Tag Archives: hälsa

Ibland är balansgången svår

Jag påpekar ibland för vår lilla Ica-butik i byn att jag vill att de ska ta hem mer ekologiskt. Ibland frågar jag efter specifika saker, men ibland är det bara ett allmänt önskemål om mer ekologiskt.

Så häromsistens meddelade de att intresset för och efterfrågan på ekologiskt ökat, och att de därför tagit hem ett helt ställ med Saltå Kvarn-produkter. Placerad direkt man kommer in i affären där alla kan se den. Jättebra!

Fast… En väldigt stor del av varorna de tagit hem är konservburkar. Plåtkonsever med tomater, linser, bönor. Plåtkonserver som jag nästan helt slutat köpa på grund av bisfenolen i plastliningen på insidan av burkarna.

Hur gör man då?

För jag är ju en av deras bästa ekokunder. Jag känner ett ansvar för att de faktiskt får sålt det ekologiska de tar hem, för att de ska fortsätta öka ekosortimentet.

Så, ytterst motvilligt har jag nu i alla fall köpt hem ett par plåtkonserver.

Var det rätt eller fel?

Fan vad kunskap gör livet komplicerat ibland.

Det som behöver göras för klimatet är bra även på andra sätt

Självklart önskar jag att klimatförändringarna inte blir så allvarliga – att ”klimatskeptikerna” har rätt och IPCC och majoriteten av alla klimatforskare har fel. Inte för att något tyder på det, men för att det självklart skulle vara trevligare. Men eftersom nu en majoritet av forskarvärlden är överens om att klimatet förändras på grund av våra utsläpp och vårt leverne, så bör vi förstås utgå från detta. Till och med om inte en så förkrossande majoritet hävdat detta, så vore det ändå rätt sätt att agera utifrån försiktighetsprincipen.

Och de allra flesta saker som behöver göras är positiva ändå – vi skadas liksom inte av att försöka leva på det sätt som gör att vi minskar vår klimatpåverkan.

Det är bara positivt om vi minskar vårt köttätande och äter mer vegetariskt (förstås under förutsättning att vi äter rätt kött när vi äter kött). Bättre för hälsan. Bättre för den biologiska mångfalden och naturen i de länder där man nu ofta odlar soja och majs som djurfoder.

Det är bara postivt om vi gör fordonsbränsle av en massa restprodukter från jordbruk och livsmedelsindustri.

Det är bara positivt om vi sparar lite av den kvarvarande oljan (ja, den är en begränsad resurs) till att kunna göra viktiga plastmaterial och annat oljebaserat i framtiden.

Det är bara positivt om vi minskar förbrukningen av energi (oavsett källa) och ökar effektiviteten vid användningen av energi, oavsett om det handlar om bilar, industriprocesser, uppvärmning eller belysning.

Det är definitivt positivt för hälsan om vi går och cyklar mer.

Det är positivt för naturen, jordbruksgrödorna och människors hälsa om färre transporter görs med personbil och lastbil. Bilar släpper inte bara ut koldioxid, utan även som leder till försurning, övergödning, skador på grödor och ökad dödlighet hos människor.

Det är positivt för länder i andra delar av världen om de kan övergå till grödor som lämpar sig för deras klimat, som inte behöver vattnas med det vatten de själva behöver och grödor som de själva kan äta och använda istället för att de ska producera sockerärtor till oss mitt i vintern. (Och sockerärtor är ju ändå allra godast om de är en lyx som bara finns under en kort period varje år – tycker i alla fall jag.)

