Tag Archives: förkylning

Idiot!

Förkylningen verkar äntligen börja ge med sig. Så jag gjorde kvällens värsta misstag. En sådan där sak som kan tyckas självklar och logisk och vettig och klok: Jag gick och la mig.

IDIOT.

För då triggades hostan igång. Japp, förkylningen har kommit till det skedet. Slemhosta. Och för varje gång man hostar så skär man sönder halsen lite till. För varje hostning gör det mer ont och blir omöjligare att ligga ner. Och inte förrän det är försent inser jag att jag ju inte bör ligga ner.

Så jag gick och satte mig i soffan. Riggade med kuddar för att kunna halvligga. Men som sagt var, försent.

Så nu sitter jag här istället. Har stoppat i mig både slemlösande (som egentligen var lite för gammal) och retdämpande hostmedicin. Och låter halsen repa sig lite. Tids nog ska jag gå tillbaka till soffan och försöka halvitta igen. Men just nu är det ärligt talat mycket vettigare att jag sitter här och inte hostar sönder mig alldeles för mycket.

Med Luther på min axel

Vi är alltså barnfria den här veckan. Vanlig jobbevecka, men utan barn på kvällarna. Vi skulle hinna fixa undan lite med matrummet, och en del annat vi inte hunnit, och dessutom hinna umgås med varandra.

Tja, lite hann vi.

Men i onsdags eftermiddag kom förkylningen krypande. Ångvarm. Följdes natten till igår av huvudvärk, och snor. Och orkeslöshet. Lite ont i öronen. Ja, och så vidare. Kraftlsö, sjuk och hängig – och tillvaron dräglig endast tack vare alvedon.

Nej, jag orkar inte jobba. Jag är hemma och sjuk. Orkar inget här hemma heller. Är jag uppe och gör saker så blir jag tvärslut på en kort stund. Går jag utanför dörren så börjar ögonen rinna av värme och sol nästan omedelbums. Plågsamt.

Men ja, sitta vid datorn klarar jag. Det funkar drägligt. Skriva funkar – det kan jag göra nästan i sömnen utan större ansträngning ;-) – och funkar betydligt bättre än att prata när jag är förkyld. Och på nåt sätt ska jag ju fördriva tiden och genomleva förkylningen. Titta på Tv, läsa en bok, eller sunka vid datorn.

Men, vid datorn är det ju trevligt! Jag skriver saker, och läser intressanta grejer. Fan, så får jag ju inte göra! Om jag är frisk nog att ha lite trevligt så borde jag jobba!! (Även om jag ju inte skulle klara av det att göra någon nytta.) Om jag är sjuk så får jag bara ha TRÅKIGT!

Det bor en liten Luther på min axel, och han är fan så svår att bortse från. Han bryr sig inte om mitt sunda förnuft, han bara jävlas och håller på vettiga ogrundade principer.

(Det intressanta i sammanhanget är att min man, som är kristen, inte har nån liten Luther ens i närheten av sig – bortsett från mig, då – medan jag som är ateist har honom så väl förankrad på min axel. Å andra sidan tror jag att det ibland är den där lilla Luthern som gör att jag har lättare att få saker gjorda?)

Produktutveckling

Den gångna veckan har gått i förkylningens tecken. Till förkylning hör nästäppa – och därmed också nässpray.

Nässpray är otrevligt att ta men en lättnad när effekten kommer. Till det otrevliga hör biten med att stoppa in den tjocka spetsen in den svullna ömma trånga känsliga näsan.

Men när jag häromdagen stoppade sprayflaskan i näsborren noterade jag att det inte kändes så illa som det brukade. Som om näsborren inte var lika förkylningstrång (men det var den ju) eller flaskspetsen inte lika tjock.

Och när jag tittade så insåg jag att det var just så: den yttersta dryga centimetern av spetsen har gjorts smalare!

Det kallar jag produktutveckling.

