Tag Archives: hälsa

Ikea svarar

Idag fick jag svar från Ikea igen. Den här gången som ett bifogat word-dokument, med följande lydelse:

Hej Sanne!

Tack för att du är intresserad av våra produkter och vårt tillvägagångssätt när det gäller kemikalier.

Kunder ska alltid känna sig säkra på att produkter de köpt på IKEA är säkra och hälsosamma att använda. IKEA vill minimera eller helt undvika användningen av kemikalier och substanser som kan vara skadliga för människor och miljön. Därför välkomnar vi EU:s REACH-lagstiftning om kemikalier och substanser som är helt i linje med IKEA:s försiktighetsprinciper angående kemikalier. Alla Produkter på IKEA globalt skall följa restriktionerna i EU:s REACH-lagstiftning.

IKEA SOLSTA bäddsoffa innehåller råmaterialet polyuretan skum och lim. Vår leverantör är ålagd att konstant testa och säkerställa våra strikta krav och vi har testresultat som visar att SOLSTA bäddsoffa som producerats av denna leverantör inte avger eller innehåller några kemikalier som innebär någon risk för våra kunder.

SOLSTA bäddsoffa har testats I enlighet med Analytica Chimica Acta 510 (2004) 109-119 det utförs för att kontrollera Toluendiamin (TDA) och Diaminodifenyl-metan (MDA). Utsläppstest av färdigställd produkt utförs i enlighet med ISO 160000 för att verifiera kraven.

Om du är intresserad av våra övergripande tillvägagångssätt för hållbara och hälsosamma produkter så titta gärna på vår Hållbarhetsrapport för 2011, den finns på IKEA:s hemsida under ”Fakta och Siffror”.

Tveka inte på att återkomma till oss om du har fler funderingar eller frågor.

Med vänliga hälsningar,

Pesronligen skulle jag ju tyckt att det vore logiskt att också skriva ut vad för sorts lim de använder (eftersom de nu nämner lim) – lim kan ju vara väldigt olika saker. Eller vilka ämnen som använts till att färga tyget och behandla tyget i övrigt. Och för den delen vad stommen i övrigt består av.

Men det är ju jag det.

Nå, jag kanske ska låta mig nöjas med detta. De har ju faktiskt ansträngt sig, det är uppenbart. Och det verkar som att soffan inte är ett hälsomässigt påtagligt dåligt sovalternativ för vårt barn. Det är ju faktiskt det viktigaste i just den här frågan, just den här gången.

(Men nej, jag känner mig inte helt nöjd med svaret.)

Det här med att försöka få svar från en tillverkare om vilka ämnen en produkt innehåller [Ikea]

I samband med att jag läste ”Den flamsäkra katten” så tog jag mig samman och kontaktade Ikea angående en sak jag funderat på länge. I meddelandet, som jag skickade den 14 februari, skrev jag:

Jag/vi har två barn. Den yngste är 3,5 år. Sedan två år tillbaka (alltså sedan han flyttade ur spjälsängen) har ha en blå Solsta-soffa som sovplats – ständigt utbäddad.

Vi valde detta som sovlösning eftersom det blev mysigt, ger god plats för en vuxen att ligga bredvid vid behov, och blev en ytterst kort sträcka att trilla ner från ”œsängen”. Från början var tanken att ha soffan under en begränsad period och sedan byta till mer vanlig säng och ställa soffan på annan plats i huset. Men han älskar sin soffa och just nu finns i alla fall inga planer på att flytta den.

Dock är det en sak som oroar mig, och den oron poppar upp med jämna mellanrum. Vi köpte soffan ny (i januari 2010, om jag minns rätt). Och en nyproducerad soffa antar jag kan innehålla en hel massa otrevliga kemikalier som inte alls är lämpliga att ett litet barn ligger och andas in och gosar ner huvudet i natt efter natt…?

Jag betraktar mig själv som en generellt ganska medveten konsument när det kommer till miljö- och hälsoaspekter, men när det gäller den här sortens produkter finns liksom inte mycket att gå på för mig som konsument – jag är utlämnad till den info jag kan få av er som tillverkare samt den allmänna kunskap jag kan få av att läsa rapporter och annat från till exempel Naturskyddsföreningen.

Därför ber jag er nu redogöra för vilka kemikalier soffan innehåller/innehöll som nyproducerad. Helst även i vilka ungefärliga halter. Detta för att jag ska kunna avgöra vad vårt barn fortsättningsvis bör sova i.

