De säger att det egentligen är väldigt lite blod man blir av med när man har mens. Kanske är det så. Kanske är känslan av att det inte finns tillräckligt med blod bara en hormonell effekt. Inte vet jag. Men ibland när jag har mens är det verkligen som att det inte finns tillräckligt med blod för att få det att räcka ända upp till huvudet ;-)
Idag är det en sådan dag, av allra värsta slag. Det finns verkligen ingen kapacitet att driva tankeverksamheten. Jag fick till slut ge upp tanken på att utföra mer jobb idag, för jag klarade inte av att hantera ens de enklaste arbetsuppgifterna. Kunde inte hålla en tanke eller ett spår kvar, och absolut inte knyta ihop saker.
Så till slut åkte jag hem. Och slutligen kom det faktiskt huvudvärk också. Vilket löjligt nog känns mer okej som ursäkt för att inte kunna jobba än ”bara” att känna sig så trögtänkt att det är meningslöst.
Så nu är jag hemma. För rastlös och med för ont i huvudet för att ligga still i sängen. Och min bärbara dator mår som jag och vägrar starta upp, så jag kan inte sitta med en dator i knät framför brasan. Och sjuåringen har fått hem lego som han beställt för sparade pengar och babblar konstant och får mitt huvud att gå sönder ännu mer.
Och det är höst, november, och då svajar jag nästan alltid mentalt. Och det kombinerat med älsklingens cancer, och så lite jobbstress på det… ja nej, jag har liksom inte kraft att ens hantera ”vanlig” mens i nuläget.
Inte konstigt att hjärnan blåvägrar. Den behöver en paus, det vet jag.
