Tag Archives: flyg

Sila ord och svälja handlingar

– Programledarna svär för mycket. Det hör inte hemma i TV på bästa sändningstid, när massor med barn tittar.

Ovanstående uttalande är inte ordagrant återgivet utan mer ett samlat återgivande, men skitsamma. Det gällde melodifestivalen igårkväll.

Personligen tycker jag att svordomar är helt harmlösa. Varför skulle det vara ett problem att programledarna svär? Vad menar du att det skulle göra för skada? Det handlar om ORD. Det är inte ens ord som är riktade mot någon människa, inte ord menade att göra någon ledsen eller arg. Bara vanliga förstärkningsord. Enda anledningen till att du stör dig på dem är förmodligen att du lärt dig en gång i tiden att just de här orden är fula. Vilka ord som anses fula varierar över tid.

Ja, det är viktigt att vuxna är förebilder för barnen, så att barnen kan lära sig vad som är viktigt. Därför ser jag en massa andra saker som händer på bästa sändningstid i TV som betydligt mer problematiska. Som att en av programledarna i melodifestivalen igår gjorde en snabbutflykt till Italien för ett tramsreportage. Med största sannolikhet flög hon. Detta är en av många små (och stora) saker som bidrar till normaliserandet av saker som är väldigt skadliga för miljön.

Men den sortens saker reagerar ingen på. Istället hänger man upp sig på svordomar.

Vilket har störst påverkan på vår överlevnad och vårt samhälle i det långa loppet?

Är du flygberoende?

Jag har aldrig flugit särskilt mycket. Så jag har väldigt svårt att förstå folks flygande kors och tvärs. Det är så många människor som ser flygandet som något fullkomligt självklart och naturligt. Något man liksom int ens reflekterar över utan bara gör, nästan som att äta frukost, utan att alls fundera över negativa konsekvenser eller ens fundera över att det är något att fundera över.

Som sagt var, jag förstår inte. Men jag vet inte ju inte hur det är. Jag har ju liksom i princip inte testat.

Ungefär som jag inte har testat att röka. Jag förstår inte poängen med att röka. Jag förstår inte att någon nånsin testar, när ju alla vet att det är farligt.

Eller som att jag aldrig testat att dricka alkohol (jag drar gränsen vid ungefär 2-3 volymprocent), mer än typ av misstag.

Jag har inte testat. Jag vet inte vad jag missar. Och alltså har jag enligt många inte ens rätt att uttala mig. Ska man få lov att uttala sig så ska man själv ha testat, själv se fördelarna eller ha skaffat vanan. Att redan från början avstå från det man vet är skadligt eller dåligt anses vara ett märkligt alternativ; rätt att uttala sig om att något är dåligt får man enligt en del bara om man själv testat och sedan valt att sluta/låta bli.

Och när jag grunnar på detta så slår det mig att likheten även i övrigt nog är relevant. Kanske är det så att många människor faktiskt utvecklat ett flygberoende? För nog påminner det lite om ett beroende, det här att räkna med att snabbt och lätt kunna ta sig iväg till fjärran platser på några timmar, att resa till London över en helg eller till Thailand för en vecka eller två, eller för den delen tjänsteresor till USA eller sydeuropa eller Kina flera gånger i månaden. För att inte tala om alla idrottsstjärnor, som befinner sig på nya platser var och varannan dag. (Eller reser våra olika landslag tåg mellan sina olika matcher och tävlingar? Jag ska erkänna att jag inte kollat upp detta. Jag antar helt krasst att det inte ens skulle vara möjligt att ha tävlingar så ofta och på så olika ställen som de har om de skulle förflytta sig långsammare.))

Ja, jag tror att många människor utvecklat ett långtgående flygberoende. Och eftersom det är ett så pass nytt beroende så är det nog många som inte ens vill se det. Dessutom anses det väl fortfarande lite fint, lite hippt, att hålla på så där. Ungefär som rökning en gång i tiden.

Det sägs att suman av lasterna är konstant. Och jag inbillar mig att rökningen har minskat. Har folk i västvärlden, som kollektiv betraktat, ersatt rökningen med flygning?

