Category Archives: Miljö

Förlossningar, smärtlindring, miljö och argumentation

Under min första förlossning provade jag lustgas. Det var fruktansvärt otrevligt (smärtan förblev lika hemsk men jag tappade kontrollen över den),och jag släppte efter två värkar eller nåt sånt. Utöver det fick jag petidin.

Under min andra förlossning fick jag ingen kemisk smärtlindring. (Däremot blev jag sövd efteråt, eftersom moderkakan vägrade lossna utan fick plockas ut manuellt.)

I övrigt fick jag bara ickekemisk smärtlindring. (Vad jag minns just nu, ska jag påpeka,men jag har i denna sena timme inte själv läst igenom mina gamla förlossningsberättelser igen, så kanske har jag glömt ;-))

Jag tyckte mina förlossningar som helhet var fasansfulla (även om den andra var bättre än den första). Jag är glad att jag överlevde. Jag vill inte behöva genomgå förlossning igen.

Att jag inte använde så mycket kemisk smärtlindring betyder inte på något sätt att jag tycker att mina förlossningar var bättre än någon annans, eller att jag är bättre. Det här var så mina förlossningar blev. Delvis på grund av att jag tycker det är lite läskigt att tillsätta diverse ämnen i min kropp – ämnen som jag inte vet hur jag reagerar på. Speciellt i en utsatt situation.

Det är jag. Alla andra är inte jag, och det som känns bäst, eller funkar, eller är nödvändigt och livsavgörande för en person behöver inte vara det för någon annan.

Det är inte konstigare att jag valde bort lustgs än att jag valt bort alkohol – jag tycker inte att de som dricker alkohol är sämre, de har bara gjort ett annat val.

Det är inte konstigare att jag inte hade ryggbedövning än att jag inte gillar bruna bönor eller smält ost.

Vi gör olika val. Det betyder inte att det ena är bättre eller sämre än det andra. Bara olika.

Och jag tycker det är jättebra att det finns en massa bedövningar. Det råkar bara vara så att jag är räddare för en del av bedövningarna än för smärtan. Och att det kanske inte ens hade gått att använda en del av dem ändå.

Och nej, naturligt i sig är inte ett självändamål. Som jag påpekat tidigare är naturlighet ett ganska ointressant argument i väldigt många situationer.

Men lustgas är ett miljöproblem. Lustgas är ungefär 300 gånger kraftfullare som växthusgas än koldioxid. Lustgas bryter ner ozon. Det kan vi inte ignorera. Det måste vi självklart diskutera.

Betyder det att lustgas måste bort som smärtlindring?

Nej. Inte nödvändigtvis.

Vi människor ställer till med massor med miljöproblem. Eller, för att se det åt andra hållet, det finns massor med andra saker vi kan göra för att minska vår miljöpåverkan. Köra mindre bil, äta mindre kött, vara sparsamma, laga våra saker, inte köpa nytt, och så vidare.

Att lindra smärta som ligger på gränsen till det uthärdligas gräns vid en förlossning känns som en betydligt viktigare sak än att kunna göra flygresor till Thailand eller flygimportera sockerärtor från Guatemala, för att bara nämna några exempel. Det är en fråga om att prioritera.

Däremot är det knappast vettigt att hävda att lustgasen inte är ett miljöproblem när man argumenterar för att fortsätta använda lustgas vid förlossningar. Att ignorera eller förminska andra problem (speciellt inom ett område man inte behärskar) hjälper knappast ens sak… Bättre då att inse att det finns ett problem – lustgasen behövs men ställer till med allvarliga problem – och så arbeta för att hitta en lösning.

Men man behöver inte heller totalförbjuda lustgasen för att minska utsläppen. Det går att rena luften från förlossningsklinikerna och få bort 99 procent av lustgasen. Det är en ganska god bit på väg.

Wokgrönt

Ibland orkar man ju inte alls laga mat. Som i förrgår när vi hade med oss ett helt lamm hem som skulle tas omhand. Och då vill man kunna fixa fram nåt ätbart utan nästan någon arbetsinsats. Fast ändå helst med hyfsat gott samvete.

Hämtpizza är på ett sätt det självklara valet vid sådana tillfällen. Snabbt och enkelt och i princip ingen disk. Fast tråkigt och onyttigt och knappast billigt egentligen. Dessutom gillar ju jag inte smält ost, och då är det osmidigare, för det måste alltid beställas en pizza enbart för mig.