Det är positivt om människor blir bättre på att ta vara på de saker vi har och laga dem och vårda dem istället för att köpa nytt hela tiden. Det minskar problemen med avfallshantering. Och det miskar behovet av nyproduktion. Att tillverka ny elektronik kräver gruvdrift av sällsynta metaller – gruvdrift leder till många miljöproblem. Tillverkningen innebär ofta arbetsvillkor som vi inte skulle anse acceptabla om det var här hemma i Sverige.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, men det är förstås inte så meningsfullt. Poängen är att det som skadar klimatet väldigt ofta också är skadligt på en massa andra sätt. Allt hänger samman. Ja, visst finns det undantag där det finns ”målkonflikter”, men på det hela taget innebär ofta en omställning till ett mindre konsumtionshysteriskt samhälle fördelar på väldigt många områden. Självklart ska man tänka igenom noga vad man gör så att man inte orsakar annan skada, men det är inget skäl att blunda eller titta åt ett annat håll; tvärtom är det ett synnerligen gott skäl att ta itu med förändringsarbete snarast, så att det finns tid till att göra saker på ett genomtänkt vis.

Det handlar dessutom om solidaritet med människor i andra delar av världen. Respekt för deras liv, deras värde.

Det största problemet är nog att det känns ovant att göra annorlunda. Annorlunda mot innan. Och för de som försöker vara föregångare annorlunda mot de flesta andra.

Och ja, självklart finns det de som förlorar på omställningen, i alla fall på kort sikt.. Stora multinationella företag som bygger sin produktion på konceptet mycket och billigt förlorar om de inte inser att de också måste ställa om. Och oljebolagen sitter väl knappast och hurrar.

Å andra sidan gynnar en omställning många små lokala hantverks- och serviceföretag. Vilket i sig har en passa positiva effekter :-)

Vem ska berätta om de giftiga popcornen?

Det var under kalaset i lördags. Jag stod och gjorde popcorn i en gryta på spisen.

En av tjejerna passerade köket på väg från toaletten. Hon frågade: ”Gör ni era popcorn så där?”

”Ja”, svarade jag.

”Vi brukar göra i micron”, sa hon.

Vad skulle jag säga? Jag ville förstås säga sanningen: det gör inte vi, för det finns otrevliga gifter i micropoppåsarna. (Perfluorerade ämnen, som omvandlas till PFOA vid uppvärmning. Samma skit som i Gore-Tex och teflon. Bioackumulerande grejer som vi typ aldrig blir av med eftersom de inte bryts ner. Minskar förmodligen möjligheten att få barn och kan eventuellt leda till cancer. Och så vidare.)

Jag tycker ju att det är hennes rätt att veta. Men samtidigt känner jag att det inte är min sak att vara den som berättar. Det är inte vettigt att jag ska stå där på ett kalas och berätta hemska saker för henne, skrämma upp henne. Så det gör jag inte.

Och samtidigt tycker jag ju det är hennes rätt att veta. Och förmodligen har hennes föräldrar inte en aning. För de flesta har ju inte det. Och om ingen berättar för dem så får de aldrig veta.

Och man ska ta tillfället i akt och passa på när det kommer ett naturligt tillfälle, för då når man lättare in – väl?

Så… hur gör man? Vems är ansvaret att berätta för vem? Vad borde jag gjort?

Jag gissar på att det gäller att hålla sig frisk i framtiden?

En av de saker jag funderar på kring framtiden – ja, alltså några decennier bort – är det här med mediciner.

Det finns förstås flera delar i det:

  • Många sjukdomar kommer sannolikt att öka – på grund av klimatförändringarna, som gör att skadeinsekter som sprider sjukdomar kommer att kunna leva på ställen de inte klarat sig på tidigare, men också för att klimatförändringarna sannolikt ger följdeffekter som ökade flyktingsströmmar, folk som lever under sämre förhållanden på olika sätt etc
  • Sjukdomar och skador ökar på grund av andra miljöproblem: kemikalier, luftföroreningar, övergödning etc
  • Livsmedelsförsörjningen försämras på grund av balnd anna ovanstående miljöproblem
  • Antibiotika, som vi vant oss vid som en bra och enkel lösning på många allvarliga sjukdomar kommer förmodligen i många fall att vara verkningslös på grund av resistens

Men det är inte dessa aspekter jag just nu går och funderar på. Utan jag undrar vad som händer när det faktiskt börjar bli ont om olja. Ifall det faktiskt blir så att energi måste ransoneras. Ifall olja blir en bristvara, även som råvara på områden där det faktiskt behövs, om vi ska kunna hålla en standard där människor generellt lever länge, även med allvarliga sjukdomar. Ifall vi faktiskt måste prioritera matproduktion och inte har råd (med alla aspekter av ”råd” invägda) att producera medicin.