Om det nu är frågan om ett beroende, så behövs det förstås hjälp. Jag hade velat skriva rubriken på det här inlägget ”Är du flygberoende? Lugn, det finns hjälp att få!”. Men tyvärr gör det väl inte det?

Och om nu summan av lasterna är konstant, så måste väl grejen snarast vara att ersätta beroendet med något annat. Ett beroende som är mindre skadligt för miljön. Några förslag?

Mina beroenden? Tja, böcker, kaffe, te. Men framför allt kanske skrivande och sociala medier.

Jag längtar mer och mer efter en ransonering av klimatgasutsläpp

För det känns så märkligt. Själv har jag dåligt samvete över att jag köper en bok. Och andra flyger kors och tvärs över jorden igen och igen och igen.

Jag har dåligt samvete, för boken är ju inte nödvändig för min överlevnad – det handlar om nöje och intresse. Men de som flyger har inte dåligt samvete; de anser att flygresorna är nödvändiga.

Och det är ju inte upp till mig att bedöma. Eller, jag kan inte göra den bedömningen, för  jag har inte all information i varje fall. Och det är svårt att ifrågasätta andras val, från person till person; jag måste ju ändå utgå från att andra människor inte är onda.

Därför skulle jag önska en ransonering. En tilldelad mängd tillåtna utsläpp av klimatgaser per person. Då blir det inte upp till var och en. Då blir det rättvist. För som det är nu så blir ju utrymmet mindre för dem som har ett större samvete och större för dem som skiter i konsekvenserna eller som har en tendens att uppvärdera sina egna åtaganden och önskemål jämfört med alla andras.

Är det därför män generellt sett har större klimatpåverkan än kvinnor? För att de av tradition tillåts ha ett större ”ego”, större tillåtelse att värdera sig själva och sina göranden högre än andras? Helt enkelt en vana av att tillåta sig själv ta plats – i det här fallet klimatutrymme?

Och ja, visst finns det sammanhang och ändamål och annat som helgar medlen. Det finns till exepel definitivt sammanhang där det är motiverat att flyga. Det finns alltså personer som skulle behöva överstiga sin ranoserande klimatgasutsläppskvot. Men det ska ju rimligen inte vara upp till var och en att bedöma. Det räcker ju uppenbarligen inte – det flygs helt uppenbart på tok för mycket. Det behövs någon form av dispensansökan, där någon oberoende bedömer behovet: är det här viktigt nog att personen ifråga ska få överstiga utsläppskvoten?

Ja, det är önsketänkande. Och? Önsketänkande är viktigt, annars kan man ju aldrig komma vidare. Vi behöver ju faktiskt en samhällsomställning, ett samhälle anpassat efter nya förutsättningar, med delvis helt nya spelregler, istället för bara små marginella förändringar.

Varför vill Ica ge oss rabatt på flyg? Idioti!

Nyhet!

Nu får du med ICAs kort rabatt på inrikesflyg

Så står det i ett av reklambladen som följde med senaste Buffé (alltså Icas kundtidning).

Och jag undrar bara varför. Varför tycker Ica att det är en bra idé att ge rabatt på flyget? När vi av miljöskäl bör minska flygandet till ett absolut minimum – och så gör Ica sitt bästa för att få fler att flyga?

Idioti.

Transporter – ett stort problem som är så litet att man inte får bry sig om det?

Transporterna står för en väldigt stor del av våra utsläpp av växthusgaser. Detta visas till exempel i diagrammet nedan: Utsläpp av klimatpåverkande gaser i Skåne län. (Diagrammet är hämtat från miljomal.se och statistiken kommer från SMED.)

Klimatpåverkande gaser Skåne

Vi måste jobba med att få hållbarare transporter, både genom att minska transporter och genom att de transporter som görs sker med förnybara bränslen/energikällor och med energieffektiva/-snåla fordon. Dessutom orsakar transporterna en massa andra miljöproblem (utsläpp av kväveföreningar, svavelföreningar, marknära ozon, partiklar och flyktiga organiska ämne (förkortat VOC). ”Hållbara transporter” är ett stort och delvis svårt arbetsområde inom miljösvängen.

