Tag Archives: energi

Ransonera elen, och betala den i förskott?

Det körs en massa olika kampanjer för att minska el- eller energiförbrukningen. Själva har vi ju varit inblandade i Eons experiment/100koll.

Jag tror tyvärr inte att det är så effektivt i längden. Det är kul och spännande i början, men sedan kommer annat emellan. För egentligen vet man ju hela tiden att man ska komma ihåg att släcka lamporna (för att nu ta ett enkelt exempel) – men man glömmer ändå.

För elen finns där hela tiden, tillgänglig. I någon mån kommer den utan att man ens ber om det (eller nästan, i alla fall). Den tar inte slut, den fortsätter att komma så länge man inte stänger av den.

Och jag önskar att den inte gjorde det. Jag tror att det vore det absolut effektivaste: om elen faktiskt tog slut. Ja, inte för gott, men för stunden. Någon sorts ransonering.

Det behöver ju inte vara en påtvingad ransonering, uppifrån staten eller något sånt. Det kunde vara en självvald ransonering. Att man ”beställer” eller talar om att så här mycket el vill vi max köpa den här veckan. När vi har gjort av med den elen så ska vi inte ha mer. Eller då blir vi i alla fall tvungna att beställa eller köpa mer.

Då tror jag man skulle bli mycket bättre på att snåla och tänka sig för. Ungefär som man kan lyckas snåla med mjölken och det bara finns lite kvar. Den där lilla slatten mjölk kan räcka jättelänge för att jag ska kunna få mjölk i kaffet.

Kanske ligger också en viktig bit i att betala i förväg. De allra flesta saker betalar vi i förväg, innan vi förbrukat dem. Och när vi gjort slut på det vi betalt så har vi inte mer innan vi köpt mer. När det gäller uppvärmning så betalar man både pellets (som vi har), ved och olja i förskott, innan man eldar upp dem. Men värmer man med el så betalar man först i efterskott.

Så, mina konkreta förslag för att minska elförbrukningen: betala elen i förskott, och när det man har betalt (eller möjligen beställt) är förbrukat så tar elen slut.

Vem tar tag i detta? :-)

 

Det körs en massa olika kampanjer för att minska el- eller energiförbrukningen. Själva har vi ju varit inblandade i 100koll.

Jag tror tyvärr inte att det är så effektivt i längden. Det är kul och spännande i början, men sedan kommer annat emellan. För egentligen vet man ju hela tiden att man ska komma ihåg att släcka lamporna (för att nu ta ett enkelt exempel) – men man glömmer ändå.

För elen finns där hela tiden, tillgänglig. I någon mån kommer den utan att man ens ber om det (eller nästan, i alla fall). Den tar inte slut, den fortsätter att komma så länge man inte stänger av den.

Och jag önskar att den inte gjorde det. Jag tror att det vore det absolut effektivaste: om elen faktiskt tog slut. Ja, inte för gott, men för stunden. Någon sorts ransonering.

Det behöver ju inte vara en påtvingad ransonering, uppifrån staten eller något sånt. Det kunde vara en självvald ransonering. Att man ”beställer” eller talar om att så här mycket el vill vi max köpa den här veckan. När vi har gjort av med den elen så ska vi inte ha mer. Eller då blir vi i alla fall tvungna att beställa eller köpa mer.

Då tror jag man skulle bli mycket bättre på att snåla och tänka sig för. Ungefär som man kan lyckas snåla med mjölken och det bara finns lite kvar. Den där lilla slatten mjölk kan räcka jättelänge för att jag ska kunna få mjölk i kaffet.

Kanske ligger också en viktig bit i att betala i förväg. De allra flesta saker betalar vi i förväg, innan vi förbrukat dem. Och när vi gjort slut på det vi betalt så har vi inte mer innan vi köpt mer. När det gäller uppvärmning så betalar man både pellets (som vi har), ved och olja i förskott, innan man eldar upp dem. Men värmer man med el så betalar man först i efterskott.

Så, mina konkreta förslag för att minska elförbrukningen: betala elen i förskott, och när det man har betalt (eller möjligen beställt) är förbrukat så tar elen slut.

