Category Archives: Naturvetenskap

Inte var väl alla korkade bara för att det var ”förr i tiden”?

Förr i tiden var det spågummor och kloka gubbar som sprättade i abborrar och tittade i kaffesump för att kunna tala om hur vädret skulle bli. Folk ville veta, eftersom så många arbetade utomhus med jordbruk.

När vi idag ser ”Vädret” på TV, så bygger det på noggranna mätningar och undersökningar. De som arbetar med att försöka förutsäga vädret kallas meteorologer. Till sin hjälp har de …

Så står det i min sons lärobok i fysik och kemi. (Boken om Fysik och Kemi, av Hans Persson, på Almqvist & Wiksell, tryckt 2012.) Min son går i sjätte klass.

Det är ju förstås helt sant att vi har mer sofistikerade metoder att göra väderprognoser idag än man hade förr. Men jag tycker inte riktigt om tonen eller attityden i beskrivningen av hur det var ”förr i tiden”. Visst fanns det folk som förlitade sig på rena ”spågummor” och liknande. Men det gör det idag också. Men det fanns med all säkerhet folk som hade någon sorts rimligare sätt att bedöma kommande väder genom att titta på olika konkreta tecken på himlen. Sånt som vi lätt avfärdar, som Bondepraktikan och olika lokala traditioner, har säkert ofta åtminstone någon grund i hur det ofta brukade vara vid den tiden på året i det området.

Jag, som är uppvuxen på västra sidan av Skåne, vid kusten, har fått lära mig att om solen går ner i en säck så blir det regn eller dåligt väder nästa dag. Det är på det hela taget ganska logiskt. För det mesta blåser det från väster. Om solen går ner i en säck, alltså solen går ner i ankommande molnfront, så är det ”ett väder” på väg in, och då är regn dagen efter ganska sannolikt. Självklart ingen garanti, men en kvalificerad gissning i alla fall.

Jag har väldigt svårt att tro att alla människor ”förr i tiden” var korkade. Hade de varit det skulle det knappast lyckas odla etc. Snarast tror jag att åtminstone en del av dem var ganska vettiga och kunde konsten att observera och notera och lägga ihop erfarenheter.

Men vi ”moderna” människor verkar ha en förkärlek för att distansera oss från dummingarna förr i tiden och förklara hur överlägsna vi är. Trots att det alltså finns gott om folk i vår tid som tror på minst lika dumma saker.

Om min man hade levt skulle han nu ha berättat om sin religionslärare som sa ungefär ”I Afrika, där tror de på pinnar!” med ett hånfullt kluckande skratt. Det är lite grann samma sak.

Även i år har Trafikverket slagit vägrenarna för tidigt

Det är snart midsommar. Och tyvärr håller väghållarna på dåliga traditioner.

I förra veckan slogs vägrenarna längs stora vägen – alltså Trafikverksväg/statlig väg.

Och någon av de första dagarna den här veckan slogs vägrenarna till grusvägen vi bor längs – alltså vägföreningens väg.

Det är samma visa varje år: strax före midsommar, precis när vägrenarna hunnit börja blomma vackert, och precis när man verkligen vill att det där vackra ska få vara till njutning för människan och till nytta för pollinatörer och annat, så slår väghållarna vägrenarna.

Som att de liksom inbillar sig att det ingår i någon sorts obligatorisk midsommarstädning.

Och för varje år blir det också lite färre blommor som blommar i vägrenen. För de får ju aldrig chansen att blomma och sätta frö. Så det blir mindre och mindre blommor – och ärligt talat går det utför jävligt kvickt :-(

Frågar man Trafikverket får man svaret att de minsann visst tar hänsyn till floran, och det inte alls ska slås förrän efter midsommar. I deras aktuella webbtext om ämnet står det så här:

I normalfall slår vi och röjer under perioden 25 juni-31 augusti. Arbetsområdet är max tio meter av vägrenarna invid huvudvägarna, det vill säga Europavägar och länsvägar. På övriga vägar är slåtter- och röjningsperioden något längre och sker vanligtvis mellan 25 juni och 30 september.

I sydligaste Sverige där växtperioden är längre förekommer på vissa vägar ytterligare en slåtter som då genomförs i september-oktober.

