Tag Archives: diskmaskin

Nu har du varit död en diskmaskinslivslängd

Torsdagen den 28 april 2016 installerade vi en ny diskmaskin. Eller vi och vi. Det var nån från den lokala vitvaruaffären som levererade och installerade den. Jag bistod och pratade. Du satt i fåtöljen i vardagsrummet, för det var vad du orkade. Knappt.

Diskmaskinen var hett efterlängtad. Den förra vi hade – vår första här i huset – var aldrig särskilt bra. Nu hade vi köpt en som skulle vara riktigt bra. En Miele. Vi hade till och med haft med oss dricksglas och annat till butiken för att testa så att den var bra att sätta in disk i (en del diskmaskiner verkar vara gjorda för vissa specifika modeller av glas och porslin och passar urkast annars).

Den 28 april var också den allra sista kvällen du var hemma. På fredag förmiddag deltog jag i någon jätteobligatorisk jobbutbildning hemifrån (inget av den utbildningen fastnade i mitt huvud) medan du genomled tiden. Sen körde jag in dig till ASIH/palliativa, för du skulle få dropp där några dagar och pigga på dig, för att du inte längre lyckades äta tillräckligt för att få energi. Du lovade att du skulle komma hem igen.

Natten till lördagen la din tarm av. Helt perforerad. Sen överlevde du fram till sent måndag kväll, så att folk som hunnit fatta att det var sista chansen att träffa dig hann komma och säga hejdå. Och sen var det slut.

I måndags, den 30 oktober 2023, gav diskmaskinen en felkod (F70) som innebär att tekniker måste tillkallas. Den har faktiskt haft den felkoden en gång tidigare, precis före jul eller nyår 2022. Men den gången hjälpte det att jag stängde av och på (eller nåt sånt, jag minns inte exakt) och sen var diskmaskinen snäll igen. Men inte den här gången.

Redan samma kväll loggade jag in på Mieles webbplats och bokade in tekniker. Första lediga tid var på torsdagen, men eftersom det inte gick att boka tid, bara dag (preciserat till nån gång mellan kl 8 och 16), och jag skulle iväg på en sak på torsdagen, så fick det bli fredag.

Fast på tisdagskvällen hörde teknikern av sig. Han hade fått en lucka på onsdagen och undrade om han alltså kunde dyka upp nästa morgon. O ja, det fick han gärna.

Det var en trevlig servicetekniker. Engagerad, svarade gärna på mina tusen frågor, gick bra att resonera med och så där.

Först hittade han inget fel. Så han kopplade den moderna mätutrustningen till diskmaskinen och kunde tanka ut en massa info till sin dator, på samma sätt som man gör med moderna bilar. Och då fick vi svaret: det var cirkulationspumpen som var trasig.

En cirkulationspump gör visst mer än att cirkulationspumpa, den har visst tre olika typer av uppgifter (fråga mig inte vad, för det minns jag inte). En cirkulationspump kostar också rätt mycket pengar. ”Fem-sex tusen, i alla fall. Och så tillkommer arbetskostnaden för att byta den.” När han räknade på det i datorn konstaterade han att det skulle landa på drygt 8000 kronor.

Mm. Men vi hade ju köpt en maskin av ett bra märke och bra kvalitet för att den skulle hålla länge, och kört rengöringstabletter hyfsat regelbundet, och allt sånt där. Saker *ska* ju i första hand repareras, inte slängas och ersättas med nytt.

”Våra direktiv är att inte rekommendera reparation om kostnaden överstiger halva nypriset för motsvarande maskin”, sa han.

Jag frågade honom vad han ansåg om skicket på maskinen i övrigt. Jo, han höll väl med om att den var i ganska gott skick i övrigt, men att sju och ett halvt år ändå inte är så jättekort. ”Vi kan kolla hur många timmar den har gått”, påpekade han. Det gick tydligen också att läsa av med ”diskmaskinsstetoskopet”.