Vid sådana tillfällen, eller när det i alla fall ska gå snabbt och/eller man inte orkar fixa en massa, till exempel när man är sjuk och det liksom känns oöverstigligt att ens skala en morot för att kroppen gör ont och man fryser, så kan jag tycka att det är väldigt smidigt med wokgrönsaker, eller överhuvudtaget frysta grönsaker. Då kan jag vara beredd att betala lite extra för att någon annan har skalat och skurit.

Men när jag står där i affären så brukar jag göra det där misstaget, som jag liksom har inbyggt sedan långt tillbaka: jag läser på påsen.

Och sedan slutar det oftast med att jag lägger tillbaka den.

För varför ska påsen behöva innehålla grönsaker som rest runt halva jorden? Varför skicka runt frysta grönsaker med långväga transporter, när det är grönsaker som lika gärna kunde odlats i Sverige eller kanske Danmark?

Legopaket: mycket luft, lite lego och fler lastbilstransporter…?

Tidigare idag diskuterade barnen legokartonger. Hur små är de minsta legokartongerna – vilka är de minsta? Och hur mycket eller lite lego innehåller de egentligen?

Då slog det mig hur fruktansvärt mycket luft och hur lite faktiska legobitar det är i en legokartong. Det är ju vansinnigt ur transporthänseende.

Lego är sämre packat än flingor (som kan skakas ihop under transporten, eller vad det nu brukar stå).

Så, Lego, vad hindrar er från att förpacka legot mindre skrymmande och mer transporteffektivt?

(Jag gissar på att en del av svaret är att större förpackningar säljer bättre… Och därgick världen under…)

Idag har vi fyllt frysen med bra kött

Vi har köpt ett helt (fast styckat) lamm. Ett lamm som gått och betat på fin betesmark. Ett lamm som levt enligt KRAV:s regler utom när det kom till döden (och då beror det på bristen på godkända slakterier).

Hela kvällen har vi stått och skurit grytbitar och portionerat upp kött i påsar. Drygt 20 kg kött till frysen.

Gott kött på alla sätt och vis :-)

______________

Noteringar till oss själva inför nästa gång:

  • Inte en hel stek, bara en halv!!
  • Fråga efter lever och andra inälvor

Supermiljöbloggen söker skribenter

För att skriva hos oss ska du ha möjlighet att lägga en del tid på bloggen. Allt bloggande är ideellt. I genomsnitt ska du skriva tre inlägg i veckan eller mer. Vi vill också att du har läst eller just nu läser någon form av högskoleutbildning som är relevant för bloggen, alltså kopplat till miljöfrågor, eller att du har skaffat dig liknande kunskaper på annat sätt, till exempel genom att arbeta med frågorna. Vi ser helst sökande av det juridiska könet kvinna.

Läs resten av ”annonsen” på www.supermiljobloggen.se

Det låter verkligen lockande.

Men… det är det där med tid. Det är ibland svårt att säkert veta om tid infinner sig eller inte

Och så vet jag inte om jag verkligen är tillräckligt påläst alltid.

Dessutom skulle jag ha svårt att känna mig helt oberoende, med tanke på mitt jobb. Eller… inte så att jag håller inne med vad jag tycker. Men om jag ska skriva ut mitt namn i bloggen, så… blir det mer komplicerat.

Jag får nog fortsätta att vara min egen, för enkelhetens skull. Men då kan jag ju i alla fall göra lite reklam för Supermiljöbloggen :-)

Extra fin kallpressad jungfrulig

Vi använder en hel del matolja i matlagningen.

I möjligaste mån vill jag ju ha ekologiska varor. Men det innebär ett problem i det här sammanhanget. De ekooljor som finns att tillgå i affärerna är oljor av fin kvalitet. Extra virgin och kallpressade.

Det är ju trevligt och bra. Jag vill ju inte gärna ha kemiskt extraherad olja*.

Men samtidigt så vill jag inte alltid ha olja med påtaglig smak. Olivolja är gott men det finns tillfällen när även jag föredrar en smakfattig olja. Och nej, då är ju knappast kallpressad rapsolja ett alternativ – den är mycket smakstarkare och mer svåranvänd än olivolja.

Så då blir det ”sunkolja” istället, alltså något billigt ickeekologiskt ickekallpressat. Ofta rapsolja.

Helst vill jag ju ha en smakfattig ekoolja. Och den skulle ju gärna vara lite billigare än finoljorna.

Halvbillig osmakande ekomatolja – finns det?

