Nej, jag har inte skrivit något om resultaten från klimatmötet i Doha. Jag har inte ens riktigt orkat sätta mig in i exakt vad man kom fram till. Men jag har förstått att resultatet är en besvikelse.
Jag citerar från Naturskyddsföreningens webbsida:
– Det är en klen tröst att förhandlingarna är i hamn, när jag vet att beslutet inte leder till skärpta utsläppsmål. Det är ändå det som förhandlingarna går ut på – att fixa det galopperande klimathotet. Det är dock glädjande att de i sista sekund verkar ha strypt ländernas rätt att använda överskottet av utsläppsrätter. Men förhandlingen är så komplicerad mellan de rikare och fattigare länderna att allt utom kollaps tolkas som en framgång, men resultatet från Doha kommer inte göra att utsläppen minskar snabbare och det finns inte heller någon plan för hur de fattiga länderna skall få pengar till sin egen energiomställning, säger Svante Axelsson.
Resultatet är att det blir ett nytt Kyotoavtal 2 som börjar redan första januari 2013 och slutar 2020. Det fångar bara 15 procent av världens utsläpp men är en viktig livbåt om det stora klimatavtalet, det så kallade Durbanpaketet, inte går i mål 2015. Nya utsläppsminskningar kan spelas in av de som är med i Kyotoavtalet under 2014 i hopp om att klimatmålen skall skärpas. En framgång är att det blev en viss begränsning för industriländernas rätt att ta med överskott av utsläppsrätter från första Kyotoavtalet in i den andra åtagandeperioden
– Det är bra att de fick till ett Kyotoavtal, men läget är nu så allvarligt att det inte räcker att räkna utsläpp i ton utan det handlar om hur många miljontals människoliv som kommer att offras om vi alla inte snabbt gör våra samhällen fossilfria. Färdplanen mot fyra graders temperaturhöjning är en krigsförklaring mot oss själva och jag hoppas innerligt att människan kan ta sitt förnuft till fånga, säger Svante Axelsson.
(Ovanstående är ett utdrag ur en längre text.)
Det här duger inte. Vi kan inte rädda klimatet genom att sitta och snacka och skylla ifrån oss. Det är dags att göra nåt. Säga ifrån. Kräva mer.
Och det är alla vi som måste göra det. Vi måste ställa krav på politikerna.
– Det är en klen tröst att förhandlingarna är i hamn, när jag vet att beslutet inte leder till skärpta utsläppsmål. Det är ändå det som förhandlingarna går ut på – att fixa det galopperande klimathotet. Det är dock glädjande att de i sista sekund verkar ha strypt ländernas rätt att använda överskottet av utsläppsrätter. Men förhandlingen är så komplicerad mellan de rikare och fattigare länderna att allt utom kollaps tolkas som en framgång, men resultatet från Doha kommer inte göra att utsläppen minskar snabbare och det finns inte heller någon plan för hur de fattiga länderna skall få pengar till sin egen energiomställning, säger Svante Axelsson.
Resultatet är att det blir ett nytt Kyotoavtal 2 som börjar redan första januari 2013 och slutar 2020. Det fångar bara 15 procent av världens utsläpp men är en viktig livbåt om det stora klimatavtalet, det så kallade Durbanpaketet, inte går i mål 2015. Nya utsläppsminskningar kan spelas in av de som är med i Kyotoavtalet under 2014 i hopp om att klimatmålen skall skärpas. En framgång är att det blev en viss begränsning för industriländernas rätt att ta med överskott av utsläppsrätter från första Kyotoavtalet in i den andra åtagandeperioden
– Det är bra att de fick till ett Kyotoavtal, men läget är nu så allvarligt att det inte räcker att räkna utsläpp i ton utan det handlar om hur många miljontals människoliv som kommer att offras om vi alla inte snabbt gör våra samhällen fossilfria. Färdplanen mot fyra graders temperaturhöjning är en krigsförklaring mot oss själva och jag hoppas innerligt att människan kan ta sitt förnuft till fånga, säger Svante Axelsson.