Det visade sig att den tid den gått, alltså antalet timmar den varit i drift, motsvarade 15 år. ”Vi brukar räkna med max 20 års livslängd”, la han till.

Jaha. Ja, då var väl det rimliga trots allt att köpa en nya. Även om det känns jättedumt och principiellt fel och så där.

Resten av min ledig onsdag ägnade jag åt att googla och jämföra diskmaskiner, och för att inte göra den här historien alltför lång (vilket den väl redan är) så beställde jag slutligen en ny diskmaskin senare den dagen. (Nej, inget åka och titta på och prova, för inga av de modeller jag var intresserad fanns att titta på i någon butik inom rimligt avstånd.) Idag har den nya, en Husqvarna, installerats, och den gamla forslats iväg. Jag har ruskigt dåligt samvete över detta.

Och den nya? Den nya har vissa fördelar jämfört med den gamla. Och helt klart vissa nackdelar också, när det handlar om att pussla in disken optimalt. Ja ja, jag vänjer mig väl.

Teknikern har varit här och diskmaskinshelvetet funkar för stunden alldeles av sig självt

Idag har jag jobbat hemifrån för att teknikern från Miele skulle komma och titta på diskmaskinen. Diskmaskinen som för snart två veckor sedan slängde fram felkod F70, vilket innebar att avloppspumpen gick konstant och att tekniker måste tillkallas,

Då, för tolv dagar sedan, så var jag tvungen att slå ifrån säkringen för diskmaskinen för att inte pumpen skulle stå och gå hela tiden. Och om jag efter en stund slog på den igen så tog det inte många sekunder innan den slängde upp F70 igen.

Nu när teknikern slutligen kom för en stund sedan, så slog vi till säkringen. Inga felmeddelanden.

Teknikern skruvade loss saker nertill och konstaterade att jo, det hade ju uppenbarligen stått lite vatten i främre delen i underredet, tillräckligt för att lyfta den där frigolitflottören som utlöser F70. Men det hade inte varit särskilt mycket, för det hade uppenbarligen bara varit i den delen, inte i hela. Det vatten som hade stått där var uppenbarligen inifrån diskmaskinen, eftersom det hade en klibbighet av diskmedelsrest. Men det var torkat nu.

Och så tryckte han igång diskmaskinen. Och den verkar funka snällt.

Han spekulerade i att det kanske var något av det som höll ihop något (fan, orden har redan trillat bort) som kunde ha läckt. Och eftersom den verkar funka som den ska nu, så ska jag låta den gå, och sedan diska som vanligt, och så hör han av sig imorgon eller i övermorgon för att kolla om den fortfarande funkar. Och så får vi ta det vidare därifrån.

Jag tycker det känns svajigt. Jag tycker inte om att den nu funkar utan åtgärd. För jag vågar inte lita på att den ska fortsätta med det.

Men man kan ju inte laga nåt som inte är trasigt…

 

Diskmaskinshelvetesjävlaskit igen

Jag är så trött så trött så trött.

Lägger mig en stund efter maten och försöker vila. Lyckas inte få ro. Ger upp och går ner igen.

Möts av felmeddelandet F70 på det jävla diskmaskinshelvetet.

Fel F70:
Avloppspumpen går eventuellt även när luckan är öppen.

Waterproofsystemet har aktverats.

  • Stäng av vattenkranen.
  • Kontakta Miele service.

Det är fyra dagar sedan det datum då de skulle ha kommit för det fel jag ringde dem om för ungefär en månad sedan. Den tiden avbokade jag för att jag till slut lyckades hitta felet själv.

Den här gången däremot verkar det inte vara något jag kan göra något åt. Och det går inte att använda diskmaskinen. Den har bara felmeddelandet att bjuda på just nu.

 

Jag har faktiskt inte ork med allt sånt här. Eller nåt sånt här alls.

 

Stolt, faktiskt

Jaha, då var jag alltså tvungen att bestämma om jag skulle våga använda diskmaskinen mer eller inte. I min allmänna beslutsvånda satte jag mig och bläddrade i instruktionsboken ett varv till. Visserligen hade jag redan gjord rent silar och strilar och en massa sånt. Men ändå. Värt att kolla om det fanns något mer värt att testa.