__________________

* ”kemiskt extraherad olja”:

De flesta vegetabiliska oljor utvinns genom att oljan pressas ur fröet, ibland under uppvärmning till cirka 90 grader. Detta innebär en viss risk för bildning av stekytemutagener och PAH.

För vissa oljefröer görs en kompletterande extraktion med lösningsmedel. Det är tillåtet att använda extraktionsbensin (hexan) för utvinning av fett ur oljefröer. Resthalten av lösningsmedel i oljan får vara högst 1 mg/kg (SLV FS 1993:17). Gränsvärdet baseras på en toxikologisk utvärdering av EU:s vetenskapliga råd. Det finns inga krav på att man på förpackningen ska uppge om den innehåller lösningsmedelsextraherad råvara. Däremot ska det uppges om fettet är härdat. Lösningsmedel används i vid behov för att rena råvaran från föroreningar och naturligt förekommande smak- och luktämnen. De enskilda tillverkarna kan ge närmare information.

Från Livsmedelsverket.

Ibland är det tröttsamt att vilja välja det bästa

Ja, jag är ju sådan: jag vill ha det bästa. Bästa kvalitet, bästa miljöval, bästa framställande, bästa val ur alla andra hänseenden, typ.

Ibland är det tröttsamt.

Vi behöver nya sommardäck. De gamla är helt slut. Och det börjar verkligen bli dags att byta från vinterdäck (även om våra vinterdäck inte är dubbdäck).

Det finns ett märke som är Svanenmärkt: Goodyear.

Men Goodyear får inte bäst i test hos Råd & Rön. De får visserligen bra resultat, men inte bäst. Continentals EcoContact får bättre både totalt och på bland annat bränsleförbrukning och verkar egentligen inte sämre ur miljöhänseende.

Men så ska man ju förstås få fatt i däcken någonstans inom närområdet… det gör inte saken lättare. Och miljöalternativet hos den lokala däckfirman finns inte med hos Råd&Rön och är inte miljömärkt.

Det är ungefär så där det är jämt. Som med mat. Det där valet mellan att flänga runt mellan mataffärer inom fem mils radie för att köpa olika saker på olika ställen och planera sitt liv efter det för att samtidigt inte behöva köra långa sträckor utan ta det när man ändå passerar av ena eller andra anledningen – eller att köpa allt i närmsta affären och köpa det de har (vilket mestadels inte är miljömärkt eller ekologiskt).

För Naturskyddsföreningen, det svåra med att välja miljösmart mat är ju inte att välja när jag står i affären och det faktiskt finns ett ekologiskt alternativ. Det svåra är ju när det inte gör det. Då ska jag ta ställning:

  • ska jag köpa nåt annat?
  • ska jag vänta med att köpa tills jag är någonstans där det finns ekologiskt?
  • hur länge är det i så fall värt att vänta? Hur länge kan jag vänta (beroende på vad det är)?
  • kan jag vara säker på att affären som förra veckan hade ekologiskt smör/ekologiska äpplen har det den här veckan? (Svar: nej, det kan jag inte)
  • ska jag hastigt och lustigt ändra matplaner? Det vill säga ska jag i alla givna situationer ha en plan B, en plan C och så vidare – eller ska jag köpa det som finns att tillgå

Och så vidare…

Sa jag att mitt huvud ibland sprängs? ;-)

Nu ska vårt matavfall äntligen bli till biogas!

I ett antal år – nästan ända sedan vi flyttade hit – har vi haft varmkompost för vårt matavfall. Men nu, äntligen, ska kommunen börja samla in vårt matavfall. Det insamlade ska rötas till biogas – det vill säga bilbränsle :-) – och rötresten blir jordförbättringsmedel.

Alltså: istället för att matavfallet står och bildar klimatfarlig metangas bakom uthuset (och bildar trevlig kompost till vårt trädgårdsland) så ska metangasen bildas under kontrollerade former och tas tillvara.

Vinster:

  • Förnybart drivmedel
  • Minskad klimatpåverkan
  • Resurshushållning
  • Kompost till någon annan

Förluster:

  • Kompostjorden vi missar
  • Ny kostnad, eftersom vi ju tidigare inte alls lämnat iväg matavfallet men nu får betala en extra soptunna plus en avgift per kg matavfall.

Totalt: absolut en rejäl vinst! :-)

(Än så länge är det lite oklart vad som kommer att hända med vår rostfria hink. Men vi kommer säkert att fortsätta lägga saker i komposten ibland…)

Egentligen är jag inte mycket för principer

Egentligen är jag inte mycket för principer.

