Man ska vara försiktig med att publicera bilder, till exempel på nätet. Speciellt ska man vara försiktig med bilder på barn.
Över huvud taget ska man vara väldigt försiktig med att publicera bilder på människor. I alla fall identifierbara personer. Ska man göra det ska man vara helt säker på att man har personernas medgivande. Exakt vad som menas med ”medgivande” och ”identfierbar” får man olika svar på av olika personer. Vill man vara på den säkra sidan gör man bäst i att inte publicera bilder på människor alls.
Samtidigt betonas vikten av att ha bilder med människor. Ska man ha bilder på webbplatser, eller i rapporter eller broschyrer eller vad det nu kan vara, så ska man helst ha med människor. Gärna barn. Det blir mer levande, visar på ett engagemang, visar att det har med verkligheten att göra. Speciellt om det handlar om miljö, hållbarhet och framtid, då bör man verkligen ha bilder på barn. Glada, aktiva, levande barn.
Vilka är dessa andra barn som förväntas vara med på bilderna? Vilka föräldrar är det som ska anse att det är OK med bilder på deras barn överallt, i alla möjliga och omöjliga sammanhang?
Ibland får jag liksom en känsla av att man tror att det finns en flock odefinierade icke namngivna barn i ett lager någonstans som man kan ta fram och fotografera vid behov.
Bristen på lämpliga bilder är förmodligen kopplad till bristen på dylika barnlager.
Och jag kan ju inte låta bli att undra vilka skador tjejen på kvällstidningens löpsedel fått av sötningsmedel? Nej, självklart begriper jag också att hon bara är en slumpmässigt vald tjej att ha på bild för att visa att detta drabbar VANLIGA människor. Men vad tycker hon själv om detta? Är HON tillfrågad?
Förmodligen inte.