Vem tar tag i detta? :-)

 

Det körs en massa olika kampanjer för att minska el- eller energiförbrukningen. Själva har vi ju varit inblandade i 100koll.

Jag tror tyvärr inte att det är så effektivt i längden. Det är kul och spännande i början, men sedan kommer annat emellan. För egentligen vet man ju hela tiden att man ska komma ihåg att släcka lamporna (för att nu ta ett enkelt exempel) – men man glömmer ändå.

För elen finns där hela tiden, tillgänglig. I någon mån kommer den utan att man ens ber om det (eller nästan, i alla fall). Den tar inte slut, den fortsätter att komma så länge man inte stänger av den.

Och jag önskar att den inte gjorde det. Jag tror att det vore det absolut effektivaste: om elen faktiskt tog slut. Ja, inte för gott, men för stunden. Någon sorts ransonering.

Det behöver ju inte vara en påtvingad ransonering, uppifrån staten eller något sånt. Det kunde vara en självvald ransonering. Att man ”beställer” eller talar om att så här mycket el vill vi max köpa den här veckan. När vi har gjort av med den elen så ska vi inte ha mer. Eller då blir vi i alla fall tvungna att beställa eller köpa mer.

Då tror jag man skulle bli mycket bättre på att snåla och tänka sig för. Ungefär som man kan lyckas snåla med mjölken och det bara finns lite kvar. Den där lilla slatten mjölk kan räcka jättelänge för att jag ska kunna få mjölk i kaffet.

Kanske ligger också en viktig bit i att betala i förväg. De allra flesta saker betalar vi i förväg, innan vi förbrukat dem. Och när vi gjort slut på det vi betalt så har vi inte mer innan vi köpt mer. När det gäller uppvärmning så betalar man både pellets (som vi har), ved och olja i förskott, innan man eldar upp dem. Men värmer man med el så betalar man först i efterskott.

Så, mina konkreta förslag för att minska elförbrukningen: betala elen i förskott, och när det man har betalt (eller möjligen beställt) är förbrukat så tar elen slut.

Vem tar tag i detta? :-)

 

Alla dessa kalendrar på nätet! Om rabatter, kvalitet och konsumtion

Nu är det december. Och varenda liten butik på nätet ”med självaktning” har en adventskalender eller julkalender: varje dag ett nytt erbjudande.

Ja, det är säkert effektivt som metod för att få folk att köpa mer. Speciellt att köpa saker som de inte behöver. Rejäl rabatt, kort tid – du måste bestämma dig BUMS för sedan gäller inte erbjudandet längre. Och sedan igen någon dag senare. Och igen.

Ingen möjlighet att planera och tänka igenom sina inköp. Inget behovsbaserat, bara impuls- och känslobaserat (eller i alla fall huvudsakligen).

Bedrövligt ur resurs- och hållbarhetshänseende.

För övrigt funderade jag på det här med rabatter häromdagen. Det här att numera så ”räcker” det liksom inte att det är tio procents rabatt eller rea för att man ska tycka det är billigt. Inte ens 25 procents rabatt känns billigt; det krävs typ 40, 50 eller ännu fler procents rabatt för att man ska känna att man gjort ett ”fynd” eller ”kap”.

En del i det tror jag är just att det gått inflation i rabatter och reor och erbjudanden – detär alltid nåt sånt, det är mängder med sånt…

Men en annan sak tror jag är det här: Vi behöver inte sakerna.

Om det är något man verkligen behöver, något man skulle vilja köpa för att man verkligen har behovet men liksom inte riktigt har råd med, eller som man skulle köpa ändå men som skulle få det att svida i plånboken, då är tio procents rabatt riktigt värdefullt och betydelsefullt.

Men när det bara är en ”leksak” eller inredningsdetalj till, eller en tröja till när man redan har tjugo, så krävs det ”halva priset” för att övertyga.

Och handlarna skjuter sig själva i foten i sina försök att ”undertrumfa” varandra.

Och vi själva… vi lurar oss själva att tro att det häär med att dra ner på konsumtionen betyder att vi ska handla för mindre pengar = färre antal kronor. Och så köper vi billigare prylar i tron att det är bättre. Istället för att köpa dyrare saker som håller längre.