Det kan verka som att jag är väldigt principfast. Och det är jag väl, på vissa områden. Jag är till exempel nykterist. Fast det betyder ju inte att jag tycker att allt drickande av alkohol är dåligt. Jag har liksom bara bestämt mig en gång i tiden och sedan hållit fast vid det beslutet.

Generellt tycker jag det är svårt med fasta principer. Det finns så många goda skäl att frångå dem. Oftast har man ju principen för att man tycker något. Och det dyker ofta upp skäl till att något annat alternativ är bättre, just i den givna situationen. Då ställer principen bara till det.

Som att vara vegetarian av miljöskäl. Det är ju bara motiverat så länge köttätandet ställer till med mer miljöproblem än den vegetariska maten. Och om det då är kött som serveras, och det måste skaffas fram extra mat (som är vegetarisk) för en persons skull, så gör det inget bättre. Eller när det finns ett an tal skinkmackor kvar från något evenemang, och det är bättre att äta upp dem än att slänga. (Eller allt mitt bästföredatumskött.) (Sedan kan man absolut vara vegetarian av etiska, moraliska, religiösa eller andra skäl – då blir självklart läget ett annat. Jag snackar just miljöaspekten här :-))

Eller som att bara köpa kläder av ekologisk bomull, vilket är något jag ibland funderat på att bestämma mig för. Det låter ju bra i teorin. Men det är faktiskt, totalt sett, bättre att köpa kläder som jag vet att jag verkligen kommer att trivas i, som håller länge, och som jag vet att jag kommer att använda tills inget finns kvar av dem, än att köpa något ekologiskt som jag knappt gillar, och som sedan kommer att bli liggande i byrån tills jag slutligen gör mig av med det 15 år senare.

Det goda principer för med sig däremot är att slippa argumentera – med sig själv och andra – i en massa situationer. Har jag väl bestämt mig för att göra på ett visst sätt, i alla situationer, så kan jag hela tiden stötta mig mot den principen och hänvisa till den. Visst, det hindrar inte att folk ifrågasätter, men jag kan vara förberedd med vad jag ska svara, och jag kan också avfärda helt och säga något nästan i stil med ”det bara är så”, till exempel ”jag äter inte sånt”. Som det är nu så hamnar jag ju ständigt i konflikt, kanske allra mest med mig själv, när jag måste väga för och emot ur tusen olika vinklar…

Om jag försöker göra något lite bättre, så måste jag göra det perfekt

Visst är det märkligt? Om jag till exempel väljer att köra bil på förnybart bränsle, som biogas, så ifrågasätts det, för det är inte perfekt:

  • Matavfallet som ska bli biogas transporteras för långt
  • Det går inte att köpa ren biogas överallt (ofta är den uppblandad med fossilgas)
  • Biogasbilar skitar faktiskt också ner!
  • Produktionen av en ny bil orsakar också miljöproblem

Och så vidare”¦ Och med hjälp av dessa argument försöker alltså en hel massa människor få det till att det är bättre att jag inte kör gasbil. På något vis försöker de hävda att de minsann gör mer rätt än jag gör, eftersom de i alla fall inte gör någon halvmesyr.

De behöver inte försvara sin ståndpunkt. De behöver inte försvara nackdelarna med sina val.

  • Bensin och diesel transporteras betydligt längre än matavfallet och biogasen
  • Fossilgas är marginellt bättre än bensin och diesel ur koldioxidhänseende, så inte ens när jag kör på ren naturgas är det sämre än deras val
  • Om jag byter upp mig till en nyare bil då och då (vilket jag förmodligen skulle göra ändå) så är det ingen nackdel att den nyare bilen dessutom drivs på delvis förnybart bränsle.

Men som sagt var, allt det där är ointressant. Så länge jag inte är perfekt så skulle jag göra bättre i att inte försöka alls. (Skulle jag däremot vara perfekt så skulle det i sig vara ett problem, för då skulle jag vara präktig, politiskt korrekt, skrytsam och en massa annat negativt.)

Det enda sättet att inte få den sortens kommentarer är nog att vara en skitstövel och göra allting på sämsta möjliga sätt. För en skitstövel är det ju ingen som kritiserar öppet – att vara en skitstövel är helt legitimt och tillåtet och det är allas rätt och fria val att få vara en skitstövel utan att någon ska lägga sig i.

Men om man på något sätt, stort som litet, försöker ändra världen till det bättre, då får man banne mig skylla sig själv!