Det sägs att vi ska fråga i affären efter hur varorna transporterats, och att vi ska låta blisockerärtor som flugits från Afrika eller Sydamerika.

Samtidigt sägs det ofta att transporterna är en liten del av en varas eller produkts miljöpåverkan, sett till helheten (alltså livscykelanalys och liknande). I valet mellan importerade ekoäpplen och svenska konventionella så sägs det att man ska välja de utländska ekologiska, för transporterna är ett mindre problem. Och man får inte ställa krav på transporterna i offentlig upphandling, för transporterna är en så liten del av varans miljöpåverkan att det inte anses skäligt att ställa krav på området.

Hur sjutton går det ihop? Hur kan det samtidigt både vara ett av de viktigaste områdena och något som är så litet att det inte ens får räknas?

En gissning från min sida är att en del i det är att för väldigt många varor är transporterna en ganska liten del – men för vissa varor är det en enormt stor del. (Det kan ju i så fall både handla om att det är varor som har ett väldigt litet produktionsutsläpp och varor som har ett väldigt stort transportutsläpp.) Räknar man då på ett genomsnitt för alla varor så innebär det alltså i praktiken att transporterna utgör en förhållandevis liten del (under tio procent, kanske?) av varans livscykelutsläpp.

Men det innebär ju inte att frågan är ointressant! Om låt säga tio procent av alla ärtor (alltså, det här är bara ett hypotetiskt exempel nu!) transporteras långväga med flyg, och har jättestora utsläpp, och alla de andra ärtorna transporteras med cykeltransport ett par kilometer, så finns det ju mycket goda skäl att välja de som cykeltransporteras, just för transporternas skull. De där tio procenten med flyg står ju för en löjligt stor del av transportutsläppen och bör fås bort fortast möjligt. Det är ju det som är vitsen med att kunna ställa miljökrav vid upphandling: att man vill få bort det som är sämre och gynna det som är bättre.

Man får inte heller ställa krav på närodlat. Dels av allmänt frihandelsmässiga/konkurrensmässiga skäl. Men just transporterna brukar användas som ett argument MOT närodlat. Ungefär så här:

Bara för att det är närodlat betyder det inte att transporterna är mindre miljöbelastande – det handlar ju också om hur det transporteras. Kortare resor är ofta ineffektivare och görs på sämre sätt. Och handlar man närodlat så blir det ofta fler småresor. Dessutom så är det som är närodlat ofta sämre på andra sätt – det är ju inte bättre att köpa svenska tomater som odlats i växthus än frilandsodlade från Spanien!

Tja, just därför behövs det möjlighet att få ställa transportkrav. Så att man kan väga samman alltsammans och utifrån den samlade bilden välja det som är bäst och vrida utvecklingen.

Och jag tycker det är lite löjligt att dra upp tomater och gurka. Bara för att man vill kunna välja närodlat betyder det inte att allt är bäst som närodlat. Som sagt var, det behövs en möjlighet att väga samman! För övrigt ska man, av miljöskäl, välja grönsaker efter säsong, och tomater har inte säsong på vintern. På sommaren däremot så funkar det utmärkt att odla tomater även i Sverige. (Enligt branschen sker för övrigt all uppvärmning av svenska växthus med bioenergi – men det har jag bara som hörsägen och kan inte bekräfta.)

 

För övrigt, så stöter man numera ganska ofta på folk som hävdar att flyget inte alls är ett stort miljöproblem. Men det beror ju förstås på hur man räknar…

Häromsistens när jag frågade blev jag hänvisad till statistik som handlade om flygets andel av de totala koldioxidutsläppen (eller möjligen växthusgasutsläppen) i världen. Visst, det är ju en intressant siffra på sitt sätt. Men det som är relevant att titta på när man väger flyg mot andra transportmedel är förstås utsläppen per personkilometer (för persontransporter) eller per transporterad vikt (för varutransporter). Ja, eller något annat av det slaget. Det är ju trots allt så att de allra flesta resor inte görs med flyg, och ändå kommer flyget upp i procentandelar av växthusgasutsläppen.

