Category Archives: Trädgård

Vårbrist och förkylning

Det är den 17 februari, och det är liksom fortfarande vinter. Ingen snö, men ett antal dagar på raken nu som det varit kallt och ruggigt, rentav ett antal minusgrader.

Jag längtar efter vårtemperaturer och ljus. Väder, temperaturer och dagslängd som gör att man kan och vill vara ute. Som det är nu är det för mörkt när man kommit hem från jobbet, och även på helgen är det för ruggigt till och med för att vilja vara ute och fixa i orangeriet. Och det stör mig, för jag vill komma vidare. Men kylan kryper liksom in i kroppen och gör en handlingsförlamad, och när man då egentligen behöver springa ut och in i de båda uthusen för att fixa, samt huvudsakligen stå stilla stor del av tiden… nä. Inte kul. Jag vill ha vår nu! Och ja, jag vet att det är precis lika ljust (eller oljust) som det brukar vara så här års :P Däremot är våren nog faktiskt segare än den brukar.

Och jag vet, det finns massvis med andra saker som borde göras, som jag kunde passa på att göra i väntan pǻ vårvärme och vårljus. Men det är TRÅKIGA grejer!

Fast nu ligger jag nerbäddad i soffan med en rejäl förkylning som jag verkligen hoppas ska hinna gå över till helgen. Och älsklingen är skruttig med ont i magen, men jag tror ändå att det är jag som är ynkligast nu och jag orkar inte ens motivera honom. Och det behöver packas och annat…

Fuktig kyla och småplock i orangeriet

Det har varit plusgrader i några dagar nu. Snön har smält bort, utom i drivor och skottningshögar. Världen är insvept i dimma och allting utomhus dryper av fukt.

Jag vabbar. Ungen ifråga är inte väldigt sjuk, men han hade feber igår och ska alltså vara hemma idag.

Och jag passar på att börja plocka med grejer i orangeriet. Det gamla träsideboardet vi en gång i tiden hade i matrummet och som sedan valsat runt på en massa stället – senast under flera år ute på den renoverade glasverandan – har åkt ut i orangeriet och ska få agera planteringsbord. Nu har jag oljat in det med kallpressad rapsolja som blivit stående för länge och inte längre dög till matlagning. Jag flyttar spadar och sekatörer och snören och handskar och träpinnar och odlingstråg och annat till nya platser.

Fast det är rörigt i det vanliga uthuset som jag hämtar sakerna från. Rörigt på nivån att man inte alls kommer fram.

Och det är fuktigt och råkallt både utomhus och i uthusen. Föga trevligt att vara ute i.

Och fastän jag egentligen inte alls längtar efter våren mer konkret, inte ens känner odlingslängta, så längtar jag efter något vårlikare och mindre kallfuktigt, så att jag ska känna inspiration och inte frysa fast och få ont i kroppen för att jag försöker få ordning. Egentligen räcker det kanske med sol istället för fukt?

Uppdatering orangeriet

De sista dagarna av julledigheten ägnade jag i alla fall lite tid åt att börja tänka till och planera och organisera i orangeriet.

Jag plockade i ordning, samlade ihop skräp, flyttade om… Tömde det lilla kafébordet på allt möjligt bös som samlats där (verktyg, skruvar, sågspån, färg, och så vidare), hämtade in alla de fyra tillhörande stolarna och ställde dem hyfsat i ordning framför gjutjärnsfönstret. Flyttade in de vinterinflyttade växterna (citron, apelsin, oliv, rosmarin och lite annat) till samma inre del av huset. Sopade lite. Diskuterade praktiska inredningslösningar med älsklingen. Och på trettondagen åkte vi om Ikea och Jula och köpte lite grejer, bland annat:

SPRUTT från Ikea

SPRUTT från Ikea (det var dessutom rea på den).

HINDÖ utomhusskåp

HINDÖ utomhusskåp

och även HINDÖ hylla, som vi ska sätta ovanpå skåpet.

På Jula köpte vi fällbara konsoler:

Fällbara konsoler

Fällbara konsoler från Jula

Tanken är att med hjälp av gaffeljärn sätta fast en bräda i takbjälkarna ända inne vid den lägre väggen, och på denna bräda fästa fällbara konsoler. Under våren kan man fälla upp dem och sätta på någon typ av hyllplan, och så kan man ha fröplantor/plantuppdrivning där.

