Category Archives: Trädgård

Priset på rädisorna

I affären kostar rädisorna 5 kr bunten.

Jag vet att det är ett av veckans erbjudanden, alltså på något vis att betrakta som ett lockpris. Fast en annan vecka kostar de väl då kanske 10 kronor istället.

Rädisor är extremt lättodlade och snabbväxande.

Tänk dig att det är du som odlar rädisorna. Även om de är lättodlade, så måste du ju trots allt förbereda jorden, så, vattna, rensa och hålla koll under de där veckorna de växer. Och sedan skörda och tvätta och bunta ihop dem. Ja, och ska de säljas i en affär så måste de ju transporteras och så där.

Om du tänker att det är du som odlat rädisor och ska sälja dem, och du ska tänka att du ska gå runt vad gäller arbetstid och utsäde och gödning och vatten, hur mycket tänker du att du bör ta betalt för rädisorna?

Tänk sedan på att affären som säljer rädisorna åt dig också ska ha betalt. Och att det kan finnas mer mellanhänder.

Och tänk sedan återigen på att rädisor är förbannat lättodlat och snabbväxande jämfört med det mesta annat i matväg. Och om det behövs, gå igenom samma tankeprocedur för låt säga kyckling och bröd.

Och sluta sedan klaga på att maten är dyr.

Onsdagskväll i april

Stoppar fröer – två sorters spetskål, en sorts röd grönkål, två sorters squash och en sorts chili – i nya Rootmastern.

I soffan sitter svägerskan och läser en bok.

I köket kokar sjuåringen ägg.

Älsklingen sitter i fåtöljen.

I högtalarna hörs Allan Edwall.

Helgverke

Idag har vi sått gräs i den där ”rännan” vi grävde i igår. Och gröngödslingsblandningen honungsfacelia-blodklöver-bovete – mest för att det kan vara bra med lite blommor i också, för insekterna och för att det är vackert, och klövern kanske kan bilda lite matta. Och så lite blåklint och kornvallmo – för att det är vackert och behöver finnas, typ.

Och så har vi lagt ut markväv på ett nytt parti bredvid. Satt dit pallkragar. Fyllt den första med tre säckar jord och satt dit älsklingens drivbänk, och så har vi sått franska rädisor, karottmorötter, majrovor, brytsockerärt (Tom Thumb), samt japansk sodaört (som vår kompis i Uley skickat).

Det känns i kroppen att vi jobbat den här helgen. Vi. Båda. Tillsammans.

Bra dagar

Igår jobbade jag hemifrån, och älsklingen passade på att låna mitt månadskort och tog tåget in till Malmö, hälsade på på sitt jobb, åt lunch med kompisar, fikade med en annan kompis, handlade te och gick på Myrorna. Nästan som en riktigt människa ;-)

Idag har vi varit ute och grävt, typ. För två år sedan placerade vi fem odlingslådor ovanpå markväv bortanför äppleträden. Nu tyckte vi det var dags att flytta på dem (av diverse skäl). Så vi har rensat ogräs i lådorna, skyfflat jord ur lådorna, flyttat markväv, rensat kirskål i mängder under lådorna och väven (till good enough-nivå), hällt på jorden från lådorna och jämnat till. Där ska det sås gräs.

Älsklingen har varit med och gjort och jobbat ett ganska bra tag. Och min bror kom ockås ut från stan och var med och jobbade.

Och älsklingen äter. Riktig mat om än i små mängder.

Alm och buxbom och älskling

När jag klipper häckar i trädgården vandrar tankarna.

På almhäckarna är det varje år en hel del döda kvistar och grenar. Ja vet ju inte vad det är som gör att en del grenar självdör ända in till stammen. Men almsjuka är förstås en av de möjliga varianter jag funderar på. Och ännu mer när det gäller de almplantor som dör mer ”totalt”, bit för bit.

Är det almsjuka så är det ju en kamp som är omöjlig att vinna.

Men det är liksom i så fall på längre sikt. Jag har hittat döda pinnar på almar sedan vi flyttade hit. Kanske har det ökat på en aning, men än så länge går det i så fall ganska sakta. Och även om alla almar på tomten tids nog dör, så är det liksom inget jag kan göra något åt nu. Det får jag hantera den dagen det händer.

Och jag kommer att tänka på buxbomen. Jag har inte hunnit klippa på buxbomen ännu i år (svärmor har). Men i maj ifjol stod jag och klippte de buxbomshäckdelar som mådde sämst. Och jag funderade över risken att det skulle vara buxbomssjuka. För den risken finns ju trots allt. Och stryker buxbomen med så få vi liksom en helt annan tomt. Jag minns den lätt rökiga känslan i munnen när jag tänkte tanken, kände känslan, att det kunde vara buxbomssjukan. Den där rökiga smaken och känslan jag får när jag får riktig ångest.

Men än så länge så lever både buxbom och alm, även om de dör av lite i taget – en gren eller två eller tre.