Hittade något om rengöring av avloppsventilen (tror jag det hette; jag sitter just nu bredvid ett barn som borde somna), som kunde vara relevant om det lät på något sätt som inte alls beskrevs som det här eller möjligen om det stod kvar en massa vatten i botten på diskmaskinen (det gjorde det ju ite, men ändå). Så jag plockade bort silen igen, skopade bort vattnet därunder enligt instruktionen, lirkade bort den lilla platsprylen som nog hette backventil och som inte alls ville loss (och ännu mindre gärna ville tillbaka några minuter senare). Och inuti backventilen fanns något som kanske eventuellt var (är) en pytteliten körsbärskärna.

När dena lilla kärna inte längre är kvar i backventilen låter det inte längre som att man steker bacon när man startar diskmaskinen.

Jävla diskmaskin

Imorgon är det tre månader sedan vi köpte den nya diskmaskinen, och den installerades två dagar senare. Jag har varit fantastiskt nöjd. Den diskar rent och snällt och bra. Och jag tycker jag är rädd om den, och har redan hunnit köra med sådan där en gång i månaden- rengöringstablett – snart borde det vara dags för en tredje.

Nå. Knappt tre månader varade alltså diskmaskinsfriden. För i lördags (jag tror det var i lördags) började den låta konstigt när man startar den. Ett intensivt märkligt ljud, ”ungefär som om man steker bacon”, sa någon. I ungefär en halv minut när man kör igång den. Och ungefär lika länge ett par gånger till senare i programmet.

I övrigt låter den som vanligt. Och diskar rent.

Men ändå. Så där ska den inte låta.

Ljudet kommer oavsett vilket program man kör. Och oavsett om det är disk i maskinen eller man kör den tom.

Jag har tittat igenom instruktionsboken. Rengjort filter och grejer. Det gör ingen skillnad.

Idag är första vardagen. Så jag åkte in till stället där vi köpt den. Han jag pratade med höll med: så där ska den inte låta. Och så gav han mig numret till Mieles service.

Mieles servicecenter säger att de kommer ut och tittar på det. Den 24 augusti. Det vill säga om en månad.

”Vågar jag använda den under tiden?” frågade jag.

”Mnja… jag vet inte, det är ju liksom i så fall på egen risk”, svarade tjejen på servicecentret.

28-29-30

Idag är det exakt en månad sedan diskmaskinen blev installerad.

Idag har jag använt den sista av de 30 diskmedelstabletterna i förpackningen jag köpte dagen efter.

Imorgon ska jag försöka komma ihåg att använda en av de där diskmaskinsrengöringstabletterna vi skaffade med när nya maskinen köptes och som bör anvöndas en gång i månaden.

 

Ny diskmaskin

Efter att i många år ha stått ut med den j-a diskmaskinen som svärföräldrarna snällt skaffade åt oss när minstingen föddes men som sedan länge inte diskade rent (det beror ju inte på svärföräldrarna :-) ) så har vi idag slutligen fått hem en nyinköpt diskmaskin.

En Miele G 4911. För att Miele verkar vara företaget som bygger maskiner som är menade att hålla. Och för att den har bestickkorg överst. Och för att den har korgar som faktiskt funkar ihop med typ alla modeller av glas. Och har bra energimärkning (A++).

Så nu är den installerad. Och står och kör sin första omgång disk.

Alla dessa val vi måste göra trots att infon vi behöver för att välja inte finns

Betydligt värre än att vi var tvungna att skaffa ny vattenkokare är att vi förmodligen måste skaffa ny diskmaskin.

Fast grundproblemet är i någon mån detsamma: Jag vill ha en bra pryl som uppfyller vissa kriterier och som dessutom håller länge – och det finns ingen chans att få reda på de saker jag vill veta om prylen, för det är inte den info som anses väsentlig att tala om.