Det tycker jag är en läskig tanke.

Jag har diabetes i släkten. Jag har vid något tillfälle fått uppmätt något för högt glukosvärde.

Och om det skulle bli så att jag utvecklar diabetes – imorgon eller om tio eller tjugo år – så är det ju sin sak om det finns relevant medicin och behandling att få. Men om det inte gör det?

Tankar om framtida klimat- och miljöförutsättningar ger onekligen nya skäl att sköta sin hälsa. Och ändå, diabetes är i alla fall något jag i viss mån kan påverka. Det finns många människor som lever med sjukdomar som de inte på något vis orsakat eller påverkat själva, och som är helt beroende av medicin för sin överlevnad.

För deras skulle hoppas jag att dessa mörka tankar inte besannas. Men samtidigt tror jag det är viktiga tankar. De ger perspektiv på vad som behöver prioriteras. Vi behöver se till att vi inte försätts i en sådan situation – och det kan vi påverka.

Hörni gnällspikar, sluta klaga på oss som försöker förbättra världen!

Jaha, nu är vi där igen…

Jag skriver på en gymkedjas facebooksida, med en undran kring deras kvitton: innehåller de bisfenol?

Då kommer kommentarerna, som ett brev på posten:

att man orkar…

Ja. Jag orkar. Och du orkar uppenbarligen klaga på att jag orkar. Min insats är mer konstruktiv, men inte mer ansträngande än din. (Om man då bortser från att man måste stå ut med sådana som dig.)

… känner du dig orolig så kan du alltid använda tunna handskar!

Jag är inte väldigt orolig. Jag ser det här som ett av många andra problem. Steg ett i att ta hand om problem är att uppmärksamma dem och att uppmärksamma dem som har möjlighet att göra något åt problemen. Ingenting blir sämre av att jag lägger ett par minuter på att skriva ett kort meddelande i frågan.

Däremot blir ingenting bättre av att jag sätter på mig ett par handskar. Eller, jag klarar mig undan lite bisfenol. Men jag är inte en av dem som är mest känsliga (de som är yngre och kanske rent av gravida är i så fall viktigare). Inte för att bisfenolen är nyttig för mig heller förstås, men för att få lite perspektiv. Men jag är ju ändå medveten om att jag inte ska sitta och pilla för mycket med kvittot. En del andra stoppar kvittot i munnen :-( (Det såg jag ett barn göra i mataffären häromdagen, för att han skulle lyckas få med sig ett mjölkpaket i vardera handen. Jag sa till honom att det inte var så bra. Det borde jag säkert inte heller sagt enligt en del?) Sätter jag på mig handskar slipper JAG undan bisfenolet. Jag tycker det verkar vettigare att göra något åt grundproblemet

om det blir stora merkostnader för dem så kan jag bara prata för mig själv när jag säger att jag hellre skulle se att pengarna användes till annat såsom maskiner, personal etc

Tja, det kan man tycka olika om, och det är förstås en bedömning gymmet får göra själva. Men de kan ju inte göra en bedömning av vilket som är viktigast om ingen ens uppmärksammat dem på problemet med bisfenol?

Dessutom, om ingen säger nåt nu, så kanske de byter hela kvittosystemet ändå om ett år eller två (för att det är slitet, eller för att de har nya behov, eller nåt annat), och så byter de till ett nytt som också innebär bisfenolkvitton, och så får de reda på bisfenolproblemet dagen efter. Är det bättre? Är det inte bättre att de får veta det nu, så att de kan ha med det i planeringen inför framtiden? Det tycker i alla fall jag.

Men att utgå ifrån att alla näringsidkare ska vara väl insatta i detta kanske är lite överdrivet.