Och så letade jag lite efter begagnade kaminer. Det är ju ett gammalt byk- (och höns-)hus, så det finns skorsten, och vi har pratat om att det kunde vara bra att ha en kamin så att man kan värma upp en aning när det är smällkallt om man har växter som vinterförvaras. Och så hittade jag en kamin till salu, inte alls långt borta. En Morsö, fast en annan modell än den vi har inne. Men det var någon som hade ringt före mig, så jag fick besked att om det inte blev något med den kunden så var jag näst i tur.

Och på söndagen fick jag besked på att den första inte hade hört av sig igen. Så på måndag kväll, efter all bedrövelse, åkte vi och köpte hem en begagnad Morsö Standard 2B. Och på tisdag morgon bar vi in den i orangeriet. Herrejävlar vad tung den är! Men den är fin också :-)

kamin

D e n ä r p å p l a t s !

Gårdspump på plats!

Sedan vi flyttade hit har vi tänkt göra något åt den trasiga rickepumpen – eller gårdspump ska det visst heta. Det känns bra att kunna ta vatten där att vattna med, och det känns bra att ha eget vatten vid en eventuell krissituation om det kommunala vattensystemet brakar ihop. I alla fall i teorin.

I maj ifjol plockade vi slutligen upp den gamla pumpen för att undersöka vad som behövde åtgärdas – och konstaterade att den var så kass att det inte var lönt att renovera. Så vi bestämde oss för att köpa en ny. Men när vi gjorde slag i saken i augusti, så visade det sig att pumparna var slut, så vi fick beställa. Jag tror det var oktober innan vi fick hem vår pump. Och då visade det sig att den nya pumpen hade en annan bottendiameter på den ovanjordiska delen än den gamla. Alltså gick det inte att återanvända det gamla brunnslocket, utan vi behövde skaffa ett nytt.

Vi bestämde oss för att avvakta till våren.

När vi tog upp tråden i våras visade det sig lättare sagt än gjort att få fatt i ett brunnslock med hål i mitten – det var svårt nog att få fatt i brunnslock alls, typ. Efter många många turer lyckades min pappa få beställa ett brunnslock efter våra behov. Och efter ännu många fler turer lyckades locket faktiskt bli tillverkat. Och för några veckor sedan fick vi det hemlevererat.

Sedan försvann en massa tid i en omgång med extra mycket biverkningar av cellgifterna.

Men nu, idag, den här helgen… Nu är svärföräldrarna här. Och att slutligen få klart det här låg högt på prioritetslistan.

Så i morse påbörjades projektet montera pump med tittande och diskuterande samt en inköps- och diskussion med kunnigare till Skurup.

Därefter har arbetet sett ut ungefär så här:

Svärfar har borrat fem hål genom betonglocket  (runt det större hålet) för montering av pumpen. Ett hål i taget, med paus emellan – att borra genom betong är krävande för både borrmaskin och människa.

Betonglocket lyftes sedan upp så att det på ena sidan stöttades av de åtta lastpallar vi häromsistens fick av min kollega och på andra sidan av den ställning som satt runt pumpen när den levererades. Två av oss höll locket och pumpen på plats medan en tredje skruvade fast pumpen i plattan/locket. Sedan skruvades pinnen i mitten (så heter det säkert inte) loss.

Hela härket tippades till liggande ställning uppe på traven med lastpallar, stöttades upp av diverse träbitar och hölls sedan kvar på plats av mig och svärmor i en hel evighet medan det grejades med att skruva fast själva den underjordiska pumpdelen underifrån/från sidan, mättes slanglängder, skruvades fast slang och tätades och grejades och det ena med det andra.

Det var tungt och tråkigt att stå och hålla alltsammans länge. Så där så att man verkligen längtar efter att det ska bli klart och överstökat. Samtidigt som man bävar för nästa moment: att lyckas få hela det jävla härket – den bångstyriga slangen med sin sil och tyngd och vad det nu är nertill. pumpdelen, betongplattan och den ovanjordiska pumpdelen – tungt, otympligt och jävligt, på plats. Utan att ta sönder någon av oss, någon del av pumpen eller något annat.

Tungt. TUNGT. Bångstyrigt. Trassligt och svårmanövrerat. Svårbeskrivet.

MEN VI FICK DEN PÅ PLATS. Utan skador (annat än en stött kant på betonglocket).

Och det kommer vatten när man pumpar. Faktiskt.

Fast vattnet som kommer upp är smutsigt. Och det fanns bara tjugo centimeter vatten i brunnen. Och slangen kapade vi längre än det totala djupet, eftersom slangen var så böjd av att ha varit ihoprullad länge – om vi inte hade kapat den för lång hade den inte nått ner till vattnet. Men det innebär att den med tiden lär bli för lång när den rätar ut sig. Och då lär den väl gegga igen, eller nåt…?

