Vi är lyckligt lottade. Inga skador på huset; det met dramatiska som hänt är att trädgårdsmöbler vält och en fågelmatsautomat blåst sönder där den redan var rostskadad.
Jag antar att det är därför jag inte heller har något minne av Gudrun för tio år sedan, som folk pratat så mycket om de senaste veckorna. Från det året minns jag däremot snöstormen en och en halv månad senare. Simone och Sven däremot gav vardera ett dygns strömlöhet – det blir liksom mer påtagligt då.
Vid midnatt var närmsta mätstationen uppe i 31,5 m/s i byvind. Under Simone hade vi som mest 28,5, vilket jag tror är det mesta vi haft som jag vet om. (Fast det har ju varit stormar för när vi inte vet.)
Den här stormen känns mindre påtaglig än både Sven och Simone. Men nu har vi ström, och det är en påtaglig skillnad: det är varmt och ljust i huset, och då blir det inte lika påträngande, varken vad gäller ljud eller värme.
Igår var det ganska rejält blåsigt – det var Dagmar.
Imorse var det ganska stillsamt och regnigt. Sedan kom Egon.
Egon innebär hos oss rejäl blåst. Vår egen vindmätare är trasig, men enligt de närmsta mätstationerna verkar det som mest ha varit uppe i nästan 28 m/s. Enligt vad jag förstått tar det dock i betydligt mer uppåt västkusten.
Och än så länge har vi inte drabbats av strömavbrott.