Nä. Det är ju just det jag inte gör.

Det finns värre saker att bry sig om….

Ja. Absolut. Men vet du vad, jag bryr mig faktiskt om en del värre saker också! Det finns ingen motsättning i det, man kan nämligen bry sig om flera saker. Jag bryr mig också om en del saker som är betydligt mindre viktiga, som vilken choklad som är godast eller att vädret är gråmulet.

Man bryr sig om saker för att… man bryr sig ;-) För att det är något som man på ett eller annat sätt har en känslomässig eller kunskapsmässig eller värdemässig koppling till. Om man bryr sig om något men trycker bort bryendet för någon annans skull, så blir faktiskt ingenting bättre av det. Däremot sämre, för att man mår sämre.

Jag kräver inte att ni ska bry er om en sak bara för att jag bryr mig. Men jag tycker att det är ett jävla skit att klaga på att någon annan bryr sig.

Vad bryr ni er själva om? Engagera er i dessa saker! Oavsett om det är stort eller litet. Men ärligt talat, vad fan vinner ni på att klaga på att någon annan bryr sig bara för att ni inte gör det?

Det skadar inte er på något sätt alls att jag bryr mig. Det skadar inte er att jag försöker förbättra saker som är dåliga. I många fall är det nog snarast så att ni vinner, och har vunnit, på att jag och andra bryr oss om och försöker förbättra saker.

Men ni lägger alltså er energi på att klaga på mig. Hör ni, ärligt talat, spara den energin och håll käft istället.

(Gymmet har hittills svarat att de inte vet om kvittona innehåller bisfenol utan måste kolla upp det.)

Läs också: i-landsproblem

Att woka utan gifter

Stekjärn och grytor med olika moderna beläggningar (teflon och liknande) har egentligen aldrig varit välkomna hos mig. Jag har använt saker i gjutjärn och rostfritt.

Wokad mat är gott. Dessutom är det ett lätt, snabbt och smidigt sätt att laga god vegetarisk mat som hela familjen tycker är okej (även om vissa petar bort hälften av grönsakssorterna). Länge ”wokade” vi i (den rostfria) traktörpannan, men det blir ju inte lika bra, och så kom vi på inför någon jul (man måste ju alltid klämma fram någon önskning) att vi ju kunde önska oss en wokpanna.

Det fick vi.

En med svart beläggning.

Alltså har jag dragit mig för att använda den. Det blir inte så ofta som jag egentligen skulle önska, för jag tycker samtidigt inte det känns bra, liksom. Och samtidigt, har man nu fått en wokpanna, så kan man ju inte gärna gå och köpa en annan. Så gör man ju inte. Och dessutom är det resursslöseri. (Man ska inte önska sig saker. Ofta vet man ju själv bäst vad man vill ha och behöver och vad som behöver uppfyllas för att man faktiskt ska vilja använda saken. Och ska man önska så får man ju sällan vara särskilt specifik…)

Men som sagt var, wokat är bra vego. Och om vi ska äta mer vego (mer grönt är ju bra av många skäl) så är det alltså bra att vi kan woka utan dåligt samvete.

Så nu har vi faktiskt beställt en wokpanna utan beläggning.

Miljö är inget lullull – det handlar om vår överlevnad, för bövelen!

Jag är så fruktansvärt trött på folk som tycks tro att miljön är någons sorts lyxattiralj, nån sorts lullull, som man kan bry sig om man vill, om man tycker det är intressant.

Det finns andra värden än de direkt miljömässiga.

Jaså, det säger du?

Vet du vad? Jag tror inte du fattat ett smack. Det handlar om vår överlevnad, för bövelen!

Alltså, miljö handlar inte om att vi ska bevara vackra blommor eller mäktiga isbjörnar för att de är snygga och för att vi ska ha något att titta på när vi tillverkar gosedjur. Det handlar inte om snygga bakgrunder till vykort.

Människan, mänskligheten, vår kultur, alltsammans är beroende av vår omgivning. Levnadsförutsättningar. Alltså miljön.

