Tag Archives: badrum

Det är två år sedan vi gjorde vid badrummet. (Okej, inte vi utan hantverkarna.) Ganska exakt två år sedan det var klart. Eller nästan klart. Så här skrev jag den 27 juni 2013:

Och så plötsligt står man där med ett nästan färdigt badrum.

En toalett som är inkopplad och går att använda.

Ett badkar, på plats, med avlopp och vatten.

Handfat och underskåp och spegelskåp.

Och en dörr som både går att stänga och låsa. Det har vi inte haft på de dryga tio år vi bott här.

Allt är inte klart; det fattas fortfarande några detaljer med elen (någon givare till golvvärmen och lite sånt). Vi har inte hunnit måla dörren. Det finns inga handdukskrokar och toapappershållare och sånt. (Det har vi sagt får ta lite tid, för vi måste hinna känna in vad vi vill ha och behöver.)  Golvvärmen får inte användas än på ett tag. Och det finns en hel del runtikringfix som ska göras sedan: sätta panel i hallen och skafferifarstun, måla golvet i hallen, få tillbaka massvis med saker tillbaka på plats i hall, farstu och källare. Den nya belysningen i källaren är inte på plats.

Hallen är fortfarande inte fixad.

Och krokar och sånt i badrummet har också dröjt. För vi skulle ta oss tid att känna efter var de skulle sitta. Och vi skulle hitta ”rätt” krokar. Och sedan skulle vi ringa hantverkarna och be dem sätta upp krokarna så att det blev rätt gjort och inte skadade våtrumsskikten.

Och eftersom det ju ändå fanns en anddukshängare, med några knoppar/krokar, och två ”knoppar” på den lilla duschväggen, och… tja, det har inte blivit. Vi har visserligen känt behovet, faktiskt, men det har inte blivit.

Men nu blev det. Och i någon mån var det väl den uppkomna situationen som fick oss att komma till skott. Med en person i hushållet som går på cellgiftsbehandlingar och är extra infektionskänslig så finns det goda skäl att kunna skilja ut vilken handduk som hör till vilken familjemedlem.

Idag vid lunch kom hantverkaren hit och satte upp. En kroklist för fem handdukar. En krok för kläder. Och en toapappershållare.

Jiha!

Innebär det att badrummet faktiskt är… klart?

Ja, klart jag är :-) Även om det liksom inte riktigt är ”på riktigt” ännu, som det känns – nu under sommar och semester funkar ju saker på det hela taget annorlunda.

Men visst, lite ovant är det ju fortfarande. Det här att ha en dörr, som går att både stänga och låsa. Det innebär ju att när man har bråttom så kan man inte bara lämna en springa öppen och rusa in och sätta sig, utan man måste först tända lampan och sedan stänga och låsa och sedan rusa in och lyfta på toalocket och sätta sig. Vilket tar mycket mer tid när man har bråttom. (Eller ja, man kan ju lämna öppet även nu – men alltså, det är ju liksom inte okej nu när det faktiskt går att stänga och låsa.

Och nej, man når inte lampknappen när man sitter på toaletten. Vilket är irriterande på mer än ett sätt – för det blir alltså inte heller möjligt att sitta på toa i totalmörker (vilket faktiskt kan vara ganska skönt) – i alla fall inte om man inte sedan vill treva sig fram till handfatet också i samma totalmörker.

För övrigt finns det en misslyckad detalj till med strömbrytarna innanför dörren. Överst sitter de båda lampknapparna. Men precis under (inom samma yttre plastbricka) sitter knappen som sätter igång fläkten på allmän ventilation. Och även om jag vid det här laget vet att lampknapparna sitter högre upp än jag förväntar mig och att fläktknappen är den jag ”får fatt i” till och med när jag siktar lite extra högt, så blir det väldigt ofta jag råkar trycka på den nedre knappen, så att fläkten kör sin ventilationsgrej en lång stund. Speciellt om jag har bråttom på toa…

Jag kommer på mig själv, gång efter annan, med att bara stå där och titta. Njuta. Det är så vackert. Så snyggt. Och det är så fascinerande att faktiskt ha ett ”normalt” badrum. Sånt där som folk i allmänhet har.