Och så är det med älsklingen också <3

Sammanfattning av påsken

Ja, jag vet. Jag ligger efter. Har inte hunnit. Eller orkat. Eller prioriterat. Jag ska försöka skriva ikapp och sammanfatta.

Påsk.

Barnen åkte till mormor och morfar på skärtorsdagskvällen.

På långfredagen planterade jag om tomatplantorna och började klippa lite av häcken/läplanteringen på baksdian ut mot åkern. Tomatplantorna har sedan fått stå på de nya konsollerna i orangeriet dagtid. Natten till måndag lämnade jag kvar en av plåtarna med tomater (Sibirjak och Alaskan Fancy) ute över natten. Natten till tisdag fick alla tomaterna stå kvar ute, för då skulle det vara varmt. Fast på bilen blev det frost. Men tomaterna mådde bra ändå.

På lördagen var det soligt och stilla och fint ute – finaste dagen på hela påskhelgen. Men jag hann bara vara ute någon timme och klippa häck; sedan var det dags att köra till mina föräldrar för att äta ägg, sill, lax, tårta, och lamm… och sedan på kvällen köra hem igen och ta med barnen.

På söndagen klippte jag mer.  Samt blev förkyld. Eller om det ”bara” är pollenallergi.

På natten till måndagen hade älsklingen det eländigt. På sistone har han inte kunnat äta mycket alls – dels har magen varit ”sur” (bokstavligt, typ) och inte velat ha mat, dels har han haft förstoppningsproblem. Så jag har försökt att se till att han fått i sig näring i form av risifrutti, glass och annat, och så då sjukvårdens energiproteindrycker. Inte så att det räckt egentligen, men bättre än inget. Men natten till söndagen växte paniken över förstoppningen som varat nästan en vecka, och framåt morgonen fick jag skjutsa in honom till akuten. Där bestämde de sig för att köra en CT för att kolla så att inte tarmen vuxit igen av tumörerna. Kontrastvätskan hade laxerande effekt och satte fart på magen. CT:n visade att inget vuxit igen, och kontrastvätskan gav rinnande mage i typ ett dygn.

På måndagen gjorde jag i alla fall en massa nytta, med disk och klädlagning och häckklippning och annat. Samt var förkyld. Och sedan hämtade jag hem älsklingen som var ganska allmänt medtagen.

Ja, och sedan har det varit arbetsdagar. Jag har varit snorig och ögonrinnig och hängig. Älsklingen har varit långt mycket mer eländeshängig: Ingen ork, ingen kraft, vare sig fysiskt eller mentalt. Så där så man börjar tro att nä, men nu är vi på det sluttande planet, nu går det bara neråt för alltid.

… och så plötsligt reser han sig igen. Plötsligt dyker det upp både ork och inspiration. Idag har han både gett sig på att fixa med tekniska prylar och att laga Chicken Korma med sjuåringen. Och cyklat!

Än är han inte uträknad <3

Helgpyssel i orangeriet

I helgen har jag grejat en del i orangeriet.

Jag har målat stallfönstret ut- och invändigt nästan ett helt varv.

Och så har jag slutligen satt upp den där brädan som behövdes för mina fällbara konsoler. (Vi passade på att köpa några lister och socklar till hallen också när vi ändå var på byggmarknaden.) Egentligen skulle vi köpa två sådana klädselbrädor – en att sätta i uppkant, för uppsättning av lampor, och en i nerkant för konsolerna. Men av någon obegriplig anledning så fanns de flesta dimensionerna av klädselbrädor numera bara att köpa som grundmålade. Och dels vill jag inte ha saker som är grundmålade med fel färgtyp, dels vill jag helst ha detta trärent, så att det matchar takbjälkarna. Så vi köpte en klädselbräda så att jag kunde få upp mina konsoler, och då fick det duga med en 145 mm bred, även om vi helst vill haft bredare.

Brädan fäste vi sedan i takbjälkarna med gaffelankare, och sedan satte jag dit de fällbara konsolerna. Det innebär att jag nu under den period på våren när världen svämmar över av tomatplantor och gurkplantor och sånt där kan fälla ut konsolerna, lägga dit ett par brädor och sätta dit plåtar med tomatkrukor uppe under taket. (På sikt kan det vara så att det ska bli trådhyllor att sätta på konsolerna – men en sak i taget!)

Jag har klippt citrusträden som mest ser allmänt döende ut, och jag har lyft ut den östgötska rosen som står i kruka och därför fått flytta in i orangeriet över vintern.

Och så har jag kalkputsat större delen av väggen bredvid murstocken ett första varv. (Murstocken är ett senare kapitel.)

Pilen – både levande och död

När vi flyttade hit 2002 stod det en hamlad pil i hörnet ut mot vägen. Allra precis i början rådde en viss osäkerhet – kanske kanske fanns det liv i den.

Snarast var det nog så att den hade varit levande fram till ganska nyligen, men någon hade varit överambitiös i hamlandet av den, använt en stor motorsåg eller liknande för långt in. För stora öppna sårytor.

