Tag Archives: blogga

Det här med naturligt igen…

Debatten om ”hen” rasar visst på alla möjliga håll i cyberspace. Maria skrev ett klokt inlägg. I kommentarerna till hennes inlägg hamnar diskussionen återigen på det här med ”naturligt”. Jag skrev ett långt svar där nyss, och väljer att återge en del av det här också, angående genus, könsroller och möjligheten att få vara som man vill även om det inte stämmer med ”mallen”:

Nej, det är inte frågan om att bryta en naturlig väg och vagga in i något som är onaturligt. Tvärtom är det frågan om att bejaka varje persons personlighet, vilket i så fall är att betrakta som mer ”naturligt”.

Huruvida något är naturligt eller inte är dock ganska ointressant i sig, vilket jag skrivit ett inlägg om en gång i tiden.

För övrigt så går all uppfostran, skolning, utbildning och så vidare ut just på att vi ska göra något annat än det som är ”naturligt”. Istället ska vi välja att göra något som gör att gruppen, samhället, företaget eller vad det nu är som är relevant i sammanhanget, totalt sett fungerar bättre. Om allting hade fungerat perfekt i det ”naturliga” opåverkade stadiet hade vi ju aldrig behövt uppfostra barnen eller säga åt dem vad de ska göra – det hade de gjort självmant.

Och visst, det är ju en fråga om vilket liv och vilken värld man vill ha. Självklart hade en tillräckligt stor andel av människans avkomma överlevt även om vi levt ”naturligt” och låtit folk slå ihjäl varandra bäst de ville och struntat i sådana mänskliga fånerier som rättvisa och liknande. Men de människor som vill att vi ska leva på det sättet är sannolikt i minoritet (den slutsatsen drar jag utifrån att människan trots allt levt i olika former av civilisation ett antal tusen år).

Alltså: grunden för civilisation är att frångå det ”naturliga”. (Kultur är i någon mån motsatsen till natur.)

Och det vi då strävar efter är att leva på sätt som gör att människor fungerar så bra som möjligt tillsammans, på sätt som gör att så många som möjligt ska må så bra som möjligt utan att att någon annan skadas av det. Och ja, sådana där mänskliga påhitt som rättvisa. Och andra moderna idéer som att man ska gifta sig av kärlek och att man själv ska få bestämma om man vill ha sex eller inte.

Ansvar är en annan sådan där grej.

Och i ett samhälle där alla har ansvar, ett samhälle där vi strävar efter rättvisa och så vidare, där har alla nytta och behov av att kunna vissa saker. Som till exempel att ta hand om sina barn och laga mat, men också att reparera trasiga saker eller försvara sig och de sina vid behov. Och en massa andra saker.

De saker man inte är bra på behöver man öva på och utveckla. Den som har svårt för att lära sig läsa får lägga mer tid på att lära sig det, för läsa är en nödvändig färdighet i dagens samhälle. Den som har svårt för omvårdande bitar får lägga mer tid och arbete på att lära sig det, för det är också en nödvändighet (och inte ett dugg mer onaturligt än att läsa och skriva).

Och många saker är dessutom lättare att lära sig om det kommer naturligt, som en lek, när man är liten. Därför är det bra att uppmuntra alla barn att leka med dockor – för att det lär dem saker de behöver i livet.

För övrigt så brukar det sägas att jämställda förhållanden håller i större utsträckning än ojämställda. Jag har ingen länk till dessa uppgifter, men det kan säkert någon annan rota fram åt dig.

[—]

Vad gäller biten med mental hälsa så kan jag för övrigt garantera att jag hade mått betydligt bättre under många perioder om inte omgivningen hade envisats med att försöka pressa in mig i en färdig mall för hur tjejer ska vara. Vad gäller miljön skulle jag spontant tro att det är mer gynnsamt för miljön med mindre utpräglade könsroller – vilket också stämmer med vad jag läst.

Så vad är det då på bilden i nya blogglayouten?

Bilden är inte nytagen precis :-) Den är från maj 2005. I krukorna står tomater och chili, i väntan på att det ska bli sommar och utflyttning på gården.

Platsen är verandan. Ja, inte verandan på husets framsida, utan den på västra sidan, som vi ännu inte gett oss på att renovera. Fast bilden är tagen innan verandan hann förfalla fullt så mycket som den gjort nu. Numera är flera av fönstren nedrasade. Det beror inte på oss, utan på dem som byggt och tagit hand om stället tidigare. Nedanför fönstren består verandan av putsad stomme (jag vet inte säkert om den är gjuten eller murad). Och kanten i övergången lutar inåt. Alltså, regnvatten som landar på putskanten har i åratal runnit in mot fönstren och blivit stående där och sugits upp av fönstren, istället för att rinna bort. Dessutom har fönstren målats med plastfärg. Och då blir det till slut så att träet i fönstren ruttnar bort.

Numera har vi inga tomater stående på verandan. Numera sitter vi inte på verandan och skyler för hagelskurar på midsommar. Numera går vi helst inte ut där alls.

