Tag Archives: buxbom

Alm och buxbom och älskling

När jag klipper häckar i trädgården vandrar tankarna.

På almhäckarna är det varje år en hel del döda kvistar och grenar. Ja vet ju inte vad det är som gör att en del grenar självdör ända in till stammen. Men almsjuka är förstås en av de möjliga varianter jag funderar på. Och ännu mer när det gäller de almplantor som dör mer ”totalt”, bit för bit.

Är det almsjuka så är det ju en kamp som är omöjlig att vinna.

Men det är liksom i så fall på längre sikt. Jag har hittat döda pinnar på almar sedan vi flyttade hit. Kanske har det ökat på en aning, men än så länge går det i så fall ganska sakta. Och även om alla almar på tomten tids nog dör, så är det liksom inget jag kan göra något åt nu. Det får jag hantera den dagen det händer.

Och jag kommer att tänka på buxbomen. Jag har inte hunnit klippa på buxbomen ännu i år (svärmor har). Men i maj ifjol stod jag och klippte de buxbomshäckdelar som mådde sämst. Och jag funderade över risken att det skulle vara buxbomssjuka. För den risken finns ju trots allt. Och stryker buxbomen med så få vi liksom en helt annan tomt. Jag minns den lätt rökiga känslan i munnen när jag tänkte tanken, kände känslan, att det kunde vara buxbomssjukan. Den där rökiga smaken och känslan jag får när jag får riktig ångest.

Men än så länge så lever både buxbom och alm, även om de dör av lite i taget – en gren eller två eller tre.

Och så är det med älsklingen också <3

31/5

Vi har städat i sorummet idag. På hans sida sängen. Märkligt sånt där: det har behövts precis hur länge som helst – sortera högar, slänga saker, kunna dammsuga där ordentligt, kunna ha möjligheten att komma in i den bortre smatten av rummet och använda den… och generellt sett är han ju inte sämre än jag på att städa, möjligen bättre (eller, vi har olika styrkor på området), men just när det kommer till sovrummet och hans sida sängen så är det en smärre katastrof ;-) Och det känns lite fånigt att det krävs en sådan här sak för att slutligen komma till skott. Men ska man igång med behandlingar som muckar med immunförsvar kan det ju vara bra att ha det hyfsat städat i sovrummet. Eller så är det att bristen på ork gör att även sådana här saker kan bli gjorda. Eller, jag vet inte. Vi har i alla fall hjälpts åt, och även om det inte är klart så är det bättre än det varit på flera år.

Jag har kämpat på med buxbomshäcksklippande. Klipp klipp klipp. Massor med tid till att tänka. Men trädgårdsarbete funkar ändå förhållandevis bra. Sannolikt andas jag mer rätt då än när jag sitter och försöker jobba, får mer avslappning i kroppen på nåt vis. Här och var ser buxbomen skruttig ut, och jag oroar mig smått för om det trots allt finns buxbomssjuka, men jag tänker att det är på något vis inte mycket att hänga upp sig på, den dagen den sorgen och vi får göra det bästa av situationen så länge vi har buxbomen. Och så tänker jag att någon sorts motsvarande gäller för den där stora hemska sjukdomen. Vi får göra det bästa av livet så länge det varar. Och så tänker jag på buxbomsklippandet och den frustration jag kände då för tolv år sedan, när jag var rädd att jag hade fått ett andra missfall men det istället visade sig att jag väntade tvillingar och jag blev tillsagd att undvika all fysisk ansträngning som gick att undvika, inklusive häckklippning, åtminstone tills jag var förbi vecka 12, och detta mitt under trädgårdsintensiva maj, när jag inget hellre ville än att vara ute i trädgården och greja – det enda jag ville hellre var att graviditeten skulle gå vägen, så jag lydde förstås läkaren. Och jag blödde inte mer, men det ena fostret dog ändå och det blev bara ett barn.