(Enligt artikel 33i EU:s kemikalieförordning REACH har jag ju rätt att inom 45 dagar få besked om produkten innehåller någon av de kemikalier som finns på EU:s kandidatlista. Jag är osäker på om jag kan åberopa detta för en vara jag köpt för två år sedan. Som framgår av mitt brev ovan vill jag även ha besked om de kemikalier som inte finns på kandidatlistan. Det har jag förstås inte möjlighet att kräva, men med tanke på att ni enligt information på er webbplats verkar tycka det här är viktiga frågor, hoppas jag att ni vill och kan svara ändå.)

Vänliga hälsningar

Den 20 februari fick jag följande svar:

Hej

Tack för ditt mail.

IKEA kompromissar inte med produktsäkerhet. Produkterna måste vara säkra att använda både för miljön och människors hälsa och måste vara fri från skadliga substanser.

Vårt sortiment följer de striktaste lagar och säkerhetsstandarder tillgängliga och vi har detaljerade krav på användandet av kemikalier och andra substanser i tillverkningsprocessen.

Restriktioner kring kemikalieanvändning finns i vår produktspecifikationen som är del av det bindande kontraktet mellan IKEA och leverantören. Kontroller av efterlevnad genomförs löpande för att försäkra oss om att våra produkter är fria från skadliga substanser.

Med vänlig hälsning

[xxx], IKEA

Jag svarade samma dag:

Det låter ju bra som en inledning till svar. Men jag skulle ändå vilja ha svar på det jag faktiskt frågade om: ”vilka kemikalier soffan innehåller/innehöll som nyproducerad. Helst även i vilka ungefärliga halter.”

Om ni har så noggrann koll som du beskriver så bör det ju inte vara några problem att plocka fram informationen, eller hur?

Jag väntar fortfarande på ett utförligare svar…

Dagens lästips: Den flamsäkra katten

Jag har inte vågat se filmen Underkastelsen. Jag vet redan så mycket om kemikalier och miljögifter och tycker det är läskigt nog redan som det är, och vet inte om jag pallar med att bli mer uppskrämd.

Därför tvekade jag även att beställa Naturskyddsföreningens årsbok ”Den flamsäkra katten – om Kemisamhället, hälsan och miljön”. Men en bok är lättare att lägga ifrån sig om man inte orkar fortsätta mer för stunden. Så jag tog mot till mig…

Igår kom boken. Jag har redan läst klart den, bortsett från det avslutande sammanfattande kapitlet.

Den är bra. Den är lättläst och fängslande, skriven på ett lättillgängligt sätt, i reportageform och med seriesidor här och var. Därför orkar man läsa om komplicerade och svåra saker som man annars lätt skulle lägga ifrån sig. Eller, orkar är fel ord. Det går inte att låta bli att fortsätta läsa.

Så hur skrämmande är det? Ja, det beror ju på vilka förkunskaper man har. Det var inte värre än jag hade väntat mig, kan man väl säga. Det vill säga, för den som inte har någon koll alls på sådant här innan så borde det vara rejält skrämmande. Och det inser jag ju allt mer och gång efter annan att även om jag tycker att ett miljöproblem är så gammalt och ”uttjatat” så att man inte behöver eller kan eller får skriva det på folks näsor längre utan att betrakta dem som mindre vetande, så är det inte så. Alla vet inte inte. Alla har inte läst eller hört.

Och jo, även jag lärde mig en del nytt. Som det här med att när det handlar om hormonstörande ämnen så är det inte relevant att ange några gränsvärden. Exempel: Ett ämne (tamoxifen) som har tumörhämmande effekt vid halter på tusendelar har inga synbara effekter alls i halter på miljondelar, men i halter på miljarddelar stimulerar det istället tumörtillväxten!

Trodde du annars att så länge halterna av ett ämne i en produkt håller sig under gränsvärdena så är allt lugnt? Glöm det! Eller att om något är farligt så skulle det inte få säljas? Ledsen, men du är grundlurad. Att något inte är förbjudet kan också bero på att ingen undersökt farligheten. Eller att det finns tusentals forskningsstudier men att kemikalieproducenterna förhalar förbud och regleringar genom att skylla på att vi inte vet tillräckligt än – det behövs alltid en studie till, i all oändlighet.

Och: har du också tagit till dig ”rönen” om att barn blir allergiska av att vi städar för mycket? Det visar sig att den teorin vilar på mycket lösa grunder. Den kommer från en (en) studie som visar att den som städar mindre är friskare. Men den säger inget om orsakssamband – man har inte alls tittat på orsaken till att man städar mer – kanske gör man det om man har mer allergiska barn? Däremot finns det ett starkt samband mellan astma och allergi och PVC-golv.

