Tag Archives: återvinning

Så ge mig hämtning av förpackningar hemma NU!

Och så står jag där igen och samlar ihop återvinningssakerna som jag måste in till byn och lämna i containrarna i affären. För det svämmar liksom över så kvickt i det där utrymmet där vi samlar det här hemma – och då är det egentligen inte så väldigt litet, men det blir ändå snabbt så fullt att det blir ett problem.

Och det känns så idiotiskt. Så vansinnigt. Här har vi först byggt upp ett modernt samhälle där våra sopor hämtas där vi bor. Och sedan har vi byggt upp ett parallellt system, där allt från våra sopor som går att använda till annat än uppeldning istället ska lämnas någon annanstans.

För i ärlighetens namn är det numera väldigt lite som egentligen ska hamna i soptunnan – om man inte har småbarn som använder engångsblöjor. Och de där få påsarna som hamnar i den vanliga soptunnan hos oss innehåller egentligen till övervägande del förpackningar som egentligen borde hamna i återvinningen men som är för kladdiga och äckliga för att jag ska orka hantera dem som återvinningssaker. Ja, och så har vi en tunna till, för matavfall.

Och ja, jag vet. Man behöver inte diska förpackningarna som ska till återvinningen. Det gör jag ytterst sällan. Men eftersom det jag ska lämna till återvinning först måste stå i behållare här hemma till nästa gång jag åker iväg med ”sunk” (återvinningsgrejer), och sedan hanteras när jag tar ut det till bilen, och transporteras i bilen, och jag sedan måste kunna hantera det mesta av det med händerna borta vid containrarna igen, så vill JAG inte att det ska vara alltför äckligt. Speciellt med tanke på att jag helst vill kunna passa på att handla samtidigt, när jag ändå kört dit. Jag vill inte ha hur mycket äckligt kladd som helst på händerna, liksom.

Som sagt var, idiotiskt. Om vi nu ska ha hämtning hemma av saker så bör det ju vara av det som är de stora volymerna.

Stumpaljus

Jag gör stumpaljus. För tillfället har jag en bytta för stearinsmältning ståendes i en gryta med vattenbad mest hela tiden. Så där så att när jag får en stund över så smälter jag lite gamla stumpar eller något trasigt ljus och fyller på ljusformen och gör ett nytt ljus.

Blockljus. Inga komplicerade grejer.

Det är ett sånt där logiskt och självklart sätt att ta tillvara det som blivit över.
Och samtidigt vet jag inte om det lönar sig, när man räknar på det. För det kostar ju energi att smälta ljusmassan.

Fast det är ett mysigt pyssel. Trivsamt.

Kanske kan det vara okej att göra ändå, även om jag inte kan garantera att man går plus på det miljömässigt sett?

För övrigt funderar jag ibland på om man borde samla ihop ljusstumpar även från andra. Det borde ju finnas rätt stora mängder att ta av, kan man tycka. Och det vore lättare att göra ljusgjutning rationellt om man gjorde det i större skala – smälta större mängder åt gången, utbyttja energin bättre. Fast då skulle man förstås behöva fler ljusformar.

Kuvertproblemet tydligen inte alls ur världen

Jag trodde kuvertproblemet var ur världen.

Nu visar det sig att det var det inte alls.

Det lönar sig att fråga! (Kuvertproblemet)

Minns ni kuvertproblemet? Så här skrev jag för ett tag sedan:

En gång i tiden fick man lära sig att kuvert fick man inte lägga i pappersinsamlingen om man inte först rev bort fönster ur fönsterkuvert. Sedan fick man lära sig att man skulle riva bort även klisterremsan. Och till slut – vilket är det som gäller sedan lång tid tillbaka – fick man inte lägga minsta lilla del av kuvert i pappersinsamlingen.

Det känns bisarrt. Varenda gång jag går iväg och slänger kuvert i de vanliga soporna känns det lika bisarrt. Borde det inte vara dags att hitta någon sorts lösning på det här problemet”¦?