——-

Nej, jag grunnar inte jättemycket på orsaken till cancern, och jag känner inte en massa skuld. Men självklart funderar jag. Det far massor med tankar genom huvudet, tankar av alla de slag. För cancer orsakas ju i någon mån alltid av något. Eller, alla kroppar utsätts ständigt för saker som kan orsaka cancer, och de allra flesta tillfällena lyckas kroppen trots allt hantera, men så blir det en gång för mycket eller en gång vid fel tillfälle eller helt enkelt en gång som kroppen inte hanterade. Och då finns det ju på något vis en orsak. Och mitt huvud far runt bland alla möjliga och omöjliga orsaker. Asbest och eternit. Nattliga lödanden av trasiga kontakter i elektronik. Stekt kött. Många kannor lapsang genom åren. Okända ämnen vid renovering av hus eller i trädgårdens jord. Jag kan hitta tusen och en orsaker och möjligheter. Fast sanningen är ju den att även om han har en mer avslappnad inställning till sakers farlighet än jag och därmed är mer risktagande än jag (herregud, det är inte svårt!), så är det knappast så att han levt och lever ett påtagligt mer ohälsosamt liv än de flesta, om man säger så. Och de allra flesta drabbas ändå inte av cancer i 40-årsåldern.

Nä, det är nog rimligen ändå mer fråga om att jag fått fatt i en ovanlig modell. Det vet jag ju. En med alldeles fantastiska egenskaper. De var väl tvungna att dra ner på något annat istället. Så var det hållbarheten som gick lite bet ;-)

—–

I övermorgon ska vi träffa onkologen. Och jag är rädd. Rädd för att hen ska säga ”Tyvärr, det här ser så illa ut att det inte ens är lönt att sätta in behandling”. Eller ”Tja, vi sätter väl in behandling, men egentligen ska vi nog inte räkna med att det finns någon chans”.

Oavsett att delar av mig förbereder sig på det värsta mer eller mindre hela tiden sedan snart två veckor, så är det samtidigt helt jävla overkligt och obegripligt.

De jävla buxbomshäckarna

Vi har ju oändliga mängder och längder och höjder och volymer av buxbomshäckar – det kan den som så önskar söka reda på gamla inlägg om :-) De är gamla, men flertalet av dem har fortfarande rejäl växtkraft och tycks på det hela taget må bra.

Två av häckarna är dock i sämre skick; de står på parallella sidor om gräsmattan (med rabatter mellan gräset och häcken). (Den tredje häcksidan runt gräset mår dock mycket bättre.) De var skruttiga och fula och i dåligt skick redan när vi flyttade hit för tretton år sedan, och har sedan långsamt blivit sämre. Så nej, jag tror inte alls att det rör sig om buxbomssjukan. Inte alls.

Men det ser väldigt tråkigt ut. Så i år har jag fått för mig att jag ska försöka förbättra situationen. Ta bort gamla döda grenar och kvistar. Klippa hårt. Föryngra. Och gödsla – för jag hittade nåt om att buxbom är näringskrävande, och den här buxbomen har då inte fått någon näring sedan hedenhös.

Så jag klipper och kämpar. River mig på mängder med gamla döda pinnar nere i det täta. Rensar bort gammalt nedtrillat på marken under. River bort ogräs – vindor, knölklocka, oregano och annat – och mossa nere under häcken. Klipper och klipper och klipper, med den ständiga avvägningen att det ser fult ut hur jag än gör, och hur mycket pallar de här gamla plantorna att återhämta sig ifrån. Trampar runt och klipper ner i den eftersatta rabatten – jag måste för att komma åt.

Jag har hittat tre fågelbon hittills ner i buxbomskvistarnas täthet. Inget bo verkar aktivt. Men jag får ändå dåligt samvete av att jag sabbar detta som uppenbarligen funkar för fågelbobyggande.

Fast jag måste väl få lov att städa upp lite i min trädgård? Även om jag inte låter den växa igen totalt så är den väl fortfarande en oas i söderslättsfullåkersbygdsöknen?

För övrigt är det väl ett ganska bra bevis på ganska extensiv trädgårdsskötsel när jag i rabattens orensade virrvarr hittar en frösådd buxbomsplanta som är sisådär 15 cm hög. Det är nog ett tag sedan jag rensade ordentligt där…

Nu får man inte lämna buxbomsklipp på återviningscentralen längre

Vi var och lämnade en del ris på ÅVC innan idag. Nu sitter det en stor skylt om att buxbomsklipp inte får lämnas i trädgårdsavfall. Det ska istället läggas i säckas och lämnas i brännbart. Detta gäller all buxbom, oavsett om man har svampsmittan eller inte.

Kompost, ogräs och syren, syren, syren

Så vad har jag gjort idag då…?