Maten vi lever av kommer inte i överflöd av sig själv. Det är vi alldeles för många människor för. Vi måste odla maten. Och grödorna vi odlar är beroende av vissa väderförutsättningar. Rätt temperatur (inte för hög, inte för låg), lagom mycket regn vid rätt tidpunkt, inte för mycket blåst, och så vidare. Sabbar vi klimatet så får vi missväxt. Då kommer vi att svälta. Ja. Vi.

Många av de grödor vi odlar för att äta är dessutom beroende av att pollineras av insekter. Om vi tar död på insekterna – med besprutning av gifter, eller genom ändrat klimat som gör att de inte trivs, eller genom att vi sabbar deras livsmiljöer – så kommer de inte att pollinera (för de kan inte pollinera när de är döda). Och då står vi utan mat.

Vi behöver inte bara mat för att överleva. Vi behöver vatten också. Rent vatten. Det där är något som ”naturen” eller ekosystemen fixar bäst åt oss. Men sabbar vi naturens reningssystem, så står vi där med vatten som vi inte kan dricka, vatten vi blir sjuka av. Höjer vi jordens temperatur så förvärrar vi det ytterligare.

Vi släpper ut en massa skit omkring oss också. Som en massa miljögifter. Fast de kallas ofta inte gifter, utan kemikalier. (Det finns både ofarliga, farliga och skitjättefarliga kemikalier.) I slutändan hamnar de i oss. Genom maten vi äter. Genom vattnet vi dricker. Genom huden från kläderna vi har på oss. Genom munnen för barn som slickar och biter på leksaker. När vi andas in dammet med ämnen från datorer och plastmattor. Miljögifterna ger oss diabetes, övervikt och cancer. De gör det svårare för oss att få barn och ger barnen skador som de för vidare till sina barn.

När klimatet blir varmare kommer fler skadliga sjukdomar att härja i vårt förskonade land. Insekter med bakterier och parasiter kommer att trivas här. Vi kommer att få värmeböljor av den typ som i Frankrike 2003, i Sverige. Återkommande sådana. Ja, folk i Sverige kommer att dö av värme. Två eller tre eller fyra grader varmare, utslaget på hela jorden, betyder i praktiken mer än så på land.

Jag skulle kunna fortsätta mycket längre. Fast jag tycker inte det ska behövas. Det här borde räcka. Fast tydligen gör det inte det, för det här är ju inga nyheter, och ändå säger folk sånt som

Det finns andra värden än de direkt miljömässiga.

Personligen tror jag att om man inte har mat, inte har vatten, och man samtidigt är sjuk och det är ohanterligt varmt, så är det inte så många andra värden som känns så viktiga. Jag tror att mat, vatten och hälsa är grundläggande för att man ska kunna uppskatta något annat.

Vad betyder egentligen 100 procent?

Låt oss anta att det står ”100% bomull” i tröjan du har på dig. (Det är ganska stor sannolikhet att det står så. Om det inte gör det, så har du säkert någon annan tröja där det står så, så du kan ju låtsas att du har den istället.) Vad betyder då det?

Ja, svaret är inte så självklart som det kan verka. Det betyder i alla fall INTE att tröjan består av 100% bomull. Det betyder 100% av textilråvaran är bomull.

Förmodligen är betydligt mindre än 100% av tröjans vikt (eller volym) bomull. Däremot har jag ingen aning om hur stor procent det egentligen handlar om (men om du vet får du hemskt gärna berätta!).

Det är ju egentligen ganska självklart, om du tänker efter. Sannolikt är din tröja färgad – färgen består ju inte av bomull (om du inte har en tröja av färgväxande bomull, men det slog liksom aldrig särskilt stort, tyvärr). Kanske har den till och med ett tryck. Trycket kan vara av ganska olika typ, allt från något så tunt att det knappt känns till flera millimeter tjockt av något som känns gummiaktigt. Trycket är inte heller av bomull. Fråga mig inte vad det är eller hur miljö- eller hälsofarligt det är, för det vet jag inte.

