Sanne skriver

Det pågår någon sorts stor debatt om Svenska kyrkan och kristendomen i Sverige. Jag har inte hängt med, och det känns som en debatt som ganska mycket kräver att man har varit med från början och fått med alla små detaljer och märkliga vändningar för att fatta vad det egentligen handlar om. Och det har inte jag gjort, och jag begriper inte riktigt debatten. Min brist på engagemang att sätta mig in i debatten hänger säkert också delvis samman med att jag varken är troende eller medlem i Svenska kyrkan. Det är vid det här laget en hel massa år sedan jag gick ur kyrkan.

Men i all den där debatten såg jag för ett tag sedan att någon hävdade att Svenska kyrkan ändrats åt ett håll som medlemmarna inte uppskattar, och det är därför medlemsantalet minskar så kraftfullt på senare år. Personen som skrev detta (jag har ingen aning om vem det var) menade alltså att Svenska kyrkan borde gå tillbaka till som det var längre tillbaka, och då skulle medlemmarna komma tillbaka.

Jag vill därför klargöra följande:

Jag gick inte ur Svenska kyrkan för att jag tyckte att kyrkan utvecklades i en dålig riktning. Jag gick ur för att jag kommit till insikt om att jag faktiskt inte tror på gud. Jag är ”född in i kyrkan” (ja, citattecknen behövs väl egentligen inte ens där, det var ju så det var på den tiden), och uppvuxen med kyrkan och kristendomen som en självklarhet man liksom inte kommit på att ifrågasätta, och det tog tid och mognad och tonårstid och mer därtill för att komma fram till att detta egentligen faktiskt inte var något jag trodde på när jag hade tänkt igenom och känt efter.

Däremot tycker jag att Svenska kyrkan på senare år generellt utvecklats i en positiv riktning. Som att kyrkan börjat hitta sin plats i nutiden, istället för att ha fastnat i en gammal bild av hur saker ska vara. Svenska kyrkan betonar viktiga värden och använder sin position och sin värdegrund och sin plats i samhället till viktiga och bra saker. Svenska kyrkan känns långt mer relevant nu än när jag växte upp.

Jag gillar Svenska kyrkan på många sätt. Jag tycker Svenska kyrkan spelar en viktig roll i samhället i Sverige år 2016. Jag uppskattar mycket av arbetet som görs.

Men alldeles oavsett vilken riktning kyrkan utvecklas i framöver är det föga troligt att jag skulle bli medlem igen. För en kyrka är ett religiöst samfund, en förening för dem som delar (huvudsakligen) samma religiösa uppfattning. Jag är ateist. Jag ska inte vara medlem i någon kyrka.

Och jag kan förstås bara tala för mig själv. Jag är i sammanhanget anekdotisk bevisföring. Men med tanke på att det trots allt är förhållandevis kort tid sedan kyrkan och staten ”separerade”, och med tanke på samhällets utveckling i övrigt, så tror jag det är ganska sannolikt att det finns många fler som helt enkelt gått ur Svenska kyrkan för att en massa saker omkring dem fått dem att inse att numera behöver de inte vara med i kyrkan bara för att det brukade vara så. Och det betyder inte att de tycker mer illa om Svenska kyrkan som den är idag än Svenska kyrkan som den var för tjugo år sedan.