Den diskmaskin vi har har väl egentligen aldrig varit jättebra. Irritationsmomenten handlar bland annat om att nästan inga glas egentligen passar bra utan det är ett evigt pusslande för att lösa på bästa möjliga sätt. Men det riktigt stora irritationsmomentet sedan flera år tillbaka är att glas inte blir rena utan istället smutsiga. Äckligt gojs som kommer någonstans ifrån i diskmaskinen fastnar inuti glasen och torkas sedan fast under torkprogrammet. Och sedan får man diska om glasen. Allt större andel av glasen ju längre tiden går. Snart alla glas.

Det är därför vi behöver en ny diskmaskin. För trots alla möjliga sorters rengöringsförsök så blir det inte bättre utan bara värre.

Jag vill ha en diskmaskin

  • som diskar disken ren
  • som inte drar för mycket energi och vatten
  • som håller lääänge och som det finns reservdelar till och som går att laga om den går sönder utan att det blir för dyrt eller svårt
  • där det går att passa in de vanliga glas och tallrikar och annat vi använder på ett hyfsat rationellt sätt så att jag inte behöver ha ångest över detta varje dag

När man kommer in i affären som säljer dylika prylar är den första frågan man får om man vill ha en vit eller en rostfri diskmaskin. What? Tja, jag skiter i vilket, vi har både rostfria och vita ”vitvaror” i vårt kök, och jag är inte ute efter en prydnadssak utan ett bruksföremål.

Tillverkarnas information verkar vara väligt inriktad på sånt som till exempel vinglas. Som vilka lösningar de har för att vinglasen ska stå stadigt och för att vinglasen ska bli perfekt glasklara. Och ärligt talat skiter jag i det. Jag vill ha en diskmaskin som är konstruerad för att passa till våra helt vanliga jävla dricksglas. (Efter diskussioner med vänner har jag förstått att det inte bara är vår diskmaskin som är helkass på det området.) Och så talar de gärna om vilken specialteknik de har för torkningen (fast det verkar vara samma för alla). Och att de har specialinställningar som gör att jag kan få diskmaskinen att starta vid en speciell tidpunkt. (What? Är den full så sätter jag igång den så att saker kan bli rena.)

Tillverkarna är numera bra på att tala om vilken energiklass deras produkter hör till – för det är det lagkrav på. Å andra sidan finns det inget sätt att veta hur länge de verkligen uppfyller detta – hamnar diskmaskinen fortfarande in samma energiklass efter fem års slitage? Och om jag minns rätt visar en del av de tester som gjorts att det verkar tveksamt om klassningarna ens stämmer när prylarna är nya?

Funkar maskinen över huvud taget efter fem år? För det är också en väsentlig sak: att den ska hålla, inte behöva ersättas. Kvalitet, helt enkelt. I det fallet är det Miele som hardet goda ryktet om sig: att sakerna faktiskt ska hålla skitlänge. Eller som de skriver på sin webb:

Som enda tillverkare i branschen så utvecklar, tillverkar och testar vi på Miele våra produkter för en driftstid motsvarande hela 20 års normal användning.

Det låter ju precis som det jag vill ha. – Men hur kommer det sig då att vitvarukedjan Elon (som vår lokala butik tillhör) ger fem års garanti på diskmaskiner från Cylinda, Huskvarna, Bosch, Siemens, Asko, Whirlpool – men inte på Miele?

Jag tycker det här suger. Jag tycker inte jag som kunde ska behöva sitta och leta efter den här sortens information och göra dessa avvägningar för varenda sak jag ska köpa – jag vill kunna veta att de saker jag köper är gjorda för att hålla länge.

Som en vän påpekade, det borde vara dags att köpa tjänsten fungerande diskmaskin. Ungefär som med Xerox kopiatorer. Men det är nog långt kvar till motsvarande tjänster för privatmarknaden.

Och så länge är det upp till mig – och varje annan enskild konsument – att själv göra alla dessa bedömningar. Det är det vi ska använda vårt fria val till: ångest.