  • Hackat ogräs i trädgårdslandet.
  • Vattnat tomaterna.
  • Klippt uppslag i häckarna (mer om det längre ner).
  • Röjt/rensat lite mer i örtagården.
  • Nästan fyllt komposterna.
  • Ja, och så lite annat smått och gott ;-)

Jag blev lite inspirerad av den fina kompostjorden vi fyllde pallkragarna med i förrgår. Så efter att de senaste åren ha dumpat ogräs lite varstans (till exempel mellan äppelträden) på grund av platsbrist i komposterna fick jag nu ett ryck och la snällt och duktigt ogräs, buskklipp och annat i komposten under dagens arbete. Bland annat har jag faktiskt stått och klippt en liten del av pinnhögen från vårens häckklippningar i mindre bitar för att kunna lägga i komposten. – Men säg den glädje som varar. Nu är de två kompostfack som är tillgängliga så gott som fulla igen.

Finns det nåt sätt att beräkna hur mycket komposteringskapacitet man behöver per kvadratmeter tomt? Jag kan ju konstatera att våra tre fack trädgårdskompost, plus en extra i örtagården, räcker absolut ingen vart alls för vår tomt på knappa 2000 kvadratmeter.

Ja, och så det här med uppslag. Det är nog det absolut tråkigaste trädgårdsgörat…

Vi har ju en hel massa syrener. Syren är en av de växter som bildar stommen i våran trädgård, kan man säga. Det är syrenhäckar men också syrenträd. Vackert och trevligt och väldoftande. Men. Syren är väldigt bra på att sprida sig. Väldigt. Skickar utlöpare av bara helvete. Alltså kommer det upp syrenskott typ överallt. I gräsmattorna runt syrenträden. I gräsmattan längre bort. I rabatterna. I buxbomshäckarna (som ju är en annan av stommarna i vår trädgård). Speciellt och jättegärna långt in i buxbomshäckarna, där det är omöjligt att klippa bort ordentligt.

Ja visst, man borde gräva upp, inte klippa ner. Teoretiskt sett skulle det förstås vara möjligt i gräsmatta och rabatter (om än inte i praktiken). Men nere in under skitgamla buxbomshäckar? Självklart inte ens teoretiskt möjligt, om man inte vill ta död på både buxbomen och sig själv.

Alm är en annan viktig stomme i vår trädgård, i form av häckar. Och uppslag i andra häckar (buxbom) och buskar (till exempel schersmin). Var det någon som trodde att almen var hotad, på grund av almsjukan? Ha!

Ja, och så har vi snöbär. Egentligen inte alls en stomme i vår trädgård, även om det nog funnits mer avsiktliga och samlade häckpartier en gång i tiden. Nu är den en del av vissa syrenhäckar. Och så kommer den förstås också gärna upp i buxbomshäckarna, i rabatterna och på andra olämpliga ställen.

Det här är ett sånt där jobb som man inte kan göra klart. Om jag så hade all tid i världen så skulle det inte gå att bli klar. Alltså måste man lägga sig på en lagom nivå. En lagom nivå av fusk, som typ handlar om att det inte ska sticka upp alltför synliga uppstickare i toppen på buxbomshäcken. För det är då det 1. bli fult och 2. påverkar buxbomen genom att tränga undan den. Att det sedan finns syrener, snöbär och alm som står och stampar nere i buxbomn får man leva med, om man inte ska bli helt knäpp. (Och samtidigt är det skitjobbigt att göra saker så halvdant.) Det blir liksom att hålla det på en estetisk nivå istället för en ordentlig nivå.

Jaha, det är väl ungefär vad jag gjort idag. Vädret har varit småkallt, småregnigt, småblåsigt, och först framåt sena eftermiddagen lite småskönt och med en liten tendens till sol.

Blomningstid

Tulpanerna blommar.

Backsipporna blommar.

Buxbomen blommar.

En av tomaterna på bänken i studion blommar (ja, det är lite onödigt tidigt).

Pumpaplantorna och sherpa-gurkan är i knopp.

Vårbruk

Tagit upp de sista av fjolårets gula lökar, vitlökar och purjolökar.

Ryckt upp fjolårsståndare av rädisor, rädisbaljor, diverse kålsorter, ärtor m.m.

Flyttat de sista levande grönkålarna till en kruka (för snygga för att slängas).

Grävt upp de envisa jordgubbsplantorna som kom upp ifjol trots att vi kört jordfräsen.

