Category Archives: Miljö

En timme för att demonstrera och visa att Jorden är viktig och att mer behöver göras

Earth Hour är över för i år (i alla fall i Sverige; stor delar av klotet har ännu inte haft ”sin” Earth Hour). Vi har suttit och läst Harry Potter i skenet av levande ljus och haft det mysigt. (Ur personligt hänseende betydligt trevligare än fjolårets Earth Hour.)

Ja, Earth Hour är viktigt.

Nej, ur energibesparingshänseende är det självklart en piss i oceanen. Självklart är det mycket mycket viktigare vad vi gör alla dagar, hela tiden.

Men Earth Hour är ingen energieffektiviseringsåtgärd. Det är en demonstration.

Vad är syftet med Earth Hour?

Syftet med Earth Hour är att skicka en politisk signal till makthavare om att ta klimatförändringarna på allvar, och därigenom uppmärksamma och skapa ett engagemang i frågan. Earth Hour är inte en energisparkampanj.

(Läs mer på WWF:s frågor och svar.)

Poängen är alltså att så många människor som möjligt ska visa att det här är en viktig fråga.

Men Earth Hour är ändå ett bra tillfälle att visa på bra saker man kan göra i rätt riktning. Därför har jag och mina kollegor ätit vegetariskt till lunch hela arbetsveckan. Och vi har ätit veggo två kvällar här hemma, på åttaåringens initiativ.

Utmaningarna i övrigt då?

  • Tja, Skånetrafiken har ni väl redan läst om… Jag får gå vidare med andra varianter men har inte hunnit ännu.
  • Utmaningen till storbloggare skickade jag mejlledes till ett antal bloggare. Inte ens enda har svarat. Jag har dessutom följt dessa bloggar via bloglovin’ under tiden sedan jag la upp utmaningen, och ingen av dem har skrivit något om ämnet (i alla fall inte i inledningen av inläggen; nej, jag har inte läst hela deras inlägg). Ja, jag är faktiskt lite besviken.
  • Utmaningen till småbloggare skickade jag också till några, men jag tror ingen av dem heller reagerade…?
  • Men: My Tomorrow skriver

Jag antar din utmaning och ska skriva åtminstone två genomtänkta inlägg om hållbar konsumtion under april månad som en del av min Sustainable Makeover.

Alltid nåt?

(Och nu byter skivspelaren från ”Varning för ras” (Lars Winnerbäck) till ”To drive the cold winter away” (Loreena McKennitt.)

Svar från Skånetrafiken

Ansvarig person på Skånetrafiken har svarat på min utmaning:

Hej Sanne!

Din idé med en bokhylla är bra. Tyvärr kan inte Kundcenter ha en bokhylla eftersom de inte har så stora ytor i sina lokaler. Byta bränsle till fordonen och spara energi är mer i linje med verksamheten. Inför Earth Hour försöker Skånetrafiken informera om klimatanpassade transporter. Kanske kan bokhyllan stå på någon annan yta i närheten.

Vänliga hälsningar

Tråkigt… Jag förstår ju argumentet. Samtidigt så är det så lätt att alltid tycka att det borde vara någon annan istället. Frågan är bara vem denna någon annan ska vara. Skånetrafiken hade varit logiskt och smidigt, eftersom de finns på flera ställen i Skåne och kunde hitta ett gemensamt system. Och det behöver ju faktiskt inte vara någon stor hylla!

Jag antar att nästa att försöka med måste vara Jernhusen som äger en massa järnvägsstationer?

Skit också. Jag gillar ju min idé! (Och det gör tydligen WWF också – de har lagt den bland de tio finalisterna!)

Hållbar konsumtion och att göra allt eller inget

Den absolut bästa miljöinsatsen är ofta att inte göra något alls.

Till exempel är det ofta sant när det handlar om konsumtion.

För det är ju så att de saker vi köper i princip alltid har orsakat miljöproblem under tillverkning och transport. Att en vara är miljövänligare än en annan innebär oftast bara att problemen den orsakat är mindre, inte att den är helt problemfri. (I ”problem” ingår då till exempel utsläpp till luft och vatten, skador på naturen, förbrukning av ändliga resurser, förgiftning av mark och människor, men också en del mer komplicerade aspekter.)

