Nästa steg med golvet skulle vara att lasta ut stora mängder grus/fyllnadsmassa. Ja, det är ju vår erfarenhet från de två tidigare golv vi brutit upp på bottenvåningen. Det har legat grus hela vägen upp till golvet, och vi har sedan grävt bort det för att få ventilerad grund. (I skrivande stund minns jag knappt varför – det är ju snart tio år sedan vi redde ut hur vi borde göra, efter diskussioner med ett antal personer, men jag har för mig att det i korthet handlar om ventilation, fuktförebyggande och för att minska eventuella radonproblem.) och det fanns ju ingen direkt anledning att tro att det skulle vara annorlunda den här gången. Herregud, det är ju samma hus! Och ja, huset är byggt i omgångar, men herregud, det är ju fortfarande fråga om samma huskropp. Eller, beroende på hur man räknar så i alla fall samma huskropp som köket.
Så det var det vi var inställda på nu. Forsla ut stora mängder grus. Många många lass med skottkärran, att trassla på lite småmärkliga sätt över enstaka brädor och sedan genom hall och veranda, ut till ett släp, för transport iväg. det var vad vi föreberedde oss på. Fasade för. Stora mängder grus. Tungt. Och tråkigt. Inte spännande, bara jobbigt.
Åtminstone jag drog mig för det.
Kanske borde vi ha anat. För visst såg det lite märkligt ut i gruset. Nästan som att det formade sig efter något – brädor eller så. (Fast jag trodde ju det var tvärlagda bjälkar vi hittat under.) Och det funkade inte att köra ner en spade i gruset när jag skulle få upp vindorna. (Men jag trodde ju bara det berodde på stenar.) Och det gungade ju lite märkligt på de där gruspartierna…?
Men vi föreberedde.
Och under förberedandet klev min man på gruset. Det där som skulle vara kompakt grus och inget annat. Ja, vi hade ju klivit på det flera gånger de senaste dagarna, utan annan effekt än att det svajade lite. Och så plötsligt rasar han igenom.
Det är inte alls grus hela vägen ner. Det är bara typ 6-8 cm grus, som ligger på ett undergolv.
På varje bjälke verkar det vara fastpikat en bräda längs med på vardera sidan, som stöd. Och från detta stöd sitter det brädor mellan bjälkarna. Brädorna är alltså bara ett fack långa. Och de sitter med lite mellanrum och är inte spontade. Det är liksom inte frågan om något riktigt golv, utan bara ett underlag för gruset. Och gruset är väl att betrakta som någon sorts isolering, skydd mot vinddrag, ljudisolering, eller nåt sånt.
Tror vi i alla fall. Teorierna kan ju skifta så fort som en bräda faller.
Under undergolvet är det luft. Kanske tjugo-trettio cm luft.
Nu har vi i alla fall börjat forsla ut gruset. Det lär gå betydligt fortare än vi befarade, med tanke på hur lite grus det var i praktiken :-) Får se vad morgondagen bjuder för överraskningar? ;-)
Och ja, visst funderar jag ibland… Det heter att huset ska vara byggt 1925. Vi brukar utgå från att det är året de började bygga, för det är tillbyggt i flera omgångar, ”efterhand som de hade tid och råd”. Och då bör ju rimligen hela huvudlängan ha byggts på en gång. Tycker man. Men dagar som denna vänder och vrider jag på huset i mitt huvud för att se om det kanske är så att även huvudlängan började som något mindre. (Varför är det annars så totalt olika konstruerat i matrummet jämfört med köket?) Och började man verkligen så sent som 1925? Fanns det inget på platsen tidigare än så? Eller var det kanske först 1925 som det fanns något som var så stort att det räknades som ett hus?
Märkligt är det. Frågorna är många, och de allra flesta svaren lär utebli.
