Etikett: ångest

Alltid är det nåt man ska oroa sig över

Som asbest. Inte nog med att man, om man har ett hus med eternittak, med jämna mellanrum hittar småbitar av eternittakplattor i marken. För det finns ju en massa  andra ställen det kan finnas asbest på. Som när vi plockade bort plastmattor i vardagsrummet för några år sedan och efter påpekanden från vänner om att …

Fortsätt läsa

Prokrastvahettere

Magen. Den jävla magen. Magen som gör ont i perioder. Som förra sommaren. Och i höstas. Och nu. Movicol. Hjälper i alla fall så att jag inte blir förstoppad. Fast tar inte bort det onda egentligen. Eller, hindrar det onda från att bli värre. Ja. Jag rör mig för lite. Det är sommar, och jag …

Fortsätt läsa

Tänk om problemet ligger i häret

Det där eviga ångestmalandet. Tänk om cancern berodde på något här. Något i huset. Något i luften. Något i marken och i grönsakerna vi äter. Tänk om jag också drabbas av tarmcancer och det berodde på någonting här, något jag borde ha fattat, och vi borde ha flyttat härifrån – men istället så dör vi …

Fortsätt läsa

Att göra det bästa av omständigheterna

Att göra det bästa av omständigheterna och förutsättningarna. Det är liksom egentligen min paradgren. Totala friheter och valmöjligheter klarar jag dåligt av. Att kunna välja av oändliga möjligheter, helt fritt, det är skitsvårt. Jag är för ambivalent. Jag vill väga in för mycket, ta hänsyn till allt, välja det allra bästa. Den allra bästa lösningen …

Fortsätt läsa

Ångestcirkel

Ont i magen. Samma gamla orosrelaterade ont som förra sommaren. En liten del i det är att magen inte ”sköter sig” (och jag stoppar i mig movicol för att hantera det), men jag vet inte om det är oron som ger förstoppningstendenserna eller förstoppningstendenserna som ger det onda som ger oron, eller om allting går …

Fortsätt läsa

Den här överdrivna ansvarskänslan

Jag funderar ibland över var all den där känslan av att allt är mitt ansvar, min skuld, kommer ifrån. Problemen med tilliten har jag inga problem att begripa. Det finns många delar i det, alltfrån behandling av andra i skolan till att inte våga lita på att det faktiskt skulle födas ett friskt levande barn …

Fortsätt läsa

Röksmaken och korkade jag

Fast jag vet, det är inte så konstigt. För jag såg ju. Såg hur du tynade bort och försvann. Såg hur kraften rann av dig den där allra sista tiden. Sista veckan, sista tio dagarna, sista månaden. Jag såg. Jag borde ha fattat. Borde ha accepterat i tid. Men jag litade ju liksom på dig. …

Fortsätt läsa

Hypokondri, ångest och ensamhet

Som kvinna rekommenderas det att man ska undersöka sina bröst regelbundet, så att man ska upptäcka knölar (som kan vara cancer) i god tid. Jag är en ångestperson. Letar jag efter något, speciellt något ångestrelaterat, så hittar jag det, typ. Jag har väldigt svårt att göra en rimlig och vettig bedömning av den sorts saker …

Fortsätt läsa

Så när ska jag vakna ur mardrömmen?

Det här är liksom sånt där som inte händer på riktigt. Det här är sånt där om ångestspökena hittar på och som man måste lära sig rinna av. Katastroftankar. Så när ska jag vakna ur mardrömmen?

Gårdagens mejl till Genetisk vägledning i Lund

Igår tog jag mig samman, plockade fram lappen ur min väska – men den innehöll telefonnummer samt en webbadress som uppenbarligen inte fanns längre, så jag hamnade på en sida en nivå upp, och så letade jag reda på en mejladress där och skrev det här mejlet: Hej! Jag skriver till den här mejladressen, eftersom …

Fortsätt läsa