Och det där stämmer ju uppenbarligen inte. De slår alltid före midsommar. I år alltså typ 11 juni (minns inte exakt dag). Och varje år retar ja mig på att jag inte hörde av mig till dem innan och påpekade detta. Fast i år tänkte jag på det för några veckor sedan, men orkade inte (det är för mycket annat just nu, och ärligt talat ska det väl inte vara min uppgift att få dem att följa sina egna direktiv?!).

Så vad göra? Blommorna i vägrenen behövs ju verkligen!

Även du behöver hålla koll på väderprognoserna

Sedan någon gång i mitten av veckan har väderprognoserna utlovat löjliga mängder regn för idag söndag. Exakt vilka mängder det handlat om i prognoserna har varierat, men generellt har det legat mellan 20 och 45 mm på ett dygn. För alla de vädertjänster jag kollar (dmi.dk, smhi.se, klart.se och vackertvader.se/yr.no).

Visst, det händer ju ibland att prognoserna visar så höga världen vid ett prognostillfälle, och sedan när nästa prognos kommer några timmar senare så är det bortplockat igen. Men den här gången har det som sagt legat kvar där, hela tiden, även om intensiteten som utlovats varierat.

På yr.no anger man även intervallet man tror regnmängderna ska komma att ligga mellan. Innan jag gick och la mig i fredags kväll räknade jag ihop deras siffror och konstaterade att de innebar att det skulle kunna komma mellan 15 och 90 mm hos oss under söndagsdygnet. (Utöver det skulle det regna både lördag och måndag.)

Och ja, jag har tittat på väderprognoser även för andra delar av södra Skåne. Inklusive Malmö.

Igårkväll satt jag och undrade lite över att SMHI inte hade gått ut med någon varning. DMI däremot hade gåt ut med nivån under varning, alltså ”risk”, både för Själlande och Bornholm. Vilket ju var ett tydligt tecken på att även Skåne borde beröras…

Igårkväll fick vi en hel del regn: 15 mm, varav omkirng 10 mm kom på en halvtimme-timme.

Men idag har vi inte fått så väldigt mycket. Bara 7-8 mm hittills, och när vi gick upp i morse hade det inte hunnit komma mätbara mängder. Söndagens regn har istället kommit huvudsakligen i västra Skåne. Värst drabbat verkar Malmö (85 mm) och Vellinge vara. Och Köpenhamn (100 mm). I Malmö är stadsbussarna inställda, liksom tågen mellan Svågertorp och Svedala samt ett antal vägsträckor, och många källare är översvämmade.

Det märkliga är att folk verkar tagna på sängen. För SMHI hade inte gått ut med någon varning (den kom först idag på morgonen). Och då verkar det som att ingen liksom noterat att det kunde bli mycket regn. Till och med Räddningstjänst Syd är tagna på sängen.

Jag har lite svårt att fatta det.

För mig är det en självklarhet att man behöver hålla koll på väderprognoser. Ha beredskap för vad som kan komma. Oavsett om det gäller stormar, skyfall eller snöoväder. Och att det inte gått ut någon vädervarning är ingen garanti för att vädret inte blir riktigt besvärligt. Vi har blivit insnöade eller haft svårt att ta oss hem på grund av igensnöade vägar även när SMHI inte tyckt det varit befogat med någon varning. Väder är oförutsägbart, även med modern teknik – hur illa något blir beror på små små detaljer. Som exakt vindriktning vid ett visst tillfälle och hur det samverkar med var himlen öppnar sig.

Och ja, jag är en vädernörd, visst är det så. Men på något vis tycker jag ändå att det bör ligga i var och ens intresse att hålla lite koll.

Men det är som att många liksom inte tror att vädret inte berör dem. Eller, att vädret bara handlar om att kunna åka till stranden eller om man behöver ha paraply med sig. Att de liksom skulle vara frikopplade och oberoende.

Och ja, jag uppfattar att den uppfattningen är mer utbredd bland folk i städerna. Det är folk i städerna som inte riktigt fattar hur det kan se ut på Söderslätt och Österlen när snöstormen drar fram.

Men när det gäller skyfall tror jag städer är mer utsatta? Hårdlagda ytor, tättbebyggt och så där. Ingenstans för vattnet att bli av, och fler system som kan paja.

Det borde ligga även i stadsbors intresse att hålla koll på väderprognoser. Visst, jag kan hålla med om att SMHI borde ha gått ut med en varning. Men för den som använder sig av infon på SMHI:s webbsida eller på annat sätt håller sig uppdaterad så kan det här inte gärna komma som en överraskning.