Om sjukskrivningar och viktiga möten – ett inlägg fullt av disclaimers

Det var en krönika i Malmö City (tror jag) för några veckor sedan (tror jag) där skribenten (chefredaktören?) skrev om det här med sjukskrivningar och hur mycket man har att göra på jobbet. I korthet var henoms resonemang (som jag minns det) att anställda i större utsträkning sjukskrev sig när det var mindre att göra på jobbet, eller färre viktiga möten, och liknande, och hen menade (som jag uppfattade det) att det berodde på folk mådde bättre av att ha spännande och viktiga saker att göra på jobbet.

Jag tänkte skrivit ett blogginlägg då, men hann aldrig. Så nu tar jag tillfället i akt. Nu när jag är sjuk (förkyld) och hemma från jobbet.

För jag tror inte det är så enkelt. Eller, jag tror inte det är så. Om vi då bortser från när det är riktigt illa och man har skittråkigt skitlänge på jobbet – men det är liksom en annan sak, och var inte alls det krönikan handlade om (som jag uppfattade det).

När man har mindre att göra på jobbet, och mindre skitviktiga saker att göra på jobbet, så TILLÅTER man sig helt enkelt att vara sjuk när man är det, och tar konsekvensen och stannar hemma. När det är mycket viktigt på jobet så sjukskriver man sig inte fast man borde.

Ja… det var bara det jag ville säga :-)

Alvedon och nässpray

Ett av den moderna tidens allra största framsteg och lösningar är… nässpray. Tänk vilken grej! Tänk så fasansfull varenda förkylning skulle vara utan möjligheten att andas, åtminstone några timmar varje dag! Tack och lov för detta stora medicinska framsteg!! (Ja, det ÄR värt två utropstecken. Även om jag tycker man ska snåla på utropstecken.)

En annan iakttagelse i dessa förkylningstider är att jag använder mer alvedon nu än  förr. ”I min ungdom” skulle jag aldrig ha drömt om att ta alvedon mot allmänna förkylningskrämpor – allmän hängighet, lätt feberkänsla, eller lite småont i kroppen. Alvedon tog man mot feber (riktig sådan) eller huvudvärk.

Men så var ju situationen en annan. Var jag sjuk så var jag. Kunde jag sitta uppe och göra skolarbete så gjorde jag det, och kunde jag inte så gick jag och la mig eller helt enkelt anpassade mig till situationen.

Som förälder är det annorlunda. Barnen slutar inte vara barn för att jag är sjuk. De behöver mat, rena kläder, hjälp på toa etc ändå. De bråkar och stojar och behöver sysselsättning även om jag är snorig och hängig och egentligen vill gå och lägg mig. I värsta fall blir de sjuka samtidigt – tillräckligt sjuka för att bli mer krävande än vanligt, men alldeles för friska för att behöva ligga still.

Och då är det väldigt tacksamt med ett par alvedon, som gör att man i alla fall reder ut situationen.

(Ja, vi är två föräldrar. Tack och lov. Men ibland är vi sjuka samtidigt. Och ibland är det ändå så att det bara är den ena som är hemma.)

Snor, nysningar, rinnande näsa och ögon

Jodå, visst är det en förkylning :-(

Och jag känner skuld. Mamma har skaffat en massa kräftor som vi ska dit och äta imorgon. Nu kan vi kanske inte åka. Och åker vi dit så riskerar jag att smitta ner både mamma och mormor och sabba de semesterdagar mamma plockat ut för lite svampplockning. Och då är det mitt fel.

Ont i halsen

Känns som en förkylning på gång.

Och jag inser att det förmodligen inte är normalt eller vettigt, men min första reaktion är att vända och vrida på vad jg gjort på sistone och försöka komma på vad jag gjort för fel. För det måste väl vara mitt eget fel? Hade jag inte varit på fel plats vid tilfälle så hade jag inte blivit smittad.

Blev jag smittad igår när gympaledaren var förkyld? Borde jag ha låtit bli att vara med?

Har jag blivit smittad när jag valt att sätta mig på fel plats på tåget och hamnat bredvid någon som hostade?

Eller har jag sovit för lite senaste veckan?

Och så vidare…