Brasan är tänd. I ena fåtöljen framför den sitter älsklingen och läser högt ur andra delen av Sagan om ringen. I andra fåtöljen sitter elvaåringen, som är den som det officiellt läses för, och på en braskudde bredvid sitter sjuåringen. På borden brinner ljusen i en femarmad kandelaber.
Annars känner jag mig ganska obekväm med tillvaron. Som till exempel det här att jag har strulat till saker så att dörrar måste hållas stängda.
Så här: I somras målade jag hallgolvet, och senare har vi tapetserat. Men jag ville också fixa till golvet lite extra, med schablonmålad blomslinga runt kanterna och en kompassros mitt på golvet. Blomslingeschablonen beställde jag tidigare i höstas; kompassrosschabloner köpte jag på Pandurorea för en hel del år sedan och den har väntat sedan dess.
Jag har schablonmålat på golv tidigare – på alla tre sovrumsgolven på ovanvåningen. Då har jag målat schablonerna med linoljefärg, och golven har dessförinnan varit målade med linoljefärg (två golv) respektive behandlats med linoljegolvolja (ett golv). Och det har funkat utmärkt. Men eftersom hallgolvet är målat med den färg som fanns över från målningen av tvättstugegolvet, en polyuretanfärg för golv som behöver nåt tåligt, så var det inte självklart vad jag skulle schablonmåla med i det här fallet. Rimligen borde jag använda något mer tåligt även för snyggdetaljerna, plus att det borde vara något kompatibelt me färgtypen golvet var målat med.
Så jag begav mig till en vanlig färgaffär och frågade vad jag borde schablonmåla med på ett golv. Fast hon som jobbade i affären verkade mest tycka det var en konstig grej att schablonmåla på golv. Golvfärg tyckte hon i alla fall inte jag borde använda; möjligen hobbyfärg. – Fast hobbyfärg tyckte jag att det har jag i så fall hemma och ville inte köpa någon extra där.
I nästa vanliga färgaffär hittade jag inte heller några vettiga alternativ, och inte i den tredje heller.
Så slutligen bad jag om råd där vi köper linoljefärgen. Hon ville inte rekommendera schablonmålning med linoljefärg och blev ytterst förvånad över att jag brukat göra det. Men hon tyckte att det kanske i så fall kunde vara ännu bättre med konstnärsfärgen, också från samma tillverkare (Ottossons) men mer koncentrerad/tjockare än den ”rinnande” färgen.
Jag åkte hem, funderade någon vecka till på saken (det kommer ju andra saker emellan hela tiden, liksom – man har ju inte möjlighet att ägna alla dagar och varje timme åt sådana här projekt, om man så säger), och sedan under förra veckan åkte vi dit för att köpa konstnärsfärgen.
”Du kanske ska köpa och blanda i terpentin och torkmedel också?” sa hon.
Fast blanda i terpentin? Det var sånt vi gjorde de allra första omgångarna vi målade med linoljefärg, då för tretton år sedan, och sedan slutade med. Och blanda i torkmedel? Nä, det låter omständigt. Linoljefärg brukar ju trots allt torka mycket snabbare än vad alla gnäller om. Och att behöva blanda till och trassla, istället för att bara klämma fram lite ur tuben… nä, det verkar omständigt. Dessutom så målar man ju väldigt tunt när man schablonmålar. Så efter lite velande så körde jag på utan något extra trassel.
Golvschablonerna målades i fredags, när barnen fortfarande var hos mormor och morfar. Igår, när barnen var hemkomna, märktes fortfarande ingen som helst tendens till någon sorts torkande – precis lika kladdigt och nymålat. Det innebär att dörren till hallen – en ganska svårstängd/svåröppnad dörr – måste hållas stängd för att inte katterna ska gå dit, och att man hela tiden måste komma ihåg att inte trampa på de vita partierna. Dygnet runt. När man kommer nerför trappan. När man kliver ut ur badrummet.
Sjuåringen hann trampa i bården utanför badrumsdörren två gånger igår. Framåt kvällen konstruerade älsklingen ”broar” eller ”skydd” över bården vid dörrarna, för att det skulle bli mindre risk att trampa i det – men risken är väl att det fördröjer torkandet?
Nu återstår i alla fall att se hur lång tid det tar för det att torka. Det kan ju egentligen ta ungefär hur lång tid som helst. Jag hoppas det hunnit torka till första advent :-(
Och jag känner mig dum som ställt till det. Det är trassligt för familjen. Och jag är nog egentligen den i familjen som känner mig mentalt allra mest begränsad av att behöva ha dörren stängd och hålla koll på katterna och så där… för jag drar mig liksom för att göra saker som innebär att jag behöver passera fram och tillbaka för många gånger.
Bökigt är vad det är. Och jag känner mig dum. Även om det jag målat är förbannat snyggt.