Sen är det en annan sak att det förstås inte hade hindrat regnet. Men det skadar knappast att vara beredd, om man säger så.

Vuxna människor berättar lustigheter de tror på på radio

Radion (P4) för en stund sedan. Söndag morgon. Pingstdag. Program om religioner och skapelseberättelser och gud. Representanter för båd judendom, kristendom och islam.

Jag fascineras. Fascineras över att höra dem upprepa mantrat om att skapelseberättelserna inte står i något motsatsförhållande till Big bang och evolution. Att de i huvudsak stämmer överens och att man bara ska se de religiösa berättelserna som förenklade beskrivningar…

… för att sedan i nästa andetag säga sånt som att ”Det som skiljer människan från djuren är att vi fått den fria viljan”. Jaha. När i evolutionen kom gud och stoppade in den i oss?

… och ”Människan, till skillnad från djuren, tar hand om de som är svaga.” Åhå?

På något vis får jag en känsla av att det är ganska få av präster och andra religiösa ledare som läst biologi på någon högre nivå. (Eller ens sett särskilt många dokumentärer i ämnet på TV.) På något vis känner jag att de nog inte riktigt har kunskapsnivån för att alls få uttala sig i ämnet på radio.

Och det finns något på samma gång både lustigt och belämmande i att sitta och höra vuxna mäniskor komma med ihopskarvade förklaringar till varför man inte bara ska förkasta dessa gamla sagor och berättelser. Förklaringar vi skulle fnissa åt om de kom från en femåringen och bli arga över om de kom från en femtonåring – om det hade gällt något annat än just religion.

Tanken om människans litenhet är ett av de allvarligaste hoten mot människan

Men det begriper ni väl att inte människan kan påverka klimatet!

Ovanstående är, återigen, inte exakt citat. Däremot är det det nerkondenserade budskapet från många när det kommer till diskussioner om klimatförändringar.

Grunden för detta påstående varierar. En del baserar det på religiös övertygelse – gud är så stor, människan så liten, och människan kan inte påverka guds skapelse, för det kan ingen (mer än möjligen gud) – guds skapelse är oföränderlig. (Vilket ju i sig är intressant att tro när man också tror på en skrift där det står om människorna att

Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Andra baserar det på andra saker. Min gissning är att det från vissa är en medveten strategi – ett argument man tror biter på folk som är osäkra i frågan. Och det kan nog mycket väl vara så. Jag tror det är ett argument som funkar synnerligen väl på människor som gärna vill hitta skäl att inte behöva bry sig. Det är ju förstås smidigare, på ett personligt plan, att kunna avfärda och inte behöva ställa om sitt liv.

Och en hel del människor tror säkert att det är så det är, alldeles oavsett vad bibeln eller andra debattörer säger. Att människan är för liten och inte kan påverka. Eller snarast, man ser hela världen som något statiskt, oföränderligt. Visst kan vi göra en massa saker – gräva upp grejer ur marken, odla mat och fixa lite teknisk utveckling – men i grunden ändras ingenting. Solen går upp och ner, årstider kommer och går, människor föds och dör, och Jordens oändliga källor till mat och prylar sinar aldrig.

Det är liksom helt enkelt svårt att tänka sig. Våra tidsperspektiv är så korta. Och tidigare i historien – det vi har att jämföra med – har människans påverkan trots allt varit ganska liten. Men då ska man komma ihåg flera saker:

  1. Vi är extremt många fler människor nu.
  2. Vi har utvecklat olika former av verktyg, vilket mångdubblar våra möjligheter och gör att vi numera kan åstadkomma mycket större fysiska förändringar.
  3. Vi har ökat vårt kunnande på andra sätt så att vi numera kan skapa en massa ämnen med väldigt specifika och långtgående effekter. Otroligt effektiva grejer. (Men deras effekt slutar inte i det ögonblick vi inte längre behöver dem eller de inte längre är kvar i våra ”händer”.)