Följande kommer från SJ.se:

Hur mycket släpper ett tåg mellan Stockholm-Göteborg ut jämfört med ett flygplan

SJs Miljökalkyl (www.sj.se/miljokalkyl) visar att ett X 2000 som kör från Stockholm till Göteborg släpper ut ca 2,6 gram (0,0026 kg) koldioxid per person, medan ett flyg ger utsläpp på över 66 kg per person. Räknar man om det till ett helt tåg och ett helt flygplan släpper tåget ut ca 4 hg koldioxid och flygplanet ca 6 ton (6 000 kg). Det innebär cirka 15 000 gånger så mycket utsläpp från flyget.

Sedan brukar siffrorna för flygets utsläpp se väldigt olika ut beroende på vem man frågar. Den stora skillnaden består, efter vad jag förstått, i om man räknar på bara koldioxidutsläpp och bara själva transportsträckan, eller om man också tar med andra klimatpåverkande utsläpp och andra faktorer.

Och i vanlig ordning hittar jag förstås inte de texter jag tidigare läst i detta just när jag letar ;-) Men jag kan ju i alla fall klippa in den här slutklämmen/sammanfattningen om flygets miljöpåverkan från en längre genomgång på transportstyrelsens webbplats:

Flygets miljöpåverkan är idag relativt liten jämfört med andra transportslag. I Sverige svarar flyget för omkring 10 procent av transportsektorns utsläpp av koldioxid, 4 procent av kväveoxidutsläppen och 1 procent av kolväte- och kolmonoxidutsläppen.

10 procent. Det tycker inte jag är relativt lite – det tycker jag är relativt mycket.

Sluta tänk på dig själv som universums centrum. När du blir pensionär finns ändå inte semesterparadisen kvar.

Du vet de där reklamfilmerna som går periodvis, om livet efter pensionen. Ljust och lyxigt, lyxiga resor till vackra soliga stränder långt bort, under förutsättning att du sparat tillräckligt med pengar för pensionen.

Är det så du tänker dig livet efter pensionen?

Tänk igen.

Om du är i ungefär samma ålder som jag (37 år) så är du 75 år när vi kommer till 2050. Det är ju så länge vi ska behöva jobba innan pensionen, enligt vissa uttalanden. Visst, kanske lyckas vi få gå i pension tidigare än så, men för enkelhetens skull kan vi ändå sikta på 2050 här.

Tja, vart styr man sin kosa om man ska göra en härligt lyxig resa? Till Maldiverna, kanske?

Förmodligen inte. Visst, år 2050 kanske inte Maldiverna hunnit dränkas helt på grund av stigande havsnivåer. I alla fall inte enligt prognoserna nu. Å andra sidan visar det sig gång efter annan att prognoserna är fel: klimatförändringarna sker hittills snabbare än de beräknade klimatscenariona förutspått. Men även om lite av Maldiverna fortfarande sticker upp över havsytan år 2050, så är det förmodligen inte så turistiskt där längre.

Thailand, då? Jag har visserligen inte hittat några bra prognoser för Thailands klimat år 2050 (hjälp mig gärna med det), men utifrån det jag kunnat utläsa så är översvämningar och skyfall en påtaglig del av det framtida Thailandsklimatet.

Men Spanien, då? Spanien är ju Europa, det är ju inte så långt borta, så där påverkas väl inte klimatet så mycket?

Mnja… Torrare vintrar och vattenbrist. Och framför allt:

Frågan är om centrala Spanien överhuvudtaget kommer att vara beboeligt på sikt. Sahara förväntas ta ett skutt över havet och skapa ett alltmer ökenlikt klimat i stora delar av medelhavsområdet, kanske redan så tidigt som 2050. Sommartemperaturerna kan väntas stiga till över 50 grader som mest. Medelhavsregionen är kanske den del av världen som kommer att drabbas hårdast och snabbast av torka, och det har sannolikt redan börjat hända.

(Citat från Naturskyddsföreningens blogg.)

Känns det fortfarande lika lockande att spara undan pensionspengar för att ut och resa när du nått pensionsålder? För övrigt, även om vi bortser från det framtida klimatet på ”turistorterna”, så är det inte säkert att det går att ta sig dit, åtminstone inte så snabbt som vi räknar med idag. Om fyrtio år är det förmodligen rätt ont om billig olja. (Och i rimlighetens namn får vi hoppas att flygandet har minskat rejält till dess och att det inte längre betraktas som en självklarhet att alla ska kunna flyga när och vart som helst.)