Grejen är just den: jag vet inte. Jag får ingen information om vad tröjan innehåller, utöver själva textilråvaran.

När det gäller mat finns det krav på att ange vilka ingredienser som ingår. Både råvaror (griskött och vetemjöl) och tillsatser (bakpulver och E-nånting). Dessutom anges om det kan finnas spår – alltså extremt små mängder av att det hanterats i samma rum – av ämnen som en del människor är extra känsliga för.

Sådana krav finns det inte alls för kläder eller textilier. Det behöver inte på något vis anges vilka kemikalier (”tillsatser”) – färgämnen och annat – som ingår i produkten. Inte heller vilka ämnen som använts i produktionen och som det därför kan finnas spår av.

Ja, det finns människor som är överkänsliga mot en del av de här ämnena. På det där mer direkta viset, att de får klåda och utslag och mår dåligt. Och många av ämnena är sådana som är dåliga för oss alla i längden.

Men som sagt var, för kläder och textilier finns inga krav på ordentlig innehållsförteckning. Jag gissar på att det skylls på att vi inte äter kläderna? Men vi har kläderna på oss, mot vår hud. Och huden är jättebra på att ta upp och släppa in små ämnen. Jag gissar dessutom på att svett och fett från vår kropp underlättar i att få kemikalier att lossna från kläderna och komma i kontakt med och in i huden. Små barn (och även större)  har dessutom ibland en tendens att tugga och suga på kläderna.

Visst, som småbarnsförälder har jag ”fått lära mig” (inte den officiella vägen) att man bör tvätta kläder och annat innan barnen får använda dem första gången, åtminstone när barnen är små, för att bli av med det värsta av kemikalierna. Men är det inte ganska vansinnigt att det ska behövas?

Eller är det bara jag som är konstig när jag tycker att det borde framgå av lappen i tröjan hur mycket ”tillsatser” eller kemikalier den innehåller?

Lukta människa

Jag luktar människa.

Det var en hel massa år sedan jag senaste använde deodorant. Det finns många delar i det. Bland annat handlar det om att deodoranter innehåller en massa märkliga ämnen, men det är också fråga om vad den del nog skulle kalla lathet. Jag skulle nog hellre kalla det ointresse.

För visst, under en del år använde jag deo. I alla fall då och då – men inte varje dag. Men det var liksom bara ytterligare en av dessa saker man ”skulle” göra, för att det var så, för att andra ansåg det. Själv tyckte jag det var till mer besvär än nytta.

Så det ebbade ut och försvann, liksom.

Och ja, det finns säkert massor med människor som tycker att det är äckligt, av ren princip – alltså bara av att läsa det här, utan att ens nånsin ha träffat mig.

Men jag tycker inte det. Jag tycker svett luktar gott.

Ja, inte all svett, förstås. Svett kan lukta så olika. Ingrodd svett luktar inte gott. Men svett av den typen hanteras ändå bäst med en dusch. Solvarm svett en sommardag luktar däremot gott. Och en viss sorts ”jag har ansträngt mig”-svett.

Den där allmänna vardagssvetten i armhålorna, som deon är menad att hantera, ser jag mest bara som en vardagslukt. Jag har inga problem med att lukta människa. Om du har det, så gissar jag på att det i alla fall till viss del beror på att du under allt för lång tid vant dig av med det, och att du dessutom lärt dig att det är fult att lukta människa. En kulturell grej, alltså.

Jag luktar människa.

Det var en hel massa år sedan jag senaste använde deodorant. Det finns många delar i det. Bland annat handlar det om att deodoranter innehåller en massa märkliga ämnen, men det är också fråga om vad den del nog skulle kalla lathet. Jag skulle nog hellre kalla det ointresse.

För visst, under en del år använde jag deo. I alla fall då och då – men inte varje dag. Men det var liksom bara ytterligare en av dessa saker man ”skulle” göra, för att det var så, för att andra ansåg det. Själv tyckte jag det var till mer besvär än nytta.