Vi köpte ett par nya elektriska adventsljusstakar (såna där sjuarmade klassiska) idag. Ifjol hade vi bara en, efter att ett par stycken lagt av. Nu idag köpte vi ett ”känt” märke med förhoppningen att de ska hålla lite längre. På en liten lapp fastsatt runt ett av ljusen stod det

Quality is remembered long after the price is forgotten

För övrigt, en annan fundering angående elljusstakar: varför säljs de fortfarande med glödlampor i? Det känns ytterst fånigt att själv behöva köpa en extra förpackning med sju LED-lampor och byta ut. Ytterst fånigt. Jag funderade faktiskt på att skruva loss glödlamporna och lämna kvar i affären.

Novemberregn och mens

Ute ösregnar det.

Härinne är det kallt och ruggigt. Två element bortplockade ger mindre värme. Bortplockad masonit innebär åtminstone tillfälligtvis sämre isolering, men framför allt mer drag. Nerrasad puts – bitvis djupa gropar – ger ökat drag.

Jag har mens.

På radion sjunger någon om Skyfall.

 

Nå. Det var bra att vi tog bort masoniten. Runt fönstren saknas det massor med puts. Gissar på att det bruk jag putsar igen med där nu gör minst lika stor nytta som om vi hade bytt till energiglas.

Förvirrade röriga tankar på tåget hem en varm fredageftermiddag i augusti (Borde vi leva på kirskål och mördarsniglar?)

Jag har tänkt sätta mig och sy vetekuddar/-filtar igen. (Inte för att jag fryser, men som present.) Av gamla utslitna lakan, och ekologiskt vete.

Och då kommer gamla tankar upp igen. Om det är vettigt att använda mat till sådant. Näe, det kan förstås diskuteras. Mat ska ju rimligen i första hand ätas. Eller? För samtidigt är det ju vettigare att använda ätliga saker, framställda på ett bra sätt (de är förmodligen att betrakta som både förhållandevis nyttiga för användaren och kan anses ha en hyfsat liten inverkan på miljön) jämfört med att använda till exempel, i det här sammanhanget, något baserat på plastmaterial eller något på konventionellt odlad bomull – som ju många gånger är en skräckhistoria miljömässigt (ja, lakanen är av konventionell bomull, men där handlar det istället om att använda det som annars skulle slängts).

Enkelt resonerat kan man säga att det finns tre olika saker vi kan använda våra resurser till (eller har jag missat nån?): 1. Energi till oss själva, 2. Energi som vi använder på annat sätt (till exempel för transporter, uppvärmning och annat), 3. Som råvara till föremål, som ju är (eller bör vara) bestående. 1 och 2 handlar alltså om förbrukning och 3 om förvaltning (?); i alla fall i den bästa av världar ;-) Och rimligen bör alla tre, så långt det är möjligt, nyttja förnybara resurser. Förnybara resurser är ofta ätbara. Alltså är den bästa råvaran ofta ätlig, både för 1, 2 och 3.

Visst går det ibland att använda oätliga restprodukter till 2 och 3 – det bör förstås göras när så är möjligt. Till exempel borde jag förstås använda körsbärskärnor till mina värmekuddar, om jag hade haft sådana att tillgå. Men det är inte alltid ett alternativ (jag har inga körsbärskärnor att tillgå). Och ingenting blir ju bättre av att man använder något som inte går att äta men som odlats på plats där vi kunde odlat mat. (Och tro mig, inget skulle bli bättre av att jag istället åt upp påsen med vete ;-) Nej, men missförstå mig rätt: i västvärlden är det förhållandevis få som har problem med att de äter för lite eller har matbrist – även om det förekommer.)

Den ständiga avvägningen är just hur vi ska använda jordens tillgängliga resurser och göra en rimlig avvägning mellan 1, 2 och 3. På ett sätt som både alla människor och resten av jorden mår så bra som möjligt av, både nu och i framtiden.

För övrigt borde vi säkert inte alls odla så mycket, utan i större utsträckning leva på det som naturen producerar utan att vi lägger oss i. Vi skulle säkert kunna överleva på kokt kirskål ett av dagens mål under hela växtsäsongen – med lite svinmålla och maskrosor som variation. Mindre jordbearbetning, mindre arbetsinsats, mindre bevattning, mer gödning över till annat. Vi kunde äta ”mördarsniglar” för att få kött. Och så vidare. Men det hemska är ju att både jag och resten av familjen – och de allra flesta svenskar – är alldeles för bortskämda för att nöja sig med det.

