Efter att jag hade fått svaret att de inte kan svara på mejl (och sedan skrivit ett inlägg om min uppfattning om det) så skickade jag slutligen detta:
Sorgen är fortfarande synnerligen tung, och jag är inte kapabel att klara av särskilt många telefonsamtal, än mindre något som kräver att jag kan hålla fokus och verkligen uppfatta allt som sägs och ta till mig det och minnas det. Att ringa ett sådant telefonsamtal kommer alltså inte vara möjligt på ett bra tag.
(Enligt min uppfattning – jag som föredrar skriftlig kommunikation – är det dessutom frågor som är för komplicerade för att svara på via telefon. Det där tror jag är en fråga som beror på vilken form av kommunikation man själv är bäst på.)
Jag skulle i alla fall vara tacksam om jag kan få svar på den här biten via mejl:
Finns det någon risk att gamla prover från min man, prover som kanske kan behövas som jämförelsematerial med barnen, slängs/sorteras bort/förstörs om jag avvaktar några månader med att ringa telefonsamtalet jag i nuläget inte orkar? Dvs hur pass bråttom är det?
Och idag fick jag svar:
Hej.
Om det finns prover tagna för genetisk testning så blir de inte för gamla. Om din man är opererad för cancern så sparas alltid en bit av tumören som kan användas för analys i framtiden. Det finns alltså ingen risk att prover kastas eller förstörs. Så låt sorgen ta sin tid och hör av dig när du känner att du orkar. Det här är inget som brådskar.
Och jag har skickat svar:
Tack!Nej, han opererades inte för cancern, men man plockade ut en biopsi eller så för att kunna ta reda på mer om cancercellerna.
Då låter det som att jag kan få avvakta lite.
Och svar en stund senare:
Helt rätt. Du kan avvakta. Om det finns sparat material så kommer det inte att kastas eller förstöras.
Att du väntar kommer inte att påverka framtida analyser och svar på frågor.