Och de flesta saker vi köper behöver vi egentligen inte. De flesta av oss (i alla fall vuxna) har kläder så att vi skulle klara oss ett antal år utan att köpa nytt, om det bara handlade om att hålla sig varm och om vi i större utsträckning lagade saker som går sönder. Likaså har vi köksprylar, porslin, böcker, musiklysningsutrustning och så vidare, och köper vi nya saker å är det för att vi vill ha en bättre, snyggare, nyare, funktionellare, och så vidare.

Ur miljöhänseende är det bästa valet ofta just att göra inget alls. Att inte köpa någon ny sak alls. Att klara sig med det man har.

Visst låter det enkelt (i teorin)?

Men inte ens för den som verkligen anstränger sig är det fullt så enkelt som det låter. För samtidigt så är det ju bra att det finns de som väljer att framställa sakerna på ett bättre sätt. De som använder ekologiskt odlad bomull som råvara. De som ser till att fabriksarbetarna får schysta arbetsvillkor och slipper hantera till exempel farliga kemikalier. De som ser till att tillverka leksaker utan ftalater. Och så vidare. Och de produkterna är förstås oftast lite dyrare.

Om alla som skiter i miljön köper de billiga miljömässigt sämsta sakerna, och alla som bryr sig om miljön inte köper något alls, så gynnar vi bara dem som tillverkar de miljösämsta produkterna, och de producenter som gör rätt kommer att gå under.

Där har vi ett av de stora dilemmana inom hållbarhet… Det är alltså viktig att shoppa, men att shoppa rätt saker, och ändå så lite som möjligt. Och att i möjligaste mån i alla fall låta bli att köpa de saker som är fel, eller som inte tillför något positivt för miljön.

Som sagt var, i möjligaste mån. Nej, jag är inte heller fanatisk. Ja, jag köper också saker som inte är livsnödvändiga. Att alltid alltid ta hänsyn och göra det klokaste gör en nog både vansinnig och deprimerad.

Men att ”fuska” eller ”synda” någon gång ibland är inte samma sak som att skita i konsekvenserna av sitt handlande jämt och ständigt.

Och ibland behöver man ju faktiskt sakerna.

Dilemma nummer två uppstår av att sakerna man behöver inte finns att tillgå när man behöver dem. Om ingen köper de miljöanpassade produkterna när de finns så kommer de att ha slutat produceras den dagen man behöver dem. Om jag låter bli att köpa jeansmodellen som passar min form för att jag tycker att jag inte behöver några nya byxor just nu, så kan de mycket väl ha slutat tillverkas när jag väl behöver byxor. Väntar jag med att köpa nya strumpor till den dagen de flesta av mina strumpor är utslitna, så kommer jag inte att hitta ekologiska strumpor någonstans på flera månader.

Därför är det trots allt ibland vettigt att handla saker trots att man inte behöver dem – för att sannolikheten är stor att man kommer att behöva dem senare.

Därför köper jag hem böcker från bokrean att ha som presenter till kommande barnkalas. För böcker är bra presenter till barn – och väntar vi med att köpa så blir det istället det vi kan få fatt i just den dagen som blir present, vilket mycket väl kan bli något skräp, som dessutom kräver en bilresa för att skaffas. Därför köper jag mina favoritjeans på rean – för jag vet att risken faktiskt finns att modellen försvinner igen, och för att jag vet att det är dessa jeans jag trivs i och jag sliter på dem tills inget finns kvar. Och därför passar jag på att köpa ekostrumpor när det finns.

Men det är en ständig balansgång, ett ständigt vägande av argument, för och emot.

Och det enda jag kan vara säker på är att det aldrig blir helt rätt, helt perfekt.

Nä, förresten, det finns en sak som är ännu säkrare: det skulle garanterat vara mycket mycket sämre att inte alls fundera över dessa frågor :-)

Nu ska jag inte svamla mer ikväll, utan återgå till att bota min blodbrist med 85% cacao single source organic chocolate från Kallari :-))

Vego och skräpkött igen, och så en utmaning till…

Hela den kommande veckans arbetsdagar ska jag och de flesta av mina kollegor äta vegetariskt till lunch, för miljöns skull och kopplat till Earth hour på lördag.