Människor gör idag många saker som påverkar Jorden och de som lever på den på enormt genomgripande sätt:

  • Vi tillverkar och sprider kemiska ämnen som aldrig funnits tidigare och som levande organismer alltså inte har beredskap för att klara av. Det är ämnen som liknar hormoner och som därmed stör utvecklingen hos djur, växter och andra. Det är ämnen som gör att de (och vi) får svårt att få barn eller producera fröer. Äggskal som inte håller, spermier som inte fungerar. Det är ämnen som ger cancer. Det är ämnen som gör att vi och våra barn blir korkade eller att våra och andra djurs hjärnor och nervsystem inte fungerar som de ska. Och det är i många fall ämnen som är extremt långlivade – de bryts alltså inte ner utan kommer att påverka och förstöra för lång framtid. Och de sprids effektivt över hela världen – överallt där det finns levande organismer får de i sig dessa skadliga ämnen som människan skapat.
  • Vi är inne och ändrar aktivt i arvsmassan hos en massa organismer. Klipper och klistrar i arvsmassan, klipper ihop (delar av) gener från bakterier med gener från växter, för att åstadkomma växter som fungerar på det sätt som passar oss; det sätt som är mest ekonomiskt lönsamt för ett visst företag etc. Leker gud, skulle man kunna säga?
  • Vi gör stora, djupa hål i marken, plockar upp det vi vill ha och lämnar kvar resten som stora avskrädeshögar. Sedan när vi inte vill ha sakerna längre dumpar vi dem någonstans, eldar upp dem eller råkar glömma dem någonstans. Effekterna är bland annat höga halter av farliga metaller, både där metallerna brutits (vid gruvorna), där de använts (i marken vid gamla industrier) och där skiten slutligen dumpas när vi inte längre vill ha den (ofta i fattiga länder). Effekterna kommer att vara kvar länge även om vi slutar idag.
  • Vi släppte tidigare ut (av människan skapade) ozonnedbrytande ämnen, som åkte upp i atmosfären och bröt ner ozonet – och påverkade därmed inflödet av uv-strålning till Jorden drastiskt.
  • Vi har rest till månen, skickat raketer mycket längre iväg än så, kan ha människor levande i rymden under längre tid, samt har lämnat mängder av människorskapad utrustning kvar i rymden, både avsiktligt och oavsiktligt.
  • Vi producerar stora mängder radioaktivt material (skräp) som kommer att vara farligt för allt levande under mycket lång tid framöver.

Vi har alltså stor och genomgripande inverkan på Jorden, dess invånare och naturresurser på många olika områden. På vilket sätt skulle det vara ett dugg konstigt att vi påverkar klimatet?

För övrigt, så har många andra organismer haft enormt stor inverkan på förhållandena på Jorden. Det enklaste och tydligaste exemplet är väl cyanobakterierna, alltså små encelliga organismer, som för några miljarder år sedan minskade koldioxidhalten och ökade syrehalten i Jordens atmosfär. Inte lite grann, utan jättemycket (innan fanns typ inget syre i atmosfären). Utan denna enorma förändring hade liv som vi känner det idag aldrig kunnat utvecklas. Och denna förändring åstadkom de utan intelligens, utan verktyg och självklart utan avsikt. Och visst, det tog tid. Mycket längre tid än det tar för oss att ändra klimatet idag.

Men det vi gör idag är ju egentligen ”bara” att vi gräver upp och släpper ut ruttnade växt- och djurdelar som levt för länge sedan, och så eldar vi upp det. Och att förstöra går ju som bekant ofta mycket snabbare och lättare än att bygga upp.

Så hur menar egentligen de som säger att människan inte skulle kunna påverka klimatet?

Men det här att människor inte vill tro att vi kan påverka något ”på riktigt” är nog det värsta hotet mot vår egen överlevnad. Hade vi insett hur mycket skada vi kan orsaka oss själva och andra, och tagit konsekvensen av det, så hade vi förmodligen gått försiktigare fram. Men tyvär går alldeles för många omkring och tror att det sitter någon sorts högre makt nånstans som egentligen styr alltsammans och kommer att ordna upp alltsammans – och om det inte ordnar sig så är det i alla fall inte vårt fel.

Hur mycket man läst och vem man litar på

Nej, jag har inte själv läst alla forskningsrapporter som kommit inom klimatområdet. Självklart inte. Jag ser ingen poäng med att jag ska läsa allt, lika lite som jag ser en poäng med att göra forskningen själv. Jag inser att jag kan de allra flesta detaljområden det handlar om för dåligt för att ens kunna tolka forskningsresultaten rätt. Även om jag är naturvetare.