Å andra sidan, om man bara hela tiden satsar på att överleva, så blir ju livet inte mycket värt att leva.

Ständig balansgång det där. Avvägning. Tära lagom mycket på jorden, med rätt fördelning mellan saker – och själv må bra också.

Det är inte mycket lönt att gå in och titta hur det går i Grannfejden längre

För varje level höjs ribban i form av antal poäng som krävs för att nå nästa nivå. Men man kan fortfarande bara få samma antal poäng per dag.

Ett tag var det trots allt lite småspännande att gå in och kolla om man hade tagit sig till någon nivå. Men nu tar det ju en vecka (ungefär, tror jag?) att ta sig från en nivå till nästa, och förmodligen tio dagar nästa gång, eller nåt sånt. Och då är det ju rätt meningslöst att gå in och titta.

Vi har varit på nivå 20 länge nu, i alla fall.

Ja, men tillverkningen av TV:n då?

E.ons experimentet har en artikel om TV-apparater, under rubriken ”TV-sommaren är här – vilken apparat drar minst energi?”

Nu är ju inte jag den som uppfattar sommaren som en TV-intensiv period, tvärtom. Men det kan vi ju bortse från för en stund.

Det som irriterar mig mer är inställningen att man ska byta TV för att få ner energiförbrukningen. Visst, TV:n drar ström. Men inte så fruktansvärt mycket. Och stor del av tiden står den inte på. Däremot ”kostar” TV:n en hel del energi vid tillverkningen (jag hittar just nu inga siffror, så den som har någon bra sammanställning får gärna länka). Och till det kommer allt material och ”innehåll” – sällsynta metaller, flamskyddsmedel o.s.v. Råd&Rön tar upp en del av dessa aspekter i en artikel från 2010.

Och visst, jag kan inte snabbt och smidigt göra en livscykelanalys av det här. Men jag är ändå rätt säker på min sak: det är inte en bra idé att byta ut en gammal TV mot en nyare för att spara energi, och tar man in övriga miljöaspekter så är det en ännu sämre idé.

Men jag är väl ett ufo – eller snarast ett fossil, jag som fortfarande glor på tjock-TV, för

Tjock-tv (CRT) är nästan ute ur leken numera.

kan vi läsa i E.ons text :-)

Svårt göra relevanta jämförelser i 100koll/experimentet

Det heter att man ska kunna göra jämförelser i E.ons experiment: jämföra med andra med liknande förhållanden. Samma uppvärmningsform, samma typ av boende, samma antal personer. Och samma ort.

Grejen är just det där med ort. Om mina tester av funktionen visar rätt så är det postort den går på. Alltså inte ens så stort som kommun. Det innebär att om jag lägger in ort, plus några uppgifter till om hus och personer så får jag nästan inga att jämföra med. Lägger jag in de uppgifter som är relevanta för att faktiskt kunna göra en jämförelse så blir vi ensamma kvar i gruppen. Och det är ju lite meningslöst :-)

Jag kan förstås låta bli att alls lägga in ort. Då jämförs vi med alla med samma boendeförhållanden i hela landet. Det känns också lite meningslöst. Det är ju trots allt lite skillnad på Skåne och Norrbotten.

Det skulle förstås behöva möjlighet till geografisk avgränsning på någon mer nivå än postort!  Ett par förslag:

  • Län
  • Radie från där man själv bor (skulle också kunna styras med ett reglage)

För övrigt har vi nu kommit vidare till nivå 20, och därmed fått en helikopterplatta. Här snackar vi realism! ;-)

Nu är vi på level 19 [100koll]

På nivå 17 började det se ut som ett slott, med torn och grejer.

På nivå 18 försvann äppelträdet igen, tillsammans med den smala gräsremsan på baksidan.Tornen fick guldlökar på toppen.

Nu på nivå 19 har slottet bara vuxit på höjden. Jag kan inte se om vi har gräsplätten på framsidan kvar, för grannens torn (på nivå 18) skymmer vår framsida i bilden.

På bilden syns hus på level 11, 16, 17, 18 och 19.

Level 19

 

Grannfejden i 100koll premierar utspridd energianvändning

Så här sätts poängen i Grannfejden:

Den poäng varje deltagare får baseras på hur mycket el man sparar varje dag jämfört med föregående år, från den 14 april och fram till den 29 juni.

Du får 5 poäng för varje sparad procent el. Eftersom vi med Grannfejden vill ta reda på hur deltagarna framförallt med enkla medel kan spara el så kan man maximalt få 100 poäng per dag, motsvarande en besparing på 20 procent. Har man sparat mer beror det troligtvis på större insatser, som att man t ex bytt uppvärmningstyp, vilket inte är fokus för just denna utmaning.

Om du förbrukar mer el än föregående år någon dag så drar vi av 5 poäng för varje procent, dock maximalt 10 poäng.

Det innebär att oavsett hur mycket man sparar så kan man inte få mer än 100 poäng er dag – men om man gör av med lite extra el någon dag så tappar man poäng. För att få så bra poäng som möjligt så bör man smeta ut sin elanvändning jämt över dagarna.

Vi gör ofta av med mer el på helgerna. En väldigt avgörande faktor är att vi ofta tvättar på helgen. Då har vi hunnit spara på oss ordentligt med tvätt, och har tid att tvätta rationellt, med fulla, genomtänkta maskiner och flera maskiner efter varandra. Det är precis så man bör göra. Men det innebär å andra sidan att vi enstaka dagar har en högre elförbrukning än ifjol. Och det förlorar vi på i Grannfejden.

För övrigt har vi nu nått Level 17. Det innebär att huset börjar likna ett slott – och att det nästan inte finns någon gräsmatta kvar på tomten.

Ibland önskar jag att jag hade vedspis

Jag gillar att laga mat. Gärna mat som tar tid. Grytor som ska koka länge på spisen eller gratänger som ska stå länge i ugnen. Många rätter blir väldigt goda just av att de tillagas under lång tid. Till exempel gäller det många gånger det kött som är lite billigare/anses mindre fint (och som ju självklart också ska ätas om det ska vara vettigt att alls äta kött – grisen består ju som bekant inte bara av tråkig filé). Och jag gillar att känna doften från grytan eller ugnen sakta växa fram och bli fylligare och alltmer lockande, och gå och lyfta på grytlock, smaka lite, fundera över vad som mer ska vara i, och så vidare. Det är ofta då det blir rysligt gott.

Men så är det det där med energi. Ju längre tillagningstid desto mer energiåtgång, förstås. Och det är förstås inte bra. Speciellt inte när det handlar om ”lyxig” el (som ju är ett ”finare” energislag).

Ett sätt att få ner koktiden för långkok (åtminstone en bit) är tryckkokaren. Vi har en tryckkokare som vi använder ibland. Och visst, det är en bra pryl för att kunna fixa mat som egentligen tar lång tid även en vanlig vardagskväll, och därmed sparar det också energi. Men det förtar en del av trevligheten. Det doftar inte lika mycket, jag kan inte gå och smaka av eller stoppa i saker allteftersom. Och samtidigt behöver det i praktiken mer konstant passning än en ”vanlig” gryta.

Ibland avundas jag faktiskt dem som levde på vedspistiden. Visst, det var förstås ofantligt mycket mer opraktiskt. Men spisen kunde stå på och värma huset, och så utnyttjade man värmen – som ju ändå fanns tillgänglig – till att laga mat. Det gick liksom i det långa loppet inte åt påtagligt mer energi för att man lagade en sextimmars oxsvanssoppa än för att koka gröt.

Dessa funderingar har förstås dessutom blivit mer påtagliga i samband med 100koll-experimentet. För där finns liksom en enda princip: minska elåtgången. Och då blir ju varje långkok en belastning, trots eventuella fördelar på andra plan (både att värmen ju i praktiken värmer huset och minskar pelletsåtgången, åtminstone marginellt, och att jag kokar köttgrytor på kött som annars skulle ha slängts).

För det kan väl knappast vara så att jag av miljöskäl borde skippa all mat som tar lång tid att laga?