte ska klippas och så vidare.

Vid något tillfälle för några år sedan när mina föräldrar var och hjälpte oss med trädgården övertygade de oss om att köpa en batteridriven trimmer. Det visade sig vara en smidig pryl, och vi använder den nu på en massa olika ställen.

Men jag började fundera över det där någon gång förra säsongen. Det trimmern gör är att den slår av saker med en plasttråd. Och plasttråden slits av allteftersom. Plasttråden är en förbrukningsvara – den tar slut.

Det innebär att vi fyller trädgården med små små bitar av plasttråd. Så små bitar att de inte syns.

Men det betyder ju inte att de inte finns…

Nu när trädgårdssäsongen är igång, och jag samtidigt börjat fundera kring onödig vardagsplast så kommer de där tankarna upp igen. Det känns inte bra. Var hamnar de där plastbitarna? Vad innehåller de? Hur lång tid tar det för dem att brytas ner?

Helst skulle jag förstås vilja slippa plasttråden helt. Samtidigt är trådtrimmern en ganska säker variant…? Finns det några vettiga alternativ? Finns det någon tillverkare som erbjuder trimmertråd av plast som är

  • tillverkad av förnybar råvara,
  • av plast som bryts ner snabbt när den hamnat på marken, samt
  • inte innehåller några farliga ämnen?

Det här tål att tänkas på. Jag har just nu ingen aning om hur jag bör lösa detta. Jag vill inte vara utan min trimmer – men jag trivs verkligen inte med att sprida små små plastbitar.

(För er som vill föreslå lie: näe, lie används inte på samma sätt som trimmer. Lien kräver högre vegetation, ger högre vegetation kvar, och funkar inte på riktigt lika knepiga ställen.)

 

Vad vill du ha alkoholen till, om du måste välja?

Jag var nyligen på studiebesök på en av de svenska vinodlingarna. Jag är visserligen nykterist, men jag tycker ändå det är spännande och intressant, både ur odlingshänseende och själva vinframställandet.

Men så började jag fundera. Om vi nu har ett jordklot som egentligen inte räcker till alla människor som bor på det om vi lever som vi gör, om marken inte räcker till att odla mat och kläder åt alla, då måste vi dra ner på saker som inte är nödvändiga.

Och varandes den jag är tycker jag att vin hör till de mindre nödvändiga sakerna. En vinstock (planta) ger tydligen ungefär en vanlig flaska vin. Om man istället dricker vatten så kan man odla något mer nödvändigt på den odlingsytan.

När man i ungefär samma veva hörde den gamla vanliga diskussionen kring etanol som bilbränsle – etanol framställd av sockerrör någon annanstans på jorden, av underbetalda arbetare med taskiga arbetsvillkor, odlade på mark som skulle behövas till att odla mat åt befolkningen där, så började jag fundera.

Ska vi i Sverige köra bil på etanol så bör vi göra det på etanol framställd på råvara odlad i Sverige, och helst inte ta upp mark som annars skulle användas för att odla mat.

– Så varför inte använda den alkohol vi redan producerar? ;-)

Nä, jag vet, det vore knappast vettigt att köra bil på det inhemska svenska vinet :-) Det blir alldeles för dyrt som drivmedel och räcker ingen vart. Ska vi framställa inhemsk alkohol till att köra bil på så finns det betydligt produktivare grödor än vindruvor.

Men jag tycker ändå tanken är intressant. Som jämförelse. Som ett sätt att visa på att man måste göra prioriteringar.

Olika personer kan nog prioritera olika i det här fallet. Jag känner själv att det är viktigare med bilbränsle än med vin (ja, jag dricker alkoholfritt vin ibland, så det är inte så att jag inte alls bryr mig om vin). Hellre kunna köra bil och bara dricka vatten. Men det finns säkert människor som gärna behåller vinet och struntar i att köra bil.

Nu är ju valet inte alls så rakt och enkelt – det är många fler val som ska vägas in i ekvationen. Resor, prylar, mat, boende och så vidare. Det som är intressant är just att göra tankeexperimentet och ta ställning: vad är egentligen viktigast för mig?

Så hur får man folk att göra rätt för miljön? Kort om styrmedel

Tja, ett sätt är ju att lagstifta. Att bara tillåta det som är miljö-okej.

