Tag Archives: bönor

Högsommar i maj

Det är den 1 juni. Klockan är snart nio på kvällen. Jag har varit ute och vattnat en stund, och svetten rinner av mig.

Jag minns inte när det regnade senast, men jag tror nog det är ungefär en månad sedan. Vi har haft vecka på vecka med värme, högtryck. Alltså inte majvärme, utan högsommarvärme. Som om det vore juli eller augusti – och då inte ens ett vanligt år när folk klagar över att det är kallt, utan riktigt varmt. Dag på dag på dag.

Jag skriver förstås inte det här för att folk omkring mig behöver veta det. Alla vet det. Det har varit så här i stora delar av landet. På vissa håll har det visserligen kommit regn, men hettan är ändå utbredd. Nä, jag skriver det för mitt eget minne. För att komma ihåg att det var så här det var, det som skulle vara våren och försommaren år 2018.

Jag önskar att jag hade gjort bättre noteringar så att jag hade vetat hur länge det varit torrt och så där. Men nä, det här är inte våren när jag bloggar som jag brukat. Det har inte blivit så.

Vi hade hård vinter. Sen men hård: den slog till i februari och varade in i april. Och sedan hann liksom inte snöhögarna smälta undan förrän det var ordentligt varmt. Ja, här i Skåne. Och sedan gick det på ytterligare ett kick innan det plötsligt var högsommar.

Jag har varit ute och vattnat. Det är torrt, riktigt för jävla torrt. Fast vi har faktiskt inte bevattningsförbud ännu. Så jag har haft på vattenspridaren en stund på ärtor och bönor och majs som jag stoppade i jorden för en vecka sedan. Och så har jag kannvattnat i krukor och på några extra utsatta saker i övrigt.

Det är bra att vi har en fungerande rickepump i vår egen brunn numera. Jag har ställt en murarbalja att pumpa upp i vatten i så att jag kan fylla kanna i baljan. Inte så att det är något fantastiskt vatten i brunnen, och jag har ingen aning om hur det står sig om det blir riktig vattenkris. Men ändå.

Höst: bönor och pellets

Jag rensar bönor. Rosenbönor och purpurstörbönor. Visserligen hade inte alla ens börjat torka ute på sina ställningar där de växte, och en del av dem kunde säkert fortsatt att växa ett tag till. Purpurstörbönorna har till och med börjat blomma om. Men det är enormt fuktigt ute efter allt regnande, och risken är att bönorna ändå skulle ruttna bort. Plus att det börjar kännas som dags att bära in deras klätterställningar. Vinterordna trädgården lite, liksom. Visserligen har vi fortfarande inte ens haft den första frosten, och SMHI hävdar att det fortfarande är sommar – men ändå.

Och eftersom vi (eller mest jag) redan sparat undan massor av båda sorternas bönor till utsäde, så rensar jag nu alltså resterande bönor – som inte alls börjat mognadstorka på plantan – och torkar bönorna till att ha att laga mat av. För vi behöver inte ens allt det utsäde vi redan har, om vi inte ska odla hela trädgårdslandet fullt med bönor. Och de som inte hunnit mogna duger förmodligen inte till utsäde. Men till mat lär de ju duga.

Och det känns ganska schysst. Stora mängder fantastiskt vackra och rejält fylliga bönor. Detta trots att vi redan ätit massor som brytbönor under sommaren, och förvällt och fryst in. Och ändå stora mängdor bönor för torkning nu. Detta på ett par kvadratmeters yta.

Den dag vi av olika skäl behöver kunna odla vårt eget protein tror jag jag kommer att satsa på rosenbönor.

Och min sotar ur pannan, dammsuger ur pelletsbingen och fyller på pellets så att pannan kan dras igång på riktigt.

Bönor och ärtor

Igår grävde vi slutligen upp barnens mangoldplantor från ifjol, även om de fortfarande gav bra. Sedan körde min man jordfräs i den delen av trädgårdslandet. Och jag la en massa bönor i blöt (!). Det var en mycket varm dag, en dag av det slag när jag knappt kan tänka. Defitinivt ordentlig sommar.