Slutligen vill jag citera några stycken ur boken. Först på sidan 99:

Vi borde börja hantera risker på ett intelligentare sätt än att plåga möss i oändlighet. I vardagslivet måste vi ofta ta beslut utifrån de fakta vi har och leva med en viss osäkerhet. Tiden eller resurserna är för knappa för att få full visshet. Läkare kan inte stå och diskutera medan patienten dör. I sådana fall tar vi normalt det säkra före det osäkra – vi tillämpar försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen. Vi väljer inte ett möjligen farligare alternativ om det finns säkrare.

Och så på sidan 148:

… grubblerier och tvehågsenhet får inte hindra oss att ta tag i det vi kan göra här och nu. Svampplockarens bondförnuft är en bra metod för tillämpning av försiktighetsprincipen. Vi plockar bara svampar som vi lärt oss känna igen som ätliga. Resten får stå, trots at vi inte har fullständiga bevis för att de är giftiga – och ingen hävdar att det är en ovetenskaplig metod. Det finns minst tio gånger fler okända kemikalier än svamparter, så varför ska det anses ovetenskapligt att välja bort eller förbjuda kemikalier vars effekter ännu inte är kända?

Låt ingen expert håna din intuitiva kunskap och dina subjektiva val. Dina eventuella misstag är små jämfört med de fiaskon som präglat kemikaliepolitiken hittills.

 

Flow

Idag har jag varit och testat Flow.

De senaste två terminerna har jag ju tränat Ballet Fusion. Men dels kommer baletten att ligg på en tid som inte funkar för mig den här terminen. Dels känner jag att jag kanske ska byta till något annat ett tag ändå. Inte minst för ryggen.

Ryggen, ja. Jag var hos massören i onsdags. Och till skillnad från den gången jag var där i december så kändes det som att det gjorde skilnad för ryggen den här gången. Och jag fick en del tnkar med mig från massören och ett par övningar.

Det onda sitter ju i ryggslutet eller snarast baken, beroende på hur man ser det. Men hon  tror att det till stor del beror på försvagade ”ryggfiléer” (min benämning), försvagade tvärgående magmuskler, stramande muskelfästen i höftbenet fram och sånt. Och att detta för övrigt i sin tur hänger samman med försvagade insidor på låren, som gör att insidorna vrids fram. Samt att det jag känner i ryggen nog är i en led i höftbenet (?).

Mycket av det tror jag faktiskt fortfarande är rester från senaste graviditeten. Den var tung och ansträngande för kroppen – mycket vätska, tung mage – och kroppen har liksom aldrig hittat tillbaka till normalläge. På något vis går och sitter jag fortfarande som om jag var påverkad av en tung mage som liksom inte får plats mellan benen. Och magmusklerna… ja, dem är det inte mycket med…

Och jag känner att jag behöver jobba mot utåtvridningen. Jobba mer parallellt ett tag. Jag försöker komma ihåg att sitta med benen rakt fram när jag sitter och känner att till och med det gör skillnad för ryggen.

Kanske kanske är balett inte det allra rättaste för stunden.

Så idag har jag testat Flow, som är en annan klass de har på balettstället. Det heter att det ska vara en blandning av yoga, core och pilates. Core och pilates har jag testat förut, men yoga har jag känt mig skeptisk till.

Hur var det då?

Tja, bitvis lite märkligt, främst i början – det var nog då det var mest yoga. Korta bitar ganska småjobbigt – jag kände att jag ångade som man gör när musklerna jobbar hårt ett tag i mitten. Absolut inget flås eller kondis. Inget oerhört krävande pass, men ändå kändes det som att det gav nåt. Det var liksom skönt för kroppen. Huruvida det träningsmässigt gav mycket känns på nåt sätt svårt att bedöma.

Men ja, jag tror jag vill gå dit igen.

Mindre av det goda gör att det goda kan få vara ännu godare

Jag tycker om att äta gott.

Till exempel tycker jag om att baka en kladdkaka, eller en paj. Det har jag förstås dåligt samvete över. Det är onyttigt och onödigt och allt sånt där. Men ändå. Det är gott, och ibland behöver man det ;-)

Och ska det vara så vill jag det ska vara ordentligt. Hellre bara en liten kaka eller bulle som är riktigt god än många och stora som inte smakar så mycket eller är torra och trista. Därför tar jag till exempel i ordentligt med kanel, socker och smör i kanelbullarna – det är ju ändå fyllningen som är det gottaste, det är det jag är ute efter ;-) Och då kan jag vara nöjd med en bulle.