Och nyligen kom det en kommentar på det inlägget:

Jag river fortfarande bort klister och fönster från kuverten och lägger bland tidningar. Varför skulle inte det gå att återvinna? har det med producentansvaret att göra?

Då insåg jag att det kanske var dags att gräva i det här igen.

För det som står överallt är att kuvert inte ska lämnas i pappersåtervinningen. Det kan man läsa här, här, här och här. Och på en massa andra ställen.

Men jag hörde av mig till IL Recycling, som sysslar med pappersåtervinning, och frågade vad som egentligen gäller och varför. Alltså: om man river bort klisterremsan och plastfönstret, får eller får man inte lägga kuvertet i pappersinsamlingen då?

Det visade sig att det numera är helt okej att lämna kuvert i pappersåtervinningen. Trots det som står på alla informationssidor om återvinning. Så här svarade IL Recycling:

I dag lyder instruktionen att lägga alla kuvert med tidningar, vilket resulterar i att kuverten återvinns. Teknikutvecklingen på våra returpappersbruk har gått framåt och därför kan nu även kuvert bli till nytt papper.

Jag påpekade att detta inte alls stämmer med vad som står på alla infowebbsidor om återvinning (se mina länkar ovan). Varvid IL konstaterade att det här uppenbarligen är information som behöver komma ut till allmänheten, och att de nu funderar på hur denna info ska göras bäst.

Så: kontentan är att

  • man FÅR numera (och till och med bör?) lämna kuvert i pappersåtervinningen
  • det finns ingen adress jag kan länka till där denna information finns, så därför är ni tvungna att lita på mig, som i min tur litar på IL Recycling
  • det kommer förmodligen någon form av informationsinsats om detta tids nog
  • det lönar sig (ibland) att fråga när man undrar

Jag har väntat i nästan tjugo år, men nu finns det någonstans jag kan lämna textilavfall!

När jag flyttade till Göteborg 1994 – nybliven student, för första gången med huvudsakligt ansvar för mitt eget liv och med stort miljöengagemang – hade jag länge en kasse stående med utslitna kläder. Ungefär allting annat i vardagen gick ju att lämna till återvinning, så det borde ju vara bara en tidsfråga innan även utslitna kläder kunde tas emot.

Och ja, en tidsfråga var det… Efter några år gav jag upp och insåg att jag var tvungen att slänga utslitna strumpor och annat som var bortom räddning i vanliga hushållssoporna.

Men nu, äntligen!

Jag skrev för ett tag sedan om att H&M skulle börja ta emot dylikt. Fast bara i vissa affärer. Men från och med i förrgår, 22 augusti 2013, kan man lämna gamla kläder, oavsett skick, till alla H&M-affärer i Sverige. Det som samlas in nyttjas enligt avfallstrappan säljs som second hand, görs om till annat, återvinns som textilfibrer eller blir i sista hand energi.

Läs mer om hur det här går till på www.hm.com/se/longlivefashion eller här.

Plaståtervinningen – varför har vi inte kommit längre?

I början av 1990-talet var jag gnällig och besvärlig och tjatade på återvinningscentralen i min hemkommun om att de skulle ta emot plastmjölkdunkarna från Åsens mjölk. Det var svårt att få igenom.

Sedan ”lossnade” det, i och med producentansvaret för förpackningar: alla producenter av förpackningar blev ansvariga för att deras förpackningar skulle gå kunna återvinnas – vilket ju löstes genom avgifter och så vidare, men i alla fall, plastförpackningar och andra förpackningar kunde lämnas till återvinningen.

Men bara förpackningar. Ingen annan plast.

Och längre än så har vi fortfarande inte kommit. Det finns fortfarande ingen återvinning av all annan plast – gamla leksaker, trädgårdsmöbler, och så vidare – bortsett från enstaka försöksprojekt, oftast genomförda av större företag eller ideella organisationer. Det som står till buds är att lämna det till restavfall, vilket ju i praktiken innebär förbränning.