Och vad gäller pengarna… Tja, ekonomin är i gungning, på mer än ett sätt. Oavsett vart detta leder, så bör man nog räkna med förändringar i det ekonomiska systemet och de ekonomiska förutsättningarna. Vilka som går omkull på vägen är ju svårt att veta. Men ja, om vi sger så här: vad säger att de pengar du nu stoppar undan för pensionen alls finns att tillgå år 2050?

Nå, men så vi stannar i Sverige, då när vi gått i pension om 35-40 år. Här får vi väl ingen direkt påverkan av klimatförändringarna, egentligen? Lite varmare gör väl inget? Då kan vi ju spara in semesterresorna.

Är det vad du tror?

En enkel sammanfattning av det framtida klimatet i (syd)Sverige:

  • Betydligt varmare, framför allt under vintern
  • Mindre snö, i princip ingen snö alls i Skåne och längs Götalandskusten
  • Störst ökning av sommartemperatur i sydligaste delen av landet. Framför allt är det de kallaste vinterdagarna som bli varmare.
  • Under sommaren blir de varmaste dagarna ännu varmare (alltså mer extrema i relation till kommande medeltemperatur)
  • Längre vegetationsperiod (alltså tid på året då växter växer)
  • Mer nederbörd totalt sett
  • Störst nederbördsökning under vintern
  • Trots detta MINSKAD nederbörd under sommaren i Sydsverige. (Alltså längre odlingssäsong men med ihållande torka.)
  • När det väl regnar kommer det att komma väldigt mycket på en gång. Alltså: varva torkperioder med skyfall.

Den som vill läsa mer om framtida klimat i Sverige kan gå in på www.smhi.se/klimatdata/klimatscenarier/scenariokartor/1.1904

För oss som pensionärer så vill jag särskilt peka ut värmeböljorna på sommaren. Nej, det är inte frågan om härlig sommarvärme. Det är ihållande perioder med hög värme. Det är sånt som är olidligt. Inte minst för äldre människor som börjar få problem med andningen och annat. Ja, värmeböljor av det slaget är faktiskt sådant folk DÖR av. Minns ni Franrike 2003? (Inte? Minnet är ibland sorgligt kort.)

Dessutom ska vi inte räkna med att det finns möjlighet till air condition på det sätt vi idag är vana vid. (Oljebrist, energibrist, allmän resursbrist, ekonomisk brist – ja, och så vidare.)

Känns det bra och lockande?

Mina förhoppningar om tiden som pensionär (om jag nu lever så länge) är inte så avancerade. Jag har tänkt fixa med huset och odla morötter. Och biten med att odla morötter – och annat – på så stor del av tomten som möjligt känns som en ganska rimlig ambition vid det laget. Om vi har vatten så pass att det går att odla. Om vi alls har råd att bo kvar i huset. (Vi har inte jättestora lån, jämfört med många andra, men vem vet vad framtiden bringar?) Om vi alls kan motivera att bo kvar i huset fast barnen är utflugna, vad gäller energiåtgång. (Kanske löser sig fyraåringens oro över att behöva flytta hemifrån genom att det faktiskt inte är möjligt i framtiden?)

Jag känner i alla fall trygghet i att snart ha en kamin – en värmekälla av en typ som fungerat i årtusenden.

Nu är en ny pensionsreklamkampanj, från SPP, upphängd som stora vepor på Malmö C:

Var universums centrum då och då. Tänk lite mer på dig själv.

Nej. De allra flesta människor i Sverige betraktar sig själva som universums centrum större delen av tiden. Det är ett mycket allvarligt problem.

Jag skulle vilja säga tvärtom:

Kom då och då ihåg att du inte är universums centrum. Tänk lite mindre på dig själv.

 

Blev det problematiskt nu? Besvärligt att inte veta var du ska göra av pengarna? Å, det finns massor med vettigt du kan göra nu, för att investera i en bättre framtid som pensionär. Köp ekologisk mat. Byt bil till en som går på förnybart bränsle. Satsa på energisparande lösningar i ditt boende. Och så vidare.