Med tanke på allt detta har jag faktiskt svårt att känna mig nöjde med att den är på plats. Jag befarar att det här liksom fortfarande inte riktigt går att bocka av på att göra-listan utan att vi förr eller senare blir tvungna att plocka upp hela skiten igen.

Knölen och kontinuiteten

Plockar upp potatis. Den är nedvissnad av torka och annat och borde nog plockats upp för länge sedan, men eftersom potatislandet varit fullt av självsådda ringblommor, honungsfacelior, vallmo, gurkört och andra blommor, som jag uppskattat för skönheten och insekterna av andra skäl, så har jag inte nänts gräva upp potatisen. Fast nu måste den upp, tycker jag.

Vi brukar normalt sett äta en hel del av potatisen under sommaren. Vi har gjort det i mindre utsräckning än vanligt i år. Saker har varit lite röriga. Det har varit många besökare, och då kör man gärna på säkrare kort än att gå och gräva i trädgårdslandet och få upp små potatisar. Men på det hela taget känns det lite märkligt att ha massor av potatis kvar i landet i slutet av augusti – så brukar det inte vara.

Det är en klen skörd i år i vilket fall. Potatisarna är få och små. Vilket väl inte är så konstigt med tanke på att det var uselt utsäde.

Det där får mig att fundera över förutsättningarna för odlande. Kontinuitet. För att odla potatis är vi i grunden beroende av att lagra utsäde, i tillräckligt mängd och kvalitet, från år till år. Annars blir det inget. Om skörden slår helt fel. Om all potatisen ruttnar bort. Eller om vi på grund av sjukdom eller andra omständigheter inte riktigt hinner och orkar med odling, skörd eller lagring ett enda år.

Det är en skör tråd.

Visst, nu är det ju inte så i praktiken. Vi lever i ett sammanhang där det går att köpa sättpotatis om vi inte har egna sättor. Fast alla sorterna vi odlar kan vi inte få tag i den vägen. En del av dem hänger på sköra odlingstrådar och finns kvar tack vare enstaka entusiaster.

Marken är torr och hård. Trots att det regnat lite på sistone har fukten inte trängt särskilt långt ner. Och i den ostörda jorden bland potatis och blomster har vindorna frodats. Det är kraftiga vinderötter med många snurror – och många rötter – jag hittar när jag plockar upp potatisen. Jag plockar det jag hittar i det jordskikt jag gräver i, men inte mer. Här kommer att vara massor med vindor nästa säsong…

Ogräs och hängande tomater

Nej, inte heller den här sommaren är trädgården välskött. I trädgårdslandet tar ogräset över och vi glömmer bort att skörda ärtor och annat. Tomaterna i sina krukor förblir ovattnade alltför många dagar och torkar ihop samt skulle verkligen behöva bindas upp.

Det vore lätt att skylla på cancern och den allmänna förvirring den gett tillvaron. Och ja, kanske är det en del av förklaringen. Men förmodligen är det mer en fråga om prioritering.

Om man hela tiden ska springa och sköta tomater och trädgårdsland och så vidare så att det är tipptopp så kommer det aldrig bli tid att få något annat klart. Som till exempel att fixa ett orangeri, så att tomaterna kan få stå bättre.

Ska det bli bättre måste man helt enkelt stå ut med att vissa saker är sämre ett tag.

Blåregn på nya vägar

Vid den lilla murstumpen mellan uthuset och orangeriet växer två blåregnsplantor. De tar sig uppför väggen med stöd av varsin vajer som sitter fästad upptill och nertill.

Blåregnsplantorna växer och växer. De är inte nöjda med den lilla murstump de fått till sitt förfogande här i livet, utan skickar utlöpare längs med marken och slå rot, och skickar andra långa utlöpare eller lianer som snor in sig i allt de kan hitta: hängrännor, stockrosor, cyklar och annat.

Jag konstaterade att det fanns vajer kvar från att vi satte upp stöd för blåregnen när de skulle ta sig uppför muren. Och jag konstaterade att det ju numera finns ett takutsprång av trä längs med hela orangeriet. Så ikväll har jag satt små öglor/krokar i takutsprånget och satt upp vajer i takfoten längs orangeriets gårdssida och lindat dit några av de längsta ”lianerna” från blåregnen (samt klippt bort en massa andra från dem).