Det känns som en idiotisk hantering av ett material som tillverkas av olja, det vill säga en begränsad resurs som så sakta börjar sina.

Ja, det finns komplicerade omständigheter med plast. En del plast är väldigt giftig. En del plastsorter funkar inte så bra att återvinna. Fast de problemen finns ju även med förpackningsplast. Och om det är för problematiskt att hantera vissa sorters plast, så är väl det vettiga att förbjuda de plastfraktionerna?

En gång i tiden var det ju ändå ganska progressivt med förpackningsansvaret. Men jag förväntade mig att det var det första steget – att fortsättningen, för övrig plast, skulle komma, ganska snart till och med. Visst, det har kommit producentansvar för mer än förpackningarna. Men plast i största allmänhet är det fortfarande ingen som har eller tar ansvar för.

Jag tycker det är hög tid. Nu.

Är det inte dags att ta tag i kuvertproblemet?

För övrigt, apropå små men irriterande saker: Är det inte dags att ta tag i kuvertproblemet?

En gång i tiden fick man lära sig att kuvert fick man inte lägga i pappersinsamlingen om man inte först rev bort fönster ur fönsterkuvert. Sedan fick man lära sig att man skulle riva bort även klisterremsan. Och till slut – vilket är det som gäller sedan lång tid tillbaka – fick man inte lägga minsta lilla del av kuvert i pappersinsamlingen.

Det känns bisarrt. Varenda gång jag går iväg och slänger kuvert i de vanliga soporna känns det lika bisarrt. Borde det inte vara dags att hitta någon sorts lösning på det här problemet…?

H&M börjar återvinna textil i Sverige!

Dagens riktigt glada nyhet är att H&M börjar återvinna gamla kläder:

Modekedjan Hennes & Mauritz börjar återvinna kläder i stor skala. Från februari kommer cirka 1″‰500 butiker ta emot gamla plagg och inom ett år ska samtliga H & M-butiker i världen göra det.

De senaste åren har allt fler kritiska röster höjts om slit- och slängkulturen i modebranschen.

Nu försöker H & M ta sitt ansvar för att minska sopberget och under nästa år kan kunderna börja lämna avlagda kläder från alla olika varumärken i butikerna. I Sverige blir det till en början i Mälardalen.

-”‰Vi ska framför allt samla in kläder som inte är hela. I dag återvinns en väldigt liten del av dem. Runt 80 procent hamnar i soporna, berättar Henrik Lampa, chef för H & M:s hållbarhetsarbete.

Läs hela artikeln i DN.

Så här skriver H&M själva

H&M är det första modeföretaget som lanserar ett världsomspännande klädinsamlingsinitiativ. Från februari 2013 kan kunderna lämna in använda plagg i H&M-butiker på samtliga 48 marknader. Hållbarhet är en viktig del av H&M:s erbjudande, och H&M strävar efter att reducera den miljöpåverkan kläder har under hela sin livscykel.

”Vårt hållbarhetsarbete grundar sig i ett starkt socialt och miljömässigt ansvarstagande. Vi vill värna om miljön och erbjuder därför våra kunder en bekväm lösning: att kunna lämna sina använda eller defekta kläder till H&M”, säger Karl-Johan Persson, vd för H&M.

H&M är det första modeföretaget som introducerar klädinsamling i utvalda butiker världen över. Genom detta globala initiativ kan H&M:s kunder spara på naturresurserna och bidra till minskade miljöeffekter genom att undvika textilavfall. Alla typer av kläder, oavsett märke och skick, accepteras. För varje lämnad påse med kläder får kunden en rabattkupong med erbjudandet ”50 kr i rabatt vid köp för 300 kr”. De insamlade kläderna tas sedan om hand av H&M:s partner I:Collect, som har den infrastruktur som krävs för att återvinna kundernas textilier så att de kan användas på nytt.