Fast man får ju inte tycka att saker är snygga eller vackra, för då är man utseendefixerad.

Och man får inte vilja ha nytt, för det är konsumtionshysteriskt och förbrukar jordens resurser.

Men det är snyggt. Och jag njuter av att se det. Gång på gång på gång.

Och så står jag där, på nedersta trappsteget av trappan till ovanvåningen, i hallen innanför verandan, vid den nya dörren till det nyrenoverade badrummet. Och tänker hur fantastiskt mycket skönare det är att ha dörren åt det här hållet. Så mycket smidigare på alla sätt. Så osmidigt det varit i alla år att ha dörren ut i den fåniga lilla farstun på väg ner till källaren.

Men visst, det var ju förstås mindre ologiskt på den tiden ingen egentligen bodde på ovanvåningen – på den tiden det bara var en vind. Men – var sov man egentligen förr i huset? För alltså, vi hade stduion som sovrum från början. Men när vi var och tittade på huset (och när vi tog över det) så var det ju ett möblerat dödsbo. Och såvitt jag kan minnas så var det inget av rummen som var inrett eller möblerat som sovrum…?

Och så plötsligt står man där med ett nästan färdigt badrum.

En toalett som är inkopplad och går att använda.

Ett badkar, på plats, med avlopp och vatten.

Handfat och underskåp och spegelskåp.

Och en dörr som både går att stänga och låsa. Det har vi inte haft på de dryga tio år vi bott här.

Allt är inte klart; det fattas fortfarande några detaljer med elen (någon givare till golvvärmen och lite sånt). Vi har inte hunnit måla dörren. Det finns inga handdukskrokar och toapappershållare och sånt. (Det har vi sagt får ta lite tid, för vi måste hinna känna in vad vi vill ha och behöver.) Golvvärmen får inte användas än på ett tag. Och det finns en hel del runtikringfix som ska göras sedan: sätta panel i hallen och skafferifarstun, måla golvet i hallen, få tillbaka massvis med saker tillbaka på plats i hall, farstu och källare. Den nya belysningen i källaren är inte på plats.

Men vi har ett badrum. Ett fungerande badrum. LYX!

Och inte nog med det, vi har faktiskt ett väldigt väldigt snyggt badrum. Ja, jag är väldigt nöjd. Klinkersgolv i svart och vitt (schackrutigt, tiocentimetersplattor). Vita 15 cm-kakelplattor på väggarna. Koboltblåa dito plattor bakom badkaret. 140 cm långt badkar med svart halvfront. Vit toalett med svart sits. En glasskiva mellan toalett och badkar. (Det blev inte alls för trångt.)

Nej, det blev inte för mycket med både svart och blått, som ett av kakelställena vi tittade på trodde. Det blev bara väldigt snyggt.

Jag inser att jag inte alls har skrivit särskilt mycket om badrmsrenoveringen här på bloggen. Det är ganska märkligt det här när det är någon annan som gör alltsammans. Inte så att det inte händer en massa, men det är liksom inte alls på samma sätt något jag har behov av att skriva om. Förmodligen eftersom jag inte själv upplever det lika intensivt. På något vis känns det verkligen som att det ”plötsligt” finns ett badrum. Även om jag sett förvandlingen dag för dag, och tagit en massa beslut och svarat på en massa frågor. Och det känns som att det gått väldigt fort. Bara en månad!

Men ja, lite kommer jag att sakna Bajamajan när den snart hämtas.

Och så har jag ett nytt ljud som ska smältas in i ljudbilden. Eller två. Det noterade jag när jag låg i sängen igårkväll.

Ljudet av att någon stänger toadörren.

Och ljudet av att någon låser toadörren.

Ja… vad ska jag berätta? Det kaklas sedan ett antal dagar tillbaka. Huvudsakligen vitt kakel, 15×15 cm. Bakom badkaret blir det koboltblått upp till ”brösthöjd”.

Det finns golv och väggar och tak i rummet.

Vi har lagt sista brädan i hallgolvet.

Jag tror hantverkarna har satt isolering under golvet/i källartaket.

Jag kan inte påstå att jag saknar toaletten, men jag börjar sakna duschmöjligheten lite.