Nej, jag tänker inte på dåliga och oseriösa webbsidor med tvivelaktiga källor. Det är förstås också en stor nackdel, men den problematiken är väl beskriven många gånger om – och den stora skiljelinjen där är väl snarast folk som bryr sig och folk som inte bryr sig. Men det ska jag inte orda mer om här.
Det jag tänker på handlar om att det helt enkelt inte går att lita på att den kunskap man söker finns kvar nästa gång. Eller att den ens går att hitta från början.
Så här:
Det finns många seriösa och bra och pålitliga aktörer på nätet. Myndigheter, forskningsinstitutioner, ideella organisationer, företag, och så vidare. Dessa har en stor mängd kunskap. Och de allra flesta av dem har ett intresse av att förmedla sin kunskap – i alla fall ibland och på vissa premisser. En del av dem har till och med ett uppdrag att sprida sin kunskap, informera om det de kommit fram till i forskning, och så vidare.
Letar man efter information, till exempel när det gäller miljöfrågor, finns alltså i grunden ganska goda odds för att hitta information på webben.
Men…
Det första problemet är det rent tekniska. Webbplatser är idag långt ifrån statiska. Det byts plattformar och verktyg och struktur hej vilt. Och visst, webben ska inte vara statisk, den ska vara föränderlig. Fast har det inte blivit lite väl hysteriskt? I alla fall, problemet i det här sammanhanget är att det gör det väldigt svårt att hitta tillbaka til informationen. Även om man bokmärker länken till den där bra informationen man hade hittat, så är risken väldigt stor att man ändå inte hittar tillbaka, för nästa gång man vill läsa infon så är länken trasig och man får börja om från början. (Borde inte det där gå att lösa tekniskt, så att sidor som faktiskt finns kvar efter migrering till ny webb också får en vidarekoppling från den gamla adressen? Fast det förutsätter ju att någon i beslutande position ser värdet av att det ska läggas tid och pengar på sånt…)
Det andra problemet handlar om att egentligen ingen har ett uttalat uppdrag att tillhandahålla informationen. Speciellt inte under någon längre sammanhängande tid. Ansvar flyttas runt och skiftar. Och ganska ofta är ansvaret hos offentliga verksamheter så ospecificerat att de ändå själva kan bestämma vad de vill informera om och på vilken nivå.
Det innebär att om jag till exempel vill ha bra information – antingen till mig själv eller till någon annan – om vad en viss kemikalie är för något, vad den används till, vad dn har för problem, och så vidare, så kan jag inte vara säker på att faktiskt hitta den informationen. Och än mindre kan jag vara säker på hos vem jag i så fall kan hitta den infon. Det kan vara så att den finns hos kemikalieinspektionen (www.kemi.se) – men då är risken stor att det är uttryckt på ett sätt som bara kemister begriper. Eller så kan den finnas på miljomal.se eller hos naturvårdsverket eller någon av länsstyrelserna eller naturskyddsföreningen – eller någon helt annan. Och OM jag hittar den info jag söker, genomarbetad och bra och skriven på ett begripligt sätt – ja, då kan det mycket väl vara så att den är bortplockad nästa gång jag tittar. Även om inte webben byggts om. För då kan någon ha bestämt sig för att nä, men den här kemikalien är inte intressant att informera om längre, för det var ju för två år sedan tidningarna skrev om den och just nu är det stiltje på områden och ingen som söker efter de infon, så då är det inaktuellt och ska bort.
För övrigt så är det ju allt fler både myndigheter och andra som har fått för sig att all info ska vara så enkel och lättillgänglig att alla kan förstå den – och det har ofta gått så långt att all info som faktiskt är relevant för den som vill eller behöver sätta sig in i frågorna tas bort. För att det för svårt och komplicerat och därmed irrelevant och ska bort. Men hallå! Man kan faktiskt skriva om komplicerade saker och ändå uttrycka det på begripliga sätt! Lösningen är inte att låtsas som att det komplicerade inte finns?!
Jag antar att det här är en viktig anledning till att wikipedia vuxit sig så stort och starkt. För det är liksom det enda stället där man kan lita på att informationen faktiskt ligger kvar på samma ställe – och att det faktiskt finns information om det mesta. Och även om det fortfarande finns problem med folk som lägger ut texter som är extremt färgade av vissa livsåskådningar, och även om det finns småpåvar som bestämmer vad som är viktigt och ska få ha en artikel och raderar annat, så är det liksom ändå det bästa webben har att erbjuda. För de som skulle kunna vara kunskapskällor tycks ha kapitulerat.
Jag hör till en generation som är uppvuxen med att leta fakta i böcker. Och böckerna står kvar i bokhyllan nästa gång jag behöver kolla hur det nu egentligen var. Skulle det vara så att jag inte hittar boken, för att den blivit flyttad, så minns jag förmodligen vad boken hette, eller vad författaren hette, eller hur boken såg ut.
Boken har ju nackdelen att den kan bli inaktuell, eller att det liksom borde läggas till saker i den. Det är ju därför jag vill kunna leta fakta på nätet – och för att nätet liksom alltid finns tillgängligt, till skillnad från en bokhylla eller en bok jag inte ens själv äger.
Så synd då att nätet inte leverar, liksom.