Och i köket puttrar just nu en gryta med oxsvans, som ska ätas imorgonkväll.

Vi skulle kunna äta kött så gott som varje dag och ändå bara äta kött av typen ”sånt som affären ändå slänger om en stund när de stänger för dagen, eftersom det då passerat bäst före-datum”.

Jag köpte bara två paket oxsvans idag, fastän det fanns ett till nedsatt. Affären skulle stänga om tio minuter.

För övrigt har jag ännu inte sett någon reaktion från de utmanade storbloggarna. – Vad säger ni andra småbloggare, ska vi göra vårt bästa alla tillsammans och skriva om hållbar konsumtion under veckorna som kommer? Alltså: utmaning till ”vanliga” bloggare: Skriv minst ett inlägg om hållbar konsumtion under vecka 13-14, och utmana minst en bloggkompis att göra detsamma.

Så, nu ska jag försöka att inte göra fler utmaningar :-)

Lögn, förbannad lögn och statistik

Enligt siffrorna från 100koll-experimentet går det jättebra för oss. Extremt bra. Vi har minskat vår energianvändning gigantiskt jämfört med motsvarande period ifjol. (Temperaturjusterat och allt.)

Det är inte sant.

Vi har minskat vår elförbrukning massor. Inte vår energiförbrukning.

Vårt hus värms med pellets- och elpanna. I normalläget kör vi på pellets. Krisar det kör vi på el.

Krisar betyder i det här fallet till exempel

  • ingen har hunnit/orkat/kommit ihåg att bära in mer pellets
  • ingen har hunnit/orkat/kommit ihåg att sota pannan i tid, och alltså stannar brännaren (då blir det eluppvärmning istället)
  • brännaren krånglar av någon annan anledning
  • något annat kopplat till pelletsdelen av pannan krånglar
  • pelletsen har tagit slut i garaget, och av en eller annan anledning har vi inte kunnat få hem nya

Förra vintern hade vi betydligt fler incidenter med pelletskrångel, när brännaren av olika anledningar inte var igång och vi alltså värmde huset med el. Dessutom var det en svinkall snöstormsvinter. Hela vår infart var igensnöad med skitdjup snö i flera månader. Mitt i det tog pelletsen slut. Jag minns inte säkert om vi var helt utan pellets ett tag mitt i det värsta. Det jag vet är att pelletsen inte kunde levereras in till garaget utan fick stå på pallar i blåsten längst ute mot vägen resten av den säsongen. Betydligt större insats varje gång man inser att man måste fylla på pellets.

Den här vintern däremot har inte varit kall, pannan har varit snäll och min man har varit bra på att komma ihåg att bära in pelletssäckar. (Min rygg gör att jag undviker det för tillfället.)

Det är därför det ser ut som att vi har minskat vår energiförbrukning löjligt mycket. Det har vi inte. Vi har varit bättre på att elda pellets.

Svar från Livsmedelsverket

Jag skickade min undran om proteinbehov hos barn till Livsmedelsverket, och jag fick snabbt svar:

Hej Sanne!

Eftersom det alltid är helheten som gäller är det omöjligt att ge ett exakt svar på din fråga om hur mycket kött en 3-åring eller 8-åring behöver, för det beror på vad de äter i övrigt. Men det går till och med att helt ta bort köttet och ändå få till en bra helhet. Proteinet är inget problem, utan det som kan vara svårt att få tillräckligt av utan kött är framför allt järn. Du kan läsa om vegetarisk mat för barn på följande länk: http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/Barn/Vegetarisk-mat-till-barn/

Hälsningar

Jag skickade omgående svar:

Hej och tack för svar!

Spontant har jag svårt att tro att järn skulle bli ett stort problem i mina barns kosthållning. De äter med glädje frukt och grönsaker (om än inte alla sorter), och det serveras en hel del fullkornsprodukter härhemma (som de äter). Dessutom är blodkorv en stor favorit :-) Och som sagt var så har vi ju inte tänkt bli vegetarianer, bara minska köttätandet.