Idag gick jag upp tidigt (för mig och helg, i alla fall: halv åtta) och dubbelkollade väderprognos och -radar. Jodå, det väntades fortfarande kraftfullt regn om några timmar. Så utan frukost gick jag ut och satte/sådde bönor och ärtor:

En ruta med höga rosenbönor och störpurpurbönor (båda eget utsäde).

En ruta med höga vaxbönor (Goldmarie) och Sugar Snap-ärtor (båda eget utsäde).

En halv ruta hög märgärt Alderman (ska fylla på med annat också i den rutan senare).

Så lämnade jag en bit till majsen (som jag inte stoppat ner än).

Och så de låga:

En rad spritböna Båstad.

Två rader sojaböna Fiskeby.

En rad gula bönor Mont d’Or (eget utsäde).

Två rader gröna bönor Provider.

Två rader bönor Dragons Langerie (eget utsäde).

Sedan gick jag in och åt frukost.

Nu vräker regnet ner.

 

Men det ska som sagt var ner mer bönor och ärtor senare. Efter en del funderande föll jag för frestelsen att i fredags beställa ytterligare fröer. För vem kan motstå följande?

SPRITBÖNA ’Jacob’s Cattle
GRÅSOCKERÄRT ’Lokförare Bergfälts Jätteärt’
SPRITÄRT ’Visingsö’

Inte jag i alla fall :-) Fast det blir trångt i landet.

GRÅSOCKERÄRT 'Lokförare Bergfälts Jätteärt'

Bönburgare

Av en händelse fick jag för mig att lägga adzukibönor i blöt igår eftermiddag. Där blev de liggandes tills vi kom hem från jobbet idag. Det är lite längre än man normalt brukar säga om adzukibönor (8 timmars blötläggning) – så då kokte jag dem istället bara tio minuter.

Sedan gjorde jag hamburgare av dem:

2 dl torra bönor blev cirka 6 dl kokta bönor. Dessa mixade jag med en gul lök i matberedaren. Smaksatte med oregano, herbes de provence, salt, paprikapulver. Tillsatte 1 ägg, 2 msk vetemjöl, lite tomatpuré, mixade till en schysst gegga med lite struktur kvar.

Stekte ganska tunna biffar i smör.

Serverade med hamburgerbröd, skivad lök, tomater, gurka, rostad lök, sås på creme fraiche+sweet chili-sås+pressad vitlök+salt, ketchup, senap.

Nioåringen tyckte det var jättegott (eller, biffarna störde inte det allmänna intrycket eftersom tillbehören maskerade). Fyraåringen åt ytterst lite och tyckte inte det var gott.

Närodlat handlar om långsiktig hållbarhet och ett robust närområde i en föränderlig värld

Liten klimateffekt av närodlad mat

Det kan man idag läsa i DN.

Att handla närodlad mat har relativt liten klimateffekt. Vill vi verkligen göra en insats för klimatet bör vi tänka mer på vad vi äter, snarare än på hur och var maten producerats, enligt en ny rapport.

Och ja, visst, att handla närodlat är förstås inte den viktigaste klimatåtgärden i sig. Totalt sett är det viktigare att minska köttkonsumtionen än att köpa lokalproducerat, om vi ska se till bara klimatpåverkan.

Men det är ju förstås inget som hindrar att man gör båda delar. Både minskar köttkonsumtionen och handlar närodlat i möjligaste mån. Det närodlade kan ju för övrigt vara både kött och annat. I alla fall om vi fortsätter att köpa närodlat så att det fortsätter att finnas.

Det finns en massa andra aspekter av det här än den rena klimatpåverkan. Genom att handla närodlat så tär man inte på resurserna i något annat land, där marken kanske behövs för odling av något de boende där behöver. Ur rättvisehänseende är det ganska rimligt att anta att vi här i Sverige i första hand ska klara oss med den mark som finns här. Vi har inte rätt att nyttja mer än vår beskärda del (vilket vi ju faktiskt gör i nuläget). Det blir lättare att se den kopplingen om det vi äter kommer från marken där vi bor.

