Jag står och tittar på oxelplantorna i häcken.
Vi köpte de där oxelplantorna som en tiopack häckplantor till nedsatt pris i slutet av säsongen för en del år sedan. Planterade dem i några av luckorna i syrenhäcken bredvid infarten på västra sidan, där det är bra med lite skydd, inte minst för att minska igensnöandet under snöstormar. Och de tog sig bra – jag tror det är nio av plantorna som lever.
En av plantorna har stuckit iväg bättre än de andra. Har blommat med någon enstaka klase (säger man så på oxel?) både ifjol och i år, och är på god väg att kunna bli ett träd.
Det är nu det är dags att bestämma sig: kapa den till lämplig häckhöjd, eller låta den växa till ett träd?
Oxlar är vackra träd, populära i alléer häromkring. Både blommor och bär gör nog nytta för fåglar och insekter. Ett träd får nog med blommor och bär än en häckplanta som hela tiden beskärs. Men träd tar mer plats. Och det var häck vi satsade på. Fast ganska mycket på slump.
Det är hög tid att bestämma sig.
Det är ingen viktig fråga. Båda svaren är helt acceptabla. Det är bara att bestämma sig för det ena eller det andra.
Och hade du funnits här så hade jag kanske knappt lagt fram argumenten för eller emot. Jag hade frågat dig, och vi hade tittat på varandra, och vi hade kommit fram till något. Men beslutet hade varit gemensamt, och vi hade varit överens eftersom vi hade tagit det tillsammans och det liksom egentligen nästan kvittar.
Och det beslutet hade blivit en del av kittet mellan oss: alla de där små besluten man tar tillsammans och som bygger det gemensamma överenskomna livet.
Det är nu det är som vackrast.