Etikett: cancerskulden

Det där mörkret

Vissa dagar vill mörkret ta tag i mina tankar. Som dagar när jag för hundrade gången (typ) hittar en bit av en eternitplatta någonstans i jorden i trädgården och tänker hemska tankar om cancer och vad som finns i jorden här och att vi säkert inte borde odla i trädgårdslandet och säkert borde flytta härifrån …

Fortsätt läsa

Men jag antar att det bara är jag som inte gillar dessa kampanjer?

1 oktober. Och eftersom jag alltså är månadsgivare till Cancerfonden så får jag utskick om att årets Rosa Bandet-månad drar igång. I dag startar Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj. Som månadsgivare är du redan med i kampen mot cancer, men bär gärna årets rosa band och välj rosa produkter när du handlar. Tack! Du väljer väl rosa? ICA, Lindex, Apotek Hjärtat och …

Fortsätt läsa

Cancerångesten. Alltid.

Marken intill Kustbevakningens huvudkontor på Stumholmen i Karlskrona innehåller förhöjda halter av giftiga ämnen, visar en saneringsrapport som SVT Nyheter Blekinge tagit del av. Förra veckan rapporterade Sydöstran att nio anställda vid en avdelning på huvudkontoret har drabbats av cancer eller andra allvarliga sjukdomar de senaste fem åren. Kustbevakningen har inlett en utredning av den …

Fortsätt läsa

Salt och torkat och rökt och processat

När ens man drabbats (och dött) av tjocktarmscancer så finns det där ständigt i bakhuvudet: att WHO slagit fast att charkprodukter ökar risken för sådan cancer. Det finns där som ett evigt malande, en evig fundering. Varenda gång man äter eller lagar korv, skinka, rimmat kött, salami, och så vidare. Varenda gång man står och …

Fortsätt läsa

Yrande men bleknande skuldvirrvarr

Nej, de är inte lika aktiva längre, de där tankarna om att det skulle kunna vara mitt fel. Inte lika aktiva, och inte lika många saker som far runt i den där tankebubblan längre. Men några av dem yr fortfarande runt ibland. Tänk om han fick cancer av att jag bestämde mig för att tycka …

Fortsätt läsa

Den eviga outgrundliga skulden

Om något som är bra tar slut tidigare än det borde, då har någon gjort något fel. Typ. Och därför hänger skuldkänslan kvar, ger inte med sig. För han dog. Och alldeles oavsett att jag inte kan hitta något ”formellt fel”, någon rimlig anledning till att det borde vara mitt fel, så sitter ändå känslan …

Fortsätt läsa

Förutbestämda förutsättningar

Jag kämpar på med att intala mig att det här i någon mån var förutbestämt. Att cancern i någon mån var något som låg där på lur och skulle komma, att det liksom alltid varit så att det var så här det skulle sluta. Nej. jag tror inte på ”ödet”. Och ja, jag vet att …

Fortsätt läsa

Tänk om problemet ligger i häret

Det där eviga ångestmalandet. Tänk om cancern berodde på något här. Något i huset. Något i luften. Något i marken och i grönsakerna vi äter. Tänk om jag också drabbas av tarmcancer och det berodde på någonting här, något jag borde ha fattat, och vi borde ha flyttat härifrån – men istället så dör vi …

Fortsätt läsa

Fönsterskrapningsfunderingar

Jag står ute när jag skrapar fönster. För det skitar ner med färgskrapet, och då känns det smidigt. Fast i någon mån är det väl samma sak som högre skorstenar för att röken ska komma längre bort? Bra lär det ju inte vara egentligen. Snarast står jag väl och bidrar till nedskräpning och mikroskräp i …

Fortsätt läsa

Leva hälsosamt – eller överleva

Media omkring pumpar ut info om hur man bör leva för hälsans skull och för att leva längre. Själv tycker jag överlevnaden är jobbig nog i nuläget. Att se till att vi faktiskt får i oss mat varje dag, liksom. Här är det ingen hälsobringande träning, långa promenader eller yogapass. Och ja, visst borde vi …

Fortsätt läsa