Genom att handla närodlat blir det också lättare att hålla sig till principen att handla och äta sådant som ”är i säsong”. Om du håller dig till att bara äta svenska sockerärtor, så får du helt enkelt nöja dig med att äta dem under sommaren. Att äta varor som inte är i säsong innebär generellt sett att det går åt mer energi, bevattning och annat. Och som sagt var, i de där andra länderna där sockerärtorna odlas så behövs kanske vattnet till något annat – och det är inte ens säkert att sockerärtor är den lämpligaste grödan där. Så ja, vintertid bör vi i Sverige äta mycket rotfrukter och liknande. Och då kan de ju lika gärna vara närodlade, eller hur?

Att handla närodlat kan också sägas vara en form av klimatanpassning. I en framtid när vi kanske inte har samma möjligheter till handel över hela världen är det viktigt med en fungerande matproduktion i närområdet. Och då inte bara stora fält med en sorts gröda, utan en variation som ger oss den mat vi behöver. Genom att köpa närodlat ser man till att gynna den egna bygden. På det sättet hjälper vi till att bygga ett robust samhälle, som klarar förändringar.

Det handlar också om sådana saker som att odla och bevara sorter som är lämpliga för lokalklimatet – det är också en robusthetsgrej i en förändrat värld och ett förändrat klimat. Och för den delen att alls behålla en levande landsbygd, med människor som producerar mat och har kvar kunskapen. Eller ska vi ha en värld där odlingskunskapen bara finns hos multinationella företag eller hos bönder i fattiga länder? Dessutom, om vi vill fortsätta värna vår åkermark, som faktiskt hotar att bebyggas och förstöras, så ska vi väl visa på dess odlingsvärde?

Jag ser också stora poänger med det närodlade när det kommer till ansvar. Ju närmre mig maten produceras, detso lättare är det för mig att ställa krav. Lättare att ställa frågor. En annan sorts insyn. Färre steg där det kan slarvas och fuskas. Och det blir lättare för mig och barnen att förstå hur maten produceras – det är något som händer i den verkliga världen, utanför tomtgränsen, istället för nåt som händer på film. Likaså tror jag det är lättare att motivera jordbrukaren att ta lokalt ansvar och bry sig om miljön om det efterfrågas av omgivningen.

Och ja. Självklart är det väsentligt hur jag tar mig till affären. Men om jag i affären väljer att köpa sparrisen som är odlad två kilometer från affären eller sparrisen som odlats i Mexiko påverkar ju knappast utsläppen av min resa till affären. Och att jag handlar något direkt av odlaren när jag ändå passerar förbi innebär visserligen lite extra utsläpp vid start och stopp. Det innebär å andra sidan att jag knyter värdefulla kontakter med människor i min närhet.

Och ja, visst händer det att vi gör en utflykt flera mil iväg, till exempel för att plocka ekomajs på hösten. Det är som sagt var en utflykt. En upplevelse. Som vi väljer att kombinera med matinköp. Andra tar bilen och kör till ett köpcentrum och handlar saker de inte behöver. Eller flyger till London över weekenden.

Och om de små odlarna i närområdet får tillräcklig efterfrågan så har de möjlighet att bygga upp de där logistiksystemen som gör att deras mat kan finnas i den vanliga mataffären utan att deras produkter ska generera relativt sett större transportutsläpp. Som sagt var, om det finns en tillräcklig efterfrågan.

Så ja, som sagt var, för klimatpåverkan är den viktigaste insatsen på matområdet att minska köttkonsumtionen. Men för ett långsiktigt robust och rättvist samhälle är det viktigt att vi satsar på att kunna producera det vi behöver i vårt närområde i stor utsträckning. Både när det gäller kött och vegetabilier. Och annat, för den delen.

Och om nu många människor ska äta mindre kött, och därmed rimligen mer bönor och liknande, så är det liksom lite fånigt att hålla på och importera massor med bönor från fjärran länder, när det ju faktiskt går att odla härhemma. Därför tycker jag att det är jätteviktigt att gynna de som odlar bönor hemma i Skåne. (Och för den delen den bönodling som sker på Öland.)

Lördagens pastasås

Koka en tetra tomatkross, 1 dl grädde och ½ dl röda linser i tio minuter (plus lite vitlök och salt). Mixa med stavmixer.

Fräs champinjoner, röd paprika och lite purjo. Häll ner i den mixade såsen. Häll i lite kokta borlottibönor. Krydda med färsk basilika. Låt alltsammans blir varmt.