Varje år slängs tonvis med textilier i hushållssoporna och hamnar i avfallsdeponier. Hela 95 procent av dessa kläder hade kunnat användas igen: bäras på nytt, återanvändas eller återvinnas, allt beroende på det enskilda plaggets skick. På längre sikt vill H&M minska den miljöpåverkan kläder har under hela sin livscykel och skapa ett slutet kretslopp för textilfibrer. Målet är att hitta tekniska lösningar för att återanvända och återvinna textilfibrer i större skala, vilket är skälet till att H&M har startat Conscious Foundation: för att främja nytänkande kring att sluta kretsloppet av textilier och sociala projekt längs H&M:s värdekedja.

När och hur det började (om miljöengagemang)

Jag ”upptäckte” miljöfrågor på högstadiet. I åttan, har jag för mig – men det är jag inte helt säker på; det kan ha varit redan i sjuan. Jag började högstadiet 1988, så det är ju inte otänkbart att mina första tankar i ämnet kom då. Men som jag minns det var det i åttan som vi lärde oss om alla de stora miljöproblemen. Försurning. Övergödning. Ozonskiktet. Växthuseffekten. Grundläggande naturvetenskaplig genomgång av hur saker hängde samman, av biologiläraren. Jag minns det som förklarande OH-bilder ritade med de klassiska färgerna rött, grönt, blått och svart :-) Vi fick till och med göra den klassiska rymdövningen (”Tänk er att ni ska färdas med ett rymdskepp i flera tusen år!”) – fast den tog jag nog inte riktigt till mig den fulla poängen av just då :-)

Där och då grundlades i alla fall mitt intresse. Sedan dess har det varit självklart att bry sig om miljön. Att försöka göra det som är minst skadligt för miljön. Sedan någon gång i den vevan har det varit självklart för mig att leta miljömärkta produkter.

I början av 1990-talet upprördes jag över att stadens återvinningscentral inte tog emot plast. Den godaste, populäraste mjölken såldes i plastdunkar, men förpackningarna gick inte att lämna till återvinning.

Ibland känns det som att vi inte kommit mycket längre än så. Som att vi fortfarande står och stampar med att få folk att begripa det här med återvinning.

Och när ”resten av världen” (eller, media och allmänhet i Sverige i alla fall) ”upptäckte” klimatförändringsproblematiken nångång runt 2006-2007 (eller när var det?) så fattade jag inget: Ja, det där är jätteviktigt, men snälla nån, det KAN inte vara nytt för er? Ni måste ju också ha lärt er det i skolan? Och läst och hört om det på annat håll? Eller var har ni gömt er i alla år innan?

Samtidigt känns det ibland märkligt åt andra hållet när jag läser om personer som ”väckts” i sitt miljöengagemang för sisådär fem-sex eller kanske tio år sedan. För de verkar ha hunnit så mycket längre, tagit det fler nivåer, på den korta tiden. Är det kanske jag som står och stampar och inte kommer någon vart? Jag som inte tar det tillräckligt allvarligt?

Fast jag vet ju att det är som med så mycket annat. Det går i vågor.

För övrigt så fick jag höra ofta då i min ungdom typ att det går över. När jag ifrågasatte de vuxna, deras levnadsvanor och val, ur miljöhänseende, så fick jag höra att jaja, så tycker du nu när du är ung, men du kommer att tänka annorlunda när du blir vuxen. Då blir du bekväm, och då får du andra prioriteringar och inser att det där inte är allt. ”Det går över.”

Det gjorde det inte. Det har som sagt var gått i vågor. Perioder när jag inte orkat på grund av studier, eller hur jag mått, eller för att jag haft riktigt små barn. Men när man kommer tillbaka upp ur det där så finns miljöengagemanget kvar.

Och insikten har fördjupats hos mig. Det har liksom sjunkit in, på en annan nivå, att det inte bara handlar om miljömärkningar eller val mellan alternativ 1 och 2, utan att det handlar om grundläggande förutsättningar, både vad gäller fysikaliska system för jorden och principer för hur vi lever. Svårt att uttrycka kortfattat i ord, men stort. Den insikten hade jag inte för tjugo år sedan.

