Det är dags att köpa vinterjackor och termobyxor till barnen. (Ja, det är tidigt – evigheter tills de behöver användas – men erfarenheten säger att man ska köpa vid ungefär den här tiden för att kunna välja…)
Och ibland önskar jag att jag var en sån som bara gick till första bästa affär och köpte något. Men sådan är nu inte jag.
För några år sedan konstaterades det i någon undersökning (Naturskyddsföreningen, tror jag) att i princip alla kläder av den typen hade ytbehandling med fluorerade produkter. Eftersom det liksom inte fanns några alternativ så var det trots allt inget vi kundeta hänsyn till. Och på senare år tror jag det funnits alternativ men så dyra att det inte varit relevant att överväga.
Så ett antal år på raken har vi köpt Fix från Lindex. Och varit väldigt nöjda, måste jag säga. Bra funktion, bra kvalitet, bra hållbarhet.
Men så ifjol hade HM plötsligt (?) jackor utan flurkarboner. Så båda barnen fick vinterjackor från HM. (Minstingen var nämligen fortfarande inte riktigt stor nogg för den första sparade Fix-jackan.) Lillebrors rosa har hållt jättebra; storebrors blåa har dock inte pallat lika bra – framför allt dragkedjan är lite tveksam.
Oavsett vilket så måste han ha både nya termobyxor och ny jacka i år. Och hur gör man då?
Lindex har sina Fix upp till stl 140, så i år lär vara sista året vi KAN köpa där. Lindex har ingen info på sin hemsida om eventuellt fluorinnehåll.
HM:s känner jag mig alltså inte helt övertygad om vad gäller kvaliteten. Men miljö måste ju gå före kvalitet när det gäller så otrevliga substanser, så länge inte kvaliteten är alldeles bedrövlig.
Så hur är det med Lindexs prylar då? Vad innehåller de? Tja, eftersom giftfrihet rimligen är ett försäljningsargument och de inte skriver något sådant så är det förmodligen så att de innehåller fluorerade kolväten. Men eftersom jag hellre vill ha deras grejer kvalitetsmässigt så får jag försöka kolla upp det.
På en lördag som idag, när vi tänkt åka och försöka handla, kollar man inte upp sådant genom att kontakta Lindex centralt. Så vi åker iväg till köpcentrat.
Det står förstås inget på lapparna på jackorna.
Och även om jag tvivlar på att jag ska få något vettigt svar, så går jag och frågar, nogsamt och ordentligt. Samt talar från början om att jag inte ska köpa jackan nu, jag vill bara fråga om den.
Hon börjar leta och slå i information. Det enda hon hittar är att man kan impregnera jackorna själv om man tycker det behvs efter ett tag. ”Men Lindex är så noga md sådant där och har en code of conduct, så jag kan inte tänka mig att det innehåller något farligt.” Uhum. Känns ju knappast övertygande.
Hon lovar att kolla upp. Skriver upp mitt telefonnummer. Återstår att se om hon kommer ihåg tillräckligt för att kunna kolla upp rätt sak.
Och sedan börjar hon plocka loss larm och grejer från jackan jag haft med till kassan, och jag får påminna om att jag inte tänkte köpa nu – jag har ju fortfarande inte fått svar.
På HM har de inte fått hem jackor och byxor, bara overaller och bara upp till stl 128, så vi kan inte kolla och än mindre köpa. De kan inte ens svara på om de kommer att få hem, utan det kan mycket väl vara så att vi måste beställa hem. Men det vet vi inte än.
Ja, vi passade på att kolla på ngra av de andra ställena på köpcentrat också. Inte bättre lycka förstås.
Ibland blir jag så trött på att vara den medvetna konsumenten.Man får fara runt som en skållad råtta till de olika affärerna, leta igenom hela sortimentet, ställa frågor till personalen som inte har en aning om något relevant och som har mindre koll än man själv på miljöaspekterna av deras sortiment, lusläsa webbsidor i jakten på kunskap och info.
Och oftast ger det i slutändan inte ett skit.
”Vi säljer det konsumenterna vill ha och efterfrågar.” Å pytt heller.