Servera med pasta.

(Jag och mannen tyckte det var jättegott. Åttaåringen tyckte det var gott, bortsett från bönorna. Fyraåringen tyckte några bönor var gott, och så pastan – i övrigt inte alls gott.)

Böntid

All potatis, alla morötter och all gul lök och schalottenlök skördad (utom i barnens land); av potatisen finns det nog kvar till en middag i kökslådan, men löken ligger i uthuset och torkar och räcker nog en stund framöver. Jag har skördat och förvällt lite mangold och fryst in för stuvningar. Plockat en del fallna äpplen och fryst in i bitar till äppelkräm. Till och med stoppat lite halvfula falltomater i en påse i frysen till någon god gryta i vinter.  Men annars njuter vi i huvudsak trädgårdens mat färsk – vi satsar inte på att lagra potatis och morötter, till exempel, utan äter tills det är slut, och sedan lever vi på köpa varor.

Nu är det böntid. Breda, tjocka gröna bönor från blomsterbönan Prizewinner. Långa gula bönor från högvuxen Neckargold. Gula Mont d’Or och lilastrimmiga Dragon’s Langeri på låga plantor. Vi njuter.

Och ja, jag stoppar i mig enstaka råa bönor. Som barn åt jag stora mängder. I vuxen ålder har jag läst mig till att det är dumt, onyttigt – rentav giftigt enligt en del? – men det är ju så vansinnigt gott! Några laster får man väl ha? Och jag har ju uppenbarligen överlevt.

 

Regn och bönor

Natten till igår kom det äntligen riktigt regn. 5,5 mm! Och nu har den nya omgången ärtor och bönor börjat poppa upp ur jorden med sina små krökta ryggar. Detsamma gäller de rödbruna sniglarna, så nu går jag på snigeljakt när det hinns.

Ikvällvar det också utlovat rejält med regn. Men radarbilderna under dagen antydde att det stora regnområdet i vanlig ordning skulle vika av och missa oss. Mycket riktigt, första omgången gick nordväst om oss, och svansen sydöst om oss. Vi fick en skur på cirka tio minuter, inte ens så mycket att mätaren kunde visa nåt (gränsen är 0,5 mm), och vi såg en (EN) blixt.

Torrt, kallt och blåsigt

Av de rätt många millimeter regn som hade utlovats den här helgen har det kommit 1,5. Samtidigt har det blåst massor, så sammantaget är det nog snarast torrare än innan.

Ett riktigt regn skulle verkligen behövas.

Mina stackars bönor som kom i jorden för två veckor sedan hade ju visserligen ordentligt varmt i början, men förmodligen för torrt (jag borde nog ha vattnat ännu mer), och sedan har det alltså varit både för kallt och för torrt. En enda böna har kommit upp, och några enstaka ärtor. Det känns inte särskilt lovande…

Pallkragar och trädgårdsland

Jag ställde ut andra/sista omgångens tomater över dagen då på helgen för en och en halv vecka sedan, för att börja utehärda dem. Men det var så varmt och skönt så framåt kvällen bestämde jag mig för att faktiskt plantera åtta av dem (och en köpt squashplanta) i en av pallkragarna. Det har de inte haft något alls emot, de verkar knappt ha reagerat på att de kommit ut, och i så fall bara positivt. Jag har tänkt göra likadant med resten av tomaterna, men då måste vi först fylla den tredje pallkragen med jord, och det har vi inte hunnit. Och nu är det inte lika varmt och skönt, så nu är det nog inte läge att plantera ut tomater.

Frilandsgurkorna som jag satt i en pallkrage ser också ut att må helt okej, om än inte lika fantastiskt som tomaterna.

Den helgen sådde jag även en del i landet. Mangold, broccolirybs, majs och en del ärtor har kommit upp, men bönor och de flesta av ärtorna väntar jag fortfarande på. Nå, det beror ju i alla fall inte på att det varit för kallt – det har ju varit högsommarvärme fram till och med i måndags. Däremot har det varit dåligt med nederbörd.

Vi har skördat lite också :-) Några rädisor, lite rucola, och en Sherpa-gurka från krukan på verandan.