Själv hemma. Måla golv. Åkervinda på stereon och sjunger med för full hals.
Så nu är andra strykningen av hallgolvet klar. Och jag är grå om fötterna. För även om det är en modern färg, som ska ha kort torktid – 4 timmar till beröringstorrt, 12 timmar till övermålningsbart – så klibbar fötterna fast och blir efterhand gråa, trots att det sista målades sitt första varv vid 18 igårkväll och jag påbörjade andra varvet efter 11 idag.
Jag är själv hemma, och jag tar tillfället i akt och målar på ställen där det annars är svårt att måla: hallen! (Plus att det skulle regna en massa idag, men det blev inte så mycket som befarat.) För hallen är både rummet man måste passera för att komma till toa och rummet man måste igenom för att kunna gå uppför trappan till ovanvåningen. Så jag passar på att måla pärlspontspanelen på väggen samt trägolvet.
Båda delar målas med färg som redan finns hemma. Pärlsponten på väggen får samma gröna nyans som skafferiet, en blandning av Thottgrönt och vitt, eftersom vi har massor med Thottgrönt kvar sedan 2007. Jag hittade det som var kvar av blandningen från skafferimålningen i en yoghurthink med en klisterlapp med texten ”lammbuljong” :-) (så går det när man återanvänder…) Golvet får rester av den gråa golvfärg vi använde i tvättstugan.
Praktiskt att använda det man har hemma. Bättre att göra slut på än köpa nytt. Resurshushållning. Speciellt när det gäller linoljefärgen, som ju alltid är samma grundtyp av färg och alltså innebär att vi kan blanda bäst vi vill ;-) (Och den kromoxidgröna vi använder därute är liksom en standardfärg – vi behöver sällan fundera på vad det ska vara för färg därute, det är bara att gå och köpa en burk till.)
Dessutom är det väl så man ska göra inrednings- och stilmässigt – bestämma sig för ett par-tre kulörer och hålla fast vid dem för enhetlighetens skull? Inte för att det är så vi gör förstås…
Hallen ja. Den står fortfarande ofärdig. När vi fixade badrummet rök golvbjälkar och golv i hallen, och vi la nytt brädgolv. Och så satte vi pärlspontspanel på den väggen som badrumsdörren sitter i. Men mer har inte blivit gjort. Tanken är att golvet ska målas och den panelade väggen ska målas. I övrigt hade vi tänkt fortsätta med panelen på en vägg till – eftersom den väggen är fortsättning på den panelade trappan upp till andra våningen. Men det har inte blivit, för det kräver någon form av lösning för vad panelen ska fästas i – svårt att fästa direkt i putsvägg av blandad kvalitet – och först måste man dessutom ta bort tretex och tapet på den väggen, och ingen vet i vilket skick putsväggen verkligen är därunder… Plus att man i så fall måste hantera att det sitter en fast monterad hatthylla på den väggen (den sitter troligen fast i putsväggen, och tapeten går runt hatthyllan).
Planen för de båda övriga väggarna har varit tapet – men i så fall efter att först ha plockat ner massor med tapetlager och tretex. Och samma sak: ingen vet hur illa det är därunder.
I sammanfattning: det är komplicerat. Mycket jobb, många osäkerheter, mycket trassel – och samtidigt väldigt lågt prioriterat jämfört med en massa annat, eftersom det här faktiskt bara rör sig om estetiska grejer. (Ja, i princip bara i alla fall – åtminstone så vitt vi vet.)
Tapeten är dessutom tänkt att mest vara ett underlag eller vad man ska säga. För tanken är att sedan ”tapetsera” ovanpå tapeten med diverse kartor och affischer och annat. Sånt där trevligt man vill ha på väggarna med som liksom aldrig blir uppsatt.
Nå. Efter att ha pratat om saken igen konstaterar vi att vi ju faktiskt kan smälla upp tapet utanpå den befintliga tapeten med alla dess underlager. Precis som man alltid gjort innan här i huset. På det sättet lämnar vi ju dessutom faktiskt kvar lite av de gamla tapeterna till framtida ”husarkeologer” :-) Och vi kan faktiskt tapetsera de tre väggar som inte är vidgjorda, och så fixa någon listlösning för att avsluta trappans panel.
Och… tapeten ska alltså som sagt var vara ett underlag. Något enhetligt och icketrasigt men som inte behöver vara snyggt. Nej, som inte ens ska vara snyggt. För snygga tapeter vill man ju ska synas och då vill man inte sätta upp något som förstör och döljer.
Därför har jag nu beställt tre rullar tapet av en väldigt ”tråkig” tapet från en outlet. (Det ger ju dessutom en ”miljöbonus” i form av att göra slut på sånt som redan finns.)
Här går man och tror att kanske kanske har vindorna under huset slutligen lagt av. Det har inte tittat upp några i matrummet sedan vi gjorde vid det för tre år sedan.
Men så flyttar vi på byrån i hallen, och där bakom i kanten mellan vägg och golv sticker det förstås upp några långa bleka taniga vindor.
Och när jag sedan går och kollar i köket, i grytskåpslådan längst ner under spishällen, så finns där faktiskt vinda igen. Fast vissen.
Efter apokalypsen kommer det att vara vindorna som överlever och tar över jorden. Jag tror banne mig de är odödliga.