Samvete, social acceptans och kontroll och det här med att flyga

Jag klagar ibland över mitt överaktiva samvete. Men idag känner jag faktiskt glädje över det. För i huvudsak gör det ju fakiskt det det ska: det kollar av mig. Gör jag rätt – eller gör jag något jag inte borde? Tar jag ansvar? Kan jag stå för de här valen i det långa loppet? Det är jag glad för, det är faktiskt väldigt värdefullt.

Jag hamnade i en diskussion kring det här med att flyga. Upprinnelsen var Karins inlägg. Och jag känner igen mig. Jag irriterar mig på att folk överlag tar flygresor så lättvindigt. Även bland folk om garanterat vet att det är dåligt för miljön att flyga så flygs det en hel massa. Och jag sitter där vid fikabord och i andra sammanhang och hör semesterdiskussionerna. Men för det allra mesta säger jag inget. För så gör man ju inte. Det blir dålig stämning, och det är jag som är boven. Så jag håller käft. Och samtidigt fortsätter flygandet att öka.

Den där diskussionen fick mig att inse något: en väldigt viktig faktor i att folk flyger, trots att de vet om att det är dåligt för miljön, är den sociala acceptansen. Det är socialt accepterat att flyga hit och dit. Ingen ifrågasätter, åtminstone inte öppet.

För även om vi utgår från att ”alla” (eller, förmodligen de allra flesta) vet att det är dåligt att flyga, så krävs det att något eller någon hindrar dem. Och om vi bortser från ”samvetssjälar”, såna som jag alltså, som avstår från att flyga av någon sorts inneboende övertygelse, så får vi utgå från någon sorts bakvänd variant på de klassiska styrmedlen om vi ska titta på vad som skulle kunna hindra dem:

  1. Lagar och styrmedel. Vore det förbjudet skulle de allra flesta nog låta bli att flyga. Likaså om det fanns någon sorts ransonering som innebar att var och en fick flyga låt säga vart femte år eller att var och en fick släppa ut en viss mängd koldioxidekvivalenter per år. Att flyga fast man inte får är liksom inget gemene man har möjlighet att lösa, så laglydigheten skulle förmodligen bli ganska stor, jämfört med till exempel hastighetsbegränsningar vad gäller bil. – Men det kommer förstås inte att införas vare sig flygförbud eller ransonering inom överskådlig framtid.
  2. Ekonomiska styrmedel. Om det vore fruktansvärt dyrt att flyga (oavsett hur man ”ordnar” det, alltså antingen genom skatter eller genom att till exempel bränslet är så sällsynt att faktiskt ytterst få har råd att betala priset för en flygresa) så skulle nog också de allra flesta avstå från att flyga. Har man inte råd så har man inte mycket val, och även om man kan skrapa ihop pengarna så prioriterar man kanske annorlunda om det är hutlöst dyrt. – Men det ser ju inte precis ut som att det kommer att bli hutlöst dyrt att flyga inom den närmsta framtiden.
  3. Den sociala kontrollen som styrmedel. Om något generellt inte anses okej av omgivningen att göra, så gör de flesta inte det. Även om det är saker som är enkla, billiga, lockande. Den sociala påverkan och kontrollen kan vara ett mycket effektivt styrmedel. Ibland kallas det moral; ibland införlivas en del av det på olika sätt i religiösa system. Oavsett vilket, social kontroll är effektiv. (Och det har givetvis för- och nackdelar. På det hela taget tycker jag förstås att det är bra att vi inte har kvar den sociala kontroll som fanns en gång i tiden…)

Men den sociala kontrollen har krympt. Den allmänna inställningen är sköt dig själv och skit i andra – även när ditt skötande av dig själv ger skit för andra. Man ska helt enkelt inte lägga sig i vad andra gör. (Eller, det är märkligt det där, för på många områden anses det ju helt okej att lägga sig i. Som när det kommer till föräldraskap och barnuppfostran. Men inte när det gäller miljö…?)