Ett annat sätt är att styra folk med plånboken: att göra det ekonomiskt fördelaktigt att göra rätt – eller skitdyrt att göra fel.

Men så finns det ju en politisk eller ideologisk inställning hos många om att man inte ska skriva folk på näsan. En förhoppning om att om man bara gör det lätt att göra rätt och utbildar folk så att de vet hur de bör göra och inte göra så kommer de alla att agera som änglar och göra kloka genomtänkta medvetna val med miljöns bästa för ögonen.

Det tror inte jag funkar. Eller ja, en del av oss gör ju det. Men inte tillräckligt många för att vi ska kunna rädda världen.

Det finns alldeles för många som inte vill tro på det vi säger om miljöproblemen, för många som inte bryr sig och för många som hellre vill behålla sitt bekväma liv här och nu än att ”offra sig” för något de just nu inte kan se.

Att förlita sig till alla människors goda vilja känns godtroget. Hade det räckt hade vi varit mycket längre komna.

(Men om man nu verkligen från styrande håll tror så mycket på konsumentmakt, så borde man ju satsa mycket mycket mer på konsumentpolitik!)

Våga säga nej till att unna dig!

I Malmö går jag förbi ett ställe där man kan tillverka sin egen nalle. Välja nallesort, detaljer, kläder och så vidare. Man kan dessutom ordna barnkalas där. Varje barn får tillverka en egen nalle som de får med sig hem. Barnkalas med nalletillverkning – visst låter det mysigt?

Med någon medlemstidning får jag erbjudande om prenumeration på fem nummer av en månadstidning. På köpet får man i det här fallet en ficklampa, men i andra fall kan det vara en duk, mobilladdare eller väska. Priset för paketet är förstås fördelaktigt: alltsammans för betydligt färre kronor än de där tidningarna kostar.

Svämmar världen omkring dig – tidningar, gator, mataffären, postlådan – också över av erbjudanden? Visst låter många av dem ganska lockande? Och dessutom inte alls särskilt dyra. Visst har du råd? Visst får du lov att unna dig?

Tänk efter. Hur många nallar och andra gosedjur har ditt barn? Hur många av dem bryr sig hen faktiskt om? Hur många av dem är mest något som tar plats och samlar damm? Hur mycket miljöproblem har nallen ställt till med på vägen? Är det värt det för något som mest samlar damm (och som kanske inte alls är så nyttigt för barnet att gosa med)?

Och tidningarna är trevliga en stund, men sedan när du läst dem då? Prylarna du får på köpet, använder du dem, eller blir de bara liggande som bra att ha? Kan du kanske skaffa dig förströelse på annat sätt – genom att låna en bok på biblioteket?

Hur mycket kostar egentligen alla de där småsakerna för miljön? Och hur mycket pengar kan du spara på att låta bli dem? Har inte barnen minst lika roligt på ett vanligt barnkalas, där de leker, stojar och äter tårta eller glass hemma i vardagsrummet?

De pengar du sparar in kan du använda till något annat.

Men du! Använd dem då med förnuft. Som till att ha råd med bättre producerade varor de gånger du faktiskt behöver handla.

Och om du vill unna dig något, så finns det andra alternativ. Vardagslyx behöver inte vara prylar. Det kan vara en massagebehandling.

Själv unnar jag mig att köpa lite extra spännande tomat- och bönfröer.

Däremot försöker jag låta bli att titta i de erbjudanden som kommer från Gudrun Sjödén. Även om en del av kläderna verkligen är snygga, och även om en del av kläderna är ekologiska, så behöver jag faktiskt inte mer kläder. Även om det är klubberbjudanden och rabatter.

Tekniktankar

Nej, teknik är inte lösningen på alla (miljö)problem. Men det betyder inte heller att man kan eller ska avfärda teknik som lösning helt och hållet. Vissa typer av teknik ÄR lösningen på vissa typer av problem. Under vissa förutsättningar, till exempel att de tekniska prylarna också tillverkas på rätt sätt, på rätt ställen, och att de används där de bäst behövs. Så är det förstås inte alltid – förmodligen snarast ganska sällan. Men att avfärda teknik helt och hållet för att en massa saker kring teknik ofta görs fel är att göra det för enkelt för sig.