Därefter har vi lyft bort arbetsbänken av gamla golvbrädor från matrummet, denna arbetsbänk som stått där i typ ett år och varit i vägen för de stackars stockrosorna. Pch under bänken frodades blåregnsutlöparna; dem vet jag ännu inte riktigt vad vi ska göra med.

Men jag tror att det har potential att bli vackert, med blåregn hängandes ner under takfoten och så stockrosorna som möter upp nerifrån, alltsammans mot vit putsvägg.

Lukter

Jag funderar över lukter, när jag traskar omkring ute på tomten och fixar med olika saker – inte företrädesvis trädgårdsgrejer utan snarast huspyssel.

Lukten av flädern. Inte blommorna, som nu är överblommad sedan länge, utan bladen och busken i sig. (Nej, lukten påminner inte ett dugg om blommorna.)

Lukten av kirskålen.

Lukten av almhäcken och boken.

Och diverse andra lukter som jag inte alltid ens lyckas placera, men som ibland slår emot mig och under bråkdelar av sekunder påminner mig om diffusa känslor och minnen.

Bekanta lukter. Trivsamma för att de hör till det trygga och hemtama, även om de inte alla egentligen är goda lukter.

Att välja bort tryckimpregnerat och välja – vadå?

Ja, som sagt var, den gamla rosenbågen i järn ska ersättas av något i trä. (Utom ner i marken; där blir det jordankare eller vad det heter.)

Utomhuskonstruktion. Sånt där som folk tycker man ska ha tryckimpregnerat till. Men tryckimpregnerat ska man undvika, för miljöns skull.

Byggmarknaderna är numera duktiga på att informera, det vill säga det sitter skyltar i anslutning till det tryckimpregnerade virket som talar om att det är miljöfarligt och att man bör undvika att göra ditten och datten och att de helst inte vill hantera skiten men förstås tar emot avfall vid behov och jadajada.

Däremot är det dåligt med alternativ. Alternativ ska vara till exempel lärkträ eller värmebehandlat trä. En av byggmarknaderna i närheten hade hemma trallbrädor av lärk; andra dimensioner kunde beställas. En av de andra byggmarknaderna skulle enligt kedjans centrala webbsida kunna erbjuda brandimpregnerat trä – men när jag ringde den lokala så lät den i telefonen som ett stort frågetecken.

Jag vill ju gärna göra rätt. Men att behöva beställa och kanske vänta i veckor för att få hem virke till ett litet enkelt bygge? Eller fara land och rike kring för att försöka skaffa? Det är ju knappast så man får till förändring.

I sådana här lägen längtar jag efter lagstiftning. Nej, man kanske inte ska förbjuda tryckimpregnerat rakt av. Men man skulle kunna lagstifta om att de som säljer tryckimpregnerat också måste sälja alternativ. Så att kunden faktiskt får en möjlighet att välja. Som det är nu drivs ju utvecklingen inte framåt för fem öre.

Här fick det i slutändan bli ”vanligt” trä: granstolpar och furu i övrigt. Och så blir det oljning och målning.

Nu med fruktpress!

För några år sedan, när det var ett väldigt bra äppelår, började jag drömma om att skaffa en äppelpress. Kunna göra egen must och kanske till och med egen cider.

Fast jag konstaterade att en egen press förstås kostade en massa pengar. Och det är trots allt ganska få tillfällen per säsong man använder pressen – antar jag, i alla fall när det handlar om husbehov. En äppelpress (eller fruktpress) borde alltså vara en ypperlig sak att skaffa tillsammans med ytterligare några personer. Gemensamt ägande.

Fast jag hittade aldrig några andra som ville skaffa tillsammans. Och så rann det hela ut i sanden, som ju många saker gör. Man kan inte och hinner inte engagera sig i allt som verkar kul, typ. Och visst, varje år i samband med äppelsäsongen har jag googlat pressar och tänkt att man ju borde ta sig samman och komma till skott eller kanske önska sig i fyrtioårspresent eller nåt…

Så idag var jag inne på Jem&fixs webbsida för att kolla efter något annat – och så fick jag syn på att de i sitt annonsblad hade en fruktpress av klassiskt snitt i ganska liten storlek. För 700 spänn! Och eftersom vi ändå var i Ystad på eftermiddagen kollade jag hur den verkade, och den verkade helt okej :-)

Så… nu har vi köpt en press.

Fruktpress

Bild lånad från www.bygma.dk
Bilden föreställer precis en sådan press vi köpt: en Green>it från Millarco på 12 liter.