Det gör inte på något sätt att jag inte har rätt att uttala mig. Det betyder inte att jag inte läst tillräckligt. Jag har läst tillräckligt för att veta att läget är allvarligt.

Men jag har inte läst allt som finns att läsa. Jag har läst lagom mycket. Och jag litar på slutsatser och analyser från dem som är mer insatta och som jag har goda skäl att ha förtroende för i övrigt. Som till exempel SMHI och Naturvårdsverket. Och kollegor och vänner med kunskap inom området. (Det betyder förstås inte att jag blint tror på allting bara för att något kommer från SMHI eller Naturvårdsverket eller någon jag känner. Eller att jag alltid håller med och tycker de agerar rätt eller drar rätt slutsatser. Det är en sammanvägning. Men när alltsammans pekar i samma riktning så blir det förstås tungt vägande.)

Och det faktum att de allra flesta relevanta forskare är överens när det gäller människans påverkan på klimatet är också tungt vägande. Även om jag inte läst alla dessa forskningsrapporter och -artiklar. Det finns det andra som gjort. Artiklar och rapporter på den nivån granskas, och det görs av folk som också är kompetenta på området.

Och ja, självklart handlar det om vem man har förtroende för och litar på. Jag har generellt sett förtroende för och litar på myndigheter och forskare.

Prognoser är prognoser men ändå det vi måste arbeta utifrån

– Men alltså, Världsbankens rapport är ju bara en prognos, en beskrivning av hur det eventuellt kan bli. Ingen vet ju säkert hur det blir.

Absolut, självklart är det så. När det gäller framtiden finns det förstås bara sånt: beräkningar, kalkyler, prognoser, scenarion. Självklart är de osäkra. I många fall skiljer de sig ganska kraftigt åt. Det är ganska logiskt att det är så: det är många olika faktorer man ska räkna på (bara en sådan bit som att vi inte alls vet hur stora utsläppen kommer att vara påverkar ju rätt mycket). I många fall finns det återkopplingar, som gör att en faktor påverkar en annan, på väldigt komplicerade sätt. Och i många fall går det inte riktigt att veta hur naturen reagerar – det enda fullskaleexperiment som gjorts är ju just det pågående… Därför spretar alltså scenariona. Även de scenarion som kommer från samma forskare – för man laborerar med att öka och minska de olika parametrarna i sina beräkningar. Man kan möjligen tala om hur stor sannolikhet det är för det ena eller det andra.

Men trots detta, så kan man sammanfatta med att de allra flesta forskarna inom området är överens: stora förändringar i klimatet är att vänta. Det som skiljer sig åt är snarast prognoserna (och min gissning är att forskarna i huvudsak inte ser detta som något konstigt alls, alltså inte som ett argument för att de andra skulle ha fel).

Och hittills så har det tyvärr stämt, om man ser det som helhet. Eller, i stor utsträckning är det värstascenariona som stämt. Vilket ju knappast talar för att forskarna som helhet skulle ha fel.

Men ja, det ÄR bara prognoser. En sorts väldigt kvalificerade gissningar. (Vilket nog en del mer filosofiskt och vetenskapsinriktade skulle hävda gäller för ALL forskning :-)) Samtidigt så är prognoser allt vi kommer att få, fram tills dess att vi har facit. Och då är det ju redan försent att göra något. Det är nu åtgärderna behövs, och då måste vi utgå från prognoserna.

Framför allt behövs prognoserna för att få folk att förstå vad klimatförändringarna konkret kan innebära. För att visa att det här faktiskt är allvarliga saker.

Däremot gör det ingen större skillnad för åtgärderna vilken av prognoserna som stämmer. Det är samma åtgärder som behöver genomföras för att begränsa klimatpåverkan. Utsläppen av klimatpåverkande gaser behöver minskas så mycket som möjligt så fort som möjligt. (Däremot påverkar det förstås vilka klimatanpassningsåtgärder som behövs.)

Rasism är väl egentligen bara relevant inom den egna arten…?

Innan idag blev jag kallad hönsrasist – för att jag, trots att jag gärna vill köpa höns, och trots att det är svårt att få tag i höns, hade låtit bli att köpa höna när det fanns i affären, för att den var tysk.

Nej, det var säkert inte så allvarligt menat, det vet jag.