Så det ebbade ut och försvann, liksom.

Och ja, det finns säkert massor med människor som tycker att det är äckligt, av ren princip – alltså bara av att läsa det här, utan att ens nånsin ha träffat mig.

Men jag tycker inte det. Jag tycker svett luktar gott.

Ja, inte all svett, förstås. Svett kan lukta så olika. Ingrodd svett luktar inte gott. Men svett av den typen hanteras ändå bäst med en dusch. Solvarm svett en sommardag luktar däremot gott. Och en viss sorts ”jag har ansträngt mig”-svett.

Den där allmänna vardagssvetten i armhålorna, som deon är menad att hantera, ser jag mest bara som en vardagslukt. Jag har inga problem med att lukta människa. Om du har det, så gissar jag på att det i alla fall till viss del beror på att du under allt för lång tid vant dig av med det, och att du dessutom lärt dig att det är fult att lukta människa. En kulturell grej, alltså.

 

Jag luktar människa.

Det var en hel massa år sedan jag senaste använde deodorant. Det finns många delar i det. Bland annat handlar det om att deodoranter innehåller en massa märkliga ämnen, men det är också fråga om vad den del nog skulle kalla lathet. Jag skulle nog hellre kalla det ointresse.

För visst, under en del år använde jag deo. I alla fall då och då – men inte varje dag. Men det var liksom bara ytterligare en av dessa saker man ”skulle” göra, för att det var så, för att andra ansåg det. Själv tyckte jag det var till mer besvär än nytta.

Så det ebbade ut och försvann, liksom.

Och ja, det finns säkert massor med människor som tycker att det är äckligt, av ren princip – alltså bara av att läsa det här, utan att ens nånsin ha träffat mig.

Men jag tycker inte det. Jag tycker svett luktar gott.

Ja, inte all svett, förstås. Svett kan lukta så olika. Ingrodd svett luktar inte gott. Men svett av den typen hanteras ändå bäst med en dusch. Solvarm svett en sommardag luktar däremot gott. Och en viss sorts ”jag har ansträngt mig”-svett.

Den där allmänna vardagssvetten i armhålorna, som deon är menad att hantera, ser jag mest bara som en vardagslukt. Jag har inga problem med att lukta människa. Om du har det, så gissar jag på att det i alla fall till viss del beror på att du under allt för lång tid vant dig av med det, och att du dessutom lärt dig att det är fult att lukta människa. En kulturell grej, alltså.

Glädjande nyheter från H&M!

H&M har beslutat att fasa ut allt användande av PFC, alltså perfluorerade ämnen. Från första januari 2013 förbjuder H&M all användning av PFC i sina produkter.

Från H&M:s pressmeddelande:

From 1st of January 2013 H&M Group puts a global ban on Perfluorinated Compounds (PFC:s). This means that all orders placed 1st of January 2013 or later will be produced without PFC:s.

PFC:s are used to achieve water repellent function mainly on outer wear garments, but also on shower curtains, tents, etc. PFC:s are for example harmful for the environment, for reproduction and for aquatic organisms. The alternative fulfils our demands on water repellence and has good environmental and health properties. It can be used on all present fabric qualities used by H&M.

Since 1995, H&M has been working actively to reduce the use and impact of hazardous chemicals. With the help of our Chemical Restrictions, we limit the use of chemicals that are potentially harmful to health or the environment. During 2011 more than 30,000 chemical tests were carried out.

As a leading actor with a well reputed chemicals management approach, H&M teamed up with other fashion and sport brands during 2011 to help lead our industry to zero discharge of hazardous chemicals. As a brand, we have since some time already worked on restricting and phasing out perfluorinated substances, and a full ban on this has been an important part of our individual action plan. H&M is also a part of AFIRM, an international working team of leading companies within the textile and footwear industries, educating the suppliers to achieve good chemical management. The group™s common aim is to reduce the use and impact of harmful substances in the apparel and footwear supply chain.