Som förälder är det mycket man vill ge sina barn. Men väldigt mycket av det kan sammanfattas i en trygg framtid.
En trygg framtid handlar förstås om väldigt många saker, om trygghet i både det lilla och nära och i det stora.
En av de grundläggande bitarna är att ha kvar sina föräldrar friska och levande… Där kommer jag att misslyckas gravt. Även om det är i det lilla jag borde kunna påverka, så står det inte i min makt att ordna detta. Att bota älsklingens cancer står utanför min makt. Som det ser ut nu så står det utanför läkarvetenskapens makt också. Som det ser ut nu finns det ingen som kan ordna så att mina barn får ha kvar sin pappa. Åtminstone inte så särskilt länge – definitivt inte så länge som vi skulle önska.
Det som faktiskt däremot står i människans makt är att begränsa klimatförändringarna. Visst, klimatförändringarna är redan här, det kan vi inte hindra. Men vi kan fortfarande begränsa dem! Det står i mänsklighetens makt. Det är inte ens särskilt komplicerat. Det finns gott om experter som faktiskt tydligt och klart kan tala om saker som behöver göras och som inte är raketvetenskap.
Som att låta kolet stanna kvar i marken.
Som förälder vill jag ge mina barn trygghet i det lilla och i det stora. Till det stora hör bland annat att världen ska finnas kvar, och vara hyfsat begriplig och beboelig, även när de blivit vuxna. Om klimatet förändras alltför mycket så raseras tryggheten även på det området.
Mina barn behöver trygghet, precis som alla andra barn. Även som vuxna.
Om Vattenfall säljer sin brunkolsverksamhet vidare till någon som tar upp kolet och använder det, så minskar mina barns chans till en trygg framtid.
Om regeringen bestämmer att Vattenfall får sälja sin brunkolsverksamhet vidare till någon som tar upp kolet och använder det, så minskar mina barns chans till en trygg framtid.
Och i båda fallen så går det att stoppa. Faktiskt genom något så enkelt som att rätt personer bestämmer sig.
Och jag vet, det låter patetiskt att jag ska sitta här och uppmana Vattenfall och regeringen att ta rätt beslut för mina barns skull, för att det är synd om mina barn. Verkligen patetiskt. Nästan hötorgskonstmässigt, på nåt sätt. Även om det inte är min avsikt. Men ärligt talat så ingår det i föräldraskapet, att ibland ställa upp på att vara patetisk när det kan hjälpa ens barn. Ibland tror jag snarast att jag borde stå ut med att vara mer patetisk för mina barns skull.
Så Regeringen och Vattenfall, var nu förnuftiga och gör rätt, för tryggheten för mina barn och alla andras barn. Låt det jävla kolet ligga kvar i marken!