Men jag tycker ändå det är intressant. För ja, jag är en sådan där som väljer svenskt kött. För att jag generellt har större tilltro till den svenska djurhållningen. För att jag tycker det är bra att gynna den svenska produktionen. För att jag gillar närodlat, av diverse anledningar. För att jag vill dra ner på transporterna. Och så vidare.

Och nej, det är inte rasism. Det är inte hönornas nationalitet eller etnicitet jag bryr mig om. Strikt talat har jag inga problem med om hönorna skulle flytta hit ;-)

För övrigt blev jag kallad rasist för en hel del år sedan när jag arbetade med att motarbeta utbredningen av en invasiv främmande art. Vilket ju i sig är lite bisarrt, eftersom det var en hel art jag ville få bort ur landet; om något borde jag då kallas artist ;-)

För övrigt så händer det att jag köper utländskt kött också. Som vissa sorters salami och liknande. I vissa fall är det helt enkelt så att de utländska alternativen är godare, eller att det faktiskt inte alls finns något motsvarande svenskt över huvud taget. En av de viktigare upplevelserna när man är på semester är just smakupplevelserna: de där sakerna som är sådär jättegoda och som man förknippar med ett visst land eller med sommar och värme eller så. Men om man nu ska minska resandet och försöker semestra hemmavid en del, så missar man ju sånt som utländska korvar. Och då kan jag tycka att det är okej att istället köpa utländsk korv i Sverige. Det blir lite samma mat som om jag hade varit på semester utomlands, men sammantaget ändå mindre transporter (för jag är övertygad om att korvarna i en lastbil transporteras effektivare än jag som turist).

Vet dina ungar hur barn blir till?

Vår äldste var någonstans mellan två och ett halvt och tre år när han började fråga om hur bebisar blir till. Jag minns inte hur frågan formulerades. Men precis som med alla andra spännande och intressanta frågor man får från barn som håller på att upptäcka världen och vill förstå hur saker hänger samman gjorde vi vårt bästa att förklara på en nivå som skulle passa honom. Frågan är ju inte konstig, och svaret är inte mer komplicerat än väldigt många andra saker man som förälder behöver förklara för sina barn.

Under en period läste vi både ”Håkan Bråkan och bebismysteriet” och ”Så blev jag till” en hel massa gånger. Det ska väl tilläggas att detta var redan innan jag blev gravid med lillebror; när han sedan strax innan fyra års ålder fick reda på att han skulle få ett syskon väcktes intresset på nytt.

Som sagt var, han var nyfiken – men han tyckte inte förklaringen var konstig på något vis, utan som barn i den åldern tog han det bara till sig som en av många nya lärdomar.

Med lillebror minns jag inte lika noga när han började fråga. Men han är ju fyra nu, och jag vet att det är ganska länge sedan han frågade första gången. Vi har läst åtminstone ”Så blev jag till” någon gång för honom, och vi har definitivt förklarat, men det har nog inte varit en lika stor grej. Men ändå. Han har frågat, vi har förklarat.

Och jag har väl liksom antagit att ja, i vår moderna upplysta värld så svarar föräldrar när barnen frågar, och att barn frågar hör väl liksom till självklarheter.

Därför blev jag ärligt talat lite småchockad när jag såg delar av ett barnprogram häromsistens. ”Världens bästa fritids” eller nåt sånt. Dubbat; i original på norska. Barnen det handlade om var gissningsvis i 9-10-årsåldern. Ett av barnen var smått i upplösningstillstånd, letade jobb och boende. Anledningen? Jo, han hade sett en av de vuxna (Fröken? Bibliotekarien?) naken, och nu trodde han att han skulle bli pappa (ja, av den anledningen).

Men det var inte bara den pojken som inte hade koll. De andra barnen visste inte heller hur barn blir till och blev chockade när de fick förklarat.

Jag trodde inte det var möjligt. Idag? I ett av våra grannländer? Och ja, visst, det var ju inte en dokumentär – men det var ju menat att ändå vara en hyfsat realistisk serie, även om det beskrivs som en humorserie? Det är liksom sånt jag förknippar med böcker om det viktorianska England, typ. Och ändå… får jag ju liksom anta att det är något man klämt in för att skruva till och få en bra historia. Inte kan det väl vara så att tioåringar inte vet?

Men nu har Coop klämt upp annonspelare på stan. Bilder på frågvisa barn i yngre skolår. På en av dem står ungefär

Var kommer bebisar ifrån?

Vad får vi för mat?