När ska folk sluta se världen som så svartvit och förenkla allting in absurdum?

 

Jodå, man kan få för många skor

Man kan aldrig få för många skor!

Uttalandet är förstås inte mitt. Och jag ska inte peka ut någon särskild person. Snarast är det, i olika varianter, ett väldigt vanligt uttalande: på Facebook, i bloggar, och liknande.

Och då snackar jag ändå utifrån mitt ganska snäva perspektiv. Jag, som har förhållandevis få shoppinggalna vänner (tror jag). Jag som inte läser modebloggar. Ändå träffar jag på den sortens uttalanden skrämmande ofta.

Ibland genom att någon lägger upp en bild på något hen suktar efter; då kommer uttalanden som det ovan från henoms vänner, som uppmuntrar hen att köpa skorna (eller vad det nu rör sig om) genom att säga/skriva dylika saker.

Andra gånger är det vederbörande själv som fäller uttalandet direkt, antingen när hen deklarerar att det här ska köpas eller när det redan har köpts.

Jag vet inte om de själva tror på det eller inte. Om jag antar att de faktiskt tror på det så måste jag ju anta att de är dumma i huvudet – och det tror jag inte alls. Jag tror det är fråga om en försvarsmekanism.

Men i alla fall känner jag behovet av att tydliggöra:

Jo, man kan absolut få för många skor.

Om man har fler skor än man har praktisk nytta av och/eller fler skor än man kan slita ut under sin livstid, då har man för många skor.

Och så vitt jag kan se det behöver man kanske fem par skor: ett par vinterkängor, ett par sommarskor, ett par sandaler, ett par stövlar och ett par finskor. Och visst kan man ha några par till att byta med – några gamla slitna som fortfarande kan användas till nöds, några nya i reserv och lite så.

Min gissning är att dessa personer har betydligt mer än så.

Många skor är inte bara en fråga om tillräckligt förvaringsutrymme och tillräckligt hög lön. Skorna har

  • tillverkats av någon. Under vilka sociala förhållanden arbetar dessa personer? Rimlig lön? Arbetsmiljö? o.s.v.
  • tillverkats av något. Många resurser är begränsade. Andra framställs på miljömässigt katastrofala sätt. Hur levde kon? Hur garvades skinnet? Hur odlades bomullen? Hur länge räcker oljan som sulan gjordes av?

Och vad händer med skorna den dagen du inte längre vill ha dem? Kan de återanvändas av någon? Vill någon annan ha dem den dagen du väl gör dig av med dem? Eller hamnar de på tippen?

(Och ja, resonemanget i stort är förstås lika relevant för kläder, smycken och annat folk shoppar loss på.)

Så vad gör jag då? Skriver jag och invänder i deras facebook-statusar eller i deras bloggar?

Nä. Inte så ofta. Jag är väl annars ganska bra på att säga min mening och invända när jag inte håller med. Men i den här typen av frågor är det sällsynt. Det tar emot att vara hon den där gnälliga som ska sabba allt trevligt. Bakåtsträvare. Präktig. Pessimist. Gnällkäring.

Och förmodligen är det ännu fulare av mig att nu istället skriva ett blogginlägg om det.

Men det stör mig. Det stör mig med folks konsumtionshets, utan tankar på konsekvenser annat än när det gäller en egna plånboken. Det stör mig att folk motiverar sitt hänssynslösa shoppande med att ”jag är värd det” och ”man måste unna sig lite”.

Jag själv då. Är jag utan skuld? Har jag inga liknande beroenden?

Inte vad gäller kläder och skor. Men visst, jag köper aningen mer böcker än jag borde (om än inte jättemycket). Böcker har visserligen ett mer bestående värde generellt sett. Men vi konsumerar mer än planeten kan hantera, och då är även sådant som böcker och tidningar ett problem. Jag vet det. Och jag tänker noga över varje köp. Jag är inte framme. Men jag arbetar i alla fall på saken.

För övrigt har jag just läst klart boken ”Tillväxt till döds” som jag lånat av en kollega. Lättläst och läsvärd. Rekommenderas till alla.

För nej, tillväxten kan inte fortsätta i all evighet. Det ligger i naturens natur. Stellan Tengroth förklarar detta på sätt varje normalbegåvad människa kan förstå. Läs boken!