Därför ser mitt miljöengagemang trots allt annorlunda ut nu än då. Det handlar inte bara om att köpa miljömärkt utan att se till att inte behöva köpa mer än nödvändigt.

Här kan man snacka om slöseri! (Skrotning av datorer)

På sistone har det pratats och skrivits mycket om myndigheters slöseri. Det finns mycket att kommentera i den debatten. I korthet är min uppfattning att de flesta myndigheter inte slösar när det kommer till representation och ”nöjen”, utan att det för det mesta snarast är ont om pengar, oavsett om det handlar om den typen av aktiviteter eller kärnverksamheten.

Men, i alla fall, jag tänkte ta tillfället i akt och ta upp ett område där det slösas, enligt min uppfattning. Och då ska väl genast tillägga att slöseriet säkert inte gäller bara myndigheter, utan det här rör sig, som jag uppfattat det, om ett utbrett slöseri:

Datorer skrotas efter tre år.

Japp. Så är det. (Eller har jag missuppfattat? Jag blir jätteglad om någon kan tala om för mig att jag har jättefel och visa vettig källa till det.)

Efter tre år anses datorerna hopplöst omoderna, och måste bytas ut. Fram till någon månad innan dess finns ingen mölighet att få byta utan interndebitering, men efter det magiska datumet ska burken bytas ut.

När det kommer tuffa besparingskrav, eller när man vill göra en miljöinsats, så förlänger man den där tiden till fyra år. Men sedan är det kört för datorn. Finito.

Vad som händer sedan? Ja, ibland säljs de ut till personalen för en spottstyver, men det vanliga är att de ”skrotas”.

Skrotning kan ju förstås ske på olika sätt; i bästa fall återvinns komponenterna under kontrollerade former med vettig arbetsmiljö för dem som gör jobbet; i värsta fall dumpas det på någon soptipp eller återvinns av stackars barn som smälter ner delarna för att utvinna metall.

Är datorerna trasiga när de tas ur bruk? Nejdå, de fungerar. Men de är inte allra modernast längre. Och visst, det finns ju en risk att en del av dem börjar gå sönder efter ett tag. Eller ja, delar av dem. Men, man väntar inte tills de går sönder, man byter dem ändå.

De allra flesta som jobbar på kontor behöver inte det allra modernaste och snabbaste i datorväg. Så jävla komplicerade program använder vi inte.

Och vet ni vad, man KAN byta delar i datorer. Uppgradera. Byta ut trasiga komponenter. Behålla chassit och förbättra och laga datorn allteftersom. Nej, JAG kan inte, men det finns folk som kan. Härhemma klarar vi oss i huvudsak väldigt bra på andra människors gamla avlagda datorer, och lite nyköp av delar då och då (det är bara våra små netbooks som är köpta nya).

Datorer innehåller massor med små märkliga metaller, av sådan typ som det faktiskt finns begränsat av på. Och så har vi skalet, av plast, ofta fullt med otrevliga kemikalier. Alltså bör man använda datorerna så länge det är möjligt, innan man slutligen återvinner dem.

Så varför gör man på det här sättet? Ja, inte tror jag att det huvudsaklige är behovet som styr. Jag har två huvudgissningar:

  1. Bra marknadsföring av datortillverkarna, som fått det att framstå som nödvändigt.
  2. De som är ansvariga för IT-utrustningen på olika kontor tycker det är enklast så här. (Vilket skulle kunna bero på att det är fel personer – fel intressen och fel kompetens – som anställs?)

Men det är mina gissningar. Jag vet inte. Jag är inte tillräckligt insatt i frågan. Men ibland måste man ta upp saker man funderar på även när man inte kan allt om dem.

Så – kom gärna med feedback, du som vet mer eller mindre än mig :-)