Så… hur är det egentligen? Vet inte skolbarn hur barn blir till? Och om de inte vet, vad beror det på?

Vet dina barn?

Women at work: Hornbachs vansinniga idé om hur man talar till kvinnor

För den som inte märkt det: jag renoverar.

Må vara att jag ibland är fegare än min man (när det kommer till att köra cirkelsågen) och att jag ibland inte orkar bära lika tunga saker som honom. Men vi renoverar tillsammans. Periodvis är det jag som varit mest drivande. Och då menar jag inte i form av att välja färger, eller att peka och säga var skåpet ska stå. När vi höll på med ovanvåningen var det långeliga tider så att det var jag som gick upp på kvällarna och byggde – satte panel i taket och så vidare – och det var jag som byggde alla mellanväggarna. Detta medan han tog marktjänst med att diska och natta barn. (Vi var båda två nöjda med fördelningen.)

Nu när vi tar upp golvet i matrummet hjälps vi åt, precis som vi brukar försöka göra i den mån vi har möjlighet. Båda tycker det är kul, ingen vill missa möjligheten att göra det roliga. Det är dammigt och skitigt – och kul.

Nu läser jag hos jämställdsexperten att Hornbach har kommit med en broschyr, riktad till kvinnor:

Denna broschyr tillägnas kvinnor som inte automatiskt tänker på manikyr när de hör ordet ”fil”. Som inte målar naglarna – utan väggarna. Och som inte använder silikon för att utöka sitt eget omfång, utan för att renovera badrummet.

Broschyren innehåller rubrikerna

  • Visa dina känslor
  • Kvinnor hör hemma i köket
  • Upp med tapeten
  • Belysningsavdelning
  • Storleken spelar roll
  • Evig lycka

Under ”Upp med tapeten” får vi se en kvinna i 80-talsgympingmundering (aprikosa knälånga tajts med trosa ovanpå, top, gympaskor och benvärmare) smeta på tapetklister på en tapetvåd i en mycket märklig pose. Denna stora bild är en av fyra illustrationer av det ”workoutpass” tapetuppsättandet beskrivs som:

1. Mjuka upp tapeterna med tapetborttagningsmedel och sätt igång! Ta tag i de gamla tapeterna med händerna, dra dynamiskt uppåt och andas ut. Andas in och dra kraftigt uppåt igen. Ja, fortsätt så, det ser bra ut!

2. Fördela klistret på de tillskurna tapetvåderna – och fram! Och tillbaka! Och fram! Och tillbaka igen! Obs! Avsluta övningen senast inom tio minuter, annars kan du inte göra så mycket mer med klistret. Inte med dina armar heller, för den delen.

3. Här tränar du axlar och ben i en enda övning. Placera den vikta tapeten med sträckta armar och för långsamt nedåt. Gå ner i knäna här – stanna först när låren skakar.

4. Till denna övning behöver du tapetborsten. Viktigt! Tryck hårt med borsten över tapeten från mitten och utåt sidorna. Efter att du strukit ut tapetvåden 10-15 gånger skakar du kort på armarna. Klar? Stå inte och lata dig nu, utan börja om igen med övning 1.

Ja, jag fattar att det är skämtsamt menat. Grejen är att det inte är kul. Om de menar allvar med att rikta sig till kvinnor enligt den inledande beskrvningen (angående fil, målning och silikon), så skulle de förstås inte utforma kampanjen på det här sättet.

Frågan är vad i hela fridens namn de tror att de ska uppnå med en kampanj av detta slag? Den enda effekten jag kan se är att kvinnor väljer att handla någon annanstans. Jag kommer i alla fall att tänka mig för både en och två gånger innan jag handlar på Hornbach igen.

Jag har för övrigt ett linne, inköpt på Hornbach för ett antal år sedan, med just den där ”Women at work”-loggan. Ett mycket praktiskt jobbelinne. Men om det är sånt här det ska associeras med vill jag förstås inte använda det.

Och man kan ju tyck att Hornbach borde haft chansen att inse hur korkat det här är, med tanke på allt det hallå som varit kring EU:s reklamfilm ”Science – it’s a girl thing”.

Men icke då. Den 29 juni skrev nämligen Hornbach på sin facebooksida:

Just nu planerar vi något stort för alla kvinnliga hemmafixare! Riktigt kul ska det bli! Ni får veta mer om några dagar…