Jag är ingen vintermänniska. Jag vill inte ha många månader med snö och kyla, och jag har inget intresse för ”vintersport” mer än möjligen en runda med sparken och kanske en tur med pulkan. Jag är överlag ganska nöjd med längden på våra skånska vintrar. Jag vill ha vinter och snö, men inte så länge :-)
Med det sagt: Jag längtar efter snö. Och kyla.
Det är som vanligt så här års: jag spanar i väderprognoserna. Letar efter minusgrader. Hoppas hitta någon sorts sannolikhet för snö.
Det är romantikern i mig. Romantikern därinne gillar snöfall – små flingor, stora flingor, skira flingor, tunga flingor.
Och jag gillar väder. Alltså, inte ickeväder, utan väder. Storm, hagel, åska. Ja, det är idiotiskt – som husägare och vuxen så borde jag inte resonera så. Fast det är ju inte resonemang, det är helt irrationellt :-)
Jag gillar stämningen det ger.
Och jag gillar snöstormar :-)
Så nu spanar jag. Och längtar. Och hoppas. Även om jag vet att snö totalt sett är sällsynt och det bara kommer att bli sämre med det.
Och så plötsligt dyker det upp. Nu visar väderprognosen snö och kyla till första advent! För bra för att vara sant. (Fast samtidigt rimligt. Det är ganska vanligt att Anders braskar – och julen brukar definitivt slaska ;-))
Sannolikheten är förstås stor att det inte blir så. Men ändå. Ett litet hopp tänds :-)