Jag är ingen storköpare av tomater. Tomater hör till de grönsaker man ska låta bli när det inte är säsong, eftersom de då odlas i växthus med uppvärmning och bevattning, väldigt ofta i länder och områden där det redan är vattenbrist. Och sommartid, när det finns svenska tomater, så har jag ju en hel massa tomater själv, liksom – och köper alltså inte så många.
Men ja, ibland köper jag. Oah då köper jag gärna svenska tomater. Inte de där som ligger i stora papplådor och säljs i lösvikt, de där tomaterna som alla är stora och ganska tråkiga och saknar både sortnamn och info om vem som odlat dem. Jag handlar mycket hellre de där som kommer från hyfsat lokala odlare, där odlarna valt ut goda tomatsorter och där jag kan veta något om hur odlingen går till och vem det egentligen är jag gynnar.
I affärerna häromkring innebär det ofta att det är två tomatodlare från Österlen som är relevanta. Båda odlarna har tomater i olika färger och former, packade i tråg av olika varianter. Båda företagen har en egen logga. Båda är märkta med Svenskt Sigill. Priset är ungefär detsamma. Tomaterna och utbudet i variation är nog att betrakta som likvärdigt.
Det ena företaget har dock tillägget ”Klimatcertifierad” på sin Svensk Sigill-märkning.
Med andra ord är det liksom ganska självklart vilka tomater jag borde välja.
Ändå står jag där gång efter annan och utkämpar den interna striden. För det är något med den andra sorten som känns mer lockande. Efter mycket funderande tror jag att det kan vara loggan det handlar om. Att Orelunds logga ger ett något mjukare och vänligare intryck än Ingelstorp. Att förpackningarna också ligger i den linjen, på nåt vis. Det är i alla fall den enda anledning jag lyckats komma på.
För det mesta lyckas jag dock övervinna det där och kommer hem med Ingelstorps tomater. Men inte utan den inre striden.
Intressant nog lyckas jag inte hitta Orelunds logga på webben. Jag får väl ta en bild nästa gång jag passerar lämplig mataffär.
Men så här ser Ingelstorps ut:
Och den här infon ligger med i paketet:
TILLÄGG:
