Apropå rosor och alla hjärtans dag, så stod det en blomförsäljare i centralhallen på Malmö C idag. Jag var inte ute efter att köpa blommor, men jag gick i alla fall fram och frågade. (Jag är egentligen alldeles för dålig på att fråga. Jag frågar inte gärna när jag vet, eller är nästan säker på, att jag kommer att få ett negativt svar. Men man ska ju fråga ändå, för konsumentefterfrågan driver utvecklingen.)
Ungefär följande konversation utspelade sig:
”Har ni några ekologiska eller fairtrade-märkta blommor?”
”Nä.”
”Nähä, då ska jag inte ha några.”
”Jag tror inte på sånt.”
”Va?”
”Jag tror inte på sånt. Det är ju bara att sätta på en etikett. Det är ingen som kan kolla att det stämmer.”
”Fast det finns kontrollorganisationer för sånt.”
”Det kanske funkar i Sverige, men inte i andra länder.”
”Det görs kontroller av certifieringsorgan även i andra länder. Och visst, det kan säkert finnas enstaka som lyckas fuska ändå. Men det är knappast en anledning att helt skippa idén? Det finns enstaka personer som fuskar med sjukpenningen – ska vi då skippa sjukförsäkringen helt och hållet för det?”
”Det finns i alla fall inget sånt i blomsteraffärer, det är bara mataffärer som har sånt.”
”Tja, visst, de stora livsmedelskedjorna är ofta aningens bättre på ”märkta” blommor, men det finns ju även i vissa blomsteraffärer, och här i Malmö finns ju faktiskt en blomsteraffär som är specialiserad på sånt.”
”Ja, just ja, jag känner en som jobbar där.”
”Jamen så bra då, prata med henne! Och jag lovar att när du tar hem ekologiska eller fairtrademärkta blommor så ska jag köpa.”