Men ja, den ska också renoveras. Tids nog. För det är ett ofantligt mysigt ställe.

Utanför fönstret kan man för övrigt ana kaffegrottan, alltså vår lilla berså av almhäckar.

Jaha, det nya ”temat” (utseendet) verkar fungera

Hur ser det ut hos dig? Händer det märkliga saker när du klickar runt, hamnar texten konstigt, eller funkar det inte alls i din webbläsare? Om något verkar konstigt, var snäll och berätta det!

När du läser det här ser bloggen förmodligen annorlunda ut än den brukar

Mest för att jag tröttnade på att så fort jag länkade till bloggen nånstans, så var det de där bokstäverna man ska knappa in för att visa att man inte är en bot (?) som visades som bild. Men också för att jag kände för lite förnyelse.

Hur det här verkligen ser ut vet jag dock knappt själv ens :-)

Ibland blir jag ruskigt trött på wblogg.se

Jag är trött på den här fördröjningseffekten, som gör att man inte ser nya inlägg direkt i huvudspalten, och inte kommentarerna heller för den delen.

Om jag iddes flytta allt igen skulle jag överväga det.

Anonymitet och trovärdighet

Hannah skriver ett inlägg om anonymitet och trovärdighet.

Och jag börjar fundera:

  • Är jag anonym?
  • Är jag trovärdig?

På den första frågan så är väl svaret ”mnja”. Jag skriver inte ut mitt fulla namn här, det är helt riktigt. Men för den som vill är det självklart fullt möjligt (och inte ens särskilt svårt) att lägga ihop pusselbitar och ta reda på vem jag är. Jag är också ganska frikostig med att ge länkar till mina egna inlägg i olika sammanhang, och då framgår det ganska tydligt (tycker jag i alla fall) att det är jag som skrivit dem.

Varför skriver jag då inte ut tydligare vem jag är? Tja, därför att i den här bloggen blandar jag högt och lågt. Resonemang, reflektioner, praktiska erfarenheter, rena renoveringsdata och jobbiga känslor. Och då tycker jag inte att jag behöver skylta med mitt namn – och jag ser inte heller någon poäng med det. Ibland skriver jag om frågor som rör mitt jobb – ja, jag jobbar med miljöfrågor – men här i bloggen är jag mitt privata jag, och vill kunna vara just bara jag, utan hänsyn till hur frågorna bör hanteras på jobbet eller de avvägningar som behövs i min roll där. Inte så att något av det jag skriver här på något vis är fel ur mitt jobbs hänseende – tvärtom. Men som sagt var, här behöver jag inte ta hänsyn.

Det är är min frizon. För det jag vill skriva om.

En annan bit av det är att eftersom jag även skriver om min familj så finns det en poäng med att inte alla är lättidentifierade – av hänsyn till dem som ju inte kan välja utan som jag gör valet åt.

Blir jag mindre trovärdig för att jag inte skriver ut mitt fullständiga namn etc? Nej. Varför skulle några bokstäver till göra mig mer trovärdig? Min kunskap och mina erfarenheter sitter självklart inte i mitt namn, eller för den delen i att kunna dubbelkolla mina uppgifter om utbildning och arbetslivserfarenhet. Min trovärdighet sitter i mitt sätt att uttrycka mig och resonera. Antingen gör jag ett trovärdigt intryck eller så gör jag det inte.

Undantaget skulle ju vara om det handlade om att föra fram helt ny fakta som behövde underbyggas med forskningsdata eller liknande.

Det här är inlägg nummer tusen i den här bloggen

Det ger mig lite prestationsångest. Nummer 1000 – då bör jag ju skriva något extra genomtänkt och klokt. Och därför ligger det liksom i vägen och hindrar mig från att skriva. För jag kan ju inte slarva bort nummer tusen på vad som helst.

Därför skriver jag nu ett ickeinlägg. Så att jag blir av med nummer tusen och kan komma vidare.

Och dessutom är det ju inte nummer tusen i den här bloggen, strikt talat – för det är ju inklusive alla inläggen, och rätt stor del av dem är skrivna i tidigare bloggar och överflyttade hit.

 

Det är den trötta delen på året

Och jag är alldeles förjordat trött.

Jag har egentligen inte alls brist på saker att skriva om. Inte alls. Men det finns liksom inte ork. Helst vill kroppen gå ner i dvala.

Då blir det stillsammare på bloggfronten-

Och det gäller för övrigt inte bara mig – jag ser det på många andra bloggar. Man får nog se det som något naturligt ;-)

Skadad

Jag blir irriterad på att det inte går att trycka ”gilla” på andras kommentarer när jag läser bloggar.

Och på att det bara går att skicka trackbacks till bloggar – inte till andra texter och sidor.

Ryska spammare?

Jag vet inte riktigt vad det är som är så spännande med det här inlägget, men det fortsätter hela tiden att locka många kommentarsspammare. Väldigt många av dem skriver på ryska (?).

Kan någon förklara?