Och varje gång som vi sitter där vid fikabordet och inte säger något så bidrar vi till den sociala acceptansen. Vi är med och bidrar till att det blir lite mer okej att flyga, trots att alla vet att det egentligen inte är okej. Ungefär på samma sätt som alla som inte opponerar sig mot mot rasism eller mobbing också lite lite grann är med och bidrar till att rasismen och mobbingen kan fortsätta.

Nej, man är inte skyldig för att man håller tyst. Men att våga och orka ifrågasätta är faktiskt en väldigt viktig sak för att kunna motverka en trend där det blir alltmer accepterat att göra det alla vet att man borde låta bli.

Dessutom: att påminna och påpeka är nödvändigt för att motverka att folk ”försvinner” in i sin egen lilla bubbla, där de inte behöver bry sig om det de inte vill höra.

Fan bara att det ska vara så jävla jobbigt. För nej, självklart är det inte kul att vara den gnälliga sura käringen som skapar dålig stämning. Det blir man ju bara ledsen av :-(

Bra att flyget miljöförbättrar. Men flygandet måste ändå minska!

Flyget är en stor miljöbov, inte minst när man ser till utsläpp av klimatpåverkande gaser. Räknat per personkilometer är flyg inte alls bra. Exakt hur illa beror på vilka siffror man utgår ifrån. Att flygresor dessutom ofta är långa gör förstås saken ännu värre.

Flygbranschen har alltså mycket att jobba med. Därför kan det tyckas märkligt att man ser och hör väldigt lite om att branschen jobbar med frågorna. Det är enstaka rapporteringar om försök med biobränslen, men inte så mycket annat. Borde det inte liksom ligga i flygbranschens intresse att visa att man faktiskt bryr sig? Mest får man liksom känslan av att de sticker huvudet i sanden och låtsas som inget.

På ett sätt är det kanske förståeligt att de håller tyst i ämnet? Nämner de miljö är ju förstås risken att de tappar resande av bara ordet, liksom – och samtidigt riskerar de att det betraktas som greenwashing om de säger att de försöker göra något bättre.

Därför gör det mig faktiskt ganska glad att se den här lilla reklamfilmen för hållbarhetsarbete inom flyget. Både i form av viljan och konkreta förbättringar. Det är alltid glädjande med företag som arbetar för att bli bättre, och på ett sätt extra glädjande i extra ”svåra” branscher. (Samtidigt tycker jag det är självklart. Självklart att alla borde arbeta med det. Men så är det inte, jag vet.)

Samtidigt gör det inte flyget blir problemfritt. Flygandet måste minska. Precis som bilresandet.

Det är på samma sätt som med maten. Även om man äter ekologiskt kött så måste man också minska köttkonsumtionen. Även om man äter vegetariskt så måste man också minska matsvinnet. Och så vidare. Eller som med kläder. Även om man köper ekologiskt och miljömärkt så måste man också köpa färre kläder, bättre kvalitet, laga de kläder man har, köpa begagnat eller sälja/ge vidare det man inte behöver längre. Och så vidare.

Flyget behöver bli miljövänligare, och alla initativ i den riktningen är viktiga. Men vi måste också avstå från resor som inte är nödvändiga.

Årliga semesterresor till Thailand är inte nödvändiga. Inte heller weekendshoppingresor till London.

Och för den som bor i Skåne och ska till Stockholm på jobbmöte, så funkar tåg i de flesta fall. I många fall kan till och med stanna kvar i Skåne och skötaa mötet elektroniskt.

(Ja, nu är jag där igen. Jag lägger mig i hur andra lever sina liv. Sorry, men så måste det vara när vi samsas 7 miljarder människor på den här planeten.)

Låtsas som om inget har hänt…? Malmö Airport spår framtiden

I förra veckan kom det en bilaga med morgontidningen: ”40 år med Malmö Airport”. (Ja, alltså en sådan där bilaga som egentligen är en enda stor annons, typ.) Första uppslaget har en artikel om

Framtidens flygplats. Var landar vi om 40 år?

Försök bortse från den överfyndiga (?) rubriken. Ingressen låter så här:

I framtiden blir det helt annorlunda att resa. Forskare och omvärldsanalytiker har redan en ganska klar bild av hur morgondagens flygplats skulle kunna se ut och fungera. Och om vi tycker att det har förändrats mycket sedan Malmö Airport öppnade för 40 år sedan så kommer det att hända ännu mer de kommande 40 åren.