Hantverkarna som gjorde badrummet rev ju ner den gamla tretexväggen i hallen och satte upp gipsskiva utan att fråga oss, och därmed missade vi den efterlängtade chansen att se en massa gamla lager tapet. Nu har vi tagit bort gipsskivorna för att sätta pärlspontspanel. Och då visade det sig att vi missat mer husarkeologi där bakom. För i brädväggen finns ett ”hål” med nyare brädor. Helt klart ett igensatt gammalt dörrhål. Eller ja, kanske är det till och med den gamla dörren som sitter kvar? Det kan mycket väl ha varit bara en ”bräddörr” med lite masonit på, med tanke på att badrummet förr verkar ha varit någon sorts skafferi eller liknande. Runt dörrhålet har uppenbarligen masonit och tapet slutat. På lämplig plats anar jag någon sorts bleck där ”låsdelen” bör ha gått in, och på motsvarande plats i ”dörren” ett hål där det kan ha funnits en möjlighet att ta tag i dörren på nåt vis.
Nå. Vi kunde förstås inte undersöka det här så nog, nu när det sitter en kaklad barumsvägg på andra sidan. Men spännande i alla fall! :-)
Nu har vi börjat sätta pärlspontspanel på väggen. fast vi hann inte klart den ikväll, även om det är en ganska okomplicerad vägg.
Är det nåt jag har svårt för så är det när när hantverkare gör saker utan att fråga gällande saker vi inte alls diskuterat och jag sedan får ta konsekvensen.
Väggen mellan hallen och badrummet är en trävägg. Reglar, spontade brädor på var sida, isolering emellan. På hallsidan satt det tidigare tretex och sedan tapet. När de nu sågat upp ett nytt dörrhåll där, försvann tretexen förstås också och revs upp på delar av väggen i övrigt. Så bra, tänkte jag, då river vi bort resten av tretexen och så sätter vi pärlspontspanel. Pärlspont har vi redan i trappan upp, som liksom fortsätter runt i hörnet, alltså i förlängningen av den här väggen. Och vi har tidigare diskuterat att det kunde vara snyggt med pärlspont i hallen, men det har fallit på blandade väggmaterial – och på att vi ändå skulle vänta med det rummet. Nu kunde vi passa på – ja, efter att badrummet är klart, förstås.
När jag kom hem idag hade hantverkarna rivit bort resten av tretexen och satt gipsskiva utanpå hela den väggen. Ja, i hallen – inte i badrummet.
Och jag kunde köpa det om det var något som behövdes av fuktskäl i badrummet. Men med tanke på att de satt masonit på motsvarande plats i skafferifarstun (alltså motsvarande träsponten) så kan det ju knappast vara frågan om det. Dessutom är det mot skafferiet det behöver fuktsäkras, för det är där badkaret är; väggen mot hallen är ju liksom typ borta från fuktzon. Så det kan knappast vara skälet.
Så förmodligen har de alltså bara satt gipsskiva för att de tyckte att det är så man gör. Fastän ingen bett dem renovera hallen. Och utan att fråga om de skulle eller om vi ville; de bara gjorde.
Så det verkar som att vi har två saker att välja på. Antingen låter vi gipsskivan sitta kvar. Och då får vi mycket mer trassel med att få rummet i ett snyggt och önskvärt skick sedan, alternativt får det på ett sätt vi inte vill. Eller så tar vi bort gipsskivan igen. Och då får gipsskivan kasseras – tillsågad gipsskiva för vissa mått och med ett dörrhål mitt i är ju inget som kommer att kunna återanvändas. Och då kommer gipsskivan att alltså kasseras helt i onödan, vilket gör mig till en miljöbov (förstöra saker så där bara för fåfängas skull!).
Det gör mig sur och putt och på allmänt eländigt humör. Ja, jag blir rejält irriterad på sånt här. Och jag tycker det är extra märkligt med tanke på att de ju faktiskt frågar om hur vi vill ha en massa andra saker. Men inte det här.
Dessutom snodde de mina möjligheter till husarkeologi i rummet. För på den där tretexen satt det spännande tapetlager kvar som jag ville undersöka. Som jag låtit bli och väntat på under tio år – och nu berövade de mig chansen. Ja, de har redan kört iväg med skräpet.
För övrigt borde jag anat oråd redan iförrgår när de började ta upp brädgolvet i hallen. Det skulle ju vi plocka upp, och plocka upp på riktigt sätt, en bräda i taget, för den eventualiteten att det faktiskt delvis skulle gå att återanvända. Men de bara satte en såg i och sågade rätt genom alla brädvarven mitt i golvet. Så något återanvänt smalbrädigt originalbrädgolv blir det inte i det rummet – heller.
Kvällen ikväll ägnar vi åt att lägga nytt brädgolv. Vilket alltså blir med ungefär dubbelt breda brädor mot innan. Mer av salsgolv än enkel hall. Men lägga golv är alltid kul. Och det är ju en väldig fördel att hantverkarna i alla fall i det fallet gjort grov-/tråkgörat, det vill säga lagt bjälkarna (fäst, lagt i våg, etc) – för det är ju just det att det är förlängningen av samma bjälklag som badrummet och därför måste göras i ett svep.
Så vi använder överblivna brädor från fjolårets matrumsgolvsbyte. Kompletterat med ett paket till. Samma tillverkare, samma dimensioner. Men spont och fjäder har hamnat i en annan höjd, så det blir en del fullösningar (eller: stämmande i noten) för att få till det. Och en del trixande med att få in brädor under trappan till ovanvåningen, som för stunden bara hänger fast med skruv i bjälklaget en våning upp… men som tur var kan man i alla fall gå ner i källaren för att hjälpa till underifrån :-) Och eftersom vi använder restbrädor så lägger vi nu faktiskt för första ett växlat brädgolv. Det känns i alla fall rätt och bra på nåt vis.
Så tja, nu har vi nästan lagt nytt golv i hallen, så där på en kväll. Fattas bara den jobbiga trixiga sistabrädan. Och barnen lagade mat för att vi skulle kunna jobba på.