Tag Archives: frysbox

Ny vägg och ny frys

Pappa har varit och hälsat på några dagar. Han är numera pensionär och kan styra själv över sin tid. Så han valde att komma hit några dagar och putsa innerväggarna i sunkuthuset/orangeriet. Väldigt tacksamt!

Dessutom är det väldigt trivsamt att ha pappa på plats ”på egen hand” ett par vanliga vardagskvällar, sitta vid matbordet och småprata. Så där som jag nästan inte gjort sedan jag flyttade hemifrån – och nu är det i mitt hem. Det är en skön känsla. (Mamma, inget illa ment om dig, bara kul att rå om pappa!)

I alla fall… I förrgår kväll noterade min man att frysboxen i uthuset uppenbarligen inte varit helt stängd. Det händer någon gång ibland, för den är gammal och sliten, ger ingen”vakuumeffekt” eller så. Så han stängde till samt satte igång infrysningsfunktionen.

Igårkväll noterade pappa att den röda larmlampan fortfarande blinkade. Uppenbarligen var det något mer fel?

Maten i frysen var fortfarande kall och hård, fast några saker hade mjuknat en aning. Men framför allt märktes det att dendärisenviintefrostatavpåettag satt väldigt löst – för den hade liksom börjar smälta loss. Som när man frostar av.

Alltså: frysbox på väg att lägga av. Konstaterat vid halvelvasnåret på kvällen. Så härligt.

Grejen är att vi egentligen hade tänkt byta den där frysboxen för flera år sedan. Den var gammal redan när vi flyttade in 2002… Men det har strandat på placeringen. För vi har haft frysboxen i uthuset. Men moderna frysboxar är inte gjorda för att tåla lägre än tio plusgrader. I uthuset ser vi till att hålla frostfritt på vintern, men inte mer än så.

Så det har inte blivit av.

Men igårkväll blev det bråttom. Vi konstaterade lite snabbt att det funkar att sätta en frysbox i tvättstugan/pannrummet om man istället plockar bort bänken och förvaringen där det är tänkt att vi ska vika tvätt och sånt. För den används ju ändå aldrig :-) Inte optimalt, men mycket bättre än ingen frysbox. Och vi hann hitta tre modeller som skulle kunna finnas hos den lokala vitvarukedjan, innan vi gick och la oss.

Idag har min man köpt ny frysbox. Det blev inte den vi allra helst ville ha – bland annat ”bara” 36 timmar som den klarar att hålla fruset vid strömavbrott. Och bara energiklassning A+ – vilket ju lär vara fantastiskt mycket bättre än den gamla :-)

It’s been a hard days night…

Dagen igår började med att mannen var iväg med bilen på verkstaden, för att det skulle lyssnas på att bilen skramlar. Bilen har redan varit inne för detta (kombinerat med andra fel) två gånger, men den skramlar fortfarande. – Nå, det är en annan historia.

Vid strax efter tio på förmiddagen var han hemma. Han hade varit uppe tidigt och gick och la sig och vilade. Jag tog ungarna och åkte till jordgubbssjälvplockningen i trakten. (Gud så stereotypt! Han åker till verkstan och jag plockar bär…). Det ska böjas i tid, och självplockning av jordgubbar med åtföljande syltning/saftning/infrysning måste väl ses som en del av kulturarvet – något som måste upplevas och föras vidare. Plus hela köret med att det är bra att se var maten kommer ifrån och så. Ja, och så är det gott också. Framför allt gott.

Vi plockade 2,5 kg, och på den stunden hann det, i barnens ögon, gå från jättekul-vi-ska-plocka-jättemycket till usch-vad-det-är-tråkigt-jag-vill-åka-hem.

Väl hemma åt vi lunch (jordgubbar med fil – förstås). Sedan fryste jag in jordgubbar, och vi började förbereda för en liten omgång syltkok.

Ungefär då någon gång gick mannen ut i uthuset i något ärende – och kom tillbaka in och sa ”Vi har problem”. Sedan försvann hann ut igen.

Jag lyckades inte riktigt uttyda ivån på problemen från hans uttalande – om det var något litet och mest skämtsamt menat, eller något riktigt stort, så jag gick efter ut i uthuset.

Det var mer åt det senare hållet. Eller, ja…

Frysboxen i uthuset hade tydligen ”stannat”. Under frysen var det en stor pöl av utrinnande röd vätska. Innehållet i frysen befann sigi olika stadier av upptining. Köttet var fortfarande delvis fruset. Fläderblommorna helt tinade.

Det vara bara att hugga in och frösöka rädda vad som räddas kunde. Jordgubbssyltkokandet fick skjutas på framtiden.

Färdiglagade lunchportioner var alltför upptinade och gick inte att göra något vettigt med, så de fick tyvärr slängas :-( Liksom fläderblommor, frysta chili, persilja och wokgrönsaker. Strömmingen fick katterna. Den frysta svampen ansåg vi vara såpass fryst fortfarande att det inte var någon fara. Bröd, bullar och kakor blev till fika.

Och sedan började vi sylta, safta och koka köttgrytor, för att rädda alla bär och allt kött. Nu, ett och ett halvt, är resultatet ungefär något sånt här:

  • Kycklinggryta till två middagar
  • Lammgrytor av fem(?) olika varianter, till åtta(?) middagar
  • Fyra+tre flaskor saft (röda+vita vinbär)
  • Fyra burkar krusbärssylt
  • Ca 30 burkar lingonsylt, varav ca 10 i olika kryddade varianter
  • Sju burkar björnbärssylt
  • Blåbärsglass
  • Björnbärsglass

Nu är nästan allt omhändertaget. Det som återstår är ett litet paket blåbär, som ska bli paj någon av de närmsta dagarna, ett paket rabarber, med liknande öde – och så ett litet paket hela kräftor, som jag funderar på om man kan våga koka soppa eller buljong på.

Snacka om matsvinn :-( Det gör ont i själen. Men u har vi gjort vad vi kan för att rädda så mycket som möjligt, och jobbat intensivt…

___________

Varför frysen ”stannat”? Jo, det sitter ett eluttag på utsidan av uthuset, och där satt det en sladd som inte tålde utomhuset, och så har det väl regnat, och så har jordfelsbrytaren löst ut.