Oavsett hur det hade gått till var trädet i alla fall dött, men ganska nydött.

Vi har låtit pilen stå kvar. Den har trots allt varit vacker, först med barken sittande kvar, sedan med den rena träytan. Vi planterade en kaprifol i en av de gropar som bildades upptill – och den har blommat fint varje år. Vi har två gånger planterat klätterhortensia nedanför pilen, i förhoppningen att få en klättrande hortensia uppför pilen – men klätterhortensia trivdes inte där. Vi har de senaste åren haft en fågelholk fastsatt på pilen, och ifjol borrade jag några hål i stammen för att ge bon åt bin.

Men för någon månad sedan var det dags att inse att nu var det slut. Sjuåringen och en kompis var ute och fick för sig att de skulle klättra på/i pilen. Och efter en stund lutade den mycket kraftigt. Så jag sa åt barnen att låta bli den och hålla sig därifrån.

I helgen har pappa fällt pilen. Nu ligger den där, fortfarande huvudsakligen med en fin blank yta, men med träfibrerna i olika nivåer av nedbrytning.

Tanken är att den ska få ligga kvar där i hörnet. Kanske kapar vi av den i mindre bitar. Men död ved är uppskattat av många insekter och andra – och är en bristvara i dagens samhälle. Den döda pilen kan gärna få ligga där och vara både död och levande.

Men jag saknar konturerna av pilen i hörnet. Det tål att funderas över vad man gör åt det.

IMG_3343

Uthusstädning

Idag har solen skinit stora delar av dagen. Och mina föräldrar har varit här. Och kombinationen därav har gjort det möjligt att städa uthuset.

Eller, städa är väl ett för avancerat ord i sammanhanget. Men hela hösten och vintern har uthuset varit så belamrat med saker som stått på fel platser och huller om buller och överallt, så man har knappt kunnat komma fram därinne och än mindre kunnat hitta det man letat efter och absolut inte kunnat ta sig in och försöka hitta de saker man skulle vilja flytta in i orangeriet… Och eftersom kaoset varit så stort så har det krävts att man flyttar ut typ allt (eller allt löst på golvet stående) på innergården för att kunna bringa ordning i det, och för det krävs det att det är varmt nog för att man ska palla ett antal timmar utomhus och i ett uthus med ungefär samma temperatur som utomhuset. Och dessutom behvs det fler personer som kan vara involverade – både för tankeverksamheten (Var ska vi göra av den här? Ska vi slänga den här?) och för att man ska fortsätta orka efter ett tag eftersom det ju är skittrist. Och när man i vanliga fall är ensam fungerande vuxen – den som måste stå för både matlagning och motiverande av barn och man inte har någon som kan motivera en själv – ja, då blir det inte av.

Men idag har det hänt. Idag har vi plockat ut saker ur uthuset, plockat i ordning, slängt saker, flyttat saker till orangeriet, och så vidare.

Det är inte perfekt. Det är inte färdigt. Men det är inte längre kaos, utan på en nivå när man kan handskas med det.

Framsteg är kanske inte rätt ord. Men kanske mer att komma upp till en nollpunkt som gör något alls möjligt.

I förtvivlad väntan på en vår som aldrig verkar komma

6 mars. Ytterligare en dag i en oändlig rad av jämngrå himmel och råkallt. Fast idag regnade det. Ett kallt ihållande regn som på eftermiddagen övergick i snöblandat.

Världen är grå, kall och blöt. Det känns som att den ska förbli så för evigt. Och jag är i desperat behov av att känna liv och vår. Sol som värmer och ger hopp och kraft.

Jag har sått tomatfröer idag. Jag hade verkligen inte den minsta lust eller inspiration – sånt fattas mig helt och hållet för tillfället (det är nästan omöjligt att ens sätta sig ner och börja skriva en text…), men jag insåg att det måste göras nu. För att jag hoppas att de sprittande groende fröplantorna om några veckor kanske ska lyfta mig en gnutta. Och för att hemodlade tomater till sommaren hör till den yttersta formen av livskvalitet, och jag vill att det ska finnas sådana.

Men som sagt var, inspirationen uteblir. Jag har inga inspirerande bollplank att diskutera med. Jag känner mig ensam. Att bolla med tolvåringen är inte samma sak…

Vi konstaterade att av våra pluggboxar – två som tillhör oss vuxna och en som tillhör tolvåringen – gick det att få ihop ungefär en fungerande; de börjar bli väldigt trasiga, helt enkelt. Så den vi fick ihop fick bli till tomatfröerna. Tolvåringens engagemang var ändå inte översig stort för frösådder. Och så plockad vi fram sjuåringens alldeles egna nya röda pluggbox som han fick när han fyllde år i somras (?) och petade ner chili-, paprika- och gurkfröer i den.

Fast båda barnen verkar för tillfället vara mycket mer intresserade av att odla saker i sina olika skärmspel än i verkligheten. De verkar ha vuxit fast i skärmarna.