I texten som följer spekuleras det sedan om vad fra,tiden kan komma att innebära för förändringar. Som ”elektronisk identifikation, kanske i form av ett microchip i ett kort eler en telefon”, om att minimera den tid planen tillbringar på flygplatsen, en flygplats helt utan köer och väntetider, och kortade restider, så att man kan nå i princip hela världen på samma tid som man idag kan flyga till Kanarieöarna.

I förbigående nämns att framtidens flygplan ska drivas på förnybara bränslen.

Men i övrigt är inte miljön med. Inga tankar om behov av ändrad livsstil, minskat resande. Det är bara fortsatt utveckling och tillväxt, mer, längre, snabbare. Det är vad Malmö Airport tror om år 2052.

Det är inte vad jag tror.

Idag kom en glassig fyrfärgsbilaga i blankt papper med tidningen. Den såg ut som en reklambilaga från något charterbolag. Men det var en riktig bilaga från Sydsvenskan själva, med artiklar av tidningens skribenter. Resor Hösten 2012. Fast den skulle lika gärna kunna vara gjord av flygbolagen, för i princip hela bilagan går ut på att få oss att resa långt iväg med flyg. Helst så mycket och så ofta som möjligt. Jag behöver väl knappast säga att miljökonsekvenserna av resorna inte är i fokus? Om de nu alls nämns – jag lyckas inte hitta något, men visst, jag har inte lusläst. Jag hittar i alla fall utan problem ordet klimat: Det är i en annons för ett reseföretag, som skriver att ett resmål har ”världens bästa klimat”…

Hösten 2012 försöker dagstidningen fortfarande övertyga oss om att resa långt bort och hitta de ännu inte sönderexploaterade platserna på jorden.

År 2052 tror Malmö Airport att vi fortfarande reser ännu längre och snabbare och mer.

I december i år kommer en bok om år 2038, ”På spaning efter den tid som nalkas”, från Trivector, som jobbar med bland annat trafik, transporter och miljö. Jag undrar om deras framtidsbild ser likadan ut som Malmö Airports?

Ska alla till Almedalen?

Almedalen fladdrar runt i en massa sammanhang. På twitter. Bland jobbkontakter.

Ska alla dit? Och i så fall varför?

Jag har inte varit där. Så jag vet inte alls. Kanske är det alldeles fantastiskt? Kanske får man alldeles fantastiska resultat: genomslag för sina frågor, direktkontakt med viktiga beslutsfattare, och så vidare. Kanske är det väl investerade pengar, tid och koldioxidutsläpp – inte vet jag.

För det är ju det: i princip alla flyger dit. Och att ta färjan är, efter vad jag förstått, ett ännu sämre alternativ för miljön. Och om Almedalen verkligen ger effekt, så kan det förstås vara värt det. Har det så stor effekt?

Eller vore det bättre att träffas nånstans på fastlandet, dit man kan ta tåget?

Åker man till Almedalen mest för att det är trevligt och man vill vara med där det händer, bland de coola – eller är det faktiskt så fantastiskt bra? Jag får väl hoppas och tro att det är det :-)

Det är väl samma misstänkamhet och tveksamhet som många har kring klimattoppmötena. Är det verkligen det bästa för klimatet att oändliga mängder människor en gång om året flyger över halva jorden för att träffas och prata? Speciellt när all kunskapen egentligen finns att tillgå hemifrån, via datorn. Och visst, det vore ju en sak om de faktiskt åstadkom något, men det är ju ganska tveksamt… Blir klimattoppmötena i praktiken bara ytterligare en belastning för miljön?

En del av grundproblemet är väl just att det idag är för enkelt att flytta sig långt på mycket kort tid. Om man var tvungen att sitta på ett lastfartyg i en månad för att ta sig till ett kllimattoppmöte i Sydafrika så skulle de flesta trots allt välja andra sätt att sköta kommunikationen på. (Kom ihåg att vi idag har väldigt bra utrustning för att kunna ha möten på långa avstånd!)