Det är svårare med pajer och mjuka kakor och sånt. Alla recept är anpassade för ”normala” formar: ”normala” pajformar, ”normala” sockerkaksformar och så vidare. Dessa normala formar är ganska stora, tycker jag. Så där mycket äter inte vi till en normal fika. För normalt sett är det ju bara vi fyra i familjen till fika.

Det innebär alltså att vi bör få en halv kaka över efter en helgfika.

Ibland innebär det att vi äter mer än vi borde. *dåligt samvete* Andra gånger ställs resten i kylen. Och då blir det att vi äter sånt en gång till den veckan. *dåligt samvete* Eller så blir den bara ståendes och sedan slängd. *dåligt miljösamvete*

Det vore förstås på alla sätt bättre att baka en mindre kaka. Och då kunde man ju fläska på med mer av till exempel god choklad eller vad det nu kan vara. Både ur ekonomiskt och hälsomässigt hänseende.

När jag bakar egna improviserade pajer så är det förstås inget större problem, då väljer jag en form jag tycker är lagom och improviserar ihop något som verkar lagom mycket. Det blir oftast bra. Men med mjuka kakor är det svårare att bara improvisera. Och oftast är det ägg i dem, och äggen är svåra att dela i mindre bitar. (Om man inte kokar dem först ;-)) Dessutom är resultatet på ett helt annat sätt beroende av att formen har ungefär rätt yta.

Visst finns det mindre pajformar och springformar och sånt. Men det finns ingen standard – de är bara i alla möjliga storlekar. Och de recept man läser i tidningar och kokböcker är inte anpassade till dessa mindre formar. Och visst kan man experimentera sig fram. Men grejen är ju att jag inte vill baka trehundraåttifem mjuka kakor. Jag vill baka mindre mängd, ju :-)

Snälla provkök på Ica och Coop och tv-kockar och andra, kan ni inte ta i det här? Ta fram recept anpassade till hälftenstora kak- och pajformar, och satsa på en ”standard” för dessa mindre formar?

För övrigt så resonerar vi på samma sätt vad gäller kött: hellre en liten mängd och ordentligt gott. Köper vi till exempel en entrecote, så behöver vi inte ha stora köttstycken var. Det är ju ändå de allra första tuggorna som är allra godast. Sådär 350-400 gram räcker gott och väl för att det ska kännas lyxmiddag för hela familjen. Och på det sättet kan man få lov (med tanke på klimatet och så) att äta kött fler dagar.

Läs också ”Hellre mycket av allt än lite av varje” – som handlar om att resonera ungefär tvärtom…

Jag vill inte ha ett flamsäkert gosedjur!

Julen närmar sig, och den lokala Ica-butiken börjar ta hem saker till julhandeln, det vill säga de ökar sitt sortiment av leksaker. Bland annat har de ställt fram ett stort ställ med billiga gosedjur.

Tittar man på tyglappen som sitter på djuren så kan man läsa att djuret är flamsäkert. Det står där som om det skulle vara något bra, ett försäljningsargument.

Det är det inte. Det är skitkasst. Flamskyddsmedel av olika slag kan vara hormonstörande och orsaka nervskador och beteenderubbningar. Det är inget jag vill att mina barn ska tugga på eller ligga och gosa med varje natt.

Man kan tycka att folk borde veta det idag. Eller jag tycker det. Det är ju liksom ingen nyhet. Och jag tvekar själv numera att överhuvudtaget köpa gosedjur (utom de som är uttalat miljöanpassade), för inte heller när det inte står flamsäker vågar jag räkna med att gosedjuret är fritt från flamskyddsmedel.

Personligen vill jag alltså att det ska stå ”garanterat fri från flamskyddsmedel och andra hälso- och miljöfarliga ämnen” på ett gosedjur för att jag ska känna mig lockad att köpa.

Som av en händelse handlar Naturskyddsföreningens årsbok, Den flamsäkra katten, om just det här. Jag hoppas att Ica, och alla andra som säljer gosedjur, köper och läser boken. Ja, och alla andra som köper eller säljer saker som innehåller märkliga, farliga och onödiga kemikalier. Vilket i praktiken är så gott som alla i Sverige.

Gifterna vi människor dräller omkring oss hamnar för övrigt också i fisken – som vi sedan äter. Så korkade är vi människor!

Jag har aldrig fattat det här med rökning

Ingen kan väl ha missat att det är farligt att röka? (Om vi nu bortser från riktigt gamla människor och barn som är så små att det ändå ännu inte är aktuellt för dem att börja röka, typ under fem år eller så.)

Och om man man nu vet att det är farligt – varför börjar man då röka?