Burit en massa pinnar och grenar av det som klippts av häckar under våren hittills och som blivit liggande kvar i trädgården på diverse ställen. (Finns fortfarande flera högar kvar.)

Flyttat diverse annat skräp.

Försökt skaffa en överblick över alla fröer som ska i jorden, alla lökar, knölar och uppdrivna plantor – när de ska, i var de ska i, etc – under ständigt bablande av barn om annat.

Kört jordfräs på ena delen av fjolårsträdgårdslandet. (Jättekönsstereotypt: min man kör jordfräsen. Miljöelände: den är bensindriven.) Krattat ogräs. Fräst igen. Krattat igen. Öst på kogödsel. Fräst igen.

Fräst upp andra delen av fjolårslandet. Krattat, fräst, krattat, gödslat, fräst.

Räfsat fjolårsgräs på delar av resten av det som någon gång (förhoppningsvis i år) också ska bli trädgårdsland. Samlat buxbomspinnar som legat kvar där sedan klippning ifjol. (Det är en dålig sak: efter så lång tid faller bladen av.

Klippt bort gräs runt de stackars kämpande vinbärsbuskarna vi satte för många år sedan, och samma runt de få hallon som är kvar och runt krusbärsbuskarna.

Grävt upp de pingstliljor som inte fattade att vi grävde upp dem och kört jordfräs över dem för länge sedan.

Räfsat mer. Och mer. Och mer.

Satt potatis.

Lite trött.

Buxbom, almar och sjukdomar

Vi har ju förstås redan en del buxbom som inte mår bra. Men så har det ju varit länge: det är ett parti som var litet och förtorkat och förkrympt och långamt döende redan när vi flyttade dit. Och nej, vi vet inte varför. Å andra sidan så mår de allra flesta av våra buxbomar bra och växer så det knakar, trots att de är gamla och har fått växa lite för mycket och sedan klippts ganska hårt och så vidare. Och de blommar och frösår sig.

Undrar om det har någon del i det förresten. Jag antar att de allra allra flesta buxbomsplantor som säljs är sticklingar. Det vill säga väldigt väldigt många av dem är genetiskt sett samma individ – det är bara fråga om en vegetativ förökning. Och det innebär ju förstås att de är väldigt utsatta: det finns ingen genetisk variation, och det som tar kål på en planta tar förmodligen kål på alla som är från samma ursprungsplanta (eller i alla fall väldigt många av dem). Fröförökade plantor borde alltså ha bättre odds för att vara friska/inte smittas. I alla fall generellt.

För övrigt har vi ju även en hel massa häckar av en annan väldigt utsatt växt: alm.

Att döma av gamla flygfoton har det tidigare (fram till för 25 år sedan, kanske?) funnits ett antal stora träd på tomten som nu inte längre finns kvar. Vi gissar på almar, och att almsjukan tagit död på dem och att de tagits ner.

Men almhäckarna har vi kvar. I mängder. Enstaka plantor ser inte ut att må bra, eller är nästintill döda. Men de allra flesta växer och frodas (och behöver ibland klippas flera gånger per år för att kaffegrottan ska förbli en grotta och inte ett ogenomträngligt snår och för att det ska gå att köra ut och in bilen på infarten).

Undras om de hårt klippta häckalmarna inte är gynnsamma för almsplintborren? Om det helt enkelt behöver vara stammar över en viss diameter för att insekten ska kunna ta sig in – eller för att svampen ska kunna få fäste?

Ja, hur ska det gå för våra buxbomshäckar?

Buxbomshäckarna är det som ger hela strukturen och karaktären i vår trädgård. Och buxbomen hotas av en svamp, det har man kunna läsa många artiklar om de senaste åren.

Än verkar problemet mest ha nått kyrkogårdar, plantskolor och större planteringar. Så kanske kan våra häckar klara sig ett tag till. Men förr eller senare lär väl smittan dyka upp även hos oss.

Då är det kanske kört för våra vackra skånska buxbomsträdgårdar :-(

Nu står de på TV igen och säger att det är sååå lätt att ta sticklingar på buxbom

Tack, vi försökte flera gånger, fler år. Lyckades aldrig.

Fröplantor av buxbom däremot, det kommer det lite varstans i trädgården. Tyvärr alltid på mer eller mindre olämpliga ställen — och de är inte så smidiga att flytta.