När vi flyttade hit satt det rullgardiner i nästan alla fönster. Fula, gulaktiga i någon sorts plastat eller vaxat tyg som sett sina bästa dar. Vi plockade ner dem och la upp dem på vinden. Men beslagen fick sitta kvar så länge.
Men med tiden har vi insett att det behövs något för att skydda mot solen. Både mot sydöst och sydväst står solen på ganska intensivt klara dagar – det finns ju inget som hindrar den. Vi har under perioder haft olika varianter av gardiner upphängda i matrum och vardagsrum, för att kunna skärma av solskenet – för att alls kunna titta på TV eller sitta vid matbordet under de tider solen står. Men gardiner är osmidigt. Gardiner är liksom samtidigt i vägen. För just när man behöver solskyddet så vill man ju täcka typ hela fönstret – och en stund senare vill man inte alls täcka fönstret. Vanliga gardiner ger alltid en glipa.
Insikten drabbade alltså: rullgardiner är bra. Rullgardiner är inte bara något för sovrum utan en alldeles utmärkt lösning för vanliga rum. Förstås. Det var ju därför de satt där innan.
Först började jag med kontoret. För utan ett rullgardin där under sommarhalvåret är det i princip omöjligt att sitta vid datorn soliga dagar.
Och de gamla rullgardinsrullarna, i trä och med riktig mekanik, funkar alldeles utmärkt att göra nya rullgardiner till när man vill slippa de gamla fula gulaktiga sakerna. Så det är nu ett antal år sedan jag sydde en ny rullgardin till kontoret och nitade fast på den gamla rullen. Störst utmaning var just det här med att nita dit den. Max 4 mm långa får klamrarna vara, det står det klart och tydligt på klisterlappen längst in. Det uteslöt häftpistolen. I slutändan stod jag och bankade fast gardinen med små klamrar från en dålig pyttehäftapparat med hjälp av hammare. Men jag fick dit den.
Jag har ganska länge planerat att fixa även till matrummet. Men jag hade siktat in mig på att göra det av någon sorts spetstyg eller liknande. Något ganska genomsläpligt eller genomskinligt. Fast ändå något med rätt känsla och absolut inte syntetspets. Något sånt dök förstås aldrig upp…
Så slog mmig tanken att göra rullgardiner av gamla lakan. Jag hade under en del år i rummet i mitt föräldrahem gardiner gjorda av gamla fina överlakan. Och det är ju en vettig återanvändning. Jag är själv uppvuxen med överlakan som det normala (och påslakan som ett modernt och ovanligt påfund), men idag är det väl få som använder dem, och då är det ju bra om de kan användas till annat. Sys om till gardiner – eller rullgardiner. Speciellt med tanke på att de ofta är vackra, med spetsar och broderier och så. Det är åpå något vis respekt mot tidigare generationer att se till att lakanen kommer till användningen, om än på annat sätt. Plus att det är vackert. Och passar bra till det renoverade matrummet.
Mitt minne säger mig att det nog borde ligga några fina överlakan i någon vår härhemma. Dem hittar jag inte.
Hos min mormor bör det också finnas. Men henne träffar jag inte så ofta, och att lyckas få ihop det den vägen drog ut på tiden.
Och solen skiner genom fönstret och får barnen att gömma sig bakom flingpaket och annat – utan större framgång. Och när man har bestämt sig för att man vill få något fixat är det oerhört frustrerande att gå och vänta och inte kunna fixa.
Så för några veckor sedan, mitt i förkylningar och annat, fick jag nog och ropade hem två lakan med vitbroderi på tradera. Tänkte att det behövs ju ändå till två fönster i matrum och två i vardagsrum, så det gör ju inget om jag får finare lakan på annat håll senare.
Betala. Vänta på schenker-leverans. Och så kommer lakanen då slutligen.
Oj.
Bilder må säga mer än tusen ord – och de ljuger också väldigt bra ibland. För på bilderna på tradera såg lakanen vita ut. Lika vita som vitbroderiet. I verkligheten var de så oblekta som något kan bli. Ungefär lika gult som de gamla rullgardinerna.
Efter tvätt på 95 grader såg det fortfarande inte mycket bättre ut.
Ja, jag var besviken. Jag känner mig ganska misslyckad. (Jag köpte dessutom, i ungefär samma veva, en kaffepanna på tradera, till att ha för att värma vatten på kaminen. Jag trodde den var rostfri – den visade sig vara aluminium. Ihop med flera omgångar parfymstinkande traderakläder och en del annat känner jag mig lite traderamisslyckad just nu.)
Men så tänkte jag ”Äh vad fan!”. Vi behöver rullgardiner. Skitsamma om det inte blir snyggast i världen. Det får duga för stunden.
Så igår sydde jag den första. Och nitade fast den med fyramillimetersklammer (eftersom jag nu hade tagit reda på att det fanns sådana att få tag i till den vanliga häftpistolen).
Och på något vis så måste ändå tvättningen och torkningen ha gjort nytta, för nu ser det liksom bara ”normalt” oblekt ut. Det blev renatv ganska snyggt – eller i alla fall helt okej.
