Det dyker upp så mycket floskler och skit i mina flöden ibland. Sådana där memes och andra textsatta bilder och annat, med floskliga budskap. Som sådant där om att det är man själv som bestämmer när man vaknar på morgonen vilken inställning man ska ha till dagen och världen, att man antingen kan bestämma sig för att se positivt eller negativt på saker och dagen och sånt där. Nä, jag minns inga av dem ordagrant just nu, men jag tror ni vet vad jag menar.
Det är ganska ofta även vettiga människor som gillar eller delar de där sakerna. De som har förståelse för sorgens dövande smärta och för depressionens förlamande effekter och ångestens låsningar. Eller i alla fall förståelse för att livet inte alltid är enkelt.
Ändå gillar och delar de floskler som i huvudsak går ut på att det är man själv som väljer hur man mår. Att man kan välja mellan att vara glad eller ledsen, mellan det positiva och det negativa, och att det är ett val man ska göra.
Men alltså, för det första så KAN man inte alltid välja. Det är ett löjligt förenklande. Det är lite som att säga att någon med brutet ben ska välja att inte ha ett brutet ben just idag. Eller att säga nej till cancer :P
För det andra, om man nu bestämmer sig för att jo men jag ska vara glad idag och se positivt på saker, fastän hjärtat värker av sorg eller ångest eller annat – vad ger det för effekter i längden? Om känslorna finns där så behöver de få komma ut, i möjligaste mån och på det sätt som funkar för just den personen. Att stänga in, stoppa undan, låtsas att det jobbiga inte finns, det blir sällan bra.
Det är en annan sak att man ibland – eller ganska ofta – kan behöva bestämma sig för att göra det man kan av dagen, trots alla jobbiga känslor och tankar och trots att man egentligen bara vill försvinna.