Men du menar alltså att vi skulle kunna ta bort köttet helt, och ändå inte riskera att barnen fick proteinbrist – trots att de vägrar äta linser, bönor, kikärter och nötter? Det tycker jag låter väldigt konstigt.

Och visst, jag förstår att det är omöjligt att ge ett exakt svar. Det förväntar jag mig inte. Men någon sorts ungefärliga rekommendationer måste det väl ändå gå att ge? Hur mycket kött tycker ni att en normal unge under normala omständigheter vid dessa åldrar borde äta per dygn, om de i övrigt äter enligt rekommendationen? Med tanke på hur många olika rekommendationer ni verkar ha, av alla de slag, så tycks det mig som att det borde vara ”grundkurs”? ;-)

/Sanne

Sedan väntade jag. Och väntade. Och tyckte det var märkligt att det inte kom något svar nu, när det gått så fort första varvet. Och sedan insåg jag att det var en noreply-adress. Så, nu får jag väl göra likadanat igen och skicka länken till det här blogginlägget till SLV :-)

Varför tar nyheterna aldrig upp det positiva med att klädkedjorna säljer dåligt?

Ekonomi är ett favoritämne för nyhetsmedier. Inte minst handel gillar de att rapportera om.

De senaste åren har det varit många braskande rubriker om hur dåligt det går. Med jämna mellanrum kommer det nyheter om hur dåligt det går, hur dåligt det säljer. Att klädkedjorna sålt alldeles för dåligt, får rea ut alldeles för mycket. Likaså för andra varugrupper.

Det är alltid i negativa ordalag. Alltid. Och ofta analyser av varför kunderna sviker och spekulationer om hur man ska få dem att börja konsumera mer.

Aldrig ett ord om det jag tänker: Så bra för miljön! Mindre konsumtionshysteri. Mindre slöseri. Mer resurshushållning. Kanske kanske till och med mer återanvändning och mer kvalitet och mer långsiktigt tänkande (man kan ju hoppas). Mer Spara och mindre Slösa.

Men det är som att det liksom aldrig går fram – i alla fall inte till media: allt hänger samman. Miljö är inte bara något fristående, något som händer för sig själv i ett eget universum genom att man köper miljömärkt tvättmedel och släcker lampan när man lämnar. Miljö handlar om mycket mer. Miljö handlar betydligt mer om att inte köpa nytt hela tiden, att bara skaffa det man verkligen behöver, att inte leva slit- och slängliv.

Jag vill ha återlämning av mediciner på återvinningsstationen!

Det blir ju en del handlat på apoteket. Standardmässiga saker som alvedon, specifika saker man behöver under en längre period, och så sådant som behövs för tillfällig sjukdom, som antibiotika.

Sådant som används återkommande vid behov eller under längre sammanhängande perioder blir det ju sällan något kvar av som behöver slängas. Men för antibitioka innehåller förpackningen nästan alltid mer än vad som behövs enligt läkarens ordination. Allergimedicin som bara behövs på våren och bara vissa besvärliga år hinner också ibland bli för gammal. Och tillfälliga magproblem eller saker som muskelinflammation leder också ibland till kvarvarande rester som blir för gamla. För att bara ta några exempel.

Läkemedel ska absolut, under inga som helst villkor, slängas i vanliga soporna eller spolas ner i toaletten. Läkemedelsrester i naturen, vattnet, miljön är ett gigantiskt problem bara utifrån de mängder som passerar genom våra kroppar utan att brytas ner och kommer ut med kiss och bajs. Hormoner och hormonliknande ämnen påverkas vattenlevande organismer, som blir tvekönade, missbildade eller infertila. Antibiotika i naturen ger resistens. Och så vidare.

Som sagt var, det är illa nog med bara det som kommer ut i bakändan på oss. Därför är det viktigt att se till att inte överbliven medicin hamnar i soporna. Den ska lämnas in och förstöras på rätt sätt.

Nu kommer vi till det jag tycker är lite problematiskt. Var ska man lämna de gamla medicinerna? På återvinningsstationen? Nä.

Gamla mediciner ska lämnas till apoteken.

