Ja, jag vet. Jag ligger efter. Har inte hunnit. Eller orkat. Eller prioriterat. Jag ska försöka skriva ikapp och sammanfatta.
Påsk.
Barnen åkte till mormor och morfar på skärtorsdagskvällen.
På långfredagen planterade jag om tomatplantorna och började klippa lite av häcken/läplanteringen på baksdian ut mot åkern. Tomatplantorna har sedan fått stå på de nya konsollerna i orangeriet dagtid. Natten till måndag lämnade jag kvar en av plåtarna med tomater (Sibirjak och Alaskan Fancy) ute över natten. Natten till tisdag fick alla tomaterna stå kvar ute, för då skulle det vara varmt. Fast på bilen blev det frost. Men tomaterna mådde bra ändå.
På lördagen var det soligt och stilla och fint ute – finaste dagen på hela påskhelgen. Men jag hann bara vara ute någon timme och klippa häck; sedan var det dags att köra till mina föräldrar för att äta ägg, sill, lax, tårta, och lamm… och sedan på kvällen köra hem igen och ta med barnen.
På söndagen klippte jag mer. Samt blev förkyld. Eller om det ”bara” är pollenallergi.
På natten till måndagen hade älsklingen det eländigt. På sistone har han inte kunnat äta mycket alls – dels har magen varit ”sur” (bokstavligt, typ) och inte velat ha mat, dels har han haft förstoppningsproblem. Så jag har försökt att se till att han fått i sig näring i form av risifrutti, glass och annat, och så då sjukvårdens energiproteindrycker. Inte så att det räckt egentligen, men bättre än inget. Men natten till söndagen växte paniken över förstoppningen som varat nästan en vecka, och framåt morgonen fick jag skjutsa in honom till akuten. Där bestämde de sig för att köra en CT för att kolla så att inte tarmen vuxit igen av tumörerna. Kontrastvätskan hade laxerande effekt och satte fart på magen. CT:n visade att inget vuxit igen, och kontrastvätskan gav rinnande mage i typ ett dygn.
På måndagen gjorde jag i alla fall en massa nytta, med disk och klädlagning och häckklippning och annat. Samt var förkyld. Och sedan hämtade jag hem älsklingen som var ganska allmänt medtagen.
Ja, och sedan har det varit arbetsdagar. Jag har varit snorig och ögonrinnig och hängig. Älsklingen har varit långt mycket mer eländeshängig: Ingen ork, ingen kraft, vare sig fysiskt eller mentalt. Så där så man börjar tro att nä, men nu är vi på det sluttande planet, nu går det bara neråt för alltid.
… och så plötsligt reser han sig igen. Plötsligt dyker det upp både ork och inspiration. Idag har han både gett sig på att fixa med tekniska prylar och att laga Chicken Korma med sjuåringen. Och cyklat!
Än är han inte uträknad <3