Det är fruktansvärt osmidig, tycker jag. Apoteket besöker jag oftast på vägen från jobbet. Jag går några minuter tidigare och smiter inom ett apotek, innan jag tar tåget hem. Då har jag inte med mig påsen med gammal medicin. Den vill jag inte släpa runt på i väskan. Jag skulle inte komma ihåg att ta med den på morgonen. Skulle jag mot förmodan komma ihåg den så skulle jag glömma att lämna den när jag kom till apoteket. Sedan skulle jag släpa runt på de där gamla medicinerna i min ryggsäck, tills jag plötsligt en dag upptäckte att de läckt ut och geggat ner och förstört väskan.

Alltså tar jag inte med dem. Alltså växer mängden gammal medicin hemma och blir ett ständigt dåligt samvete.

Jag vill kunna lämna de gamla medicinerna på samma ställe som jag lämnar alla andra sorters skräp. På återvinningsstationen. Det är dit vi åker när alla våra återvinningsbyttor blir fulla. Samordnat, på ett ställe. Rationellt, ekonomiskt, transporteffektivt. Istället för att behöva åka ett extra varv bara till apoteket.

Läkemedel är ju också farligt avfall. Och farligt avfall lämnar man på återvinningsstationen.

Jag utmanar Skånetrafiken att skapa pendlarbibliotek

Jag har ju tidigare skrivit om min idé med pocketbibliotek. En hel del pendlare köper pocketböcker, läser dem – och sedan blir böckerna liggande hemma, samlar damm, och hamnar kanske i bästa fall hos en kompis eller på en loppis – i sämsta fall i soporna.

Det är ju förstås ett fasligt resursslöseri. Böckerna skulle hålla för många fler läsningar. Pendlare skulle kunna byta böcker med varandra istället för att springa och köpa nya böcker hela tiden.

Det som behövs är någonstans att byta böcker med varandra. Ett system. En bokhylla att lämna och hämta böcker i.

Därför utmanar jag Skånetrafiken att skapa pendlarbibliotek på sina resecentra. Utmaningen gör jag som en del i Earth hour 2012.

Jag utmanar Skånetrafiken att placera ut en liten bokhylla på varje resecentrum. I bokhyllan ska besökare fritt kunna lämna sina utlästa pockets – och hämta de böcker andra lämnat. Förutom bokhyllan behövs förstås en liten skylt eller lapp som förklarar hur det funkar. Länk till utmaningen hos WWF.

Om Skånetrafiken gör detta så lovar jag att skänka de pockets jag inte längre behöver/vill ha kvar.

Ekomat blir ännu dyrare i praktiken för att förpackningarna är så hopplöst små

Jag köper ju i möjligaste mån ekologisk mat – när det finns att få fatt i utan att jag behöver fara land och rike kring, typ. Jag vill alltså ha så mycket ekomat som möjligt.

Ekomat är generellt sett dyrare. Ibland är skillnaden ytterst marginell, ibland är ekoprodukterna rejält mycket dyrare.

Men det som framför allt gör det dyrt att handla ekologiskt är att det av någon anledning väldigt ofta är små förpackningar. Det är 250 gramsförpackningar smör (det vanliga smörpaketet är 500 gram), 250 ml vinäger (mot 500 ml), 250 eller 500 ml olja (mot liter eller ibland till och med flera liter), ett kg socker (istället för två), två frysta laxfiléer istället för fyra, och så vidare.

Förväntas vi som vill ha ekomat äta bara hälften så mycket som andra?!

Det självklara sättet att få ner matkostnaderna är ju annars att köpa storpack – då får man ett lägre liter- eller kg-pris. Alltså skulle det verkligen verkligen vara motiverat med storpack när det gäller ekologisk mat. Men det finns alltså inte alls. (Eller jo, åker man till Saltå kvarn kan man köpa storköksförpackningar med ris och pasta. Men det är ju knappast vettigt att åka ända dit för att köpa storpack.)

_____________________________

Ett sidospår till det här är de gånger den ekologiska produkten faktiskt är billigare eller innehåller mer till samma pris. Det märkliga är att det uppenbarligen finns folk som ändå hellre köper den konventionella…